Jag håller inte med dig här. Det kan visst vara ett problem att gå på och av CS för ett barn med ADHD. Kanske har ditt barn lindrig ADHD? Min dotter har svår DAMP och blir enormt hjälpt av sin medicin, vilken för henne fungerar optimalt när hon har medelhöga doser fördelade jämnt över det vakna dygnet. Reboundeffekten kan vara vidrig för många och det har nog samband med hur svår ADHD man har.
Förresten vore det fantastiskt om definitionen av ADHD och DAMP var "glad och stojig". Men då skulle det nog inte betraktas som ett funktionshinder eller?
22
Jag håller inte med dig här. Det kan visst vara ett problem att gå på och av CS för ett barn med ADHD. Kanske har ditt barn lindrig ADHD? Min dotter har svår DAMP och blir enormt hjälpt av sin medicin, vilken för henne fungerar optimalt när hon har medelhöga doser fördelade jämnt över det vakna dygnet. Reboundeffekten kan vara vidrig för många och det har nog samband med hur svår ADHD man har.
Förresten vore det fantastiskt om definitionen av ADHD och DAMP var "glad och stojig". Men då skulle det nog inte betraktas som ett funktionshinder eller?
Min dotter började medicinera med lägsta dosen av Ritalin när hon var i samma ålder som din flicka. Effekten var påtaglig och omedelbar. Jag minns att jag frågade henne på tredje dagen hur det kändes och hon svarade "jag kan tänka nu".
Jag tänker lite så här; att kanske ni borde ha provat medicinen först till helgen, så att ni i lugn och ro kunde utvärdera effekten? Det kan ju vara så att medicinen inte hunnit verka förrän hon kommit till skolan och att den har gått ur då ni hämtar henne? 18 mg är väl den lägsta dosen concerta?
Sen kan det också vara tänkbart att hon inte svarar bra på just concerta men kanske bättre på tex Ritalin?
Hoppas du får prata med läkaren i dag och får lite svar på dina frågor.
23
Min dotter började medicinera med lägsta dosen av Ritalin när hon var i samma ålder som din flicka. Effekten var påtaglig och omedelbar. Jag minns att jag frågade henne på tredje dagen hur det kändes och hon svarade "jag kan tänka nu".
Jag tänker lite så här; att kanske ni borde ha provat medicinen först till helgen, så att ni i lugn och ro kunde utvärdera effekten? Det kan ju vara så att medicinen inte hunnit verka förrän hon kommit till skolan och att den har gått ur då ni hämtar henne? 18 mg är väl den lägsta dosen concerta?
Sen kan det också vara tänkbart att hon inte svarar bra på just concerta men kanske bättre på tex Ritalin?
Hoppas du får prata med läkaren i dag och får lite svar på dina frågor.
Såklart finns det stora individuella skillnader och vissa barn behöver vara totalt medicinerade även om det har sitt pris det med. Man måste alltid göra avvägningar mellan för och nackdelar. Det finns även dem som har grav adhd och inte finner någon lösning för sin adhd hur mycket de än medicinerar.
Glad och stojjig är ett sätt att uttrycka personlighetsförändringen som vissa med adhd genomgår när de medicinerar - de blir allvarligare och tristare. Istället för glad och stojjig hade jag kunnat skriva skitjobbig och irriterande - men så upplever ju inte adhd barnet sig själv... även om andra gör det.
Det finns alltid en effekt av bakslag när medicinen går ur men beroende på barn och dess ålder kan man lära sig att hantera det. Jag vet inte hur gammalt ditt barn är men när de är större så måste medicinering gå på överenskommelse mellan föräldrar och barn, de har också sin åsikt. Och större barn har lärt sig att observera sig själva och bedöma sina problem.
Problemet med aptiten upplever jag som väldigt svårt för många och det är ofta en anledning till att inte ha barnet ständigt medicinerat. Som förälder skulle jag inte kunna stå ut med att mitt barn inte äter och inte växer och utvecklas som det ska för att jag för min sinnesfrid medicinerar det så hårt att barnet inte äter. Jag säger inte att det är så hos er, men för många är det så.
25
Såklart finns det stora individuella skillnader och vissa barn behöver vara totalt medicinerade även om det har sitt pris det med. Man måste alltid göra avvägningar mellan för och nackdelar. Det finns även dem som har grav adhd och inte finner någon lösning för sin adhd hur mycket de än medicinerar.
Glad och stojjig är ett sätt att uttrycka personlighetsförändringen som vissa med adhd genomgår när de medicinerar - de blir allvarligare och tristare. Istället för glad och stojjig hade jag kunnat skriva skitjobbig och irriterande - men så upplever ju inte adhd barnet sig själv... även om andra gör det.
Det finns alltid en effekt av bakslag när medicinen går ur men beroende på barn och dess ålder kan man lära sig att hantera det. Jag vet inte hur gammalt ditt barn är men när de är större så måste medicinering gå på överenskommelse mellan föräldrar och barn, de har också sin åsikt. Och större barn har lärt sig att observera sig själva och bedöma sina problem.
Problemet med aptiten upplever jag som väldigt svårt för många och det är ofta en anledning till att inte ha barnet ständigt medicinerat. Som förälder skulle jag inte kunna stå ut med att mitt barn inte äter och inte växer och utvecklas som det ska för att jag för min sinnesfrid medicinerar det så hårt att barnet inte äter. Jag säger inte att det är så hos er, men för många är det så.
Ni bör försöka att behandla och se hur det känns för att ha nåt att föreslå till läkaren nästa gång när ni är där, man behöver pröva sig fram i början för att hitta rätt.
27
Ni bör försöka att behandla och se hur det känns för att ha nåt att föreslå till läkaren nästa gång när ni är där, man behöver pröva sig fram i början för att hitta rätt.
Du skriver: Istället för glad och stojjig hade jag kunnat skriva skitjobbig och irriterande - men så upplever ju inte adhd barnet sig själv...
Jo, min övertygelse är att adhdbarnet upplever sig som skitjobbig, snarare än glad när de är överbelastade. Det finns inget roligt i att inte ha kontroll över sina känslor och impulser. Att knappt kunna prata begripligt för att tankarna är i ett totalt kaos. Eller att pga perceptionsstörningar inte veta om bilen som kommer körandes, befinner sig en kilometer eller en meter bort.
Jag vet inte, jag tycker du förmedlar en idealiserad bild av hur det är att ha adhd.
När det gäller aptiten är det ofta en övergående biverkan. Min dotter äter normalt och har en normal tillväxt. Däremot är det så att många omedicinerade barn med adhd överäter pga misstolkade trötthetskänslor.
Hur många föräldrar har det extremt egocentrerade perspektivet som du exemplifierar i sista stycket?!
30
Du skriver: Istället för glad och stojjig hade jag kunnat skriva skitjobbig och irriterande - men så upplever ju inte adhd barnet sig själv...
Jo, min övertygelse är att adhdbarnet upplever sig som skitjobbig, snarare än glad när de är överbelastade. Det finns inget roligt i att inte ha kontroll över sina känslor och impulser. Att knappt kunna prata begripligt för att tankarna är i ett totalt kaos. Eller att pga perceptionsstörningar inte veta om bilen som kommer körandes, befinner sig en kilometer eller en meter bort.
Jag vet inte, jag tycker du förmedlar en idealiserad bild av hur det är att ha adhd.
När det gäller aptiten är det ofta en övergående biverkan. Min dotter äter normalt och har en normal tillväxt. Däremot är det så att många omedicinerade barn med adhd överäter pga misstolkade trötthetskänslor.
Hur många föräldrar har det extremt egocentrerade perspektivet som du exemplifierar i sista stycket?!
fastän man har levt med det hela tiden så satte det ändå vardagen uppochner när vi fick diagnosen.
och det är svårt att hitta en vardag som funkar, men vi är på väg på rätt håll iaf.
31
ja, det har du rätt i .
tack så mycket.
dina ord gör mig faktiskt mycket lugnare.
fastän man har levt med det hela tiden så satte det ändå vardagen uppochner när vi fick diagnosen.
och det är svårt att hitta en vardag som funkar, men vi är på väg på rätt håll iaf.
min dotter sa idag (2:a dagen med medicin) att allt hade gått bra och att hon kände sig lugnare.
men samtidigt så hade hon ett våldsamt utbrott i morse.
hon har varit lugnare och mer sansad efter skolan fram tills ca 18-19 tiden. sen blev hon väldigt gnällig och tvär.
men varken mer eller mindre än vanligt.
och hennes goda uppförande har varit som en jättebra dag.
men sen fick hon även en tjuga att handla nåt till sig själv i affären (vilket gjorde henne på gott humör)
så jag vet inte om det är effekten av medicinen som börjar krypa fram eller helt enkelt en bra dag.
jag håller dock tummarna för att det är medicinen som börjat hjälpa.
det är helt enkelt bara att se vad som händer imorgon.
har fått telefontid till läkaren på BUP på fredag och ska prata med henne då.
33
min dotter sa idag (2:a dagen med medicin) att allt hade gått bra och att hon kände sig lugnare.
men samtidigt så hade hon ett våldsamt utbrott i morse.
hon har varit lugnare och mer sansad efter skolan fram tills ca 18-19 tiden. sen blev hon väldigt gnällig och tvär.
men varken mer eller mindre än vanligt.
och hennes goda uppförande har varit som en jättebra dag.
men sen fick hon även en tjuga att handla nåt till sig själv i affären (vilket gjorde henne på gott humör)
så jag vet inte om det är effekten av medicinen som börjar krypa fram eller helt enkelt en bra dag.
jag håller dock tummarna för att det är medicinen som börjat hjälpa.
det är helt enkelt bara att se vad som händer imorgon.
har fått telefontid till läkaren på BUP på fredag och ska prata med henne då.
min dotter säger själv att hon tycker att hon är jobbig och elak som inte förstår, kan vara stilla, lyssna ordentligt eller vara lite lugnare. eller för den delen kontrollera hur mycket hon pratar.
och när vi försöker vägleda energin (som är omöjligt) så har hon sagt att hon tror att vi inte älskar henne eftersom det stundvis är fruktansvärt slitsamt att hantera det som händer med henne.
på bup sa det att min dotter hade svår adhd och trotssyndrom (nån annan som har barn med samma?) som triggas av den hyperaktiva delen i henne.
när vi tappar humöret och orken att kämpa för en liten stund så klår hon upp sig själv mentalt och vi får gå undan innan vi når den punkten just för att hon ska slippa att kanske känna på det viset.
hon har vid ett par tillfällen sagt att hon önskade att hon inte hade adhd för då skulle kanske inte alla vara sura, skälla och hata henne så mycket utan bara vilja leka och älska henne.
och det gör otroligt ont att höra eftersom vi kämpar med allt vi har för att visa henne hur stolta vi är och hur mycket hon är värd och hur mycket vi älskar henne.
inte bara säga det, utan verkligen visa henne.
men hur ska man kunna göra det de stunderna hon bokstavligen slår undan ens armar eller sparkar på en när man går nära?
jag önskar att jag visste att hon vet hur mycket vi älskar henne och hur stolta vi faktiskt är över vår underbara tjej.
34
jag håller med dig på denna biten.
min dotter säger själv att hon tycker att hon är jobbig och elak som inte förstår, kan vara stilla, lyssna ordentligt eller vara lite lugnare. eller för den delen kontrollera hur mycket hon pratar.
och när vi försöker vägleda energin (som är omöjligt) så har hon sagt att hon tror att vi inte älskar henne eftersom det stundvis är fruktansvärt slitsamt att hantera det som händer med henne.
på bup sa det att min dotter hade svår adhd och trotssyndrom (nån annan som har barn med samma?) som triggas av den hyperaktiva delen i henne.
när vi tappar humöret och orken att kämpa för en liten stund så klår hon upp sig själv mentalt och vi får gå undan innan vi når den punkten just för att hon ska slippa att kanske känna på det viset.
hon har vid ett par tillfällen sagt att hon önskade att hon inte hade adhd för då skulle kanske inte alla vara sura, skälla och hata henne så mycket utan bara vilja leka och älska henne.
och det gör otroligt ont att höra eftersom vi kämpar med allt vi har för att visa henne hur stolta vi är och hur mycket hon är värd och hur mycket vi älskar henne.
inte bara säga det, utan verkligen visa henne.
men hur ska man kunna göra det de stunderna hon bokstavligen slår undan ens armar eller sparkar på en när man går nära?
jag önskar att jag visste att hon vet hur mycket vi älskar henne och hur stolta vi faktiskt är över vår underbara tjej.
Tänk hur väl din dotter formulerar det, hon önskar att hon inte hade adhd på grund av andras reaktioner.
Och jag förstår att det är jobbigt för henne själv att inte leva upp till omgivningens krav, jag tror att många personer hade det lättare förr när man kunde leva enklare och naturligare liv än idag.
37
Tänk hur väl din dotter formulerar det, hon önskar att hon inte hade adhd på grund av andras reaktioner.
Och jag förstår att det är jobbigt för henne själv att inte leva upp till omgivningens krav, jag tror att många personer hade det lättare förr när man kunde leva enklare och naturligare liv än idag.
Så du säger att en förälder som oroar sig för barnets tillväxt för att det inte äter är egocentrerad?
Se mitt svar till mamma angelica nedan om att miljön är en belastning för den med störningar, du kan se på saken hur du vill, min syn är inte lika negativ som din. Jag antar att du är mycket plågad av situationen och ser hinder överallt.
Om man väljer att se möjligheter vid svårigheter så finns det mycket man kan göra för att förbättra saker, även när det känns övermäktigt.
38
Så du säger att en förälder som oroar sig för barnets tillväxt för att det inte äter är egocentrerad?
Se mitt svar till mamma angelica nedan om att miljön är en belastning för den med störningar, du kan se på saken hur du vill, min syn är inte lika negativ som din. Jag antar att du är mycket plågad av situationen och ser hinder överallt.
Om man väljer att se möjligheter vid svårigheter så finns det mycket man kan göra för att förbättra saker, även när det känns övermäktigt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
