Mår så djävulusiskt pissigt, minst sagt. Står knappt ut.
Hur långt kan man sjunka och måste man sjunka innan ångesten slutar skrika
och paralysera en? Detta är inget mänskligt tillstånd. Obeskrivligt!
Någon i samma sits som vill bolla/eller har varit? Kanske har du kloka råd att ge? Jag har skrivit här en gång förut o fick fin pepp av några av er "out there".
Vet inte var jag ska göra av mig snart. Har skrivit några rader om mig själv under #Freja#. Läser du där så får du lite mer kött på benen. Alla frågor o funderingar och hjälp är välkommet. Desperat...
1
Utbränd! Mår så djävulusiskt pissigt, minst sagt. Står knappt ut.
Hur långt kan man sjunka och måste man sjunka innan ångesten slutar skrika
och paralysera en? Detta är inget mänskligt tillstånd. Obeskrivligt!
Någon i samma sits som vill bolla/eller har varit? Kanske har du kloka råd att ge? Jag har skrivit här en gång förut o fick fin pepp av några av er "out there".
Vet inte var jag ska göra av mig snart. Har skrivit några rader om mig själv under #Freja#. Läser du där så får du lite mer kött på benen. Alla frågor o funderingar och hjälp är välkommet. Desperat...
En bra början är ju att be om hjälp. Jag har aldrig trillat dit ordentligt, utan bara varit och nosat på gränsen.
Jag tror stenhårt på att man måste hitta de små sakerna som ger mer energi än vad de kostar för att man ska hitta tillbaka. Dessa saker är dock olika för alla, så det gäller att testa många för att hitta pärlorna. Sedan varierar det över tid vad som funkar.
Det kan vara att ta en kopp kaffe, klappa katten i solen på trappan, ta en promenad i skogen, cykla sig svettig på ett spinningpass, fika med vänner, bygga en altan, rensa en fjärdedels rabatt, lyssna på ett sovande barn, sjunga i kör eller gå på keramikkurs, plocka en korg äpplen och göra en paj - eller bara använda korgen som inredningsobjekt. Och så självklart släppa alla sk "måsten". Om jag tvingas välja mellan min kör och att köra en maskin tvätt så väljer jag kören alla gånger; visst kan det betyda att jag behöver handla en uppsättning underkläder till barnen - men det kan det ju vara värt!
Skickar styrkekramar och positiv energi och hoppas att du hittar det som får det att börja vända för just dig!
3
En bra början är ju att be om hjälp. Jag har aldrig trillat dit ordentligt, utan bara varit och nosat på gränsen.
Jag tror stenhårt på att man måste hitta de små sakerna som ger mer energi än vad de kostar för att man ska hitta tillbaka. Dessa saker är dock olika för alla, så det gäller att testa många för att hitta pärlorna. Sedan varierar det över tid vad som funkar.
Det kan vara att ta en kopp kaffe, klappa katten i solen på trappan, ta en promenad i skogen, cykla sig svettig på ett spinningpass, fika med vänner, bygga en altan, rensa en fjärdedels rabatt, lyssna på ett sovande barn, sjunga i kör eller gå på keramikkurs, plocka en korg äpplen och göra en paj - eller bara använda korgen som inredningsobjekt. Och så självklart släppa alla sk "måsten". Om jag tvingas välja mellan min kör och att köra en maskin tvätt så väljer jag kören alla gånger; visst kan det betyda att jag behöver handla en uppsättning underkläder till barnen - men det kan det ju vara värt!
Skickar styrkekramar och positiv energi och hoppas att du hittar det som får det att börja vända för just dig!
Vad tråkigt att du mår så dåligt! Det finns hjälp att få. Sök den och ta emot den. De som går in i kaklet ordentligt har ofta svårt att klara upp det själva därför att det är ett medicinskt tillstånd som kräver behandling, med mediciner och/eller någon form av psykologhjälp. Vänta inte på bättre tider utan sök hjälp. Ring imorgon eller redan idag om vårdcentralen fortfarande har öppet.
4
Vad tråkigt att du mår så dåligt! Det finns hjälp att få. Sök den och ta emot den. De som går in i kaklet ordentligt har ofta svårt att klara upp det själva därför att det är ett medicinskt tillstånd som kräver behandling, med mediciner och/eller någon form av psykologhjälp. Vänta inte på bättre tider utan sök hjälp. Ring imorgon eller redan idag om vårdcentralen fortfarande har öppet.
Hej och TACK (!) för att det "finns någon" där ute. Har goda vänner omkring mig som stöttar, men ingen som är i samma situation och det börjar kännas jobbigt att berätta att det inte "blir bättre". Ninna, jag sökte hjälp 1,5 år efter min mammas hastiga o oväntade bortgång när sorgen "slog till". Det hade helt enkelt inte sjunkit in riktigt förrän då. Började gå hos en väldigt kompetent psykolog som jag kände förtroende för direkt trots att jag var skeptisk före första besöket. Fortsatte jobba som vanligt på mitt jobb där jag trivdes kanonbra med mina kollegor och chef. Min kollega/chef/vän fick ett jobberbjudande hon inte kunde tacka nej till och jag förstår henne. Hon utvecklas och trivs bra där nu och jag är jätte-glad för hennes skull. Bara det att vår "nya" chef ville börja från scratch med ny personal så vi blev förflyttade till andra butiker och trivdes inte alls. Min kollega pga att de drog ner på hennes timmar (så hon slutade) och jag för att jag hamnade i en butik som verkligen ingen vill jobba i pga av en helt störd chef. Hon skapar en obeskrivligt jobbig arbetsmiljö och drar ner stämningen om någon skulle vara väldigt glad eller omtyckt an kunderna. Omöjligt att beskriva hennes egocentriska och teatraliska och nedtryckande beteende. Jag skulle naturligtvis sökt mig därifrån, lyssnat på signalerna kropp och själ gav mig, men jag bet ihop (förhoppning att hon skulle förändras). Naivt när jag tänker på det nu i efterhand. Att jag för att jag är superpositiv skulle kunna vända något som visat sig pågå i åratal. Ägarna vet om det men låter henne hållas (av någon mysko anledning..). Kraschade fullständigt i våras och har gått hemma och våndats sen dess. Har under sommaren mått bättre någon dag här och där tack vare att jag varit på landet skulle jag tro, men jag har varit grymt asocial. Är vanligtvis väldigt utåtriktad och med på det som händer eller hittar på nå´t så att det händer kul grejjer. Kändes riktigt jobbigt när skolorna kom igång och "alla" återgick till sina jobb efter semester, men inte jag.. Jag fick panikkänslor. Är inte hemmafrutypen direkt. Har alltid jobbat, umgåtts, tränat o varit engagerad i ungarnas skola o fritidsaktiviteter, men jag har INGEN som helst geist kvar känns det som. Nen na; det du skrev låter så rätt men känns paralyserande att bara tänka på. Måstena är svåra att släppa med två aktiva barn. Malinau; jag har testat olika antidepressiva mediciner och nu hittat rätt, men den skulle behöva regleras fö dosen är låg. Har tidigare tagit någon lugnande här o där för att dämpa det värsta samt tagit insomningstabletter. I måndags fick jag nya direktiv av min "pyskis". Inga tabletter utöver den som jag anser för låga dos med antidep. I o med att jag är ledsen en hel del och ångesten suger kraft har jag tidigare sovit några timmar varje dag då tankarna oftast kör igång på natten och då börjar man vända på dygnet lite. Alla rutiner man vanligtvis har försvinner, utöver barnens aktiviteter. Tack för pepp! Skriv gärna mer. Känns bra att få skriva av sig lite. Vet inte ännu om jag vänt mig till rätt forum då de flesta (av naturliga skäl mest pratar baby - AFF ju!) men har noll koll på detta. Trodde jag skulle komma tillbaka mkt snabbare. Har redan bestämt mig för att inte gå tillbaka till mitt jobb hur som helst. Bara tanken är outhärdlig! Var rädda om er och era nära och kära! Kram Freja
5
Hej och TACK (!) för att det "finns någon" där ute. Har goda vänner omkring mig som stöttar, men ingen som är i samma situation och det börjar kännas jobbigt att berätta att det inte "blir bättre". Ninna, jag sökte hjälp 1,5 år efter min mammas hastiga o oväntade bortgång när sorgen "slog till". Det hade helt enkelt inte sjunkit in riktigt förrän då. Började gå hos en väldigt kompetent psykolog som jag kände förtroende för direkt trots att jag var skeptisk före första besöket. Fortsatte jobba som vanligt på mitt jobb där jag trivdes kanonbra med mina kollegor och chef. Min kollega/chef/vän fick ett jobberbjudande hon inte kunde tacka nej till och jag förstår henne. Hon utvecklas och trivs bra där nu och jag är jätte-glad för hennes skull. Bara det att vår "nya" chef ville börja från scratch med ny personal så vi blev förflyttade till andra butiker och trivdes inte alls. Min kollega pga att de drog ner på hennes timmar (så hon slutade) och jag för att jag hamnade i en butik som verkligen ingen vill jobba i pga av en helt störd chef. Hon skapar en obeskrivligt jobbig arbetsmiljö och drar ner stämningen om någon skulle vara väldigt glad eller omtyckt an kunderna. Omöjligt att beskriva hennes egocentriska och teatraliska och nedtryckande beteende. Jag skulle naturligtvis sökt mig därifrån, lyssnat på signalerna kropp och själ gav mig, men jag bet ihop (förhoppning att hon skulle förändras). Naivt när jag tänker på det nu i efterhand. Att jag för att jag är superpositiv skulle kunna vända något som visat sig pågå i åratal. Ägarna vet om det men låter henne hållas (av någon mysko anledning..). Kraschade fullständigt i våras och har gått hemma och våndats sen dess. Har under sommaren mått bättre någon dag här och där tack vare att jag varit på landet skulle jag tro, men jag har varit grymt asocial. Är vanligtvis väldigt utåtriktad och med på det som händer eller hittar på nå´t så att det händer kul grejjer. Kändes riktigt jobbigt när skolorna kom igång och "alla" återgick till sina jobb efter semester, men inte jag.. Jag fick panikkänslor. Är inte hemmafrutypen direkt. Har alltid jobbat, umgåtts, tränat o varit engagerad i ungarnas skola o fritidsaktiviteter, men jag har INGEN som helst geist kvar känns det som. Nen na; det du skrev låter så rätt men känns paralyserande att bara tänka på. Måstena är svåra att släppa med två aktiva barn. Malinau; jag har testat olika antidepressiva mediciner och nu hittat rätt, men den skulle behöva regleras fö dosen är låg. Har tidigare tagit någon lugnande här o där för att dämpa det värsta samt tagit insomningstabletter. I måndags fick jag nya direktiv av min "pyskis". Inga tabletter utöver den som jag anser för låga dos med antidep. I o med att jag är ledsen en hel del och ångesten suger kraft har jag tidigare sovit några timmar varje dag då tankarna oftast kör igång på natten och då börjar man vända på dygnet lite. Alla rutiner man vanligtvis har försvinner, utöver barnens aktiviteter. Tack för pepp! Skriv gärna mer. Känns bra att få skriva av sig lite. Vet inte ännu om jag vänt mig till rätt forum då de flesta (av naturliga skäl mest pratar baby - AFF ju!) men har noll koll på detta. Trodde jag skulle komma tillbaka mkt snabbare. Har redan bestämt mig för att inte gå tillbaka till mitt jobb hur som helst. Bara tanken är outhärdlig! Var rädda om er och era nära och kära! Kram Freja
Vad bra att du mådde bättre ibland i somras. Försök hitta vilken liten pusselbit som gjorde mest nytta - om du har långt till landet så kanske det är svårt att åka dit över dan. Försök ta med en bit av sommaren hem - köksgardinen? en kaffekopp? en blomma? ett foto? Det kan räcka med den lilla grejen att dricka morgonkaffet ur sommarkoppen för att få en gnutta mera energi som man kan fortsätta att växla upp den dag som det känns bättre. Att jag räknade upp en massa grejer som man kan få energi av innebär inte att jag förväntar mig att du ska testa en enda av dessa - utan jag försökte bara väcka tanken att den "bortkastade" pausen på väg till brevlådan för att hämta tidningen - när du stannade till och verkligen hörde fågelkvittret - inte är bortkastad alls utan kanske det bästa du gjorde den dagen.
Och låt det ta tid. Att försöka ha bråttom ut ur en stressreaktion är helt dömt att misslyckas.
7
Klart vi orkar läsa!
Vad bra att du mådde bättre ibland i somras. Försök hitta vilken liten pusselbit som gjorde mest nytta - om du har långt till landet så kanske det är svårt att åka dit över dan. Försök ta med en bit av sommaren hem - köksgardinen? en kaffekopp? en blomma? ett foto? Det kan räcka med den lilla grejen att dricka morgonkaffet ur sommarkoppen för att få en gnutta mera energi som man kan fortsätta att växla upp den dag som det känns bättre. Att jag räknade upp en massa grejer som man kan få energi av innebär inte att jag förväntar mig att du ska testa en enda av dessa - utan jag försökte bara väcka tanken att den "bortkastade" pausen på väg till brevlådan för att hämta tidningen - när du stannade till och verkligen hörde fågelkvittret - inte är bortkastad alls utan kanske det bästa du gjorde den dagen.
Och låt det ta tid. Att försöka ha bråttom ut ur en stressreaktion är helt dömt att misslyckas.
Tipsar lite om att ställa in så att du läser i "trådat" forum.
Symbolen för det hittar du till höger om denna forumrubriken här ovan. Den ser ut som en liten "trapp-symbol".
När du har det valet så kan du svara var och en (om du vill) istället för att skriva till alla i samma svar.
Just här inne på Ordet är Fritt pratas det ganska sällan "baby" utan massvis med annat. Det finns andra snack, t ex "själsliga problem" och "Depression" - men det rör sig allra mest här inne. Det är ju bra på ett sätt, för det är många som läser här. Å andra sidan rullar sidan på såpass fort att man lätt missar inlägg.
Kram på dig!
8
Hej tjejen
Tipsar lite om att ställa in så att du läser i "trådat" forum.
Symbolen för det hittar du till höger om denna forumrubriken här ovan. Den ser ut som en liten "trapp-symbol".
När du har det valet så kan du svara var och en (om du vill) istället för att skriva till alla i samma svar.
Just här inne på Ordet är Fritt pratas det ganska sällan "baby" utan massvis med annat. Det finns andra snack, t ex "själsliga problem" och "Depression" - men det rör sig allra mest här inne. Det är ju bra på ett sätt, för det är många som läser här. Å andra sidan rullar sidan på såpass fort att man lätt missar inlägg.
Vad bra att du sökt och får hjälp! Då är du på väg åt rätt håll. Sedan är det lite av två steg fram och ett tillbaka ibland och ibland ett steg fram och två tillbaka. Förstår att det är tungt då!
Det jag vet är att det tar tid och att förbättringen kommer långsamt. Just det kan också bidra till att man känner sig ännu mera nere förstås, så jag tror att det är nyttigt att försöka se det i ett större perspektiv, att en dag bara är en dag i livet och inte hela. Inte så himla enkelt alltid när det känns jobbigt, men man kan ha det som ett verktyg man försöker använda.
Det är också härligt att läsa att du har en bra familjesituation med man och barn. Det är värdefullt! Var rädd om det och dig!
Här på OÄF kan man skriva om vad som helst förresten. Välkommen!
9
Jodå, jag orkade läsa.
Vad bra att du sökt och får hjälp! Då är du på väg åt rätt håll. Sedan är det lite av två steg fram och ett tillbaka ibland och ibland ett steg fram och två tillbaka. Förstår att det är tungt då!
Det jag vet är att det tar tid och att förbättringen kommer långsamt. Just det kan också bidra till att man känner sig ännu mera nere förstås, så jag tror att det är nyttigt att försöka se det i ett större perspektiv, att en dag bara är en dag i livet och inte hela. Inte så himla enkelt alltid när det känns jobbigt, men man kan ha det som ett verktyg man försöker använda.
Det är också härligt att läsa att du har en bra familjesituation med man och barn. Det är värdefullt! Var rädd om det och dig!
Här på OÄF kan man skriva om vad som helst förresten. Välkommen!
Jag håller med dig, det gäller att bromsa upp livet och stanna upp vid allt det lilla i livet, för det är vad som ger oss en känsla av närvaro och mening.
10
Jag håller med dig, det gäller att bromsa upp livet och stanna upp vid allt det lilla i livet, för det är vad som ger oss en känsla av närvaro och mening.
Riktigt gott att läsa ditt svar. Så klokt och juste. Just detta med att detta ska ta sån tid ligger mig till last, helt klart. Otroligt stressad över det, utöver min äckliga ångest. Det stärker "den jäkeln" med all säkerhet dessutom.
Känns som att alla måsten var borta i somras. Det gav mig styrka. Åker till landet varje helg nu när jag kan för att försöka hitta lite kraft. Fick en gnista i svampskogen i lördags kväll, men tyvärr brann den snabbt ut när jag började på att tänka på att lägga mig. Då kommer massa jobbiga tankar. Ja, det är knepigt, det här.. Brorsan lärde mig ett knep igår som funkade som "bra tänk" när jag ska sova och det funkade, vilket jag ställde mig väldigt frågande till när han berättade om det, men det funkade. Ska helt givet testa det idag också.
Ska ta med mig nå´t från landet i helgen som vi inte äter upp. *Log*, faktiskt!, tack vare dig som jag inte ens känner. Din goda gärning fixad för dagen flera gånger om nu? Tog dina exempel som du räknade upp på ett rätt sätt. Förstod vad du var ute efter.
Hur hamnade du här på AFF? Låt mig gissa; gravidtankar elr redan gravid elr nyss fått barn.. Om du vill "share-a", alltså. All respekt för om det skulle vara privat.
Hoppas vi hörs igen och tack för pepp!
/Freja
12
Klokt Riktigt gott att läsa ditt svar. Så klokt och juste. Just detta med att detta ska ta sån tid ligger mig till last, helt klart. Otroligt stressad över det, utöver min äckliga ångest. Det stärker "den jäkeln" med all säkerhet dessutom.
Känns som att alla måsten var borta i somras. Det gav mig styrka. Åker till landet varje helg nu när jag kan för att försöka hitta lite kraft. Fick en gnista i svampskogen i lördags kväll, men tyvärr brann den snabbt ut när jag började på att tänka på att lägga mig. Då kommer massa jobbiga tankar. Ja, det är knepigt, det här.. Brorsan lärde mig ett knep igår som funkade som "bra tänk" när jag ska sova och det funkade, vilket jag ställde mig väldigt frågande till när han berättade om det, men det funkade. Ska helt givet testa det idag också.
Ska ta med mig nå´t från landet i helgen som vi inte äter upp. *Log*, faktiskt!, tack vare dig som jag inte ens känner. Din goda gärning fixad för dagen flera gånger om nu? Tog dina exempel som du räknade upp på ett rätt sätt. Förstod vad du var ute efter.
Hur hamnade du här på AFF? Låt mig gissa; gravidtankar elr redan gravid elr nyss fått barn.. Om du vill "share-a", alltså. All respekt för om det skulle vara privat.
Har nu kämpat på som en idiot med ny taktik från terapeuten. Förstår vad hon är ute efter. Jag ska möta det värsta och leva som om jag vore ensamstående, för tänk om han "försvann". Min man orkar snart inte att se mig sån här mer, lika lite leva "med det". Vi har alltid haft det bra (ups and downs som alla givetvis!), men han tvivlar strkt på oss och säger att han är realist. Han är rädd att jag ska dra ner honom också. Jag måste helt enkelt inse hans begränsade kapacitet och att vi är olika vad gäller sånt här, tyvärr lite kvinna - man, rent allmänt. Känns sexistiskt nervärderande att skriva det, men så känner jag det. Han erkänner att han flytt problemet och ska försöka skärpa sig. Fortsättning följer oavsett hur jäkla dåligt jag mår.. Thanks for listening, fina ni som bryr er. Kram Freja
13
Har nu kämpat på som en idiot med ny taktik från terapeuten. Förstår vad hon är ute efter. Jag ska möta det värsta och leva som om jag vore ensamstående, för tänk om han "försvann". Min man orkar snart inte att se mig sån här mer, lika lite leva "med det". Vi har alltid haft det bra (ups and downs som alla givetvis!), men han tvivlar strkt på oss och säger att han är realist. Han är rädd att jag ska dra ner honom också. Jag måste helt enkelt inse hans begränsade kapacitet och att vi är olika vad gäller sånt här, tyvärr lite kvinna - man, rent allmänt. Känns sexistiskt nervärderande att skriva det, men så känner jag det. Han erkänner att han flytt problemet och ska försöka skärpa sig. Fortsättning följer oavsett hur jäkla dåligt jag mår.. Thanks for listening, fina ni som bryr er. Kram Freja
Det låter jobbigt, men nödvändigt. Din man kanske också behöver få hjälp av terapeuten, förresten? Kram!
Tips - här på öäf får man ytterst sällan svar i trådar som inte ligger på sidan 1 (eller möjligen 2) eftersom de allra flesta läser i trådad vy. Starta en ny tråd istället så får du nog fler som läser/svarar.
14
Det låter jobbigt, men nödvändigt. Din man kanske också behöver få hjälp av terapeuten, förresten? Kram!
Tips - här på öäf får man ytterst sällan svar i trådar som inte ligger på sidan 1 (eller möjligen 2) eftersom de allra flesta läser i trådad vy. Starta en ny tråd istället så får du nog fler som läser/svarar.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
