Har hållit till i novembergruppen fram till nu men var på RUL igår och blev flyttad 10 dagar med nytt bf den 3 december. Kommer troligtvis bli snittad och då lär jag ju få det snittet i slutet av november iaf men kan vara kul att lära känna er också
1
smyger mig in här... Har hållit till i novembergruppen fram till nu men var på RUL igår och blev flyttad 10 dagar med nytt bf den 3 december. Kommer troligtvis bli snittad och då lär jag ju få det snittet i slutet av november iaf men kan vara kul att lära känna er också
Välkommen in! Ja, mest troligt lär du välan få en novemberbebis då i vilket fall som helst. Jag gluttar lite inne hos er också mellan varven även om jag är tre veckor in i december som det ser ut nu. Har dock fött alla mina barn tidigare så jag skulle tro att trenden följs även denna gg.
2
Välkommen in! Ja, mest troligt lär du välan få en novemberbebis då i vilket fall som helst. Jag gluttar lite inne hos er också mellan varven även om jag är tre veckor in i december som det ser ut nu. Har dock fött alla mina barn tidigare så jag skulle tro att trenden följs även denna gg.
Man vet ju aldrig vad som kan hända.. Bra att ha alla dörrar öppna, hehe. Speciellt när man ligger lite sådär på gränsen mellan 2 månader. Jag var ju tidigare beräknad till den 23 november och kunde väl aldrig tänka mig att jag skulle bli flyttad till december. Men o andra sidan blev jag flyttad exakt 10 dagar vid förra graviditeten också. Vilket är lite intressant tycker jag
Hur många barn har du sen tidigare? Ja, sannolikheten är väl stor att det blir så då
3
Man vet ju aldrig vad som kan hända.. Bra att ha alla dörrar öppna, hehe. Speciellt när man ligger lite sådär på gränsen mellan 2 månader. Jag var ju tidigare beräknad till den 23 november och kunde väl aldrig tänka mig att jag skulle bli flyttad till december. Men o andra sidan blev jag flyttad exakt 10 dagar vid förra graviditeten också. Vilket är lite intressant tycker jag
Hur många barn har du sen tidigare? Ja, sannolikheten är väl stor att det blir så då
Jag har tre pojkar sedan tidigare och de har som sagt haft bråttom till världen. Men vem vet, om det är en liten tjej denna gången kanske det blir heeeelt annorlunda. Bara framtiden har ju liksom svar på det ;-)
6
Jag har tre pojkar sedan tidigare och de har som sagt haft bråttom till världen. Men vem vet, om det är en liten tjej denna gången kanske det blir heeeelt annorlunda. Bara framtiden har ju liksom svar på det ;-)
Jag har en kompis som har fått ettan och tvåan ca 3 veckor innan bf. Hon var helt säker på att även trean skulle komma tidigare, men istället gick hon 13 dagar över tiden... De kan vara luriga de där små bebisarna!
7
Jag har en kompis som har fått ettan och tvåan ca 3 veckor innan bf. Hon var helt säker på att även trean skulle komma tidigare, men istället gick hon 13 dagar över tiden... De kan vara luriga de där små bebisarna!
Välkommen hit! Jag smygläser lite i novembergruppen också. Jag är än så länge beräknad till 5 dec (enligt kub. Jag har rul på onsdag). Om mina fogar lägger av lika mycket som de gjorde med tvåan och trean så lär jag nog bli igångsatt mellan 2-3 veckor innan bf även denna gång (och då blir det ju en nov bebis). Men än så länge så håller fogarna förvånansvärt bra, så man vet aldrig.
8
Välkommen hit! Jag smygläser lite i novembergruppen också. Jag är än så länge beräknad till 5 dec (enligt kub. Jag har rul på onsdag). Om mina fogar lägger av lika mycket som de gjorde med tvåan och trean så lär jag nog bli igångsatt mellan 2-3 veckor innan bf även denna gång (och då blir det ju en nov bebis). Men än så länge så håller fogarna förvånansvärt bra, så man vet aldrig.
Jo, jag vet att allt kan hända, men allt har varit så lika med de tre tidigare barnen. Det som skulle kunna göra det helt annorlunda denna gången med lilla 4:an är väl om det visar sig vara en liten tjejja. De andra tre är ju pojkar. Fast jag har hört (vet inte alls om det ligger någon sanning i det dock) att pojkarna gärna är de som stannar kvar längst i magen ;-). Nå det lär ju framtiden utvisa i vilket fall som helst, men jag kan tänka mig att jag kommer börja känna mig ganska färdig vid fulla 37-38 veckor så då lär jag nog jobba ganska aktivt på att avhysa hyresgästen ;-)
9
Jo, jag vet att allt kan hända, men allt har varit så lika med de tre tidigare barnen. Det som skulle kunna göra det helt annorlunda denna gången med lilla 4:an är väl om det visar sig vara en liten tjejja. De andra tre är ju pojkar. Fast jag har hört (vet inte alls om det ligger någon sanning i det dock) att pojkarna gärna är de som stannar kvar längst i magen ;-). Nå det lär ju framtiden utvisa i vilket fall som helst, men jag kan tänka mig att jag kommer börja känna mig ganska färdig vid fulla 37-38 veckor så då lär jag nog jobba ganska aktivt på att avhysa hyresgästen ;-)
Blev du igångsatt med dina tidigare? Jag blev också igångsatt med min dotter och har bara negativa erfarenheter av det.
Kan inte du berätta hur det var för dig? Tycker nämligen det är väldigt intressant att veta om det bara var min igångsättning som gick åt helvete eller om det bara var jag som inte klarade av föda naturligt (slutade i akutsnitt).
10
Blev du igångsatt med dina tidigare? Jag blev också igångsatt med min dotter och har bara negativa erfarenheter av det.
Kan inte du berätta hur det var för dig? Tycker nämligen det är väldigt intressant att veta om det bara var min igångsättning som gick åt helvete eller om det bara var jag som inte klarade av föda naturligt (slutade i akutsnitt).
Jag har ingen vanlig förlossning att jämföra med, då jag har ett akutsnitt (fast det var inte jätteakut) med mitt första barn. Hon satt i säte och vattnet gick i v36+6. Sen har jag två igångsättningar bakom mig.
Den första var mest jobbig innan. (Jag var lovad att bli igångsatt i v37+0, både pga svår foglossning (jag satt i rullstol och hade gjort i flera månader) och pga en begynnade depression, men läkaren på förlossningen fokuserade enbart på att barnet mådde bra och sköt fram min igångsättning gång på gång i flera dagar. Och min läkare hade semester och trots att det stod i min journal att de kunde kontakta henne om det var några frågetecken, så vägrade de göra det. När jag tillslut bröt ihop, grät oavbrutet i nästan 3 timmar och började yra om att jag skulle åka hem och ta ut barnet själv, så lyssnade tillslut en kvinnlig läkare på mig och började igångsättningen. Det gick bara några timmar innan gelen verkade och vattnet gick. Då fick jag värkar med ca 1½ minuts mellanrum (bara ca 30 sek vila mellan dem). De gav mig Bricanyl så att värkarna hamnade på en mer lagom nivå, ca 3 minuter emellan. Två timmar senare blev det så där kort mellan värkarna igen och då tyckte dem att det bästa vara att sätta epidural. Jag var då öppen 4 -5 cm. Då stannade allt av och eg inget hände på ca 3 timmar. Plötsligt tog det fart igen och 1½ timme senare var jag fullt öppen. Sen fick jag krysta i 1 timme och 35 minuter. Den barnmorska jag hade hjälpte mig inget alls, och jag fick efteråt veta att jag jobbat helt fel, därav att krystningsarbetet tog sån tid. Totalt från att gelen sattes så gick det ganska exakt 12 timmar, och från att vattnet gick så tog det 8½ timme. Rätt ok.
Med mitt tredje barn så skulle jag återigen bli igångsatt i 37+0 pga svår foglossning (jag hade då suttit i rullstol sen v17). Den här gången stod det dock väldigt tydligt i min journal att jag bara fick skjutas på en dag och sen skulle jag behandlas som ett akutfall. När jag kom in så var tappen en aning mjuk så de lyckades sätta en ballong. Det var vid 9.30-tiden. Vid 12.30-tiden så hade den gjort sitt och jag var öppen 4 cm. Då tog de hinnorna. Värkarna som kom var helt hanterbara och med lagomt långt mellanrum (ca 3 minuter). 15.45 bad jag om lustgas. 16.00 kände jag att det inte räckte och bad om något mer. Undersökningen då visade att jag var öppen 6 cm. 16.08 hade vi bestämt att vi skulle sätta sterila kvaddlar och att vi skulle koppla på TENS-apparaten. Inget av det hanns dock med då hon är född 16.12 efter två krystvärkar. Från start tog det ca 6 timmar och 45 minuter, och från vattenavgång tog det 3 timmar och 45 minuter.
Förutom att den första startade som den gjorde, och ingen hade förberett mig på att det kunde bli så intensiva värkar direkt på en igångsättning, så var den rätt ok. Den andra var enligt mig en drömförlossning.
Tidigare när jag berättat om mina igångsättningar så har jag fått höra att de gått väldigt fort och lätt jämfört med hur de flesta igångsättningar är. Åtminstone den sista. Då kommenterade tom den bm jag hade att det hade gått väldigt mycket fortare och lättare än vad de är vana vid att igångsättningar gör.
11
Jag har ingen vanlig förlossning att jämföra med, då jag har ett akutsnitt (fast det var inte jätteakut) med mitt första barn. Hon satt i säte och vattnet gick i v36+6. Sen har jag två igångsättningar bakom mig.
Den första var mest jobbig innan. (Jag var lovad att bli igångsatt i v37+0, både pga svår foglossning (jag satt i rullstol och hade gjort i flera månader) och pga en begynnade depression, men läkaren på förlossningen fokuserade enbart på att barnet mådde bra och sköt fram min igångsättning gång på gång i flera dagar. Och min läkare hade semester och trots att det stod i min journal att de kunde kontakta henne om det var några frågetecken, så vägrade de göra det. När jag tillslut bröt ihop, grät oavbrutet i nästan 3 timmar och började yra om att jag skulle åka hem och ta ut barnet själv, så lyssnade tillslut en kvinnlig läkare på mig och började igångsättningen. Det gick bara några timmar innan gelen verkade och vattnet gick. Då fick jag värkar med ca 1½ minuts mellanrum (bara ca 30 sek vila mellan dem). De gav mig Bricanyl så att värkarna hamnade på en mer lagom nivå, ca 3 minuter emellan. Två timmar senare blev det så där kort mellan värkarna igen och då tyckte dem att det bästa vara att sätta epidural. Jag var då öppen 4 -5 cm. Då stannade allt av och eg inget hände på ca 3 timmar. Plötsligt tog det fart igen och 1½ timme senare var jag fullt öppen. Sen fick jag krysta i 1 timme och 35 minuter. Den barnmorska jag hade hjälpte mig inget alls, och jag fick efteråt veta att jag jobbat helt fel, därav att krystningsarbetet tog sån tid. Totalt från att gelen sattes så gick det ganska exakt 12 timmar, och från att vattnet gick så tog det 8½ timme. Rätt ok.
Med mitt tredje barn så skulle jag återigen bli igångsatt i 37+0 pga svår foglossning (jag hade då suttit i rullstol sen v17). Den här gången stod det dock väldigt tydligt i min journal att jag bara fick skjutas på en dag och sen skulle jag behandlas som ett akutfall. När jag kom in så var tappen en aning mjuk så de lyckades sätta en ballong. Det var vid 9.30-tiden. Vid 12.30-tiden så hade den gjort sitt och jag var öppen 4 cm. Då tog de hinnorna. Värkarna som kom var helt hanterbara och med lagomt långt mellanrum (ca 3 minuter). 15.45 bad jag om lustgas. 16.00 kände jag att det inte räckte och bad om något mer. Undersökningen då visade att jag var öppen 6 cm. 16.08 hade vi bestämt att vi skulle sätta sterila kvaddlar och att vi skulle koppla på TENS-apparaten. Inget av det hanns dock med då hon är född 16.12 efter två krystvärkar. Från start tog det ca 6 timmar och 45 minuter, och från vattenavgång tog det 3 timmar och 45 minuter.
Förutom att den första startade som den gjorde, och ingen hade förberett mig på att det kunde bli så intensiva värkar direkt på en igångsättning, så var den rätt ok. Den andra var enligt mig en drömförlossning.
Tidigare när jag berättat om mina igångsättningar så har jag fått höra att de gått väldigt fort och lätt jämfört med hur de flesta igångsättningar är. Åtminstone den sista. Då kommenterade tom den bm jag hade att det hade gått väldigt mycket fortare och lättare än vad de är vana vid att igångsättningar gör.
Det är jätteintressant för mig att läsa. Min igångsättning var inte alls som dina.
Jag skulle bli igångsatt i v38 pga havandeskapsförgiftning och svåra förvärkar. Fick dock vänta 2 veckor ändå.. ut och in på sjukhus var och varannan dag med morfin och annat blaj + att jag fick olika läkare varenda gång som bedömde mig. Tillslut bröt jag också ihop och min man skällde ut en stackars barnmorska (som inte alls gjort nåt fel men var på fel plats vid fel tid). Fick en ny läkare som beordrade igångsättning när jag var i v.40.
Tappen var mogen så de använde ballongen. Fick panikvärkar på en gång och visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var en enda lång värk med toppar, fanns aldrig någon vila mellan. Efter ca 9 timmar med ballong hade jag öppnat mig 4 cm så de kunde dra ut den, den fick inte sitta kvar längre än så. Värkarna stannade genast av något, det var så skönt med lite vila. När de undersökte mig nån timme senare hade jag gått tillbaka till 3 cm. Då bestämde man att ta hinnorna. Vattnet gick och panikvärken kom tillbaka..återigen bara en enda lång värk med vansinniga toppar. De kopplade upp mig på diverse maskiner så jag fick inte heller gå upp och gå utan jag fick bara ligga där med panikvärkarna. Lustgasen blev jag så illamående av så den kunde jag inte använda och nån annan smärtlindring erbjöds jag inte. 6 timmar senare hade jag fortfarande inte öppnat mig mer än 3½ cm och dom bestämde sig då för att sätta in dropp. Droppet gjorde att Emmas puls sjönk vid varje värk så de tog bort den igen och lät mig ligga. Följande 3 timmar gjorde de flera försök med droppet igen men när Emmas puls bara blev sämre och sämre och det inte ens gav något resultat så bestämde man att de skulle akutsnitta. Därifrån gick det ganska fort och Emma föddes 01.42 på natten.
Så, jag hade 17 timmar av fasansfulla värkar helt i onödan. Lite senare samma dag fick jag träffa läkaren igen som förklarade att anledningen till snittet berodde på värklösa värkar och att droppet påverkade Emma så kraftigt att det inte kunde användas. Låter lite fånigt när de kallar det för värklösa värkar när jag tänker tillbaka på vilken typ av smärta jag hade. Förövrigt så har jag inte mycket till övers för den personal som hade hand om mig under hela tiden. Bara det att jag inte erbjöds någon annan smärtlindring än lustgas och inte en enda gång kom t.ex. lavemang på tal. De lät mig bara ligga där med massa olika maskiner kopplade till mig.
Så, jag vill verkligen inte vara med om en igångsättning till. Har begärt planerat snitt denna gång men vill samtidigt prova på att föda naturligt. Är i valet och kvalet..suck.
12
Det är jätteintressant för mig att läsa. Min igångsättning var inte alls som dina.
Jag skulle bli igångsatt i v38 pga havandeskapsförgiftning och svåra förvärkar. Fick dock vänta 2 veckor ändå.. ut och in på sjukhus var och varannan dag med morfin och annat blaj + att jag fick olika läkare varenda gång som bedömde mig. Tillslut bröt jag också ihop och min man skällde ut en stackars barnmorska (som inte alls gjort nåt fel men var på fel plats vid fel tid). Fick en ny läkare som beordrade igångsättning när jag var i v.40.
Tappen var mogen så de använde ballongen. Fick panikvärkar på en gång och visste inte vart jag skulle ta vägen. Det var en enda lång värk med toppar, fanns aldrig någon vila mellan. Efter ca 9 timmar med ballong hade jag öppnat mig 4 cm så de kunde dra ut den, den fick inte sitta kvar längre än så. Värkarna stannade genast av något, det var så skönt med lite vila. När de undersökte mig nån timme senare hade jag gått tillbaka till 3 cm. Då bestämde man att ta hinnorna. Vattnet gick och panikvärken kom tillbaka..återigen bara en enda lång värk med vansinniga toppar. De kopplade upp mig på diverse maskiner så jag fick inte heller gå upp och gå utan jag fick bara ligga där med panikvärkarna. Lustgasen blev jag så illamående av så den kunde jag inte använda och nån annan smärtlindring erbjöds jag inte. 6 timmar senare hade jag fortfarande inte öppnat mig mer än 3½ cm och dom bestämde sig då för att sätta in dropp. Droppet gjorde att Emmas puls sjönk vid varje värk så de tog bort den igen och lät mig ligga. Följande 3 timmar gjorde de flera försök med droppet igen men när Emmas puls bara blev sämre och sämre och det inte ens gav något resultat så bestämde man att de skulle akutsnitta. Därifrån gick det ganska fort och Emma föddes 01.42 på natten.
Så, jag hade 17 timmar av fasansfulla värkar helt i onödan. Lite senare samma dag fick jag träffa läkaren igen som förklarade att anledningen till snittet berodde på värklösa värkar och att droppet påverkade Emma så kraftigt att det inte kunde användas. Låter lite fånigt när de kallar det för värklösa värkar när jag tänker tillbaka på vilken typ av smärta jag hade. Förövrigt så har jag inte mycket till övers för den personal som hade hand om mig under hela tiden. Bara det att jag inte erbjöds någon annan smärtlindring än lustgas och inte en enda gång kom t.ex. lavemang på tal. De lät mig bara ligga där med massa olika maskiner kopplade till mig.
Så, jag vill verkligen inte vara med om en igångsättning till. Har begärt planerat snitt denna gång men vill samtidigt prova på att föda naturligt. Är i valet och kvalet..suck.
Ja, det där var verkligen helt olikt mina. Förutom kanske bemötandet och oviljan att faktiskt sätta igång igångsättningen. Andra gången var det bara en annan kvinna inne på förlossningen när jag kom, så då tog de glatt emot mig. Men den första...
Sa de något om detta med verklösa värkar, om det var något som kunde upprepa sig?
Jag hoppas på att få vara med om en naturlig start den här gången. Fogarna är än så länge så pass bra att jag har ett stort hopp om att i allafall få slippa rullstolen den här gången. Fast jag är rädd samtidigt, att det ska gå för fort. Jag fick en liten varning om det efter att mitt tredje barn kommit till världen. Den barnmorska som då sa att den igångsättningen var en av de snabbaste hon varit med om, sa också att om vi skulle ha ett fjärde barn, och det skulle starta naturligt, så skulle jag inte vänta länge hemma, utan åka in rätt fort. Detta eftersom jag vid båda igångsättningarna har öppnat mig fort när jag har nått ca 6 cm. Och allt brukar gå fortare om det får starta naturligt. Så även om jag hoppas på att det ska komma igång av sig själv den här gången så känns det väldigt tryggt med en igångsättning.
13
Ja, det där var verkligen helt olikt mina. Förutom kanske bemötandet och oviljan att faktiskt sätta igång igångsättningen. Andra gången var det bara en annan kvinna inne på förlossningen när jag kom, så då tog de glatt emot mig. Men den första...
Sa de något om detta med verklösa värkar, om det var något som kunde upprepa sig?
Jag hoppas på att få vara med om en naturlig start den här gången. Fogarna är än så länge så pass bra att jag har ett stort hopp om att i allafall få slippa rullstolen den här gången. Fast jag är rädd samtidigt, att det ska gå för fort. Jag fick en liten varning om det efter att mitt tredje barn kommit till världen. Den barnmorska som då sa att den igångsättningen var en av de snabbaste hon varit med om, sa också att om vi skulle ha ett fjärde barn, och det skulle starta naturligt, så skulle jag inte vänta länge hemma, utan åka in rätt fort. Detta eftersom jag vid båda igångsättningarna har öppnat mig fort när jag har nått ca 6 cm. Och allt brukar gå fortare om det får starta naturligt. Så även om jag hoppas på att det ska komma igång av sig själv den här gången så känns det väldigt tryggt med en igångsättning.
Nja.. de sa att det kan upprepa sig men att det också kan bli en helt "normal" förlossning nästa gång. Att jag absolut kan föda vaginalt om jag vill det men att om jag vill ha ett snitt så kommer de inte sätta sig på tvären. Nåt sånt sa de.
Det var det som var problemet med att de hela tiden flyttade min igångsättning.. det var fullt på förlossningen och de hade mer akuta förlossningar att ta hand om. Men sen fick jag den här läkaren som faktiskt ansåg att även min igångsättning var så viktig.
Oj, då förstår jag att du är lite nervös denna gång. Tryggheten med en igångsättning är ju att man är på plats hela tiden, om det går fort så har man ju hela tiden övervakning.
14
Nja.. de sa att det kan upprepa sig men att det också kan bli en helt "normal" förlossning nästa gång. Att jag absolut kan föda vaginalt om jag vill det men att om jag vill ha ett snitt så kommer de inte sätta sig på tvären. Nåt sånt sa de.
Det var det som var problemet med att de hela tiden flyttade min igångsättning.. det var fullt på förlossningen och de hade mer akuta förlossningar att ta hand om. Men sen fick jag den här läkaren som faktiskt ansåg att även min igångsättning var så viktig.
Oj, då förstår jag att du är lite nervös denna gång. Tryggheten med en igångsättning är ju att man är på plats hela tiden, om det går fort så har man ju hela tiden övervakning.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
