Pojken (A) är nu 13, diagnos (AS) innan skolstart. Går mest i resursgruppen.
Igår ringde en kompis' mamma och frågade om A fick hänga med under helgen. De skulle ut på sjön under helgen och hennes son (D, klasskompis) har en egen segelbåt och hon undrade om A fick följa med och tålde sjön.
Då det är bytedag idag (barnen bor VV) kunde inte jag ge lov men hänvisade till A's mamma. Det blev sedan till att A ville sova över hos D, först var det motsatt men jag hade inte frukost nog då och då de ändrade på det var det OK med mig. Jag var dock lite purken över att inte bli förvarnad... (typisk AS)
Senare var jag förbi A's mamma med lite grejer och hon berättade att A hade sagt: "jag måste snart hälsa på N, han går alldeles ensam och det är inget bra!" N är en kompis också, trevlig kille, samma klass.
Jag är glad över att han har så pass bra liv att han har resurs över till att klara detta och att han klarar att se att en kompis är ensam, jag känner mig som en bra förälder och såklart är jag mycket nöjd med att han mår så bra.
Samtidig kan det kännas ganska orättvist att andra ska ha så pass med problem som jag kan läsa om här, jag vill ju att alla barnen ska må bra!
Själv ska jag till första utredningsträff på måndag, 2 timmar som jag antar blir jobbiga. Jag hoppas få än mer självinsikt...
F.d. Totte
1
AS & kompisar (lite skryt) Pojken (A) är nu 13, diagnos (AS) innan skolstart. Går mest i resursgruppen.
Igår ringde en kompis' mamma och frågade om A fick hänga med under helgen. De skulle ut på sjön under helgen och hennes son (D, klasskompis) har en egen segelbåt och hon undrade om A fick följa med och tålde sjön.
Då det är bytedag idag (barnen bor VV) kunde inte jag ge lov men hänvisade till A's mamma. Det blev sedan till att A ville sova över hos D, först var det motsatt men jag hade inte frukost nog då och då de ändrade på det var det OK med mig. Jag var dock lite purken över att inte bli förvarnad... (typisk AS)
Senare var jag förbi A's mamma med lite grejer och hon berättade att A hade sagt: "jag måste snart hälsa på N, han går alldeles ensam och det är inget bra!" N är en kompis också, trevlig kille, samma klass.
Jag är glad över att han har så pass bra liv att han har resurs över till att klara detta och att han klarar att se att en kompis är ensam, jag känner mig som en bra förälder och såklart är jag mycket nöjd med att han mår så bra.
Samtidig kan det kännas ganska orättvist att andra ska ha så pass med problem som jag kan läsa om här, jag vill ju att alla barnen ska må bra!
Själv ska jag till första utredningsträff på måndag, 2 timmar som jag antar blir jobbiga. Jag hoppas få än mer självinsikt...
Har med viss tveksamhet följt 12-åringens första månader på Facebook. Just nu är jag glad och stolt mamma till en kille som håller kontakt med min släkt men även med några från pappans, boende i långtbortistan.
Fast lite orolig är jag förståss. Facebook har använts vid mobbning har jag läst. Hittills är dock allt lugnt.
5
Härligt att läsa icecapx !
Har med viss tveksamhet följt 12-åringens första månader på Facebook. Just nu är jag glad och stolt mamma till en kille som håller kontakt med min släkt men även med några från pappans, boende i långtbortistan.
Fast lite orolig är jag förståss. Facebook har använts vid mobbning har jag läst. Hittills är dock allt lugnt.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
