När jag gick i mellan- och högstadiet så förhörde alltid min mamma mig på läxor om det skulle vara läxförhör sen i skolan (tex glosor). I gymnasiet tror jag inte hon gjorde det, då klarade jag nog det själv.
Min bonusdotter på 11 år (går i femman) vill INTE att vi förhör henne (inte hennes pappa heller), hon vill göra det själv. Hon har det lite svårt för sig i skolan och hon har inte läxdisciplin alls (vi får tjata en hel del) och det känns inte alls bra att hon ska göra det här själv. Ibland får vi förhöra henne liiite, typ en kvart kvällen innan förhöret i skolan....
Men jag tycker att man ska sträva mot att ha alla rätt på läxförhören i skolan, för då blir det mkt enklare sen när det är dags för prov. Plus att jag tycker att man alltid ska göra sitt bästa, sträva mot alla rätt och sen är det inte hela världen om man får några fel, men när man lämnar hemmet på morgonen ska man känna att man kan i princip ALLT!
Klart att vi skulle kunna helt enkelt bestämma att vi ska förhöra henne, punkt slut.
Men frågan är då om det bara är jag som har dessa åsikter om läxläsning... Är jag för petig, för krävande...? Det är ju inte prov, bara förhör, som de har varje vecka....
1
Läxläsning! När jag gick i mellan- och högstadiet så förhörde alltid min mamma mig på läxor om det skulle vara läxförhör sen i skolan (tex glosor). I gymnasiet tror jag inte hon gjorde det, då klarade jag nog det själv.
Min bonusdotter på 11 år (går i femman) vill INTE att vi förhör henne (inte hennes pappa heller), hon vill göra det själv. Hon har det lite svårt för sig i skolan och hon har inte läxdisciplin alls (vi får tjata en hel del) och det känns inte alls bra att hon ska göra det här själv. Ibland får vi förhöra henne liiite, typ en kvart kvällen innan förhöret i skolan....
Men jag tycker att man ska sträva mot att ha alla rätt på läxförhören i skolan, för då blir det mkt enklare sen när det är dags för prov. Plus att jag tycker att man alltid ska göra sitt bästa, sträva mot alla rätt och sen är det inte hela världen om man får några fel, men när man lämnar hemmet på morgonen ska man känna att man kan i princip ALLT!
Klart att vi skulle kunna helt enkelt bestämma att vi ska förhöra henne, punkt slut.
Men frågan är då om det bara är jag som har dessa åsikter om läxläsning... Är jag för petig, för krävande...? Det är ju inte prov, bara förhör, som de har varje vecka....
Du är för krävande tycker jag. Läxläsning och vilken nivå man vill hålla är något som man måste komma överens om med barnet. Du verkar ha prestationsångest.
2
Du är för krävande tycker jag. Läxläsning och vilken nivå man vill hålla är något som man måste komma överens om med barnet. Du verkar ha prestationsångest.
Enligt min erfarenhet är det bästa sättet att få barnen att göra läxan att komma överens med läraren om att läxan är en sak mellan eleven och läraren. Som förälder kan jag påminna och naturligtvis erbjuda min hjälp, men det är läraren som ska ta upp diskussionen med eleven om läxorna inte gjorts. Så länge man som förälder tjatar om läxan har barnet känslan av att läxan ska göras för föräldrarnas skull och inte för barnets egen.
När vi infört den principen har alla våra barn gjort läxorna frivilligt. För att understryka barnets eget ansvar har vi också påmint om ev. läxor varje dag genom att t.ex. säga "om du har några läxor som du vill ha hjälp med så har jag tid nu" eller något liknande.
Vilken ambition hon ska ha när det gäller resultat måste hon också få komma fram till själv, i samråd med läraren och er föräldrar. Det är inget som du kan bestämma.
4
Enligt min erfarenhet är det bästa sättet att få barnen att göra läxan att komma överens med läraren om att läxan är en sak mellan eleven och läraren. Som förälder kan jag påminna och naturligtvis erbjuda min hjälp, men det är läraren som ska ta upp diskussionen med eleven om läxorna inte gjorts. Så länge man som förälder tjatar om läxan har barnet känslan av att läxan ska göras för föräldrarnas skull och inte för barnets egen.
När vi infört den principen har alla våra barn gjort läxorna frivilligt. För att understryka barnets eget ansvar har vi också påmint om ev. läxor varje dag genom att t.ex. säga "om du har några läxor som du vill ha hjälp med så har jag tid nu" eller något liknande.
Vilken ambition hon ska ha när det gäller resultat måste hon också få komma fram till själv, i samråd med läraren och er föräldrar. Det är inget som du kan bestämma.
Du är på rätt väg. Tycker jag. MEN vi bor inte i Sverige och kraven på läxläsning och prov verkar vara helt annorlunda i de skolsystem barnen gått i, amerikanskt, just nu brittiskt privat.
Om det är bra läxor och barnen gör dem ordentligt och lär sig av dem, kommer proven sedan att kännas så mycket enklare. Det blir aldrig någon sista-kvällen panik-plugg.
Tycker det är bra om barnen lär sig studieteknik ganska tidigt, gärna i 9-10-årsåldern, att det är bra att studera lite varje kväll för att lyckas bättre på provet. Tror också man kommer ihåg bättre om man tar in lite i taget.
Att sträva efter så många rätt som möjligt är väl jättebra! Sen måste man såklart vara uppmuntrande även om det inte resulterar i alla rätt.
Vår son är nu 12 år, men började 6th grade förra året i amerikansk skola, när han alltså var 11 år. Det var som att börja svenskt högstadie, mycket läxor, många prov, sen större prov, eget skåp för böckerna, spring mellan lektioner... Jag tjatade lite varje dag för att han skulle börja med sina läxor och studera inför prov, men ganska snart var han nästan helt självgående.
Som han växte som person! Jag gjorde läxförhör när han ville, det är bra att ha koll som förälder så man vet vad barnen studerar i skolan.
Sen kan jag hålla med om att läxor är mellan läraren och eleven, men som förälder kan man heller inte släppa det. Inte i den här åldern, de måste lära sig att förstå hur viktigt det är att få bra studieteknik.
Så pusha du! Kanske bestäm en tid varje dag när läxan ska göras? Vad som passar er.
6
Du är på rätt väg. Tycker jag. MEN vi bor inte i Sverige och kraven på läxläsning och prov verkar vara helt annorlunda i de skolsystem barnen gått i, amerikanskt, just nu brittiskt privat.
Om det är bra läxor och barnen gör dem ordentligt och lär sig av dem, kommer proven sedan att kännas så mycket enklare. Det blir aldrig någon sista-kvällen panik-plugg.
Tycker det är bra om barnen lär sig studieteknik ganska tidigt, gärna i 9-10-årsåldern, att det är bra att studera lite varje kväll för att lyckas bättre på provet. Tror också man kommer ihåg bättre om man tar in lite i taget.
Att sträva efter så många rätt som möjligt är väl jättebra! Sen måste man såklart vara uppmuntrande även om det inte resulterar i alla rätt.
Vår son är nu 12 år, men började 6th grade förra året i amerikansk skola, när han alltså var 11 år. Det var som att börja svenskt högstadie, mycket läxor, många prov, sen större prov, eget skåp för böckerna, spring mellan lektioner... Jag tjatade lite varje dag för att han skulle börja med sina läxor och studera inför prov, men ganska snart var han nästan helt självgående.
Som han växte som person! Jag gjorde läxförhör när han ville, det är bra att ha koll som förälder så man vet vad barnen studerar i skolan.
Sen kan jag hålla med om att läxor är mellan läraren och eleven, men som förälder kan man heller inte släppa det. Inte i den här åldern, de måste lära sig att förstå hur viktigt det är att få bra studieteknik.
Så pusha du! Kanske bestäm en tid varje dag när läxan ska göras? Vad som passar er.
Tack för svar! Ja, kanske har jag en mer konservativ och utländsk syn på det hela? Tycker att skolan idag är för slapp och gillar skarpt de internationella/brittiska friskolorna som poppar upp här o var med högre krav och mer disciplin.
Vi har en läxtid varje dag då jag eller maken finns tillgängliga för hjälp för alla barnen, men hon vill sällan ha hjälp.
7
Tack för svar! Ja, kanske har jag en mer konservativ och utländsk syn på det hela? Tycker att skolan idag är för slapp och gillar skarpt de internationella/brittiska friskolorna som poppar upp här o var med högre krav och mer disciplin.
Vi har en läxtid varje dag då jag eller maken finns tillgängliga för hjälp för alla barnen, men hon vill sällan ha hjälp.
Det går sådär och hon har svårt för sig. JAG tycker att hon behöver hjälp, men det tycker ju inte hon... :/ Hon pratar mkt lite om resultaten på förhören och proven och det är inget jag ser nåt av heller som bonusmamma tyvärr.
8
Det går sådär och hon har svårt för sig. JAG tycker att hon behöver hjälp, men det tycker ju inte hon... :/ Hon pratar mkt lite om resultaten på förhören och proven och det är inget jag ser nåt av heller som bonusmamma tyvärr.
Jättebra tanke! Att det är mellan läraren och henne men samtidigt är hon så pass ung så att det inte känns som att hon tar det ansvaret ordentligt.
En gång förhörde jag henne på kvällen på engelska glosor och hon kunde kanske 50-60%. Sen dagen efter visade det sig att provet var då!! Jag trodde det var flera dagar kvar eftersom hon kunde så pass lite. Men nej, hon visste att det var då och var liksom nöjd med det hon hade tränat. Mina ambitioner är klart högre, tycker att man ska träna tills man kan det.
Är det ok med 50% som ambition? TYcker inte jag iaf... Så därför tycker jag att hon är för ung för att göra det själv..
9
Jättebra tanke! Att det är mellan läraren och henne men samtidigt är hon så pass ung så att det inte känns som att hon tar det ansvaret ordentligt.
En gång förhörde jag henne på kvällen på engelska glosor och hon kunde kanske 50-60%. Sen dagen efter visade det sig att provet var då!! Jag trodde det var flera dagar kvar eftersom hon kunde så pass lite. Men nej, hon visste att det var då och var liksom nöjd med det hon hade tränat. Mina ambitioner är klart högre, tycker att man ska träna tills man kan det.
Är det ok med 50% som ambition? TYcker inte jag iaf... Så därför tycker jag att hon är för ung för att göra det själv..
Självklart kan det gå riktigt dåligt och 0 eller 10 fel spelar egentligen ingen roll, men som jag skrev längre ner - hennes ambitioner är ca 50% och det tycker inte jag är att göra sitt bästa. Sitt bästa tycker jag är att sträva efter 100% men sen är det självklart inte alltid man når upp till det!
Hon måste inte leva upp till MINA krav, jag ställer inga krav muntligt heller, jag har aldrig sagt att målet är 100% men jag tycker att man ska gå till skolan en läx/provdag med känslan att man kan i princip allt. I alla fall när det är på så tidig nivå.
Självklart, när jag själv pluggade på gymnasiet o högskolan så var det betydligt mycket mer att plugga in och man kunde inte allt och kände sig inte säker, men om man redan i mellanstadiet bara lär sig 50% så halkar man snabbt efter. Tycker jag.
10
Självklart kan det gå riktigt dåligt och 0 eller 10 fel spelar egentligen ingen roll, men som jag skrev längre ner - hennes ambitioner är ca 50% och det tycker inte jag är att göra sitt bästa. Sitt bästa tycker jag är att sträva efter 100% men sen är det självklart inte alltid man når upp till det!
Hon måste inte leva upp till MINA krav, jag ställer inga krav muntligt heller, jag har aldrig sagt att målet är 100% men jag tycker att man ska gå till skolan en läx/provdag med känslan att man kan i princip allt. I alla fall när det är på så tidig nivå.
Självklart, när jag själv pluggade på gymnasiet o högskolan så var det betydligt mycket mer att plugga in och man kunde inte allt och kände sig inte säker, men om man redan i mellanstadiet bara lär sig 50% så halkar man snabbt efter. Tycker jag.
Vilka mål har ditt barn och läraren satt på utvecklingsamtalen i de ämnen som du tycker hon behöver hjälp i? När målen är satta ska ju även föräldrarna vara delaktiga i planen för att nå målen och där går det ju resonera runt hur ni kan och hur hon vill att ni ska stötta henne.
13
Vilka mål har ditt barn och läraren satt på utvecklingsamtalen i de ämnen som du tycker hon behöver hjälp i? När målen är satta ska ju även föräldrarna vara delaktiga i planen för att nå målen och där går det ju resonera runt hur ni kan och hur hon vill att ni ska stötta henne.
Rent principiellt anser jag att läxan är ett avtal mellan eleven och läraren, men att vi föräldrar ska peppa och stötta barnet på för just det barnet rätt sätt.
Att sträva efter bra resultat är naturligtvis rätt grundinställning, men ibland måste vi ta ett steg tillbaka och inse att alla är olika. Alla vill inte eller har inte förmågan att prestera "bra".
Vad innebär det att flickan har "lite svårt för sig" i skolan? Det kan betyda så mycket... Är det att hon inte alltid har alla rätt eller att hon knappt kan läsa och skriva? Eller var på skalan ligger hon?
Om det går acceptabelt bra, så skulle jag inte tjata om läxor MEN påpeka att jag GÄRNA hjälper till med t.ex. glosförhör.
Om det går mindre bra så skulle jag prata med barnet om att det kanske behövs hjälp med läxorna på lämpligt sätt.
14
Rent principiellt anser jag att läxan är ett avtal mellan eleven och läraren, men att vi föräldrar ska peppa och stötta barnet på för just det barnet rätt sätt.
Att sträva efter bra resultat är naturligtvis rätt grundinställning, men ibland måste vi ta ett steg tillbaka och inse att alla är olika. Alla vill inte eller har inte förmågan att prestera "bra".
Vad innebär det att flickan har "lite svårt för sig" i skolan? Det kan betyda så mycket... Är det att hon inte alltid har alla rätt eller att hon knappt kan läsa och skriva? Eller var på skalan ligger hon?
Om det går acceptabelt bra, så skulle jag inte tjata om läxor MEN påpeka att jag GÄRNA hjälper till med t.ex. glosförhör.
Om det går mindre bra så skulle jag prata med barnet om att det kanske behövs hjälp med läxorna på lämpligt sätt.
Då behöver hon ju hjälp. I första hand tänker jag att hennes föräldrar måste sätta agendan för det här, men tacksamt ta emot dig (och kanske en styvpappa) som resurs. Hon ska ha mål satta i en utvecklingsplan och utifrån den måste man ju också som förälder engagera sig och hjälpa sitt barn framåt.
Alla rätt är en god ambition förstås, men frågan är om det är rimligt. Ett mål måste ju vara möjligt att nå.
Här har vi pratat mycket om vad sonen vill göra i livet och vilka valmöjligheter han vill ha och ganska naturligt kommit fram till att om han skaffar sig goda kunskaper (= bra betyg) så kan han välja, inte annars. Motivation kommer ju ofta ur att man ser värdet av det man gör.
15
Då behöver hon ju hjälp. I första hand tänker jag att hennes föräldrar måste sätta agendan för det här, men tacksamt ta emot dig (och kanske en styvpappa) som resurs. Hon ska ha mål satta i en utvecklingsplan och utifrån den måste man ju också som förälder engagera sig och hjälpa sitt barn framåt.
Alla rätt är en god ambition förstås, men frågan är om det är rimligt. Ett mål måste ju vara möjligt att nå.
Här har vi pratat mycket om vad sonen vill göra i livet och vilka valmöjligheter han vill ha och ganska naturligt kommit fram till att om han skaffar sig goda kunskaper (= bra betyg) så kan han välja, inte annars. Motivation kommer ju ofta ur att man ser värdet av det man gör.
När jag läser svaren du fått så börjar jag förstå varför svenska skolan har halkat efter. Föräldrarna tror nämligen att man inte får ställa krav på sina barn! De ska ha ansvaret för sitt lärande själva. Vill de inte lära sig, fine! Vad som händer då är att vissa barn tar den lätta utvägen och kämpar inte. Det är dessa barn som inte kommer in på gymnasiet, som inte får jobb mm.
Ser man att ens barn verkar ta den lätta vägen så måste man ställa krav. Barnet ska inte bestämma själv förrän hon är 18. Föräldern vet att utbildning är a och o. Föräldern har erfarenheten. Du vet säkert att den studieteknik som din mamma hjälpte dig att få in resulterade i en fin högskoleexamen och ett bra jobb. Att då låta dottern slappa är något som tar emot, du vet att det finns ett alternativ som funkar.
Kan du inte prata med din dotter? Säg att den metod du lärt dig, med en föärlder som förhör på läxan funkar bra för att man ska få fina resultat i skolan. Gör ett experiment: 3 veckor med läxförhör och 3 veckor utan, och jämför resultatet.
Men framför allt, om du tror att din metod är bäst, så fortsätt att propagera för den. En elvaåring vet inte vad som är bäst för hon saknar referensramar. De föräldrar som propagerar för att barnet ska få bestämma själv över skolambitionerna menar säkert väl, men de är tyvärr ute på tunn is.
16
När jag läser svaren du fått så börjar jag förstå varför svenska skolan har halkat efter. Föräldrarna tror nämligen att man inte får ställa krav på sina barn! De ska ha ansvaret för sitt lärande själva. Vill de inte lära sig, fine! Vad som händer då är att vissa barn tar den lätta utvägen och kämpar inte. Det är dessa barn som inte kommer in på gymnasiet, som inte får jobb mm.
Ser man att ens barn verkar ta den lätta vägen så måste man ställa krav. Barnet ska inte bestämma själv förrän hon är 18. Föräldern vet att utbildning är a och o. Föräldern har erfarenheten. Du vet säkert att den studieteknik som din mamma hjälpte dig att få in resulterade i en fin högskoleexamen och ett bra jobb. Att då låta dottern slappa är något som tar emot, du vet att det finns ett alternativ som funkar.
Kan du inte prata med din dotter? Säg att den metod du lärt dig, med en föärlder som förhör på läxan funkar bra för att man ska få fina resultat i skolan. Gör ett experiment: 3 veckor med läxförhör och 3 veckor utan, och jämför resultatet.
Men framför allt, om du tror att din metod är bäst, så fortsätt att propagera för den. En elvaåring vet inte vad som är bäst för hon saknar referensramar. De föräldrar som propagerar för att barnet ska få bestämma själv över skolambitionerna menar säkert väl, men de är tyvärr ute på tunn is.
Yep. Hon är för ung. Barn kan inte ingå några avtal, muntliha eller skriftliga, för de är omyndiga. Så det där med att läxan är ett avtal mellan lärare och elev är skitsnack. Det finns inget avtal. Att tro på att det skulle finnas ett avtal och att ens barn är moget att hålla det är naivt. Barn får inte ingå avtal för de anses inte alltid KUNNA hålla dem hur gärna de än vill.
Med andra ord? Om det finns ett avtal så är det i så fall mellan målsman och lärare. Så att låta barnet ta ansvar är fel.
17
Yep. Hon är för ung. Barn kan inte ingå några avtal, muntliha eller skriftliga, för de är omyndiga. Så det där med att läxan är ett avtal mellan lärare och elev är skitsnack. Det finns inget avtal. Att tro på att det skulle finnas ett avtal och att ens barn är moget att hålla det är naivt. Barn får inte ingå avtal för de anses inte alltid KUNNA hålla dem hur gärna de än vill.
Med andra ord? Om det finns ett avtal så är det i så fall mellan målsman och lärare. Så att låta barnet ta ansvar är fel.
Jag har inte pratat om något avtal. Jag kan bara konstatera att med alla våra tre barn fungerade läxläsningen betydligt bättre när vi lämnade över ansvaret på barnet själv, och det gjorde vi från 2-3 klass. Då ville de plötsligt göra läxorna, innan hade vi haft ett gräsligt tjatande och bråkande om läxorna. Men vi kollade först med lärarna att de skulle kolla läxorna, och prata med barnen om läxorna inte var gjorda. Även alla barnens olika lärare har tyckt att det varit en bra princip. Men visst, det kanske bara funkade på våra barn som alla tyckte att det var pinsamt att visa upp läxan ogjord för läraren.
18
Jag har inte pratat om något avtal. Jag kan bara konstatera att med alla våra tre barn fungerade läxläsningen betydligt bättre när vi lämnade över ansvaret på barnet själv, och det gjorde vi från 2-3 klass. Då ville de plötsligt göra läxorna, innan hade vi haft ett gräsligt tjatande och bråkande om läxorna. Men vi kollade först med lärarna att de skulle kolla läxorna, och prata med barnen om läxorna inte var gjorda. Även alla barnens olika lärare har tyckt att det varit en bra princip. Men visst, det kanske bara funkade på våra barn som alla tyckte att det var pinsamt att visa upp läxan ogjord för läraren.
Våra barn har alla fått ta ansvar för läxorna själva, och de har alla kommit in på gymnasiet och den äldsta har även just gått igenom en högskoleutbildning. Den yngste har hälften MVG och hälften VG nu i gymnasiet.
19
Våra barn har alla fått ta ansvar för läxorna själva, och de har alla kommit in på gymnasiet och den äldsta har även just gått igenom en högskoleutbildning. Den yngste har hälften MVG och hälften VG nu i gymnasiet.
Det funkar på många barn. Jag själv gjorde läxan själv alltid. Men det finns barn som behöver en kontrollerande förälder. Kanske denna flicka som TS beskriver behöver hjälp ännu ett tag. Min bror behövde läxförhör och läxhjälp länge. Vi gick ut skolan med lika bra betyg, men med honom fick mina föräldrar öva mycket. Inte en sekund med mig.
Men bara för att vissa barn klarar läxan själva så ska man inte anta att alla barn gör det. Att hänvisa till avtal är helt fel eftersom barn inte kan ingå avtal formellt förrän de är 18. Att många barn gör läxan beror på att de vill, att de har motivation. Lika vanligt är det med barn som inte vill. Där får föräldrarna ta över.
20
Det funkar på många barn. Jag själv gjorde läxan själv alltid. Men det finns barn som behöver en kontrollerande förälder. Kanske denna flicka som TS beskriver behöver hjälp ännu ett tag. Min bror behövde läxförhör och läxhjälp länge. Vi gick ut skolan med lika bra betyg, men med honom fick mina föräldrar öva mycket. Inte en sekund med mig.
Men bara för att vissa barn klarar läxan själva så ska man inte anta att alla barn gör det. Att hänvisa till avtal är helt fel eftersom barn inte kan ingå avtal formellt förrän de är 18. Att många barn gör läxan beror på att de vill, att de har motivation. Lika vanligt är det med barn som inte vill. Där får föräldrarna ta över.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
