Skrivet: 2011-08-30, 11:51
#1
Fick en skrivelse från skolan
"Tips till föräldrar som har barn med ADHD" lyder rubriken. Hum tänkte jag och lade bort den, eftersom det mesta som våran skolan kan idag, kommer ju av att det är jag som har lärt dem det
Nu har jag läst den och mycket är bra, men min mage knöt sig när det kom till disciplin. Det första som står är "Var bestämd, sätt gränser och håll fast vid dem"
Nästa punkt säger "Var noga med att ditt barn förstår reglerna, så att han/hon inte känner sig orättvist behandlat".
Sen kommer vi till belöning "Beröm ditt barn när det fungerar"
För att sen fortsätta med "Bestraffa beteendet inte barnet"
Det är ju precis det här som inte fungerar, så bra. Om det skulle fungera bra att göra så här, skulle i alla fall mina inte behöva en diagnos.
Allt går att ställa upp och ner, vända och se från andra hållet. Det finns inte en enda unge, som väljer att göra fel, de gör fel, för att vi inte har lyckats lära dem, vad som är rätt.
Mina barn kan förstå regler, men det gör det inte lättare att följa dem för det. Mina barn är mycket oflexibla, vilket gör att om jag är bestämd, så skulle det leda till massor av utbrott, bråk och en mycket dålig relation till mina barn. När jag hanterar oflexibla barn, måste ju jag vara mycket flexibel själv och inte alls bestämd.
Mina barn är mycket kravkänsliga, vilket gör att jag inte ens kan ge beröm. Om jag säger till min 11åring att nu var du duktig, va bra du är, så mår han dåligt, eftersom han då känner press på sig att prestera sen. För honom räcker det med att han fick lyckas.
Straff är för mig skrämmande, eftersom barnet ändå vet, att det blev fel. De är ju liksom inte duma, de vet och lägger det lätt på sig själva, vilket gör att straff förstärker deras syn på sig själva som värdelösa. Däremot inte sagt att jag inte tar tag i det och det gör jag genom att vi sätter oss ner och analyserar vad som hände genom att rita och prata om det. Sen kommer vi fram till en lösning tillsammans, som funkar för oss båda, inte bara mig och inte bara honom.
Om ett barn förstår VARFÖR vi gör si eller så och om vi tillsammans med barnet kommer fram till något som är bra för båda, så behöver man inga "mutor" i form av belöningssystem. Om mitt barn förstår varför vi måste gå och lägga oss en viss tid, så är det enklare att få dem i säng. Om vi samtidigt förstår vad barnet behöver, i forma av rutiner, tidhjälpmedel, medicinsk hjälp och förberedelse, för att klara av en sådan svår sak, som att lägga sig kan vara, så behöver vi varken straffa eller belöna dem. Nu var det här med läggning bara ett exempel.
Jag personligen har valt att se saken från "andra hållet". Vad behöver JAG göra, för att mitt barn ska klara av att göra rätt. Barn väljer att göra rätt när de kan...fundera på den verkliga betydelsen av den frasen, som vi säkert alla har läst någonstans. Det innebär faktiskt att, om mitt barn gör fel, så handlar det om att JAG inte har nått fram av någon anledning, vad det är som är rätt. Det är då vi måste stanna upp och göra analysen, för att hitta svaret på varför det blev fel.