Hej på er!
Jag är en sån där fegis som följt inläggen här men aldrig vågat posta nåt själv :P Men nu gör jag ett försök!
Vår pojke föddes den 14 augusti. Direkt efter han föddes tog dom honom från mitt bröst pga att han rosslade när han andades och dom tog honom till neonatalavdelningen. Det visade sig att han har Pierre Robin sekvens, dvs liten haka och gomspalt. Detta gör att han får svårt att andas i vissa lägen eftersom att tungan då kan falla bakåt. Den första tiden har mest varit oro och nervositet och information från kirurger och läkare och ännu mer oro. Efter 2 veckor fick vi åka hem. Han har alltid varit väldigt stark och aldrig haft svårt att syresätta blodet, trots sin Pierre robin. Han behövde bara matas med sond 3 dagar, tydligen kan andra barn med denna diagnos behöva sondmatas i månader. Vi har dock fått med andningslarm hem och han får inte lämnas utan tillsyn den första tiden pga andningen.
Det här är vårt första barn så vi är inte van vid hur en bebis KAN låta, även om bebisen inte har gomspalt och liten haka.
Ibland brukar vår son liksom kippa efter andan, han gör andningsrörelser men han tar inte in luft. Det liksom kippar bara. Det är mest i sömnen, och för det mesta ser han helt oberörd ut men i natt såg man att han blev lite rädd i sömnen. På neonatalavdelningen sa dom att barn HAR andningsuppehåll och att så länge det är under eller runt 10 sekunder så är det okej (och att dom inte blir blå). Jag har klockat honom när det här händer och det är ofta mellan 7-10 sekunder som det håller på. Jätteobehagligt. Är det normalt? Har era barn betett er så? Eftersom han gör andningsrörelser så larmar ju inte larmet.
Jättetacksam om någon där ute har någon erfarenhet att skriva om.
Kram på er
1
Gör andetag utan att ta in luft, kippar Hej på er!
Jag är en sån där fegis som följt inläggen här men aldrig vågat posta nåt själv :P Men nu gör jag ett försök!
Vår pojke föddes den 14 augusti. Direkt efter han föddes tog dom honom från mitt bröst pga att han rosslade när han andades och dom tog honom till neonatalavdelningen. Det visade sig att han har Pierre Robin sekvens, dvs liten haka och gomspalt. Detta gör att han får svårt att andas i vissa lägen eftersom att tungan då kan falla bakåt. Den första tiden har mest varit oro och nervositet och information från kirurger och läkare och ännu mer oro. Efter 2 veckor fick vi åka hem. Han har alltid varit väldigt stark och aldrig haft svårt att syresätta blodet, trots sin Pierre robin. Han behövde bara matas med sond 3 dagar, tydligen kan andra barn med denna diagnos behöva sondmatas i månader. Vi har dock fått med andningslarm hem och han får inte lämnas utan tillsyn den första tiden pga andningen.
Det här är vårt första barn så vi är inte van vid hur en bebis KAN låta, även om bebisen inte har gomspalt och liten haka.
Ibland brukar vår son liksom kippa efter andan, han gör andningsrörelser men han tar inte in luft. Det liksom kippar bara. Det är mest i sömnen, och för det mesta ser han helt oberörd ut men i natt såg man att han blev lite rädd i sömnen. På neonatalavdelningen sa dom att barn HAR andningsuppehåll och att så länge det är under eller runt 10 sekunder så är det okej (och att dom inte blir blå). Jag har klockat honom när det här händer och det är ofta mellan 7-10 sekunder som det håller på. Jätteobehagligt. Är det normalt? Har era barn betett er så? Eftersom han gör andningsrörelser så larmar ju inte larmet.
Jättetacksam om någon där ute har någon erfarenhet att skriva om.
När jag tänker på de "andningsuppehåll" som vår son har (också född 14 augusti...) så är det just uppehåll. Han andas inte alls på några sekunder, men kommer igen efter kanske 5 sekunder. Det är alltså inte så att han försöker andas, och jag tror inte att det är det som menas med normala andningsuppehåll. Det du beskriver Men det låter obehagligt tycker jag.
Jag skulle kollat upp en sån grej igen. Men det skulle absolut kunna vara något som är normalt inom hans "sjukdom". Hoppas du får rätsida på det. Inget kul att oroa sig!
2
När jag tänker på de "andningsuppehåll" som vår son har (också född 14 augusti...) så är det just uppehåll. Han andas inte alls på några sekunder, men kommer igen efter kanske 5 sekunder. Det är alltså inte så att han försöker andas, och jag tror inte att det är det som menas med normala andningsuppehåll. Det du beskriver Men det låter obehagligt tycker jag.
Jag skulle kollat upp en sån grej igen. Men det skulle absolut kunna vara något som är normalt inom hans "sjukdom". Hoppas du får rätsida på det. Inget kul att oroa sig!
GRATTIS till er lille pojke! Vilken stark och duktig liten kille som klarade av att äta utan sonden så snabbt. Trevligt att du presenterar dig
Jag känner inte igen det där med kippandet efter luft. Har inte tänkt så mycket på att våre lille har andningsuppehåll heller, men det har han säkert ibland.
Vår son kräks ibland så att han liksom sätter i halsen och han får kippa efter luft och man märker att han tycker att det är väldigt obehagligt. Jag har inte märkt att han gör det vid normal andning.
Tycker att du ska prata med med någon på sjukhuset och höra vad de säger. Det är alltid bättre att kolla en gång för mycket.
3
GRATTIS till er lille pojke! Vilken stark och duktig liten kille som klarade av att äta utan sonden så snabbt. Trevligt att du presenterar dig
Jag känner inte igen det där med kippandet efter luft. Har inte tänkt så mycket på att våre lille har andningsuppehåll heller, men det har han säkert ibland.
Vår son kräks ibland så att han liksom sätter i halsen och han får kippa efter luft och man märker att han tycker att det är väldigt obehagligt. Jag har inte märkt att han gör det vid normal andning.
Tycker att du ska prata med med någon på sjukhuset och höra vad de säger. Det är alltid bättre att kolla en gång för mycket.
Min pojke gör små uppehåll som KRÅKA beskriver, alltså han andas inte alls ibland upp till 10 sek. Låter som du borde prata med hans läkare som har full koll på Pierre Robin eftersom det här låter annorlunda.
Hoppas att ni fått bra stöd från vården, vi har också gått igenom processen att få en ovanlig diagnos (esofagusatresi i vårt fall). Det har varit mycket att ta in och smälta de senaste 7 veckorna! Kram till dig!
4
Min pojke gör små uppehåll som KRÅKA beskriver, alltså han andas inte alls ibland upp till 10 sek. Låter som du borde prata med hans läkare som har full koll på Pierre Robin eftersom det här låter annorlunda.
Hoppas att ni fått bra stöd från vården, vi har också gått igenom processen att få en ovanlig diagnos (esofagusatresi i vårt fall). Det har varit mycket att ta in och smälta de senaste 7 veckorna! Kram till dig!
Tack för era svar!!! Nu vet jag inte om jag gör rätt som svarar här, men vi får väl se hur det blir!
Jag ringde tillslut till barnmottagningen, eftersom han fortsatte kippa och aldrig kom till ro. Sov ingenting utan vaknade efter 5 minuter och gallskrek efter lite kippning. Barnmottagningen hann stänga mottagningen så vi fick åka in akut, sen har vi legat under observation fredag till i går. Hade utskrivningssamtal i dag. De tror att han har haft en liten, liten förkylning. Och eftersom han redan har så känsliga luftvägar pga Pierre Robin så påverkas han lite mer än vad kanske ett annat barn skulle göra.
Det var en jobbig helg med mycket oro, skrik, kräk och larm hit och dit. Men det blev hela tiden bättre från och med fredag natt så det känns så skönt!!! Fy vad orolig man blir när läkarna står där och undersöker hjärtat och berättar för sina läkarstudenter om vad dom ev. kan ha missat och vad det kan vara. Mammahjärtat blir panikslaget och värker dessutom då lilla pojken ligger och panikskriker sig igenom alla undersökningar. Så när dom sa att dom inte hittar ett enda fel förutom slem, lite snorkusar och lite rött gomsegel och att allt tyder på förkylning, ja då känns det ju verkligen som att man vunnit på varenda lotteri som finns!!!
Vi har även fått med oss en saturationsmätare hem, men det är nog mest för att vi ska känna oss lugnare. Läkarna poängterade att dom inte är oroliga.
Kram till er!
5
Tack för era svar!!! Nu vet jag inte om jag gör rätt som svarar här, men vi får väl se hur det blir!
Jag ringde tillslut till barnmottagningen, eftersom han fortsatte kippa och aldrig kom till ro. Sov ingenting utan vaknade efter 5 minuter och gallskrek efter lite kippning. Barnmottagningen hann stänga mottagningen så vi fick åka in akut, sen har vi legat under observation fredag till i går. Hade utskrivningssamtal i dag. De tror att han har haft en liten, liten förkylning. Och eftersom han redan har så känsliga luftvägar pga Pierre Robin så påverkas han lite mer än vad kanske ett annat barn skulle göra.
Det var en jobbig helg med mycket oro, skrik, kräk och larm hit och dit. Men det blev hela tiden bättre från och med fredag natt så det känns så skönt!!! Fy vad orolig man blir när läkarna står där och undersöker hjärtat och berättar för sina läkarstudenter om vad dom ev. kan ha missat och vad det kan vara. Mammahjärtat blir panikslaget och värker dessutom då lilla pojken ligger och panikskriker sig igenom alla undersökningar. Så när dom sa att dom inte hittar ett enda fel förutom slem, lite snorkusar och lite rött gomsegel och att allt tyder på förkylning, ja då känns det ju verkligen som att man vunnit på varenda lotteri som finns!!!
Vi har även fått med oss en saturationsmätare hem, men det är nog mest för att vi ska känna oss lugnare. Läkarna poängterade att dom inte är oroliga.
Ja, visst är det en jobbig process, först ska man smälta förlossningsupplevelsen och att man faktiskt har fått ett barn, sen tillkommer möte efter möte med olika läkare och vårdpersonal och massor av information som man inte riktigt orkar ta till sig. Vi hade sååå många broshyrer och informationshäften med oss hem som vi inte riktigt hann plöja igenom förrän... ja... nu. Tror vi har en del kvar faktiskt.
Snabbläste lite om Esofagusatresi, måste ha varit jättejobbigt att ta in all den informationen! Man vill ju bara sitta i lugn och ro och vara lycklig över sitt lilla barn. Men vilken tur att vi lever i ett land där de är så skickliga. Hoppas att ni fått tillbaka mer och mer kraft efter den första chocken när man får veta att allt inte blev som man trodde. Och många lyckokramar till er pojke! Hoppas alla undersökningar och ev. operationer går bra. Visst är det otroligt så mycket energi de ger en, även om det är jobbigt att hantera allt det innebär att ens barn fötts med sk. missbildningar så får man så otroligt mycket kraft från sitt lilla, underbara barn. Stora kramar.
6
Ja, visst är det en jobbig process, först ska man smälta förlossningsupplevelsen och att man faktiskt har fått ett barn, sen tillkommer möte efter möte med olika läkare och vårdpersonal och massor av information som man inte riktigt orkar ta till sig. Vi hade sååå många broshyrer och informationshäften med oss hem som vi inte riktigt hann plöja igenom förrän... ja... nu. Tror vi har en del kvar faktiskt.
Snabbläste lite om Esofagusatresi, måste ha varit jättejobbigt att ta in all den informationen! Man vill ju bara sitta i lugn och ro och vara lycklig över sitt lilla barn. Men vilken tur att vi lever i ett land där de är så skickliga. Hoppas att ni fått tillbaka mer och mer kraft efter den första chocken när man får veta att allt inte blev som man trodde. Och många lyckokramar till er pojke! Hoppas alla undersökningar och ev. operationer går bra. Visst är det otroligt så mycket energi de ger en, även om det är jobbigt att hantera allt det innebär att ens barn fötts med sk. missbildningar så får man så otroligt mycket kraft från sitt lilla, underbara barn. Stora kramar.
Visst är det otroligt så mycket energi de ger en, även om det är jobbigt att hantera allt det innebär att ens barn fötts med sk. missbildningar så får man så otroligt mycket kraft från sitt lilla, underbara barn.
Precis så är det! Och jag förvånas hela tiden över att jag verkligen inte "tycker synd" om honom! Jag kan oroa mig och grubbla när jag är ensam men så fort jag är med honom ser jag hur stark han är och vilken personlighet redan, och då känns det att allt kommer gå bra.
7
Visst är det otroligt så mycket energi de ger en, även om det är jobbigt att hantera allt det innebär att ens barn fötts med sk. missbildningar så får man så otroligt mycket kraft från sitt lilla, underbara barn.
Precis så är det! Och jag förvånas hela tiden över att jag verkligen inte "tycker synd" om honom! Jag kan oroa mig och grubbla när jag är ensam men så fort jag är med honom ser jag hur stark han är och vilken personlighet redan, och då känns det att allt kommer gå bra.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Vilken stark och duktig liten kille som klarade av att äta utan sonden så snabbt. Trevligt att du presenterar dig