Ett år har gått idag, exakt ett år. Då sprängdes min högra äggledare av ett felplacerat foster. Utomkvedshavandeskap. Det blev akut operation, så klart. Det räckte inte utan jag fick även cellgifter för att allt skulle försvinna ur kroppen. Man visste inte om jag nånsin skulle kunna få barn igen. Vissa kan det, vissa inte. Man ska åtminstone förvänta sig att det tar lite tid...

Nu har jag sex dagar kvar till beräknad förlossning. Jag gör som alla andra morsor på sluttampen: gnäller, surar och tycker synd om mig själv...

Men jag är så extremt tacksam, egentligen. Att det gick så bra allting. Snart får vår dotter en lillebror. Fantastiskt!!
Kram!!