Så var det nog bestämt, det blir inget syskon till Wilmer. För att göra en lång historia kort...
Wilmer kom inte på beställning, efter lång väntan och missfall så kom till slut ett otroligt efterlängtat barn. Jag visste direkt att jag inte ville ha fler, av många anledningar, och som "tur är" så vill inte sambon heller "börja om".
Vet att det är lite "känsligt" och att många resonerar så att barn behöver syskon. Vi känner dock att vi inte kan skaffa ett barn "bara" därför. Är vi egoistiska som tänker så?
Personligen så orkar jag inte börja försöka igen, vara gravid, föda och gå igenom första året igen. Detta trots att graviditeten var enkel, förlossningen gick jättebra och Wilmer varit ett ganska normalt spädbarn.
Vi är så otroligt nöjda att vi lyckades få ett barn. Och faktum är att bara för att man har syskon så betyder det inte automatiskt att man har en kompis. Har själv fått en lillasyster men med ett gravt handikapp så i princip har jag varit ensmabarn, fast med en lite annorlunda barndom, och jag har klarat det rätt bra. Tycker jag själv i alla fall.
Sambon har syskon men har absolut inget gemensamt med sin syster.
Tror att Wilmer kommer att klara sig alldeles utmärkt utan syskon. Vad tror ni? Skulle verkligen vara intressant med synpunkter, för och emot!!
1
Är vi egoistiska?? Så var det nog bestämt, det blir inget syskon till Wilmer. För att göra en lång historia kort...
Wilmer kom inte på beställning, efter lång väntan och missfall så kom till slut ett otroligt efterlängtat barn. Jag visste direkt att jag inte ville ha fler, av många anledningar, och som "tur är" så vill inte sambon heller "börja om".
Vet att det är lite "känsligt" och att många resonerar så att barn behöver syskon. Vi känner dock att vi inte kan skaffa ett barn "bara" därför. Är vi egoistiska som tänker så?
Personligen så orkar jag inte börja försöka igen, vara gravid, föda och gå igenom första året igen. Detta trots att graviditeten var enkel, förlossningen gick jättebra och Wilmer varit ett ganska normalt spädbarn.
Vi är så otroligt nöjda att vi lyckades få ett barn. Och faktum är att bara för att man har syskon så betyder det inte automatiskt att man har en kompis. Har själv fått en lillasyster men med ett gravt handikapp så i princip har jag varit ensmabarn, fast med en lite annorlunda barndom, och jag har klarat det rätt bra. Tycker jag själv i alla fall.
Sambon har syskon men har absolut inget gemensamt med sin syster.
Tror att Wilmer kommer att klara sig alldeles utmärkt utan syskon. Vad tror ni? Skulle verkligen vara intressant med synpunkter, för och emot!!
Det finns säkert en källa till glädje, gemenskap och mycket annat med syskon, men det kan också vara tvärtom. Tänk bara när dom ska dela arvet...
Förr, när man bodde mer glest och avskilt, tror jag syskon var väldigt viktiga. Men numera går våra barn på dagis och fritids och har gott om kompisar som de i stor utsträckning också får välja själva, så då tror jag inte det är alls lika viktigt.
Precis som du har jag valt ett barn. Han är tonåring nu och jag har fortfarande inte ångrat mig och kommer heller inte att göra. Är för övrigt för gammal för att göra något åt det.
3
Det finns säkert en källa till glädje, gemenskap och mycket annat med syskon, men det kan också vara tvärtom. Tänk bara när dom ska dela arvet...
Förr, när man bodde mer glest och avskilt, tror jag syskon var väldigt viktiga. Men numera går våra barn på dagis och fritids och har gott om kompisar som de i stor utsträckning också får välja själva, så då tror jag inte det är alls lika viktigt.
Precis som du har jag valt ett barn. Han är tonåring nu och jag har fortfarande inte ångrat mig och kommer heller inte att göra. Är för övrigt för gammal för att göra något åt det.
Barn måste absolut inte ha syskon. Du ska inte alls känna så. Det kan finnas tusen anledningar till varför man inte vill eller kan "skaffa" syskon, men det dummaste av allt vore väl att göra det bara för att barn "ska ha" syskon
Jag har en tjej som inte har syskon och vi har det så bra så
4
Barn måste absolut inte ha syskon. Du ska inte alls känna så. Det kan finnas tusen anledningar till varför man inte vill eller kan "skaffa" syskon, men det dummaste av allt vore väl att göra det bara för att barn "ska ha" syskon
Jag har en tjej som inte har syskon och vi har det så bra så
Absolut inte tycker jag då. Man ska inte skaffa barn "bara för att" utan för att man vill ha ett barn till. Tror säkert Wilmer har det bra som ensambarn och kommer växa upp till en heeeelt okej kille
5
Absolut inte tycker jag då. Man ska inte skaffa barn "bara för att" utan för att man vill ha ett barn till. Tror säkert Wilmer har det bra som ensambarn och kommer växa upp till en heeeelt okej kille
Äh inte ska ni skaffa fler barn bara därför liksom. Ni gör vad som känns rätt för er.
jag har inga syskon o klarade mig bra ändå. Fast jag ska vara ärlig o säga att jag gärna hade haft det. Men det kan bero på andra saker som jag inte orkar gå in på. På tal om att vara osams med sitt syskon så känner jag en kvinna som har en syster, o de slogs jättemycket typ hela barndomen. Inte så kul.
6
Äh inte ska ni skaffa fler barn bara därför liksom. Ni gör vad som känns rätt för er.
jag har inga syskon o klarade mig bra ändå. Fast jag ska vara ärlig o säga att jag gärna hade haft det. Men det kan bero på andra saker som jag inte orkar gå in på. På tal om att vara osams med sitt syskon så känner jag en kvinna som har en syster, o de slogs jättemycket typ hela barndomen. Inte så kul.
Jag tycker så här: Ni har fått ett barn. Efter en hel del mödor och besvär så har ni lyckan att ha ett barn!! Vad i helafridens namn är det som säger att han, du, ni, pappa, farmor, omvärlden eller någon annan blir lyckligare med ett barn till? Jag känner massor med ensambarn, vuxna mest. Det är helt normala!! Med normala, fungerande relationer åt höger och vänster! Några har jag hört säga att de tycker det är synd att de inte har nån att dela "ansvaret" med gamla föräldrar, men vet du, ärligt: Jag känner många familjer där det iallafall bara är ett av syskonen som bryr sig i föräldrrna. Och jag känner syskonskaror där alla är så ovänner att de aldrig ses. Finns inga garantier för nått.
Var du nöjd i ert beslut, ingen annan än ni vet vad ni gått igenom och vet hur ni känner. Jag skulle aldrig skaffa ett barn till världen om inte jag själv längtade grymt, grymt, grymt efter en till...
7
Jag tycker så här: Ni har fått ett barn. Efter en hel del mödor och besvär så har ni lyckan att ha ett barn!! Vad i helafridens namn är det som säger att han, du, ni, pappa, farmor, omvärlden eller någon annan blir lyckligare med ett barn till? Jag känner massor med ensambarn, vuxna mest. Det är helt normala!! Med normala, fungerande relationer åt höger och vänster! Några har jag hört säga att de tycker det är synd att de inte har nån att dela "ansvaret" med gamla föräldrar, men vet du, ärligt: Jag känner många familjer där det iallafall bara är ett av syskonen som bryr sig i föräldrrna. Och jag känner syskonskaror där alla är så ovänner att de aldrig ses. Finns inga garantier för nått.
Var du nöjd i ert beslut, ingen annan än ni vet vad ni gått igenom och vet hur ni känner. Jag skulle aldrig skaffa ett barn till världen om inte jag själv längtade grymt, grymt, grymt efter en till...
Finns för och nackdelar med allt och givetvis är ni inte egoistiska som gör detta valet! Är övertygad om att Wilmer kommer växa upp till en högst välfungerande individ även utan syskon. Man saknar ofta det man inte har, är man lillasyster vill man kanske ha ett småsyskon, har man en bror vill man ha en syster, har man mängder av syskon så önskar man kanske att man var ensambarn, är man ensambarn önskar man kanske syskon? Jag ser inga större problem alls med detta utan precis som jag skrev ovan så finns det för och nackdelar med allt!
8
Finns för och nackdelar med allt och givetvis är ni inte egoistiska som gör detta valet! Är övertygad om att Wilmer kommer växa upp till en högst välfungerande individ även utan syskon. Man saknar ofta det man inte har, är man lillasyster vill man kanske ha ett småsyskon, har man en bror vill man ha en syster, har man mängder av syskon så önskar man kanske att man var ensambarn, är man ensambarn önskar man kanske syskon? Jag ser inga större problem alls med detta utan precis som jag skrev ovan så finns det för och nackdelar med allt!
jag tycker inte ni är egoistiska .
Syskon är på gott och ont och jag anser inte att syskon är ett "måste".
Mannen och jag har barn sedan tidigare förhållanden och vi har ett gemensamt,3 år.Varannan vecka är han ensamt barn och varannan vecka är mina större killar här och ibland är vi alla.
gör som ni känner är bäst för er familj
9
jag tycker inte ni är egoistiska .
Syskon är på gott och ont och jag anser inte att syskon är ett "måste".
Mannen och jag har barn sedan tidigare förhållanden och vi har ett gemensamt,3 år.Varannan vecka är han ensamt barn och varannan vecka är mina större killar här och ibland är vi alla.
Det är klart att han kommer att klara sig bra utan ett syskon. Syskon är ingen självklarhet eller egentligen en nödvändighet.
MEN, jag som ensambarn har alltid saknat ett syskon. Speciellt nu i vuxen ålder, hade så gärna velat haft en syster att träffa med barnen. Kanske hjälpas åt lite och passa varandras barn när det krisar etc. Umgås med familjerna osv.
Just det där att det alltid finns någon hemma man kan busa/leka/störa eller retas med man är inte helt ensam mot sina föräldrar när det blir konflikter eller om man gör bus. När man åker iväg på semestrar har man alltid en lekkamrat med sig etc. Nu hade jag ett bonussyskon som underlättade det för mig eftersom jag då fick tillfälle att uppleva hur det var med ett syskon även om vi inte var bio-syskon. Man är heller inte ensam om att ta hand om föräldrarna när de blir gamla. Min dröm var därför att ge mina barn syskon så nu sitter jag här med tre härliga barn. Inte alltid helt friktionsfritt men så är det ju i livet. Man tränas i att ta konflikter och lösa dem och det tror jag är oerhört bra för utvecklingen. Men var och en måste göra vad som känns rätt för just den familjen. Ibland måste tänka många varv innan man helt är klar med hur man vill ha det. Ibland bara vet man.
10
Det är klart att han kommer att klara sig bra utan ett syskon. Syskon är ingen självklarhet eller egentligen en nödvändighet.
MEN, jag som ensambarn har alltid saknat ett syskon. Speciellt nu i vuxen ålder, hade så gärna velat haft en syster att träffa med barnen. Kanske hjälpas åt lite och passa varandras barn när det krisar etc. Umgås med familjerna osv.
Just det där att det alltid finns någon hemma man kan busa/leka/störa eller retas med man är inte helt ensam mot sina föräldrar när det blir konflikter eller om man gör bus. När man åker iväg på semestrar har man alltid en lekkamrat med sig etc. Nu hade jag ett bonussyskon som underlättade det för mig eftersom jag då fick tillfälle att uppleva hur det var med ett syskon även om vi inte var bio-syskon. Man är heller inte ensam om att ta hand om föräldrarna när de blir gamla. Min dröm var därför att ge mina barn syskon så nu sitter jag här med tre härliga barn. Inte alltid helt friktionsfritt men så är det ju i livet. Man tränas i att ta konflikter och lösa dem och det tror jag är oerhört bra för utvecklingen. Men var och en måste göra vad som känns rätt för just den familjen. Ibland måste tänka många varv innan man helt är klar med hur man vill ha det. Ibland bara vet man.
Det finns både för och nackdelar med att vara endabarn. Jag tycker absolut inte att man har någon "skyldighet" att skaffa syskon till sina barn.
Ur en helt aspekt är det dessutom mera "egoistiskt" att skaffa fler barn, för det finns de som hävdar att jordklotets resurser inte kommer att räcka om befolkningsökningen fortsätter i nuvarande takt.
11
Det finns både för och nackdelar med att vara endabarn. Jag tycker absolut inte att man har någon "skyldighet" att skaffa syskon till sina barn.
Ur en helt aspekt är det dessutom mera "egoistiskt" att skaffa fler barn, för det finns de som hävdar att jordklotets resurser inte kommer att räcka om befolkningsökningen fortsätter i nuvarande takt.
Det galnaste av allt är att skaffa barn man inte vill ha bara för att "någon" anser att det är bäst för barn att ha syskon. Fuck them, din pojke kommer att klara sig fint utan syskon.
12
Det galnaste av allt är att skaffa barn man inte vill ha bara för att "någon" anser att det är bäst för barn att ha syskon. Fuck them, din pojke kommer att klara sig fint utan syskon.
Funderar på sama sak. Som det är nu och varit sen sonen föddes känner jag mig super nöjd med ett barn och jag vill faktist inte ha fler, kanske det ändrar sig jag är ju bara 22 än så länge. Men väldigt många runt omkring frågar stupalöst när syskonet ska komma, när vi ska skaffa fler osv osv.
Skillnaden är vell att jag vill INTE ha fler barn men min sambo ÄLSKAR barn och skulle vilja ha en näve full med ungar.
Jag vet inte, tycker det är skit svårt det där. syskon, inte syskon, ska man, ska man inte? jag har faktist inte en aning!!
13
Funderar på sama sak. Som det är nu och varit sen sonen föddes känner jag mig super nöjd med ett barn och jag vill faktist inte ha fler, kanske det ändrar sig jag är ju bara 22 än så länge. Men väldigt många runt omkring frågar stupalöst när syskonet ska komma, när vi ska skaffa fler osv osv.
Skillnaden är vell att jag vill INTE ha fler barn men min sambo ÄLSKAR barn och skulle vilja ha en näve full med ungar.
Jag vet inte, tycker det är skit svårt det där. syskon, inte syskon, ska man, ska man inte? jag har faktist inte en aning!!
Jag har aldrig riktigt fattat varför det är så självklart med syskon. Tror det passar många att vara enbarnsföräldrar och jag tror många barn trivs superbra med att vara ensambarn. Lyssna inte på det där om att han kommer "bli bortskämd" för det lär ni ju få höra. Gläd er åt Wilmer!
Jag har två barn förvisso men med 17 år emellan så den stora var utflugen när den lilla kom (gick i skolan långt hemifrån) så man kan väl säga att jag har erfarenhet av ensambarn, två gånger .
15
Jag har aldrig riktigt fattat varför det är så självklart med syskon. Tror det passar många att vara enbarnsföräldrar och jag tror många barn trivs superbra med att vara ensambarn. Lyssna inte på det där om att han kommer "bli bortskämd" för det lär ni ju få höra. Gläd er åt Wilmer!
Jag har två barn förvisso men med 17 år emellan så den stora var utflugen när den lilla kom (gick i skolan långt hemifrån) så man kan väl säga att jag har erfarenhet av ensambarn, två gånger .
Visst klarar han sig utmärkt utan syskon! KAnske behöver ni vara lite extra uppmärksamma på att han lär sig det sociala samspelet med andra jämnåriga, på ett sätt som inte behövs om man har flera barn, men vad gör det?
Följ er känsla, ni har ett älskat barn, det finns väl ingen behov av ytterligare ett barn "bara för att"?
Om folk är så ofina att de tjatar och ifrågasätter, så kan du ju antyda att ni försökt men att ni inte kan (=inte orkar med fler missfall) så kan man ju hoppas att de har vett att hålla tyst.
16
Visst klarar han sig utmärkt utan syskon! KAnske behöver ni vara lite extra uppmärksamma på att han lär sig det sociala samspelet med andra jämnåriga, på ett sätt som inte behövs om man har flera barn, men vad gör det?
Följ er känsla, ni har ett älskat barn, det finns väl ingen behov av ytterligare ett barn "bara för att"?
Om folk är så ofina att de tjatar och ifrågasätter, så kan du ju antyda att ni försökt men att ni inte kan (=inte orkar med fler missfall) så kan man ju hoppas att de har vett att hålla tyst.
Det finns en jättestark två barnsnorm - som man märker av om man väljer ngt annat - men jag tror ju inte att den finns för att det skulle vara så superduper med just två. Alla borde fundera över vad som funkar för just dem och jag tror också att man inte ska ta det som ngn anklagelse när folk frågar om när tvåan kommer. Det är nog mest tanklöst utgående från normen.
17
Det finns en jättestark två barnsnorm - som man märker av om man väljer ngt annat - men jag tror ju inte att den finns för att det skulle vara så superduper med just två. Alla borde fundera över vad som funkar för just dem och jag tror också att man inte ska ta det som ngn anklagelse när folk frågar om när tvåan kommer. Det är nog mest tanklöst utgående från normen.
Tusen tack för era svar. Kul att läsa att så många skriver positivt, hade inte riktigt väntat mig det.
Många frågar och det verkar som att det är en självklarhet att har man ett så vill man ha flera.
Till saken hör också, vilket jag glömde skriva, att vi inte är helt unga längre, båda är 36 år. Därför tror jag inte att vi kommer att ändra oss.
Slutligen så måste ju alla få ha sina egna synpunkter. Tack och lov så har vi i alla fall stöd från våra föräldrar som inte ifrågasätter vårt beslut utan också är glada och nöjda över Wilmer.
Än en gång tack!
18
Tusen tack för era svar. Kul att läsa att så många skriver positivt, hade inte riktigt väntat mig det.
Många frågar och det verkar som att det är en självklarhet att har man ett så vill man ha flera.
Till saken hör också, vilket jag glömde skriva, att vi inte är helt unga längre, båda är 36 år. Därför tror jag inte att vi kommer att ändra oss.
Slutligen så måste ju alla få ha sina egna synpunkter. Tack och lov så har vi i alla fall stöd från våra föräldrar som inte ifrågasätter vårt beslut utan också är glada och nöjda över Wilmer.
Det är klart att man inte måste skaffa syskon. Däremot så är jag personligen för syskon. Men det är för att både mannen och jag är uppvuxna som ensambarn, och det är ensamt...det är bara våra föräldrar som kommer när nån i familjen fyller tex...och mannens föräldrar bor en bra bit härifrån, så de kommer inte heller. Så det är mamma och hennes särbo, punkt. Mina barn har tycket att det är skitjobbigt att de inte har några kusiner, eller mostrar/fastrar/farbröder osv. Inga släktkalas här inte, och de känner sig ensamma.
Men jag tycker fortfarande inte att min mamma gjorde fel, hon skulle nog egentligen inte ens skaffat mig med tanke på det liv hon levde...
Om man inte vill ha barn/fler barn så ska man inte skaffa det, det är min övertygelse!
19
Det är klart att man inte måste skaffa syskon. Däremot så är jag personligen för syskon. Men det är för att både mannen och jag är uppvuxna som ensambarn, och det är ensamt...det är bara våra föräldrar som kommer när nån i familjen fyller tex...och mannens föräldrar bor en bra bit härifrån, så de kommer inte heller. Så det är mamma och hennes särbo, punkt. Mina barn har tycket att det är skitjobbigt att de inte har några kusiner, eller mostrar/fastrar/farbröder osv. Inga släktkalas här inte, och de känner sig ensamma.
Men jag tycker fortfarande inte att min mamma gjorde fel, hon skulle nog egentligen inte ens skaffat mig med tanke på det liv hon levde...
Om man inte vill ha barn/fler barn så ska man inte skaffa det, det är min övertygelse!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
.
