Jag vill vara med

[maisy]

Min son, som är tolv, ska på dyslexiutredning och har fått en kallelse till på torsdag (vi fick brevet idag, här är det snabba bud). Och jag känner att jag vill vara med. Har pratat med sonens pappa (vi bor inte ihop om det nu har nåt med saken att göra), och han säger att han tänker gå. Han har inte svårt att få ledigt, men jag har ju precis börjat nytt jobb.

Hur känner ni inför undersökningar och liknande som ert/era barn ska göra. Är ni helt cool med att den andra föräldern gör det, eller vill ni gärna vara med?

Jag har ju inga som helst problem med att lita på pappan eller så, det är inte det, men jag vill vara där, höra själv vad logopeden - i det här fallet har att säga. Pappan kommer ju att rapportera om han går själv, men det är ju inte samma sak.

Har jag överdrivna kontrollbehov, eller är jag normal, vad säger ni?

[Malinau]

Mitt ärliga svar är att jag inte känner ett behov av att vara med på allt. Går pappan dit (vi är också separerade) så räcker det för mig och vice versa. Jag skulle nog också tänka lite på att det kanske blir lite onödigt stresspådrag om båda är med, lite stort, eller hur jag ska säga.

[sprengja]

Fördelen med att gå fler vuxna är att man kan komma på olika frågor och att man hör och kommer ihåg olika saker.

Däremot hade jag nog inte börjat konstra om jag varit på ett helt nytt jobb där jag inte riktigt kände cheferna osv.

[MsBecks]

Ja... och ja!!


Du har alltså överdrivna kontrollbehov och du är helt normal

Sen tycker jag personligen att man hör "bättre" om man är två som lyssnar, för man missar alltid nåt... eller missuppfattar eller så där och då kan man prata ihop sig efteråt så att bilden man bildar sig stämmer så bra som möjligt med det terapeuten/logopeden/personen säger.

[maisy]

Åh, ja, jag fattar precis hur du menar. Men det ÄR ju stort. Dyslexiutredning, liksom. Enormt, ju. Men du kanske har rätt, jag kanske ska låta pappan gå själv med sonen.

Det här med information kan man ju faktiskt lösa genom att prata med henne själv efteråt.

Sen så är jag nyfiken också, både privat och proffessionellt på hur en utredning går till. Jobbar ju som förskollärare och är grundskollärare med fokus på språk/svenska. Kanske ska fråga om jag får gå på arbetstid?

[mariamed4]

Vill jag få rätt info så går jag. Så vanliga utvecklingsamtal är jag helt cool att skicka den andre föräldern på e dyslexiutredenign hade jag gått med själv. Fast i princip allt du får veta där kommer stå i journalanteckningarna ni kommer få för att kunna visa upp för skola mm.

[maisy]

Nej, jag känner ju det också. Och med så kort varsel. Och första veckan. Bara att leta rätt på chefen känns som ett för stort projekt.

[adora]

Jag vill nog gärna vara med.

Jag medverkar i dyslexiutredningar och oftast är det ju bra att båda föräldrarna är med, för man brukar kunna komplettera varandra med kom-ihåget. Och bra också att båda föräldrarna får veta hur utredningen går till. Lycka till!

[Rosalie]

Två par öron får nog till sig mera info än ett par.
För mig är det självklart att båda föräldrar är med.
(Vi är också skilda) Det är en ypperlig möjlighet att fråga
om sånt som man funderar på, skriv gärna ner frågorna ni har.
Sonen har AS så vi har varit på en del undersökningar och för det mesta har vi båda varit med.

[maisy]

Ja, utvecklingssamtalen lämnar jag mer än gärna ifrån mig *sscchh*

Nu känns det ju som ett problem att börja med att söka ledigt det allra första jag gör på nya jobbet. Och på en öppningsdag. Iofs är vi två som öppnar och det är fortfarande lite sommarfå barn där, så det skulle säkert gå. Jag får se om jag pallar att ta upp det...

[71:an Nika]

Ja, jag är helt cool med att min man går ensam. Han är precis lika bra som vad jag är och kan både ge och ta information.
Undrar man något så går det utmärkt att fråga senare.

Du är säkert helt normal och jag onormal, för de flesta mammor verkar vilja vara med på det mesta som rör sina barn. Sådan är inte jag

[Salander]

Jag har kontrollbehov när det gäller utredningar och sådana typer av besök där man verkligen vill få höra informationen. Ska de kolla om de har halsfluss eller nageltrång (nu hittar jag på) så slipper jag gärna . Ungefär så.

[maisy]

Jag är helt medveten om att sonens pappa är lika bra som jag (ibland t o m bättre, men säg inte det till nån ). Det är bara det att jag vill höra det från logopeden själv lite. Och kunna ställa de frågor jag vill ha svar på. Kan ju be honom såklart, men det är ju inte samma sak.

Jag tycker inte heller riktigt att jag är sån som vill vara med på allt. Överlämnar gärna utvecklingssamtal och föräldramöten. Behöver inte gå på luciafiranden och skolavslutningar. Men det här känns lite stort liksom.

Men så var det det här med att ta ledigt från ett helt nytt jobb... Jag kanske låter honom gå.

[maisy]

Ja, som jag ungefär då Fast nu överväger jag att lyssna på dem som inte alls tycker att man (jag) behöver vara med eftersom jag inte riktigt pallar att börja nya jobbet med att be om ledighet.

[Salander]

Jag hade nog också valt att inte ta ledigt i det läget. Det blir nog fler besök kanske?

[maisy]

Det blir ett upföljningssamtal där skolan ska vara med också. Kanske bättre att satsa på det mötet...

[*Tovan]

För det första förstår jag dig helt och fullt, och det har inget med tillit att göra, utan med att information alltid går förlorad när den "byter bärare".

För det andra kan jag, från andra sidan bordet, instämma i vad Adora säger: Utredaren behöver info från föräldrar och från barnet själv, och så länge föräldrarnas närvaro inte stör barnet är det bara en fördel att komma till tals med dem båda.

[maisy]

Äsch, nu ville jag ju höra att min närvaro inte var särskilt önskvärd. För jag har ju börjat mitt nya jobb precis och det känns ju inte så jättebra att börja med att vara ledig...

[maisy]

... och så är jag lite nyfiken (vem försöker jag lura, jag är aldrig lite nyfiken, jag är jättenyfiken) på hur ditt samtal gick? Du får jättegärna berätta om du vill och orkar. Inte här på OäF, kanske, men det finns ju andra kanaler...

[71:an Nika]

Sedan vill jag ju med om det GÅR. Gör det inte det så går det bra ändå.
I ditt fall hade jag frågat om ledighet, går det inte så går det inte, går det så är det bra.