Det är 4 år sen min Douglas dog, och efter det har vi fått en underbar liten tjej på 2 år, det jag undrar över är, att jag inte kan sluta tänka på Douglas och allt det som hände runt omkring. Det är inte så att jag tvångsmässigt går och tänker på det, det liksom bara kommer, det kan vara fragment från begravningen, eller dan innan han föddes, eller mitt i kaoset på lasarettet,, eller andra händelser runt Douglas.
Första månaderna med min lill tjej kommer jag knappt ihåg, det var ett sånt kännslomässigt kaos, men allt som hände runt omkring med Douglas är fortfarande som om det var igår.
Det är en sorg det med att inte minnas så bra med Novas första tid.
Tänkte bara kolla om någon känner igen sig.
Jag blir så arg och ledsen att man ska behöva känna denna sorg.
Åsa mamma till
Sandra f-99 Douglas f-070306 d- 070307
Nova f-09
1
Kännslor! Tänkte höra om någon känner igen sig!
Det är 4 år sen min Douglas dog, och efter det har vi fått en underbar liten tjej på 2 år, det jag undrar över är, att jag inte kan sluta tänka på Douglas och allt det som hände runt omkring. Det är inte så att jag tvångsmässigt går och tänker på det, det liksom bara kommer, det kan vara fragment från begravningen, eller dan innan han föddes, eller mitt i kaoset på lasarettet,, eller andra händelser runt Douglas.
Första månaderna med min lill tjej kommer jag knappt ihåg, det var ett sånt kännslomässigt kaos, men allt som hände runt omkring med Douglas är fortfarande som om det var igår.
Det är en sorg det med att inte minnas så bra med Novas första tid.
Tänkte bara kolla om någon känner igen sig.
Jag blir så arg och ledsen att man ska behöva känna denna sorg.
Ja, jag känner igen mig tyvärr kanske.....eller är det bra?! Jag vet inte....
Försöker tänka att alla minnen jag bär med mig och minnesbilder jag har är värda att vårda för det är det enda jag nånsin kommer att få.
Det bleknar och gör inte riktigt lika ont med åren, nu 12 år efter vi förlorade vår dotter har sorgen mer en grårosa jämn nyans, en blandning av innerlig kärlek och djup sorg.....
2
Ja, jag känner igen mig tyvärr kanske.....eller är det bra?! Jag vet inte....
Försöker tänka att alla minnen jag bär med mig och minnesbilder jag har är värda att vårda för det är det enda jag nånsin kommer att få.
Det bleknar och gör inte riktigt lika ont med åren, nu 12 år efter vi förlorade vår dotter har sorgen mer en grårosa jämn nyans, en blandning av innerlig kärlek och djup sorg.....
Det är lätt att känna sig ledsen, frustrerad och besviken när ett barn tas i från en. Det är lätt att tänka tillbaka, älta speciellt då tankarna dyker upp när dom själv behagar.
pga vissa omständigheter så var jag djupt deprimerad för ett år sedan. Turen var att jag har en psykolog till pappa som fixade tid hos en KBT-utbildad åt mig. där fick jag hjälp med att blicka framåt och se vissa saker som hänt som lärdom eller öppna mig och börja känna tacksamhet.
Men, ang dig Åsa så tror jag att det bästa för dig är om du skulle kunna sätta dig ner och gå igenom dina tankar, ställa dig frågor om vad som trycker, låt tårar och känslor komma, det behöver få komma för att det sedan ska få gå över. En förlust av någon som står en nära tar tid att lära sig behärska över. Tänk att du fick en son, var lycklig över tiden du hade med honom.
Och din dotter behöver dig just nu mer än någon annan, gör det för henne, för douglas och även dig själv.
Åsa, du har lyckan att ha ett vackert barn hos dig idag, se på henne och känn att du älskar henne, Douglas finns hos dig i ditt hjärta och lev var dag för honom, Jag förstår att det är jobbigt, men du behöver tänka framåt. Kanske fler barn kommer att träda in i ditt liv?
Många kramar!
3
Det är lätt att känna sig ledsen, frustrerad och besviken när ett barn tas i från en. Det är lätt att tänka tillbaka, älta speciellt då tankarna dyker upp när dom själv behagar.
pga vissa omständigheter så var jag djupt deprimerad för ett år sedan. Turen var att jag har en psykolog till pappa som fixade tid hos en KBT-utbildad åt mig. där fick jag hjälp med att blicka framåt och se vissa saker som hänt som lärdom eller öppna mig och börja känna tacksamhet.
Men, ang dig Åsa så tror jag att det bästa för dig är om du skulle kunna sätta dig ner och gå igenom dina tankar, ställa dig frågor om vad som trycker, låt tårar och känslor komma, det behöver få komma för att det sedan ska få gå över. En förlust av någon som står en nära tar tid att lära sig behärska över. Tänk att du fick en son, var lycklig över tiden du hade med honom.
Och din dotter behöver dig just nu mer än någon annan, gör det för henne, för douglas och även dig själv.
Åsa, du har lyckan att ha ett vackert barn hos dig idag, se på henne och känn att du älskar henne, Douglas finns hos dig i ditt hjärta och lev var dag för honom, Jag förstår att det är jobbigt, men du behöver tänka framåt. Kanske fler barn kommer att träda in i ditt liv?
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
tyvärr kanske.....eller är det bra?! Jag vet inte....