Mira kryper inte ännu, men hon ställer sig i krypställning och gungar fram och tillbaka. Det är nog inte länge tills hon börjar flytta armarna och benen också.
Gröt och välling slinker ned utan problem, liksom fruktpuré. Riktig mat är däremot svårtrugat. Hon äter max 1/2 dl om man är riktigt envis. Men jag tror jag är problemet på spåren... Hon gillar inte min matlagning!
Vi köpte en burk ekologisk lasagne, som jag läst att många barn gillar, och då satt hon och gapade som en liten fågelunge.
Bah! Jaja, jag ska försöka laga en egen barnvänlig lasagne, så får vi se om det går bättre.
Hon somnar vid 20:00, vaknar en gång på natten, ammar lite och somnar om. Omkring 05:00 vaknar hon igen och vill gå upp. Stackars morgontrötta pappan har inte riktigt vant sig ännu. När jag går upp brukar jag hitta honom utslagen på lekmadrassen i vardagsrummet bredvid en babblande bebis. Själv får jag sova tills klockan ringer, för nu är det ju jag som ska till jobbet.
