Alla sörjer ju på olika sätt och tiden beror ju oxå på. Men jag persoligen hade nog funderat mer om personen i fråga hade "grottat ner sig" totalt så att inget hände i dennes liv.
Hanterar man vardagen (laga mat, ev jobba osv) då klarar man sig lite ju men funkar inget - då hade jag ringt in sjunde kavalleriet!
4
Alla sörjer ju på olika sätt och tiden beror ju oxå på. Men jag persoligen hade nog funderat mer om personen i fråga hade "grottat ner sig" totalt så att inget hände i dennes liv.
Hanterar man vardagen (laga mat, ev jobba osv) då klarar man sig lite ju men funkar inget - då hade jag ringt in sjunde kavalleriet!
Man brukar ju prata om ett sorgeår - så nog tar det lång tid att komma över, men det kanske blir för djupt sorg och kantar det där? Går det med några vanliga tips om att försöka hitta på ngt annat (gå ut på propmenad bara?) - kan det komma några och besöka personen?
5
Man brukar ju prata om ett sorgeår - så nog tar det lång tid att komma över, men det kanske blir för djupt sorg och kantar det där? Går det med några vanliga tips om att försöka hitta på ngt annat (gå ut på propmenad bara?) - kan det komma några och besöka personen?
Jag skulle vilja se en utveckling -oavsett hur lång tid som gått. Om det aldrig går att få med personen på en promenad, en aktivitet, ett samtal eller ett litet leende så är det allvarligt. För de flesta så är sorgen något som kommer och går, inte ett konstant tillstånd av sova/gråta/jobba.
Men det är inte säkert att "professionell hjälp" (jag bara gissar att du tänker på någon form av samtal här) är den rätta hjälpen. Det kan lika gärna vara så att den rätta hjälpen är en kolonilott, en hundvalp eller dagliga promenader...
Jag skulle nog ringt/mailat och rådgjort med de här: http://www.sorg.se
08-33 50 40
10
Jag skulle vilja se en utveckling -oavsett hur lång tid som gått. Om det aldrig går att få med personen på en promenad, en aktivitet, ett samtal eller ett litet leende så är det allvarligt. För de flesta så är sorgen något som kommer och går, inte ett konstant tillstånd av sova/gråta/jobba.
Men det är inte säkert att "professionell hjälp" (jag bara gissar att du tänker på någon form av samtal här) är den rätta hjälpen. Det kan lika gärna vara så att den rätta hjälpen är en kolonilott, en hundvalp eller dagliga promenader...
Jag skulle nog ringt/mailat och rådgjort med de här: http://www.sorg.se
08-33 50 40
Det jag tänker är att man kanske itne alltid behöver proffshjälp i sorg, men väl draghjälp från "vanliga människor" som bryr sig om en. Att det kan gå över i depression annars liksom? (och om man inte vill umgås alls är det intget bra tecken)Kan kyrkan vara ett alternativ - de brukar ha sorgegrupper?
11
Det jag tänker är att man kanske itne alltid behöver proffshjälp i sorg, men väl draghjälp från "vanliga människor" som bryr sig om en. Att det kan gå över i depression annars liksom? (och om man inte vill umgås alls är det intget bra tecken)Kan kyrkan vara ett alternativ - de brukar ha sorgegrupper?
Tack Sisla. Ja jag tänkte nog på samtal. Husdjur vore säkert den bästa medicinen för denna person men tyvärr inte möjligt. Tack för länken/telenummret.
Jag börjar känna mig orolig, så är det ju.
12
Tack Sisla. Ja jag tänkte nog på samtal. Husdjur vore säkert den bästa medicinen för denna person men tyvärr inte möjligt. Tack för länken/telenummret.
Jag börjar känna mig orolig, så är det ju.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
