berättar inget
Förskoleklass (6-års.)
  1. Anonym
    #1

    berättar inget

    Min son som har börjat förskoleklass berättar inget om sin skoldag.
    Jag frågar verkligen om och om igen om olika saker. Han vill inte berätta om
    konkreta saker tex vad de gjorde på samlingen och eller vad de har gjort på pysslet.
    Han vill inte heller berätta hur skoldagen känns. När jag frågar säger han bra men när jag frågar vad som gör att det känns vill han inte svara.
    Hur skulle ni tolka detta beteende?
  2. 1
    berättar inget Min son som har börjat förskoleklass berättar inget om sin skoldag.
    Jag frågar verkligen om och om igen om olika saker. Han vill inte berätta om
    konkreta saker tex vad de gjorde på samlingen och eller vad de har gjort på pysslet.
    Han vill inte heller berätta hur skoldagen känns. När jag frågar säger han bra men när jag frågar vad som gör att det känns vill han inte svara.
    Hur skulle ni tolka detta beteende?
  3. Anonym
    #2
    Att allt är bra... det är mycket som händer på en dag i förskoleklass och fritids och det är inte enkelt för en 6 åring att komma ihåg allt de gjort. Samling och pyssel kanske inte var sonens WOW grej- det mest spännande på hela dagen. Antagligen är han fullproppad med intryck så han måste smälta.

    Tänk själv att få återberätta hela sin dag på jobbet och allt man gjort ch sagt på möten, ätit och gjort.. m.m.
  4. 2
    Att allt är bra... det är mycket som händer på en dag i förskoleklass och fritids och det är inte enkelt för en 6 åring att komma ihåg allt de gjort. Samling och pyssel kanske inte var sonens WOW grej- det mest spännande på hela dagen. Antagligen är han fullproppad med intryck så han måste smälta.

    Tänk själv att få återberätta hela sin dag på jobbet och allt man gjort ch sagt på möten, ätit och gjort.. m.m.
  5. Medlem sedan
    Aug 2000
    #3
    Många barn tycker att det är svårt att återberätta sin dag. Försök att vara mycket konkret t.ex fråga vad de åt. Vad de lekte på rasten. Det är svårt att beskriva känslor, lägg orden i minnen på honom lite mer fråga om han var glad på rasten, om han hade kul på samlingen osv. Att han inte vill svara handlar troligen mer om att han saknar verktyg och vokabulär för det än att han inte vill.
  6. 3
    Många barn tycker att det är svårt att återberätta sin dag. Försök att vara mycket konkret t.ex fråga vad de åt. Vad de lekte på rasten. Det är svårt att beskriva känslor, lägg orden i minnen på honom lite mer fråga om han var glad på rasten, om han hade kul på samlingen osv. Att han inte vill svara handlar troligen mer om att han saknar verktyg och vokabulär för det än att han inte vill.
  7. Medlem sedan
    Feb 2008
    #4
    Börja med att själv berätta en sak som varit rolig under din dag, och be honom göra samma sak. Så gjorde jag med dottern när hon saknade verktyg för att prata om sin dag. Om man börjar med en enda sak är det lättare att fortsätta sedan.

    Dottern hade, trots ett stort ordförråd och vana vid att berätta, mycket svårt att beskriva sin dag första tiden i förskoleklass. Senare under året bubblade hon på för fullt. Nu har hon precis börjat ettan - och jag upplever precis samma svårigheter att få veta något om dagen. Jag tror att barnen har så fullt upp med att samla intryck, förstå de nya spelreglerna och allt annat att de inte kan minnas enstaka händelser, bara att det var "bra".

    Så, börja med att berätta varsin rolig sak - och nöj dig om han säger att det var roligt att ha rast i början. Senare kan du be honom utveckla: vad lekte ni, vem lekte du med osv. Så småningom blir det lättare! Dessutom är det inte helt fel att själv tvingas tänka efter och hitta något roligt i vardagen ;-)
  8. 4
    Börja med att själv berätta en sak som varit rolig under din dag, och be honom göra samma sak. Så gjorde jag med dottern när hon saknade verktyg för att prata om sin dag. Om man börjar med en enda sak är det lättare att fortsätta sedan.

    Dottern hade, trots ett stort ordförråd och vana vid att berätta, mycket svårt att beskriva sin dag första tiden i förskoleklass. Senare under året bubblade hon på för fullt. Nu har hon precis börjat ettan - och jag upplever precis samma svårigheter att få veta något om dagen. Jag tror att barnen har så fullt upp med att samla intryck, förstå de nya spelreglerna och allt annat att de inte kan minnas enstaka händelser, bara att det var "bra".

    Så, börja med att berätta varsin rolig sak - och nöj dig om han säger att det var roligt att ha rast i början. Senare kan du be honom utveckla: vad lekte ni, vem lekte du med osv. Så småningom blir det lättare! Dessutom är det inte helt fel att själv tvingas tänka efter och hitta något roligt i vardagen ;-)
  9. Medlem sedan
    Nov 2003
    #5
    Varför är det så viktigt för dig att veta detaljer? Räcker det inte för dig att han har det bra på dagarna?

    Jag vill minnas att Jesper Juul skriver nåt om det här, att det faktiskt är oerhört svårt för många människor (inklusive barn) att på kommando berätta saker, och att det därför kan vara lättare och bättre att själv berätta vad man varit med om, för att på så sätt locka barnet till att berätta något helt annat. Och så gäller det så klart att vara lyhörd, om man verkligen är intresserad, och lyssna när barnet faktiskt berättar något. Vilket kan vara precis vid läggdags (då man kanske säger Men sov nu i stället), när man sitter på toa, eller vid andra tillfällen som man själv inte tycker är lämpliga.

    Jag frågar nog mest varje dag hur de haft det, men förstår att de inte vill/kan/orkar återberätta just när jag frågar. Om de svarar att det varit bra nöjer jag mig med det, om det inte varit bra, men de inte berättar mer, försöker jag lyssna in om de senare berättar något som är viktigt för mig att veta. Eller om det är nåt som faktiskt verkligen oroar mig tar jag ett snack med lärarna.

    När min sambo frågar mig hur min dag har varit blir svaret ofta Jorå, det har väl varit rätt bra, och jag har sällan nåt att tillägga som svar. Däremot berättar jag ofta och gärna om det hänt något speciellt (kul eller jobbigt), men sällan just när han frågar.

    Så om du är intresserad i detalj vad han gör under dagarna ska du nog tillbringa en dag med honom i förskolan. Och du kommer att se saker som han inte ens tänkt på och därför inte berättar, och det kan vara både bra och dåliga saker så klart.
  10. 5
    Varför är det så viktigt för dig att veta detaljer? Räcker det inte för dig att han har det bra på dagarna?

    Jag vill minnas att Jesper Juul skriver nåt om det här, att det faktiskt är oerhört svårt för många människor (inklusive barn) att på kommando berätta saker, och att det därför kan vara lättare och bättre att själv berätta vad man varit med om, för att på så sätt locka barnet till att berätta något helt annat. Och så gäller det så klart att vara lyhörd, om man verkligen är intresserad, och lyssna när barnet faktiskt berättar något. Vilket kan vara precis vid läggdags (då man kanske säger Men sov nu i stället), när man sitter på toa, eller vid andra tillfällen som man själv inte tycker är lämpliga.

    Jag frågar nog mest varje dag hur de haft det, men förstår att de inte vill/kan/orkar återberätta just när jag frågar. Om de svarar att det varit bra nöjer jag mig med det, om det inte varit bra, men de inte berättar mer, försöker jag lyssna in om de senare berättar något som är viktigt för mig att veta. Eller om det är nåt som faktiskt verkligen oroar mig tar jag ett snack med lärarna.

    När min sambo frågar mig hur min dag har varit blir svaret ofta Jorå, det har väl varit rätt bra, och jag har sällan nåt att tillägga som svar. Däremot berättar jag ofta och gärna om det hänt något speciellt (kul eller jobbigt), men sällan just när han frågar.

    Så om du är intresserad i detalj vad han gör under dagarna ska du nog tillbringa en dag med honom i förskolan. Och du kommer att se saker som han inte ens tänkt på och därför inte berättar, och det kan vara både bra och dåliga saker så klart.
  11. Anonyma
    #6
    Vad har ni för rutiner för berättandet?
    Är det så att du nyligen börjat fråga kan det av den anledningen vara svårt att berätta.
    Sen håller jag med om det några ovan skrivit. Inte alltid lätt att komma på vad man ska svara på kommando och ibland har man inget särskilt att berätta, ibland vill man berätta.

    Ett tips är att tex vid kvällsmaten berätta hur dagen varit, då kan alla i familjen berätta det man vill och om man har något att berätta.
  12. 6
    Vad har ni för rutiner för berättandet?
    Är det så att du nyligen börjat fråga kan det av den anledningen vara svårt att berätta.
    Sen håller jag med om det några ovan skrivit. Inte alltid lätt att komma på vad man ska svara på kommando och ibland har man inget särskilt att berätta, ibland vill man berätta.

    Ett tips är att tex vid kvällsmaten berätta hur dagen varit, då kan alla i familjen berätta det man vill och om man har något att berätta.
  13. Anonym
    #7
    De flesta 5-6åringar glömmer i samma stund som de går ut genom skolans dörr. Vi försöker fråga våran son om vilken mat de har ätit, vad de har gjort osv.. han minns ibland men oftast inte. Han säger att det har varit bra bara och vi är nöjda med det. Sen frågar vi fröknarna hur det går osv. Men vi vet att han trivs för han blir lika glad varje gång han kommer dit och lika sur varje gång han ska gå hem
  14. 7
    De flesta 5-6åringar glömmer i samma stund som de går ut genom skolans dörr. Vi försöker fråga våran son om vilken mat de har ätit, vad de har gjort osv.. han minns ibland men oftast inte. Han säger att det har varit bra bara och vi är nöjda med det. Sen frågar vi fröknarna hur det går osv. Men vi vet att han trivs för han blir lika glad varje gång han kommer dit och lika sur varje gång han ska gå hem
  15. Anonym
    #8
    Jag skulle tolka det som att sonen börjat skolan. Sluta förhöra honom och låt honom berätta det han vill berätta för dig i spontana samtal istället. Den taktiken har jag kört med min son de senaste tio åren och det är det enda sättet för mig att få någon information överhuvudtaget. Jag berättar om min dag och sen ... kanske ... berättar han något om sin.
  16. 8
    Jag skulle tolka det som att sonen börjat skolan. Sluta förhöra honom och låt honom berätta det han vill berätta för dig i spontana samtal istället. Den taktiken har jag kört med min son de senaste tio åren och det är det enda sättet för mig att få någon information överhuvudtaget. Jag berättar om min dag och sen ... kanske ... berättar han något om sin.

Liknande trådar

  1. berättar inget
    By Anonym in forum Skolbarn
    Svar: 12
    Senaste inlägg: 2011-08-31, 10:05
  2. När berättar man?
    By malina 72 in forum _1103 Marsbarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2010-07-09, 21:06
  3. Inget man berättar för mamma......
    By Nizze64 in forum Sex & erotik
    Svar: 16
    Senaste inlägg: 2009-01-19, 17:13
  4. Hur berättar man?
    By anonym brud in forum Hem & fritid
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2008-03-09, 17:32
  5. Ok, jag berättar.....
    By annahpo in forum _0610 Oktoberbarn
    Svar: 11
    Senaste inlägg: 2006-06-08, 14:21
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar