Jag är ny här.. Har tittat in ibland de senaste månaderna. Vet inte riktigt vad jag ska skriva men det känns lite skönt ändå att bara skriva något.
Jag tänker på Fanny varje dag, på att vara gravid varje dag.. Vad mysigt det känns att känna sparkar och hur lyckliga och förväntansfulla vi var.
Tänker mycket på hur det kommer bli om det blir en nästa gång och när. Hur jag ska klara av all ångest.
Ibland undrar jag om jag så förtvivlat önskar att jag var gravid igen beror på att jag egentligen bara vill ha en levande Fanny här.. men så funkar det ju inte.. Det vet jag ju.
Det är mycket som känns så overkligt men ändå ytterst närvarande...
Det var ju inte meningen att det skulle bli såhär...
Vi har så mycket fint men Fanny kommer fattas oss, alltid, jämt i resten av livet.
Jag hoppas alla som finns här på tråden har fina familjer och människor runt omkring sig. Jag är lite förvånad över hur fina vissa är och andra totalt tvärtemot. Det svider när folk går förbi och låtsas de inte ser att man står där eller undviker att ses. Men då vet man ju det. Det får bli de fina som räknas.
Kram på er.
1
Ny här. Jag är ny här.. Har tittat in ibland de senaste månaderna. Vet inte riktigt vad jag ska skriva men det känns lite skönt ändå att bara skriva något.
Jag tänker på Fanny varje dag, på att vara gravid varje dag.. Vad mysigt det känns att känna sparkar och hur lyckliga och förväntansfulla vi var.
Tänker mycket på hur det kommer bli om det blir en nästa gång och när. Hur jag ska klara av all ångest.
Ibland undrar jag om jag så förtvivlat önskar att jag var gravid igen beror på att jag egentligen bara vill ha en levande Fanny här.. men så funkar det ju inte.. Det vet jag ju.
Det är mycket som känns så overkligt men ändå ytterst närvarande...
Det var ju inte meningen att det skulle bli såhär...
Vi har så mycket fint men Fanny kommer fattas oss, alltid, jämt i resten av livet.
Jag hoppas alla som finns här på tråden har fina familjer och människor runt omkring sig. Jag är lite förvånad över hur fina vissa är och andra totalt tvärtemot. Det svider när folk går förbi och låtsas de inte ser att man står där eller undviker att ses. Men då vet man ju det. Det får bli de fina som räknas.
Kram på er.
Hej..
Får man fråga vad som hände er flicka?
Om 10 dagar är det ett år sedan vi fick vår fina pojke..tre dagar senare dog han oväntat. Sitter här nu med en ny liten kille i magen som förväntas komma i början av augusti. Det är oerhört mkt blandade känslor...glädje och oro men också en enorm saknad efter lille Sakarias. Ångesten har kommit och gått, ständigt närvarande men på olika sätt..glädjen över det nya livet har dock sakta men säkert tagit över, Sakarias finns självklart med oss varje dag.
Det är som du skriver, det kommer alltid att saknas ett barn även här. Det är svårt för människor, ibland även för de närmsta att hantera..ibland orkar man ha fördrag med det, andra dagar inte. Och som du säger, efter ett år är det tydligt vilka som står kvar som sanna vänner.
Många kramar till er
2
Hej..
Får man fråga vad som hände er flicka?
Om 10 dagar är det ett år sedan vi fick vår fina pojke..tre dagar senare dog han oväntat. Sitter här nu med en ny liten kille i magen som förväntas komma i början av augusti. Det är oerhört mkt blandade känslor...glädje och oro men också en enorm saknad efter lille Sakarias. Ångesten har kommit och gått, ständigt närvarande men på olika sätt..glädjen över det nya livet har dock sakta men säkert tagit över, Sakarias finns självklart med oss varje dag.
Det är som du skriver, det kommer alltid att saknas ett barn även här. Det är svårt för människor, ibland även för de närmsta att hantera..ibland orkar man ha fördrag med det, andra dagar inte. Och som du säger, efter ett år är det tydligt vilka som står kvar som sanna vänner.
Hej o välkommen även om jag såklart önskar av hela mitt hjärta att du inte hamnat i vår grupp.
Jag tolkar din berättelse som att du förlorade Fanny antingen i magen eller i samband med förlossningen? Det var det som hände oss, vår son dog i magen några veckor före bf.
Graviditeten efter var jättejobbig o även sedan (jag har nog aldrig tyckt det varit _mysigt_ att vara gravid...) när jag väntat ytterligare syskon. Och stödet från omgivningen varierar, olika människor har olika förmåga att stötta. Man lär sig leva med ärret, så skulle jag vilja uttrycka mig nu, men det tar lååång tid o efter nästan 10 år är det ett osynligt ärr utifrån, men visst känns det ibland. Och man lär sig hantera andras tillkortakommanden. Min erfarenhet är faktiskt att man stöter på långt fler personer med avlidna barn än man nånsin trodde fanns. När jag bytte jobb visade det sig att två av mina närmaste arbetskamrater förlorat var sitt barn, ena prematur o andra i PSD. Inte sjutton gick det att se på dem, men vi delade mkt livssyn.
Skickar många kramar o skriv gärna här igen när du känner för det.
3
Hej o välkommen även om jag såklart önskar av hela mitt hjärta att du inte hamnat i vår grupp.
Jag tolkar din berättelse som att du förlorade Fanny antingen i magen eller i samband med förlossningen? Det var det som hände oss, vår son dog i magen några veckor före bf.
Graviditeten efter var jättejobbig o även sedan (jag har nog aldrig tyckt det varit _mysigt_ att vara gravid...) när jag väntat ytterligare syskon. Och stödet från omgivningen varierar, olika människor har olika förmåga att stötta. Man lär sig leva med ärret, så skulle jag vilja uttrycka mig nu, men det tar lååång tid o efter nästan 10 år är det ett osynligt ärr utifrån, men visst känns det ibland. Och man lär sig hantera andras tillkortakommanden. Min erfarenhet är faktiskt att man stöter på långt fler personer med avlidna barn än man nånsin trodde fanns. När jag bytte jobb visade det sig att två av mina närmaste arbetskamrater förlorat var sitt barn, ena prematur o andra i PSD. Inte sjutton gick det att se på dem, men vi delade mkt livssyn.
Skickar många kramar o skriv gärna här igen när du känner för det.
Inte så aktiv här längre men denna grupp har varit ett otroligt stöd när vi miste vårt lilla barn i magen för snart 4 år sen.
Livet har gått vidare,fast man väl aldrig trodde det just då,men jag läser en del (och skriver ) med härinne ibland då sorgen ju alltid finns närvarande men nu på ett annat sätt.
Jag förstår så väl alla dina tankar och känslor,rädslan för ångest och längtan att va gravid igen.
Vad var det som hände,som gjorde att lilla Fanny inte finns hos er längre ? berätta om du vill,annars låt bli...
Just detta med alla som inte vågar möta en i sorgen,som vänder bort blicken,som inte vågar fråga,DET gör så otroligt oerhört ont och man blir så besviken .....medans många knappt ens behöver säga nåt,en kram kan räcka,....nåt litet bara som gör att man vet att de finns där.
Många kramar
4
Välkommen!
Inte så aktiv här längre men denna grupp har varit ett otroligt stöd när vi miste vårt lilla barn i magen för snart 4 år sen.
Livet har gått vidare,fast man väl aldrig trodde det just då,men jag läser en del (och skriver ) med härinne ibland då sorgen ju alltid finns närvarande men nu på ett annat sätt.
Jag förstår så väl alla dina tankar och känslor,rädslan för ångest och längtan att va gravid igen.
Vad var det som hände,som gjorde att lilla Fanny inte finns hos er längre ? berätta om du vill,annars låt bli...
Just detta med alla som inte vågar möta en i sorgen,som vänder bort blicken,som inte vågar fråga,DET gör så otroligt oerhört ont och man blir så besviken .....medans många knappt ens behöver säga nåt,en kram kan räcka,....nåt litet bara som gör att man vet att de finns där.
Hej, tack för välkomnandet även om det är som du säger.. Finns ju ingen som önskar hamna här. Fanny dog i magen i v.38. Föddes 20110215.
Jag har faktiskt också reflekterat över det du skriver om just andra som varit i liknande situationer. Oväntade människor som närmar sig och berättar om vad de varit med om.
Det är skönt att kunna vara ganska ononym här och få skriva av sig lite tillsammans med människor med liknande erfarenheter också.
Ingen som säger "ni är unga, ni försöker väl igen" En kommentar som satt sig sen jag fick höra det en vecka efter vi kommit hem från sjukhuset :P
Men det finns så mycket fina saker jag fått höra också, saker som finns i hjärtat och tröstar ibland.
Tack för inlägget, att få bli lite hörd.
Kramar till dig.
5
Hej, tack för välkomnandet även om det är som du säger.. Finns ju ingen som önskar hamna här. Fanny dog i magen i v.38. Föddes 20110215.
Jag har faktiskt också reflekterat över det du skriver om just andra som varit i liknande situationer. Oväntade människor som närmar sig och berättar om vad de varit med om.
Det är skönt att kunna vara ganska ononym här och få skriva av sig lite tillsammans med människor med liknande erfarenheter också.
Ingen som säger "ni är unga, ni försöker väl igen" En kommentar som satt sig sen jag fick höra det en vecka efter vi kommit hem från sjukhuset :P
Men det finns så mycket fina saker jag fått höra också, saker som finns i hjärtat och tröstar ibland.
Tack för inlägget, att få bli lite hörd.
Kramar till dig.
Jag fattar inte riktigt det här trådandet , jag trodde det skulle hamna under inlägget jag svarade på här i forumet.. Jag hoppas jag inte verkar alltför förvirrad Men kram på er alla iallafall.
6
Jag fattar inte riktigt det här trådandet , jag trodde det skulle hamna under inlägget jag svarade på här i forumet.. Jag hoppas jag inte verkar alltför förvirrad Men kram på er alla iallafall.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Men kram på er alla iallafall.