tänkte dela med mig om hur det var när vår son föddes. Även om det var planerat snitt kanske det är kul att läsa? Skrev det för en vecka sen när det fortfarande var rätt färskt i huvudet.
dagen innan var vi på förlossningen på inskrivning. Träffade bm, sjukgymnast och läkare. Det togs blodprov, mättes ut stödstrumpor, bm kände på magen och sen fick vi även göra ett ul. Det pga att moderkakan låg på framsidan och de ville se att den inte låg precis där de skulle skära. Var kul att göra ett ul även om det är svårt att se något när bebis är så stor. Det gjordes även en viktuppskattning och bebis beräknades väga 4300 g.
Dagen D - onsdagen den 8 juni
på kvällen innan packade vi bb-väskan och sen var det dags att sova. Natten innan sov jag jättedåligt men var nog väldigt trött för jag sov faktiskt bra den här natten. Vi skulle vara på förlossning kl 7 så vid 6-tiden på morgonen kom min svärmor över för att ta hand om barnen och lämna dem på dagis/skolan. När vi kom till förlossningen gick vi förbi rummet där bm har sitt kontor och därinne tyckte jag att jag såg den bm som har hållt i min vattengympa jag gått på hela våren. Hon jobbar på förlossningen på onsdagar och vi hade kommit överens om att hon skulle vara med. Vi fick vårt rum och en annan bm kommer in, jag frågar om inte vattengympabm jobbar? får ett lite konstigt svar att nej, hon jobbar inte idag. Tala om att jag blev besviken. Får ivarjefall droppnål satt och sen går hon ut. Efter någon minut kommer den efterfrågade bm in :-) hon skulle tydligen bara jobba med pappersexercis den dagen förutom min förlossning, vilken lättnad då jag var riktigt nervös. Jag får sätta på mig rock och maken får byta om till fina, gröna op-kläder sen bär det av upp till operation.
Jag rullas upp i min säng och hamnar i operationsväntsalen, är så nervös och gråter en skvätt vilket gör att jag blir jättesnorig. Får bara ligga där i någon minut innan det är dags att rullas in i op-salen. Teamet som ska vara med är på jättebra humör och det skojas friskt och de säger att man får vara nervös och rädd för nu gråter jag för fullt. Det fixas fram servetter och näsdroppar så att jag kan få snyta mig ordentligt innan de börjar. Läkaren och de övriga som ska operera mig kommer in och säger hej innan de sätter på sig op-kläder vilket jag tycker är trevligt att få ett ansikte på personerna.
Narkosläkaren kommer in och nu är det dags. Får lägga mig på sidan och kura ihop mig för nu ska bedövningen sättas. Är så nervös så hela jag skakar, gör egentligen inte ont men en obehaglig känsla när det trycker mellan kotorna. Bedövningen går lätt att lägga och jag känner succesivt hur mina fötter och ben börjar domna bort. Får lägga mig på rygg och när jag väl är bedövad sätter de katetern som jag önskat att de skulle göra när bedövningen var lagd.. Operationen börjar!! Jag känner hur de bökar och drar i min kropp, rätt skum känsla eftersom jag känner något men absolut inte smärta. Helt plötsligt hör jag ett splasch, fostervatten! Tydligen ska de använda en sug och suga ut allt vatten men jag hade så mycket att det rann ner på golvet. De som jobbade sa att de blev helt blöta på benen och en person fick lägga ut papper på golvet för att de inte skulle halka. Vet inte hur mycket vatten man brukar ha men de uppskattade att jag hade ca 2 liter fostervatten.
Helt plötsligt hörs ett skrik och vår son är ute - lycka! Bm kommer runt med honom och han är helt vit av fosterfett, hon sticker fram honom under mitt ansikte men jag säger att jag pussar helst honom efter att de tagit bort lite fett. BM, bebis och min make går ut till rummet precis utanför där de torkar av honom, kollar att allt är ok och sätter på honom en mössa. När jag är ihopsydd så rullas vi vidare till uppvaket där jag får ligga tills bedövningen börjar släppa så mycket att jag kan röra fötterna. Jag har inget tidsperspektiv men det gick rätt fort och då rullar vi ner till bb. Jag mår bra och är så lycklig att han är här nu och han är helt underbar!! Viktuppskattningen från dagen innan stämmer rätt bra för han vägde 4360 g och var 54 cm lång och hattmått på 36 cm. Vårt största barn fast minst huvud, hur som helst lika perfekt och underbar som sina storebröder.
Storebröderna var och hälsade på sin lillebror redan första dagen och de var så försiktiga och tysta när de kom in i rummet. Nu har det gått en vecka och nu vet de att man kan röra och pussa honom utan att han går sönder, de gillar honom väldigt, väldigt mycket. Jag är en lycklig mamma!
mamma till 3 underbara prinsar
1
när vår lillebror föddes(obs långt) tänkte dela med mig om hur det var när vår son föddes. Även om det var planerat snitt kanske det är kul att läsa? Skrev det för en vecka sen när det fortfarande var rätt färskt i huvudet.
dagen innan var vi på förlossningen på inskrivning. Träffade bm, sjukgymnast och läkare. Det togs blodprov, mättes ut stödstrumpor, bm kände på magen och sen fick vi även göra ett ul. Det pga att moderkakan låg på framsidan och de ville se att den inte låg precis där de skulle skära. Var kul att göra ett ul även om det är svårt att se något när bebis är så stor. Det gjordes även en viktuppskattning och bebis beräknades väga 4300 g.
Dagen D - onsdagen den 8 juni
på kvällen innan packade vi bb-väskan och sen var det dags att sova. Natten innan sov jag jättedåligt men var nog väldigt trött för jag sov faktiskt bra den här natten. Vi skulle vara på förlossning kl 7 så vid 6-tiden på morgonen kom min svärmor över för att ta hand om barnen och lämna dem på dagis/skolan. När vi kom till förlossningen gick vi förbi rummet där bm har sitt kontor och därinne tyckte jag att jag såg den bm som har hållt i min vattengympa jag gått på hela våren. Hon jobbar på förlossningen på onsdagar och vi hade kommit överens om att hon skulle vara med. Vi fick vårt rum och en annan bm kommer in, jag frågar om inte vattengympabm jobbar? får ett lite konstigt svar att nej, hon jobbar inte idag. Tala om att jag blev besviken. Får ivarjefall droppnål satt och sen går hon ut. Efter någon minut kommer den efterfrågade bm in :-) hon skulle tydligen bara jobba med pappersexercis den dagen förutom min förlossning, vilken lättnad då jag var riktigt nervös. Jag får sätta på mig rock och maken får byta om till fina, gröna op-kläder sen bär det av upp till operation.
Jag rullas upp i min säng och hamnar i operationsväntsalen, är så nervös och gråter en skvätt vilket gör att jag blir jättesnorig. Får bara ligga där i någon minut innan det är dags att rullas in i op-salen. Teamet som ska vara med är på jättebra humör och det skojas friskt och de säger att man får vara nervös och rädd för nu gråter jag för fullt. Det fixas fram servetter och näsdroppar så att jag kan få snyta mig ordentligt innan de börjar. Läkaren och de övriga som ska operera mig kommer in och säger hej innan de sätter på sig op-kläder vilket jag tycker är trevligt att få ett ansikte på personerna.
Narkosläkaren kommer in och nu är det dags. Får lägga mig på sidan och kura ihop mig för nu ska bedövningen sättas. Är så nervös så hela jag skakar, gör egentligen inte ont men en obehaglig känsla när det trycker mellan kotorna. Bedövningen går lätt att lägga och jag känner succesivt hur mina fötter och ben börjar domna bort. Får lägga mig på rygg och när jag väl är bedövad sätter de katetern som jag önskat att de skulle göra när bedövningen var lagd.. Operationen börjar!! Jag känner hur de bökar och drar i min kropp, rätt skum känsla eftersom jag känner något men absolut inte smärta. Helt plötsligt hör jag ett splasch, fostervatten! Tydligen ska de använda en sug och suga ut allt vatten men jag hade så mycket att det rann ner på golvet. De som jobbade sa att de blev helt blöta på benen och en person fick lägga ut papper på golvet för att de inte skulle halka. Vet inte hur mycket vatten man brukar ha men de uppskattade att jag hade ca 2 liter fostervatten.
Helt plötsligt hörs ett skrik och vår son är ute - lycka! Bm kommer runt med honom och han är helt vit av fosterfett, hon sticker fram honom under mitt ansikte men jag säger att jag pussar helst honom efter att de tagit bort lite fett. BM, bebis och min make går ut till rummet precis utanför där de torkar av honom, kollar att allt är ok och sätter på honom en mössa. När jag är ihopsydd så rullas vi vidare till uppvaket där jag får ligga tills bedövningen börjar släppa så mycket att jag kan röra fötterna. Jag har inget tidsperspektiv men det gick rätt fort och då rullar vi ner till bb. Jag mår bra och är så lycklig att han är här nu och han är helt underbar!! Viktuppskattningen från dagen innan stämmer rätt bra för han vägde 4360 g och var 54 cm lång och hattmått på 36 cm. Vårt största barn fast minst huvud, hur som helst lika perfekt och underbar som sina storebröder.
Storebröderna var och hälsade på sin lillebror redan första dagen och de var så försiktiga och tysta när de kom in i rummet. Nu har det gått en vecka och nu vet de att man kan röra och pussa honom utan att han går sönder, de gillar honom väldigt, väldigt mycket. Jag är en lycklig mamma!
Ja det låter som en superförlossning! Kul att höra så detaljerat om snittet . Rätt häftigt också att de är så duktiga på att viktskatta bebisen, man tänker sig ju att det borde vara rätt svårt... Kan tänka mig att storebrorsorna var stolta när de fick hälsa på . Kram!
3
Ja det låter som en superförlossning! Kul att höra så detaljerat om snittet . Rätt häftigt också att de är så duktiga på att viktskatta bebisen, man tänker sig ju att det borde vara rätt svårt... Kan tänka mig att storebrorsorna var stolta när de fick hälsa på . Kram!
Gulledig. Catharina<3 kändes bara så tråkigt att få noll respons på min förlossningsberättelse när "alla" andra får massor av respons på sina....amninshormoner och känslig som jag är. Fast jag kanske inte ska säga något för jag hoppas ju ofta över att läsa era berättelser eftersom jag får panik över förlossningar...
Kram
7
Gulledig. Catharina<3 kändes bara så tråkigt att få noll respons på min förlossningsberättelse när "alla" andra får massor av respons på sina....amninshormoner och känslig som jag är. Fast jag kanske inte ska säga något för jag hoppas ju ofta över att läsa era berättelser eftersom jag får panik över förlossningar...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
. Rätt häftigt också att de är så duktiga på att viktskatta bebisen, man tänker sig ju att det borde vara rätt svårt... Kan tänka mig att storebrorsorna var stolta när de fick hälsa på 
