Vi har varit på semester i två veckor med min syster (och man) och hennes två barn (3 och 1 år). Alva har umgåtts massor med dem ända sen hon föddes och allt har varit toppen. De är nästan som syskon. MEN... Nu på semestern har hon helt plötsligt slagits, puttats, dragits i håret och sparkats!!
Jag kan komma på en mängd anledningar och sådär men det jag vill lufta med er är hur man går till väga med tillsägningar. Jag och min man är INTE överens...
Han tycker att man säger till på skarpen och så släpar man iväg henne till ett rum och så får hon stanna där tills hon vill komma ut och säga förlåt. Jag tycker att hon är alldeles för liten för sånt och försöker istället ställa mig på knä och få ögonkontakt med henne och förklara för henne att personen blir ledsen och att det gör ont och att man bara får klappa/krama/pussas.
Hur som helst...vad tycker ni man kan begära av en snart tvååring?!
1
Hjälp Vi har varit på semester i två veckor med min syster (och man) och hennes två barn (3 och 1 år). Alva har umgåtts massor med dem ända sen hon föddes och allt har varit toppen. De är nästan som syskon. MEN... Nu på semestern har hon helt plötsligt slagits, puttats, dragits i håret och sparkats!!
Jag kan komma på en mängd anledningar och sådär men det jag vill lufta med er är hur man går till väga med tillsägningar. Jag och min man är INTE överens...
Han tycker att man säger till på skarpen och så släpar man iväg henne till ett rum och så får hon stanna där tills hon vill komma ut och säga förlåt. Jag tycker att hon är alldeles för liten för sånt och försöker istället ställa mig på knä och få ögonkontakt med henne och förklara för henne att personen blir ledsen och att det gör ont och att man bara får klappa/krama/pussas.
Hur som helst...vad tycker ni man kan begära av en snart tvååring?!
Förstår att detta är jättejobbigt och frustrerande för er.
Har själv haft en del barn på mitt jobb inom förskolan som haft perioder då de gjort samma sak och jag vet hur jobbigt föräldrarna har tyckt att det varit.
Jag håller med dig om att dom ännu är för små för att gå in på sitt rum och fundera över vad dom gjort och sen komma ut och säga förlåt.
Jag är mer inne å ditt spår, att förklara kort och tydligt hur man gör och att barnet blir ledsen.
Sen är det bra att bryta leken och gå därifrån och göra annat.
Våra barn är lite för små ännu för att förstå innebörden av ordet förlåt och det är bra just att "göra förlåt"= krama tex samtidigt.
Just i den här åldern är barnen inne i en "egocentrisk period" och när man inte får bestämma allt själv, och ha allt själv så blir det att man testar gränserna på olika sätt.
Det är inget som går över på en dag, men jag hade gett er rådet att fortsätta som du gör, och ta bort henne från situationen då ni gjort förlåt, och låta henne leka med nåt annat, så hon kommer av sig så fort som möjligt.
Kram!
2
Förstår att detta är jättejobbigt och frustrerande för er.
Har själv haft en del barn på mitt jobb inom förskolan som haft perioder då de gjort samma sak och jag vet hur jobbigt föräldrarna har tyckt att det varit.
Jag håller med dig om att dom ännu är för små för att gå in på sitt rum och fundera över vad dom gjort och sen komma ut och säga förlåt.
Jag är mer inne å ditt spår, att förklara kort och tydligt hur man gör och att barnet blir ledsen.
Sen är det bra att bryta leken och gå därifrån och göra annat.
Våra barn är lite för små ännu för att förstå innebörden av ordet förlåt och det är bra just att "göra förlåt"= krama tex samtidigt.
Just i den här åldern är barnen inne i en "egocentrisk period" och när man inte får bestämma allt själv, och ha allt själv så blir det att man testar gränserna på olika sätt.
Det är inget som går över på en dag, men jag hade gett er rådet att fortsätta som du gör, och ta bort henne från situationen då ni gjort förlåt, och låta henne leka med nåt annat, så hon kommer av sig så fort som möjligt.
Det är jobbigt när man själv har ett barn som puttas och slåss, och lika jobbigt när barnet själv utsetts.
Tycker också de ännu är för små för att bli ivägskickade in på rummet och sen säga förlåt.
Tror inte de vet innebörden av ordet förlåt, då blir hela momentet rätt onödigt och förvirrande.
jag skulle gjort som du redan gör. Visa direkt att det är fel och "lösa" det på plats.
Med lite tålamod från er så kommer det säkert att lugna ner sig.
3
Det är jobbigt när man själv har ett barn som puttas och slåss, och lika jobbigt när barnet själv utsetts.
Tycker också de ännu är för små för att bli ivägskickade in på rummet och sen säga förlåt.
Tror inte de vet innebörden av ordet förlåt, då blir hela momentet rätt onödigt och förvirrande.
jag skulle gjort som du redan gör. Visa direkt att det är fel och "lösa" det på plats.
Med lite tålamod från er så kommer det säkert att lugna ner sig.
Jag går aldrig in på några som helst resonemangen med 1-2 åringar. Ordet Nej, samt kroppsspråk, tonfall, mimik, gester är vad de förstår bäst i den åldern.
Att tvinga barn säga "förlåt" (här menar jag äldre barn, 3-6 år) är inte OK enligt mig. Man sett vad det leder till: ordet börjar användas "för lätt" till höger och vänster utan att verkligen menas. Barn lär sig snabbt att de ändå kan göra vad de vill och sedan räcker bara med att säga "förlåt" så att vuxna hör, då är allting bra igen typ...
Vilket är faktiskt inte i vissa fall, det fortsätter ju göra ont på det slagna barnet ändå...
4
Jag går aldrig in på några som helst resonemangen med 1-2 åringar. Ordet Nej, samt kroppsspråk, tonfall, mimik, gester är vad de förstår bäst i den åldern.
Att tvinga barn säga "förlåt" (här menar jag äldre barn, 3-6 år) är inte OK enligt mig. Man sett vad det leder till: ordet börjar användas "för lätt" till höger och vänster utan att verkligen menas. Barn lär sig snabbt att de ändå kan göra vad de vill och sedan räcker bara med att säga "förlåt" så att vuxna hör, då är allting bra igen typ...
Vilket är faktiskt inte i vissa fall, det fortsätter ju göra ont på det slagna barnet ändå...
Jo, att visa hur man gör istället/hur man tröstar - krama om, pussa, hjälpa upp osv. är jättebra! Småbarn är duktiga på att härma andras beteenden.
Att förklara att det gör ont på det andra barnet för en 1-2 åring tjänar ingenting, tror jag. De är för små för att kunna relatera till det. "Ont" är väldigt abstrakt, speciellt på andra människor, småbarnen är egocentriska = SVÅRT.
Man kan ju förstås ändå prata om det men jag tror inte att 2-åringar normalt sett kan förstå innebörden av det. Det kommer sedan när de skaffar mera livserfarenhet och språket utvecklas, runt 4 år skulle jag vilja påstå, för vissa kanske redan vid 3.
Detta är mera egen praktisk erfarenhet. Jag kan inte påstå att jag är speciellt insatt i barnpsykologi...
5
Jo, att visa hur man gör istället/hur man tröstar - krama om, pussa, hjälpa upp osv. är jättebra! Småbarn är duktiga på att härma andras beteenden.
Att förklara att det gör ont på det andra barnet för en 1-2 åring tjänar ingenting, tror jag. De är för små för att kunna relatera till det. "Ont" är väldigt abstrakt, speciellt på andra människor, småbarnen är egocentriska = SVÅRT.
Man kan ju förstås ändå prata om det men jag tror inte att 2-åringar normalt sett kan förstå innebörden av det. Det kommer sedan när de skaffar mera livserfarenhet och språket utvecklas, runt 4 år skulle jag vilja påstå, för vissa kanske redan vid 3.
Detta är mera egen praktisk erfarenhet. Jag kan inte påstå att jag är speciellt insatt i barnpsykologi...
Maja är likadan och har varit det ett tag nu. Vi försöker ge henne ett positivt alternativ till en tillsägning och kör ständigt mantrat "klappa, pussa, krama"
6
Maja är likadan och har varit det ett tag nu. Vi försöker ge henne ett positivt alternativ till en tillsägning och kör ständigt mantrat "klappa, pussa, krama"
Jag tycker med att hon är för liten för att åka in på sitt rum. Det gäller att tänka sig lite för med just den metoden för man vill ju att rummet ska vara något de förknippar med något kul och trevligt.
Jag är mer in på att stanna upp barnet och helt kort säga att det var fel eller nej. Men absolut inte prata långt och länge. Att avleda brukar vara det som funkar bäst. Ta bort barnet från det som det håller på med tycker jag. På så sätt markerar man både i handling och ord att man inte gillar det barnet gör.
Man får ju tänka på att de inte förstår vad deras egna handlingar leder till.
Hoppas att du och din man kan hitta ett gemensamt sätt. Det är det här med fostran som är knepigt när man tycker olika. Men det är så viktigt att man verkligen försöker göra lika. Speciellt när de är små. Blir de lite äldre så vet de mer att mamma och pappa kan göra olika men man får ändå lyda.
7
Jag tycker med att hon är för liten för att åka in på sitt rum. Det gäller att tänka sig lite för med just den metoden för man vill ju att rummet ska vara något de förknippar med något kul och trevligt.
Jag är mer in på att stanna upp barnet och helt kort säga att det var fel eller nej. Men absolut inte prata långt och länge. Att avleda brukar vara det som funkar bäst. Ta bort barnet från det som det håller på med tycker jag. På så sätt markerar man både i handling och ord att man inte gillar det barnet gör.
Man får ju tänka på att de inte förstår vad deras egna handlingar leder till.
Hoppas att du och din man kan hitta ett gemensamt sätt. Det är det här med fostran som är knepigt när man tycker olika. Men det är så viktigt att man verkligen försöker göra lika. Speciellt när de är små. Blir de lite äldre så vet de mer att mamma och pappa kan göra olika men man får ändå lyda.
Jag tycker också som du, att en snart 2-åring är alldeles för liten för såna "bestraffningar". Tror inte de greppar det. Då skapar det en massa skam och grejer, tror jag...
8
Jag tycker också som du, att en snart 2-åring är alldeles för liten för såna "bestraffningar". Tror inte de greppar det. Då skapar det en massa skam och grejer, tror jag...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
