Tappar humöret

[Gulis]

Från att ha varit ganska jämn och fin i humöret, bortsett från en och annan gråt attack så börjar jag nu tappa humöret! Jag har gått upp hela 22 kg och det skulle inte förvåna mig om jag går upp till 100kg innan detta är över. Nu är det inte det som gör att humöret dalat utan en kombination av allt tror jag. Det är för J-vla varmt, jag är tjock, sambon är inte till något större stöd och är ofta allmänt irriterande. Allt annat är också irriterande. Jag vet inte riktigt vad som hänt med mig..Jag har inte riktigt lust mer men vågar inte tänka så egentligen, tänk om något skulle hända, då skulle jag aldrig förlåta mig själv för att jag tänkt att detta börjar bli jobbigt. Har trots allt kommit lindrigt undan om man jämför med många andra. Är det någon som känner igen sig???
Slutgnällt för idag, tror jag.

[MondoCane]

JAG känner igen mig! Jag får precis sådär vissa dagar när jag blir så jävlans förbannad att jag nästan skrämmer mig själv. Jag blir så arg att jag bara vill skrika och kasta tallrikar, eller välta bokhyllor och sen bara stänga in mig i sovrummet och gråta i rena ilskan och frustrationen. Hittills har jag lyckats hålla igen att göra allt detta utom det sista men det har varit nära ska jag säga.

Visserligen tycker jag alltid att det är faktiska anledningar jag har att vara förbannad (maken sen till sjukhuset FASTÄN han jobbar 5 minuters gångväg därifrån, jag måste tala om för honom att tvätten skall ur maskinen, jag är helt enorm och ser ut som en tjock, svettig dvärg, det är 5e året i rad vi har rekorddålig sommar med 11 grader varmt och isregn, makens mamma klappar mig på magen och rör vid mig jämt och dissar rent ut barnets påtänkta namn...!) men det är det ju faktiskt nästan aldrig när jag ser tillbaka på det.
Du, jag tror att majoriteten av kvinnor hatar att vara gravida vissa dagar, framförallt mot slutet. Du kan inte hjälpa hur du tycker och känner, det har du ingen kontroll över och det är inget onaturligt eller ovanligt.
Jag blev mycket lugnare när jag läste att det är vanligt att kvinnor faktiskt känner sig arga och förbittrade mot barnet eftersom kvinnorna går igenom allt själva utan att barnet ens bryr sig eller känner sig tacksamma. Okej, barnsligt, dumt, ologiskt, men fortfarande så kan man ju inte alls hjälpa hur man känner det ibland.

Nu blev det jättelångt inlägg igen, men ville bara skriva av mig lite också....

[Beco]

Jag är konstant irriterad dygnet runt känns det som. Har små ljusglimtar då och då när jag är glad för att sen börja gråta hysteriskt utan anledning. Jag orkar inte med mig själv längre snart.. och det är ett under att min sambo är så extremt förstående och omhändertagande. Han bara kramar mig och pussar mig i pannan. Jävla hormoner säger jag bara..