Min kille som nu har blivit 12 har haft det jobbigt i skolan. Han är en fena på matte, han slukar fakta och är mycket intresserad av hur saker fungerar, älskar vetenskapprogram mm. Kunskapsmässigt är det inget som stoppar. Det är när han ska omsätta sin kunskap i text som det skär sig. Han har svårt att skriva det han kan. När vi har läxförhör hemma är det inga problem att svara på frågorna. Han klarar proven med godkänt visserligen, men han behöver längre tid på sig än de andra och då är svaren så korta han kan skriva dem.
Han kan inte läsa textremsan på tv. När han läser så känner han inte igen ord, han måste verkligen läsa varje ord och stakar sig ofta, detta gör att det tar tid att läsa.
Vi ser stora skilnader på honom och vår minsta kille som är 8 år. Han ligger visserligen i framkant i sin klass men ändå.
Vid senaste utvecklingssamtalet så flaggade lärarna att han måste hämta upp sig om han ska nå målen i sexan, för som det är nu är det på gränsen att han klarar sig.
Så när skolan tog slut så bestämde jag mig för att begära en dyslexi-utredning på honom. Efter att ha lyssnat på andra som har barn med dyslexi och läst om det mer så anar jag att det kan vara något där som spökar. Är det det så kan vi ju lägga upp undervisningen på annat sätt för honom så att det fungerar. Om det inte är så att han har dyslexi så kan vi ställa andra krav på honom att plugga och åstadkomma mer framöver.
Igår fick jag äntligen prata med någon på elevhälsan om det här och på måndag har vi vårt första möte. Där efter blir det minst två screeningar av honom. Den första bedömningen ville kvinnan ha klar innan hon går på semester i slutet av augusti. Så det kommer lägligt på vår semester. Vi har inget inplanerat vilket gör det lättare att sattsa på det här.
Vi har inte pratat med sonen om vad vi tänker än. Inte förens igår. Då tog vi upp det med honom. Jag var lite orolig för hur han skulle reagera, men han tog det med ro. Vi förklarade att det är för att se om han behvöer särskild hjälp i skolan, att kvinnan träffar barn som har svårt att läsa och skriva varje dag och att det inte är något konstigt med det. Han verkade till och med uppskatta det här.
Det ska bli så skönt att få det här gjort. Det är en början och jag känner mig lättad.
Nu blir det utredning Min kille som nu har blivit 12 har haft det jobbigt i skolan. Han är en fena på matte, han slukar fakta och är mycket intresserad av hur saker fungerar, älskar vetenskapprogram mm. Kunskapsmässigt är det inget som stoppar. Det är när han ska omsätta sin kunskap i text som det skär sig. Han har svårt att skriva det han kan. När vi har läxförhör hemma är det inga problem att svara på frågorna. Han klarar proven med godkänt visserligen, men han behöver längre tid på sig än de andra och då är svaren så korta han kan skriva dem.
Han kan inte läsa textremsan på tv. När han läser så känner han inte igen ord, han måste verkligen läsa varje ord och stakar sig ofta, detta gör att det tar tid att läsa.
Vi ser stora skilnader på honom och vår minsta kille som är 8 år. Han ligger visserligen i framkant i sin klass men ändå.
Vid senaste utvecklingssamtalet så flaggade lärarna att han måste hämta upp sig om han ska nå målen i sexan, för som det är nu är det på gränsen att han klarar sig.
Så när skolan tog slut så bestämde jag mig för att begära en dyslexi-utredning på honom. Efter att ha lyssnat på andra som har barn med dyslexi och läst om det mer så anar jag att det kan vara något där som spökar. Är det det så kan vi ju lägga upp undervisningen på annat sätt för honom så att det fungerar. Om det inte är så att han har dyslexi så kan vi ställa andra krav på honom att plugga och åstadkomma mer framöver.
Igår fick jag äntligen prata med någon på elevhälsan om det här och på måndag har vi vårt första möte. Där efter blir det minst två screeningar av honom. Den första bedömningen ville kvinnan ha klar innan hon går på semester i slutet av augusti. Så det kommer lägligt på vår semester. Vi har inget inplanerat vilket gör det lättare att sattsa på det här.
Vi har inte pratat med sonen om vad vi tänker än. Inte förens igår. Då tog vi upp det med honom. Jag var lite orolig för hur han skulle reagera, men han tog det med ro. Vi förklarade att det är för att se om han behvöer särskild hjälp i skolan, att kvinnan träffar barn som har svårt att läsa och skriva varje dag och att det inte är något konstigt med det. Han verkade till och med uppskatta det här.
Det ska bli så skönt att få det här gjort. Det är en början och jag känner mig lättad.
Bra att det blir utredning... Barnen verkar inte bry sig nämvärt om vad andra sysslar med. Någon går på hemspråk andra får till spec läraren.
För oss har det varit bra att få dyslexi diagnos (jag känner igen min tjej i din beskrivning). Det som strular på matten är långa lästal med flera led. Det som trassalt för oss har varit några lärare som velat ge henne lättare prov för att hon inte hinner läsa och skriva i samma fart som de andra istället för att ge henne mera tid alt muntliga prov.
Skolans ambitions nivå har varit att hon ska ha g i alla ämnen, medan vi vill att hon ska bli så bra som hon kan bli. Det är nog så att skolans resurser inte riktigt räcker till för det...
Berätta hur det går, glad för er skull många får slita och kämpa för att få en utredning.
2
Bra att det blir utredning... Barnen verkar inte bry sig nämvärt om vad andra sysslar med. Någon går på hemspråk andra får till spec läraren.
För oss har det varit bra att få dyslexi diagnos (jag känner igen min tjej i din beskrivning). Det som strular på matten är långa lästal med flera led. Det som trassalt för oss har varit några lärare som velat ge henne lättare prov för att hon inte hinner läsa och skriva i samma fart som de andra istället för att ge henne mera tid alt muntliga prov.
Skolans ambitions nivå har varit att hon ska ha g i alla ämnen, medan vi vill att hon ska bli så bra som hon kan bli. Det är nog så att skolans resurser inte riktigt räcker till för det...
Berätta hur det går, glad för er skull många får slita och kämpa för att få en utredning.
Är i samma sits, även om min dotter är lite yngre.
Hon ska börja trean och skriver och läser bara aningen bättre än sin bror som precis gått ut f-klass.
Hon har gjort ett antal tester i skolan och med kommunens specialpedagog, och det visar att hon INTE har dyslexi. Hon kan inte läsa och skriva mer än hjälpligt, men dyslexi är det inte. Hon läser t.ex. nonsensord nästan bättre än betydelsebärande.
Så även om det visar sig att din son inte har dyslexi, så innebär det inte att ni per automatik ska ställa högre krav på honom för att han varit "lat" tidigare, utan det kan finnas andra orsaker.
Men det är jättebra att ni kommit igång och precis som din son, så blev min dotter mest lättad över att få hjälp, för jag tror att båda varit medvetna om skillnaden mot klasskamraterna ganska länge.
3
Är i samma sits, även om min dotter är lite yngre.
Hon ska börja trean och skriver och läser bara aningen bättre än sin bror som precis gått ut f-klass.
Hon har gjort ett antal tester i skolan och med kommunens specialpedagog, och det visar att hon INTE har dyslexi. Hon kan inte läsa och skriva mer än hjälpligt, men dyslexi är det inte. Hon läser t.ex. nonsensord nästan bättre än betydelsebärande.
Så även om det visar sig att din son inte har dyslexi, så innebär det inte att ni per automatik ska ställa högre krav på honom för att han varit "lat" tidigare, utan det kan finnas andra orsaker.
Men det är jättebra att ni kommit igång och precis som din son, så blev min dotter mest lättad över att få hjälp, för jag tror att båda varit medvetna om skillnaden mot klasskamraterna ganska länge.
Uttryckte mig väl lite klumpigt. Tror inte egentligen att han här lat. Och att ställa större krav innebär ju inte att vi släpper allt och tvingar honom heller. Vi ska hjälpas åt under sexan att hitta former som fungerar för oss alla, men främst för sonen. Jag har lovat att hjälpa honom och hans pappa med. Han är medveten om vad fröken sa och han vill inte att det ska vara så.
Men om vi nu gör utredningen och det visar sig att det inte är dyslexi så kan vi lägga det åt sidan och hitta andra vägar.
Ursäkta att jag var klumpig i mitt uttryck.
5
Uttryckte mig väl lite klumpigt. Tror inte egentligen att han här lat. Och att ställa större krav innebär ju inte att vi släpper allt och tvingar honom heller. Vi ska hjälpas åt under sexan att hitta former som fungerar för oss alla, men främst för sonen. Jag har lovat att hjälpa honom och hans pappa med. Han är medveten om vad fröken sa och han vill inte att det ska vara så.
Men om vi nu gör utredningen och det visar sig att det inte är dyslexi så kan vi lägga det åt sidan och hitta andra vägar.
Åh, det kanske bara var jag som tolkade lite för snävt!
Det viktigaste är inte att få en diagnos, utan att hitta bra strategier för inlärning.
Under utredningen kommer det säkert komma fram på vilket sätt din son lär sig bäst, så oavsett om han har dyslexi eller inte så har skolan lite mer hjälp på traven i hur de ska stötta din son med skolarbetet.
Skönt att det tagit fart och att sonen är positivt inställd.
6
Åh, det kanske bara var jag som tolkade lite för snävt!
Det viktigaste är inte att få en diagnos, utan att hitta bra strategier för inlärning.
Under utredningen kommer det säkert komma fram på vilket sätt din son lär sig bäst, så oavsett om han har dyslexi eller inte så har skolan lite mer hjälp på traven i hur de ska stötta din son med skolarbetet.
Skönt att det tagit fart och att sonen är positivt inställd.
Håller med dig. Strateigerna för hur vi ska jobba i höst och vår är det viktigaste. Det måste ju liksom gå att underlätta för honom och han säger själv att det inte är kul att riskera att inte få godkänt. Han har - liksom jag - lite för höga krav på sig själv. Han var lite nedslagen efter senaste utvecklingssamtalet men jag lovade att stöta honom till 200% i höst, men att han också behöver jobba. Inte bara göra det mest nödvändiga utan lägga tid på att göra lite till för att få in flyt och annat.
7
Håller med dig. Strateigerna för hur vi ska jobba i höst och vår är det viktigaste. Det måste ju liksom gå att underlätta för honom och han säger själv att det inte är kul att riskera att inte få godkänt. Han har - liksom jag - lite för höga krav på sig själv. Han var lite nedslagen efter senaste utvecklingssamtalet men jag lovade att stöta honom till 200% i höst, men att han också behöver jobba. Inte bara göra det mest nödvändiga utan lägga tid på att göra lite till för att få in flyt och annat.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
