Efter 27 år skrev jag den bok som jag bestämde mig för att skriva när vår lilla flicka dog vid två månaders ålder. Åsa hade ett komplicerat hjärtfel. Boken heter "Lilla ängel" och jag heter Ann Berg. Finns nu på vulkan.se och inom kort kommer den på adlibris och bokus.
Den handlar om förväntningarna före, krisen under hennes sjukdomstid och sorgen som vi gick igenom efteråt. Och hur vanmakt och ångest ändå kunde vändas till livsglädje.
Kramar till alla änglaföräldrar!
1
Skrev en bok... Efter 27 år skrev jag den bok som jag bestämde mig för att skriva när vår lilla flicka dog vid två månaders ålder. Åsa hade ett komplicerat hjärtfel. Boken heter "Lilla ängel" och jag heter Ann Berg. Finns nu på vulkan.se och inom kort kommer den på adlibris och bokus.
Den handlar om förväntningarna före, krisen under hennes sjukdomstid och sorgen som vi gick igenom efteråt. Och hur vanmakt och ångest ändå kunde vändas till livsglädje.
Bland annat skriver jag om det i boken, hur svårt det var för andra att förstå. Här är en länk till boken. Den kommer på ställen inom en månad, än så länge kan man endast köpa den här. Kort eller faktura. https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=53933
4
Bland annat skriver jag om det i boken, hur svårt det var för andra att förstå. Här är en länk till boken. Den kommer på ställen inom en månad, än så länge kan man endast köpa den här. Kort eller faktura. https://www.vulkan.se/Presentation.aspx?itemid=53933
Åh, vad intressant. Spännande att sätta igång o skriva så länge efteråt, eller var det så att du skrev då o har bearbetat o fått det färdigt nu? Jag ska hålla utkik efter den. Tack för tipset!
5
Åh, vad intressant. Spännande att sätta igång o skriva så länge efteråt, eller var det så att du skrev då o har bearbetat o fått det färdigt nu? Jag ska hålla utkik efter den. Tack för tipset!
Boken började jag fundera på redan 1984 då vår dotter dog. Men jag var inte mogen för det då, och hade jag skrivit den då hade den sett helt annorlunda ut, jag var inte särskilt ärlig mot mig själv på den tiden. Efter så här många år, ytterligare två barn och två barnbarn kan jag blicka tillbaka på den tiden på ett annat sätt. Men jag kan säga att jag minns den tiden som om det var i går... Jag hoppas på att tillföra dem som är mitt i eländet lite hopp om att det GÅR att leva vidare och att man har ett ansvar för att ta hand om sig själv fast allt för stunden känns hemskt. 1984 kändes det inte som om livet var så meningsfullt längre och fler barn tänkte jag inte mig, eftersom "ingenting ska få göra mig så ont igen". Idag är jag och min man tacksamma för att vi vågade igen och vår Åsa fick vi inte tillbaka, men vi fick två pojkar. Och två pojkbarnbarn. Fler små babyflickor har vi inte fått sen 1984. Acceptans är svårt, men ett måste om man vill fortsätta livet.
6
Boken började jag fundera på redan 1984 då vår dotter dog. Men jag var inte mogen för det då, och hade jag skrivit den då hade den sett helt annorlunda ut, jag var inte särskilt ärlig mot mig själv på den tiden. Efter så här många år, ytterligare två barn och två barnbarn kan jag blicka tillbaka på den tiden på ett annat sätt. Men jag kan säga att jag minns den tiden som om det var i går... Jag hoppas på att tillföra dem som är mitt i eländet lite hopp om att det GÅR att leva vidare och att man har ett ansvar för att ta hand om sig själv fast allt för stunden känns hemskt. 1984 kändes det inte som om livet var så meningsfullt längre och fler barn tänkte jag inte mig, eftersom "ingenting ska få göra mig så ont igen". Idag är jag och min man tacksamma för att vi vågade igen och vår Åsa fick vi inte tillbaka, men vi fick två pojkar. Och två pojkbarnbarn. Fler små babyflickor har vi inte fått sen 1984. Acceptans är svårt, men ett måste om man vill fortsätta livet.
vet du,jag har liknande tankar! Att jag ska skriva en bok en dak.....men inte än!
Det var för några veckor sen 5 år sen vi förlorade vår lilla lilla dotter i magen under graviditeten.
Jag har idag lånat din bok på biblioteket,blev så glad att jag hittade den Jag ser fram emot att läsa den även om jag vet att det blir jobbigt.
Jag läser till sjuksköterska och hoppas att en dag få användning av all sorg,smärta och besvikelse ,att kunna använda det till nånting positivt!
7
vet du,jag har liknande tankar! Att jag ska skriva en bok en dak.....men inte än!
Det var för några veckor sen 5 år sen vi förlorade vår lilla lilla dotter i magen under graviditeten.
Jag har idag lånat din bok på biblioteket,blev så glad att jag hittade den Jag ser fram emot att läsa den även om jag vet att det blir jobbigt.
Jag läser till sjuksköterska och hoppas att en dag få användning av all sorg,smärta och besvikelse ,att kunna använda det till nånting positivt!
Vad glad jag blir av att höra att du nu studerar. Mitt änglabarn var orsaken till att jag valde sjuksköterskeyrket vilket jag också skriver om i boken. Jag hoppas du också ska skriva din historia en dag och att min bok ger dig lite tröst. Titta gärna in på Åsas hemsida. Kram! https://www.facebook.com/#!/Lillaangel
8
Vad glad jag blir av att höra att du nu studerar. Mitt änglabarn var orsaken till att jag valde sjuksköterskeyrket vilket jag också skriver om i boken. Jag hoppas du också ska skriva din historia en dag och att min bok ger dig lite tröst. Titta gärna in på Åsas hemsida. Kram! https://www.facebook.com/#!/Lillaangel
Tack för en underbar bok!Den berörde mig enormt<3
Väldigt dubbelt för mig då jag ju själv mist ett litet barn,en liten liten dotter i magen i v 24.Har 4 pojkar (3 födda innan Thea och 1 efter )
Sorgen kan jag idag hantera och jag har som sagt valt att studera till sjuksköterska.Jag har precis avslutat min första vfu(praktik) på kardiologen(för vuxna visserligen ) på ett stort sjukhus och om er Åsa fötts idag hade man kanske kunnat rädda henne.Det gör mig så ont samtidigt som det stimulerar till att fortsätta sträva framåt.
Man hade inte tekniken då...och utvecklingen går framåt ,vilket jag självklart är glad över.
Lite svamligt men jag tror du förstår.
9
Tack för en underbar bok!Den berörde mig enormt<3
Väldigt dubbelt för mig då jag ju själv mist ett litet barn,en liten liten dotter i magen i v 24.Har 4 pojkar (3 födda innan Thea och 1 efter )
Sorgen kan jag idag hantera och jag har som sagt valt att studera till sjuksköterska.Jag har precis avslutat min första vfu(praktik) på kardiologen(för vuxna visserligen ) på ett stort sjukhus och om er Åsa fötts idag hade man kanske kunnat rädda henne.Det gör mig så ont samtidigt som det stimulerar till att fortsätta sträva framåt.
Man hade inte tekniken då...och utvecklingen går framåt ,vilket jag självklart är glad över.
Lite svamligt men jag tror du förstår.
Du blir säkerligen en väldigt empatisk sjuksköterska! Och tack för dina fina ord om "Lilla Ängel" Det känns fint att Åsa lever kvar på ngt sätt i boken och på hennes egen sida på facebook. Åsa levde inte förgäves. Hon lärde mig och min familj så otroligt mycket om livet och hur skört det är. Lycka till med studierna!
10
Du blir säkerligen en väldigt empatisk sjuksköterska! Och tack för dina fina ord om "Lilla Ängel" Det känns fint att Åsa lever kvar på ngt sätt i boken och på hennes egen sida på facebook. Åsa levde inte förgäves. Hon lärde mig och min familj så otroligt mycket om livet och hur skört det är. Lycka till med studierna!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.