Nån som ammar fortfarande? Känner mig lite som ett ufo som fortfarande håller på men vi ammar bara på nätterna och det stör mig mindre än att inte amma. Visst har vi testat att sluta, fyra ggr och tredje ggr höll vi på i fyra v innan vi gav upp. Ska göra ett till test nu men jag vacklar...stör ju inte mig utan alla andra runt omkring och de är ju inte ens här på nätterna. Sedan så hatar jag när hon blir ledsen i onödan och gråter...skär i hjärtat...
Jag tycker du ska skita i vad alla runtomkring dig tycker och tänker. Tänk på dig och lilltjejen! Själv tyckte jag att det var nog och alldeles lagom vid 10 månaders ålder, men har full förståelse för de som ammar mycket längre. Med nästa barn kommer jag också amma längre än 10 månader, mest för att jag tror på att det är nyttigt både kostmässigt men även anknytnings/närhetsmässigt mamma-barn!
Gör inget för andra skull som du får ångra sen, det ska kännas rätt för dig!
Stor Kram
Jajjemän! Här ammas det friskt både dag och natt.
Elliot är mitt i utvecklingssprånget som ligger kring 1.5 år där den egna viljan sätter fart
Det märks på honom.
Förutom humöret så har amningen blivit viktigare nu verkar det som. Han vill mysamma läääänge och om jag ibland nekar blir han så förtvivlad att han studsar runt skrikandes och inte vet vart han ska ta vägen. Sötnöten.
Så att sluta vid den här tidpunkten vore ingen succé.
Däremot är läggningarna på kvällarna riktigt jobbiga nu. Han ammas som vanligt i vår säng men om jag ens nämner att han ska sova i sin säng kryper han snabbt iväg gråtandes åt andra hållet alt. klänger sig fast vid mig som en liten apunge. Så vi ammar och ammar i minst 1h och tillslut är jag less och irriterad och bestämmer mig för att nu är det färdigammat. För gott. Jag vill också kunna ha ett liv på kvällarna. Han får somna i sin säng hur mycket han än skriker. Men det har jag inte hjärta till så nästa kväll ligger vi där igen
Dagtid har det blivit lite mer nu under sommaren. Dels är jag ju inte på jobbet och dels är tuttarna mer lättåtkomliga i linne eller bara bikini istället för vanliga tröjor.
Jag tycker inte att själva amningen av ett "stort barn" i sig är jobbig utan det är väl snarare det att han själv förser sig. Sliter i tröjan och är rätt envis. Samt att han gärna ägnar sig åt amningsbrottning och pillande på den andra bröstvårtan samtidigt för att öka utdrivningen. Jag klarar inte av att han grejar med den andra samtidigt, det är så obehagligt!
I höst ska jag vara föräldraledig så det blir nog en del amning då också.
I januari ska han börja förskola och jag tror nog att amningen blir kvar som en trygghet då under den omställningen. Trots att jag som förskollärare vet att sånt inte ofta ses som positivt av personalen.
Här ammas det på. Mycket ibland och mindre ibland. Efter att han fick kindtänderna har han börjat sova bättre, så på natten ammar jag ca 2-3 ggr. Dagtid varierar. För mig är amning så naturligt att jag inte brukar fundera över den. Jag försöker dock att bara amma när jag själv vill. Tycker att jag har rätt att säga nej ibland när han är stor nu. Mina 2 första har jag ammat i ca 2,5 år, så för mig är det inte konstigt att amma ett större barn. Brukar inte få kommentarer heller. Bara med första barnet :-)
Amma på och strunta i vad andra tycker. Jag slutade när Folke var runt 15 månader, men med sorg i hjärtat och en son som totalvägrade bröstet.
Så länge du och dottern trivs med det så tycker jag du ska fortsätta.
Men det är enormt trist med alla kommentarer. Med äldsta fick jag många trista kommentarer om amningen, och det känns, men försök strunta i kommentarerna och amma vidare.
Jag får också en del kommentarer och tycker ibland det är svårt vad man ska svara.
Ibland kommer jag mest med typ undanflykter som "ja men det är mest på natten för att somna om" vilket dessutom inte är sant
Ibland svarar jag med att det naturliga barnstyrda amningsavslutet ligger mellan 2.5-7 år.
Ibland vill jag bara säga åt dem att det ska de skita i....
Hej hej, ammar inte längre, slutade när Lisa var 13 månader, var nog jag som tyckte det var jobbigast, fick mig att inse att hon inte var en bebis längre.
Tycker inte du ska sluta om ni båda är nöjda, försök att inte bry dig om vad folk runtomkring säger, du behöver ju inte berätta för dom att du ammar fortfarande om du inte vill...
Jag får numera aldrig kommentarer, men om jag fick skulle jag svara att jag tänker amma så länge som vi båda trivs med det. När nån får nog så är det dags att sluta :-) Och för varje månad som jag ammar så blir han smartare och smartare. Det är bevisat att amningen höjer intelligensen iaf för pojkar mer för varje månad som man ammar.
Saga verkar inte ha några planer på att sluta. Däremot ammar jag henne helst inte bland folk längre för hon är allt annat än diskret. För det mesta blir det en slurk tidig morgon och ibland en slurk till när jag kommer hem från jobbet.
En del som får reda på det tycker nog att jag är konstig som ammar fortfarande, men efter att vi låg inlagda på sjukhuset och läkarna blev så glada att hon tog bröstet känner jag att det är klart att vi ska fortsätta ett tag till. Jag trivs inte jättebra med det och hade gärna slutat nu snart, men orkar inte ta en fight och det är ju så nyttigt. Syskonen är allergiska också...
Tack för alla peppande ord! Vi försöker sluta sedan i måndagsnatt, mest för att sambon vill det. Han säger att alla andra säger att vi ska sluta... Har faktiskt gått skapligt men skär i hjärtat då hon gråter och brösten är ömma som bara den. Sorgligt! Saknar våra mysstunder men hoppas på bättre nattsömn. Astrid vaknade varannan timme på nätterna och ville amma.
Tack igen! Ni är underbara!
Här ammas det fortfarande.
Men ville passa på att skicka lite stöttning till dig och fråga hur det går för er?
