Skrivet: 2011-06-21, 17:10
#1
Förlossningsberättelse + foton (lång!!)
Fredagen den 17 juni vaknade jag vid 9-tiden. När jag klev ur sängen vid 9.15 rann det fostervatten längs benen. Blev jätteförvånad, hade ju inga känningar alls! Jag gick på toaletten, och åter i sovrummet så sipprade det mer vatten. Jag ringde till förlossningen, som sa att de ville ha in mig på en kontroll. Jag hade i detta läget inga värkar eller sammandragningar alls.
Jag ringde sambon, som avslutade det han höll på med på jobbet. Jag sa till honom att det inte var någon som helst brådska. Fixade med en del saker här hemma, och vid 12-tiden var vi inne på förlossningen. Jag blev inskriven, och fick lämna mitt blodgrupperingspapper.
Jag låg kopplad till CTG mellan 12.20-12.45, och allt var bra med bebisen därinne. Barnmorskan undersökte min binda och konstaterade att det var fostervattnet som gått.
Mitt blodtryck var 133/75 och tempen 37.0°, och hon kände att bebisen låg med huvudet neråt.
Vi fick ett papper med information om vad jag behövde vara uppmärksam på, samt tid för ny kontroll dagen efter kl. 10.
Senare på kvällen, när vi lagt oss, fick jag 3 ”värkar”. De höll i sig runt 10-20 sekunder bara, och det kom 3 stycken på 30 minuter. Lite grann fick jag väl upp hoppet, men sedan somnade jag och vaknade några timmar senare utan några värkar.
Så var det då lördag! Det enda jag kände var molvärk, ungefär som vid mens. Inget som gjorde ont eller så direkt. Vi kom in till förlossningen på avtalad tid, kl. 10, och jag fick återigen ligga med CTG, mellan kl. 10.15-10.45. Mitt blodtryck låg på 126/74 och tempen 37.5°.
Dagens barnmorska hade svårt att känna om det var ett huvud neråt. Senare kom det in en läkare som inte heller hon kunde känna, så det blev ett snabbt UL. Det konstaterades då att huvudet låg ganska långt ner.
Fortfarande inga värkar, så det var bara att åka hem igen. Vi skulle infinna oss på förlossningen dagen därpå, vid 9.30-tiden. Vi kunde då ta ställning till om vi ville få förlossningen igångsatt eller avvakta ytterligare ett dygn.
Hade lite ångest över det beslutet, för samtidigt som man ju vill ha igång allt så ville jag helst att det skulle starta naturligt!
Under dagen hade jag bara molande ”mensvärk”, inte värre än tidigare. Det sipprade lite vatten emellanåt, det kom aldrig några mängder utan det smårann lite då och då. Slemproppen lossnade ordentligt i omgångar hela dagen.
På kvällen när vi ätit och låg på soffan och tittade på film så fick jag plötsligt sammandragningar igen. De kom med allt mellan 15-35 minuters mellanrum och varade bara 10-20 sekunder. Jag tänkte att jag förmodligen skulle somna och vakna dagen efter utan värkar. Var helt säker på att det skulle bli tvunget med en igångsättning till slut..
Dock fortsatte värkarna.. inte varade de länge & inte kom de ofta, men de var där.
Klockan 3 på natten satt de i ca 1 minut, och det var inte bekvämt att ligga kvar i sängen längre.
De kom fortfarande inte tätare än med 15-20 minuter emellan. Tog ett sista magkort för jag anade att det snart skulle bli bebis
Vid 5-tiden höll de i sig mellan 1-1,5 minut, och började komma med allt från 5-10 minuters mellanrum. Hela tiden väldigt oregelbundet. Nu vaknade sambon för att gå på toaletten, och jag sa att han inte behövde lägga sig igen, för jag trodde det var på gång.
Klockan 6 pratade jag med förlossningen, då var det 5-8 minuter emellan och jag kände att jag snart ville åka in. Vi var välkomna när vi ville.
Vi gav oss av så småningom, och var ringde på klockan på förlossningen kl 7.10.
Värkarna kom med ca 4-5 minuters mellanrum, men de var lite korta.
Jag fick en nål i handen och antibiotikadropp pga att jag haft tidig vattenavgång. Jag fick ligga med CTG som visade att bebis mådde bra. Jag fick lov att ligga på sidan, då det var lättare att hantera värkarna så tyckte jag. Dock var det då svårare att få mina värkar registrerade.
Vid 7.50 gjorde barnmorskan en första inre undersökning. Jag var utplånad och öppen 6 centimeter! Tjohoo!! BM bad mig att halvsitta i sängen istället för att ligga på sidan.
Hon valde att sätta en skalpelektrod på bebisens huvud för att få bättre övervakning på den lille. Bebis verkade inte tycka om när jag halvsatt i sängen, så jag fick lägga mig på sidan igen (inte mig emot!)
BM frågar vad jag vill ha för smärtlindring, och jag säger att jag inte vill ha någonting.
Vid 8.40 fick jag lov att gå in i duschen, för bebisens kurva såg bra ut! Skönt att få ställa sig upp, och underbart skönt med varmvatten!
Jag står därinne ungefär 1 timme (!!). Under tiden tycker jag att värkarna kommer tätare och jag upplever ett ökat tryck neråt, men värkarna varar inte speciellt länge.
Det är inga problem att andas igenom värkarna. Jag försöker att bara "åka med" och tar långa, djupa andetag.
Väl ute ur duschen görs en ny undersökning. Gissa om jag blir besviken när jag efter 2 timmar fortfarande är öppen 6 cm!!
BM känner under en värk, konstaterar att det är bra kraft i värkarna men att de varar alldeles för kort tid. Hon kopplar in ett värkförstärkande dropp som sätts på 15 ml/h för att jag ska få lite hjälp på traven.
Dessutom sveper hon runt och vidgar (aj aj aj) för att hjälpa till.
BM vill att jag ligger på sidan med ena benet upp i benstöd för att underlätta för bebisen att tränga ner. Han stod ganska högt upp fortfarande. Hann inte mer än lägga mig innan jag känner att jag mår illa, får spypåse av BM och sedan spyr jag som en kalv. Ett bra, om än otrevligt, tecken.
Kl 9.50 ställer jag mig upp och hänger på en gåstol istället. Sambon baddar pannan med kalla omslag, och masserar i ryggslutet, samt kommer med vatten att dricka. Han var guld värd hela tiden!! ♥
Värkarna ökar i intensitet. Jag fokuserar på att ta långa, djupa andetag och vagga med kroppen.
Droppet ökas till 30 ml/h.
Vid 10.30 görs en ny undersökning och jag är öppen 8-9 cm, samt att det finns en liten kant kvar.
BM vill då hjälpa till, så hon försöker hjälpa till med kanten under ett par värkar. Ouch!
Sedan ställer jag mig på knä i sängen, mot den resta huvudänden. Så har jag fött de andra tre, och det var så jag hade tänkt mig att föda nu också. Droppet höjs till 45 ml/h.
Efter ett tag trycker det på, och jag får lov att krysta. Nu är klockan 10.55
Krystar några gånger, sedan vill BM att jag vänder mig om istället.
Jag hamnar i gynläge, halvsittande med fötterna mot fotstöd.
Bebis står fortfarande med huvudet vid spinae och vill inte riktigt tränga ner. BM pratar om att hon måste kontakta sin läkare, enligt anteckningarna var klockan då 11.05.
Jag vill för allt i världen inte att det ska krävas en sugklocka eller tång, och kommande krystvärkar tar jag i för kung och fosterland. Jag mosar min stackars sambos hand med min högerhand och pressar mot mitt vänstra ben med min andra hand och håller ut i krystvärkarna tills jag bara måste sluta för att andas (vilket då mer låter som ett frustande).
Efter ett par ordentliga krystningar så känner jag hur huvudet har sjunkit ner och står innanför öppningen! Yes! Efter ytterligare en krystning så ber BM mig att bara flåsa, flåsa, flåsa. Det gör väldigt ont, men jag gör som hon ber mig om. Hon undrar om jag vill känna på bebisens huvud, och det gör jag. Han låg med ansiktet uppåt, så det var hans lilla näsa jag pillade på tror jag
Nästa krystvärk glider han ur mig, BM torkar av honom och jag får lyfta upp vår bebis – en POJKE!! Wow.. som jag trodde, men ändå overkligt
Han föddes klockan 11:16 och får apgar 9-10-10 med avdrag för färg (han var ett blåbär).
4880 gram tung, 53 cm lång och med ett huvudomfång på 38 cm!
Första mötet:
Stolt nybliven pappa får klippa navelsträngen!!
Kl. 11.30 får jag Syntocinon intravenöst då moderkakan inte har släppt.
Kl. 11.40 kommer moderkakan ut efter en krystning. Den är hel och fin.
Jag sys med 4 inre och 3 yttre suturer.
Min barnmorska var helt suverän på att peppa och stötta och heja på! Det var nästan så jag ville ta med henne hem, hon var helt underbar!
Jag är så nöjd med förlossningen, för trots att det såklart gjorde ont så tappade jag aldrig kontrollen. Det räckte att fokusera på långa, djupa andetag och låta kroppen göra jobbet och det var så jäkla häftigt!!
Jag kunde inte fått en bättre upplevelse, jag är så nöjd!
Och han är ju världens sötaste, den "lille" killen
, *hihi*
