...från skolan själv. Jag har en -03:a som precis bytt skola . Enligt personal och rektor på skolan kan dom inte hålla kvar barn med våld. Någon annan lösning har inte presenterats. Har frågat åtskilligt hur och vad man kan tänka sig att göra just i detta fall. Men får INGET svar! Vägen hem är lång och trafikerad. Känner stor oro. Vart kan man vända sig?
Mvh
Låter ju inte klokt! Jag vet itne vart du kan vända dig men skolsköterskan kanske? Eller ngn högre upp på kommunen. Prova ändå rektor igen - de kan ju inte låta ett så litet barn bara knalla iväg.
Nej, de kan inte hålla kvar ett barn med våld.
Det finns skrivet i skollagen vad som gäller om ett barn försvinner eller sticker. Ska finnas en handlingsplan för detta. Ålder på barnet spelar roll, hur barnet mår och är.
Ganska enkelt kan man kort säga att när skolan märker att barnet är borta ska man leta på skolan. Sen ringer man 114 14 (förutsatt att det inte är fara för liv, då 112). Därefter ringer man vårdnadshavare och informerar. Man letar efter barnet och så även polis.
Är det så att barnet ofta sticker från skolan ska skolan hitta en lösning tillsammans med föräldrarna.
Om barnet går hem, kommer det in då eller väntar det helt enkelt på att föräldrarna kommer hem eller är föräldrarna hemma?
Finns det underliggande svårigheter som gör att barnet inte vill/kan stanna kvar i skolan?
Vad är det som gör att barnet väljer att gå hem själv?
Hoppas att det löser sig.
Frågan är vad DU kan tänka dig att göra? Har du pratat med ditt barn och sagt att det är ABSOLUT FÖRBJUDET att avvika från skolan? Det borde ju vara steg ett kan jag tycka. Hitta en egen lösning t ex utrusta ditt barn med en mobiltelefon så att han/hon kan ringa dig när känslan att hon/han vill gå hem kommer. Detta är inte i första hand skolans problem kan jag känna för om ett barn har beslutat sig för att avvika så finns det ingen reell möjlighet för personalen att se till att det inte sker. Om du är orolig och undrar vart du ska vända dig så vänd dig i första hand till ditt barn!
Men om man resonerar så, så är väl egentligen ingenting skolans problem. Det finns väl ingen reell möjlighet för personalen att hindra ett barn att slåss, retas, vandalisera, störa på lektioner etc om barnet har beslutat sig för det. Ja, förutom att bakbinda barnet och sätta på munkavle då. Märkligt sätt att resonera.
Varför går barnet hem från skolan? Håller med någon ovan om att du som förälder har ett ansvar att styra ditt barn genom uppfostran, alltså barnet måste lyssna på vuxna - både dig o lärare - och det är ditt ansvar att barnet lär sig det. Men handlar det om mobbing, otrivsel eller annan orsak som ligger i skolan så måste ju även skolan ta sitt ansvar. Kanske sätta in någon extra resurs på barnet en tid som agerar "överrock" och bryter det onda mönstret. Tycker det verkar märkligt att skolan bara avhänder sig ansvaret så där.
BUP eller skolsyster skulle jag börja med. För visst har du redan pratat med barnet?
Om jag förstår det rätt så går ditt barn hem innan skoldagen är slut, innan du/andra föräldern kommer och hämtar. Skolan kan mycket riktigt inte låsa in barnet och har knappast resurser att hålla ögonen på ditt barn riktigt hela tiden. Självklart ska de göra sitt bästa, men att tvinga ett barn att vara kvar känns fel.
Rätt väg måste ju vara att ta reda på VARFÖR barnet går hem mitt på dagen. Vad säger ditt barn då du frågar? Vad finns det för förklaring?
Kan du själv gissa någon förklaring?
Skolsyster kan hjälpa er med att se hur det ser ut i klassen och hur det är på rasterna, även om det säkert hjälper upp om ni gör studiebesök på skolan några gånger.
Prata med klassläraren om hur h*n upplever situationen i klassen, om h*n har några tips och förslag. Prata med rektor om handlingsplan, för ett barn som _trivs_ i skolan skulle ju knappast gå hem titt som tätt.
Jag skulle nog gjort såhär:
1) Egna studiebesök i skolan, dvs vara med några dagar i skolan. Det ger ingen exakt bild, men det ger ofta en ganska bra känsla.
2) Fråga ditt barn varför det vill gå hem från skolan, utan att vara varken dömande eller ställer ledande frågor (svårt!)
2) Prata med skolsyster och be henne/honom att iaktta ditt barns samspel med övriga, hur h*n jobbar i skolan osv.
3) Om du känner att det är svårt att nå fram till barnet, kontakta BUP.
4) PRata med lärare och rektor om vad du kommit fram till, be om deras syn på saken och försök hitta en gemensam handlingsplan.
Men det ligger väl en del sanning i det. Att man faktiskt inte kan hindra ett barn från att göra allt det där som du nämner. Det handlar ju i grund och botten om fostran och "vuxenmakt". Om mitt barn missköter sig i skolan så tar jag ett samtal med mitt barn och berättar vad som gäller för barnet i skolan. Basta! Sen kan mitt barn också får stöd i det fall det behövs men ALDRIG att jag som förälder undlåter att peka med hela handen om mitt barn har fått för sig att då och då traska hem i en farlig trafikmiljö. Då går jag till botten med problemet och diskuterar med mitt barn och kanske också läraren om vad det är som utlöser denna hemlängtan. Men att gå hem olovandes - "NEJ" det är inget alternativ.
Handlar det om ett barn som går hem själv efter skolan och där du oroar dig för skolväg och vad barnet gör ensam hemma. Eller är det ett barn som avviker under skoldagen? I bägge fallen kan man be socialförvaltningen om hjälp om man inte känner att samtal med föräldrarna räcker.
Vilken lösning ser du själv?
Vad gör ni själva för att lösa problemet?
Föräldrarna har huvudansvar för både barnets mående och beteende. Föräldrarna till ett barn som "försvinner" från skolan måste ta flera, rejäla samtal hemma om att det inte är okej att göra så. De behöver också luska i varför barnet går sin väg, kanske också söka BUP-kontakt om barnet verkar må dåligt. Att som Nissa föreslår vara med ett par dagar i skolan är också en bra idé, för att få en känsla för hur barnet har det.
Skolan kan hålla extra ögon på barnet som avviker, men det är ingen garanti för att lyckas. Ett barn är ju rörligt och det händer saker, plötsligt ramlar en kompis och slår sig och behöver lärarens fulla uppmärksamhet i 30 sekunder (sen kanske man kan höja blicken och scanna omgivningen för att återigen vända blicken mot den skadade), och 30 sekunder kommer man långt på ...
Barn med funktionshinder som avviker som en del av sin problematik kan få heltidsresurs, men också där kan det hända saker. Resursen kan bli kissnödig, sjuk, någon kompis kanske slår sig, kräks... Man kan aldrig garantera att barnet inte får chans att smita. I alla fall i en vanlig skola, på specialskolor där det finns elever med en uttalad rymningsbenägenhet har man ofta låsta ytterdörrar, låsta fönster och så hög personaltäthet att det alltid finns någon i närheten även om någon behöver gå på toa eller så.
Hej!
Ja, visst är det sanslöst. Personalen har dessutom kännedom kring barnets skolhistorik.
Hej!
Det finns en generell handlingsplan det som saknas är en individuell plan. Rektor vägrar och hänvisar till den som gäller för alla barn.
Vi vill samarbeta med skolan. Vi känner stor oro för detta. Det är inte möjligt för oss att vara i skolan och vakta barnet.
Barnet är ny i skolan ny i klassen saknar kompisar och känner sig utanför. Informerar personal dagligen kring detta problem. Personalen påstår att detta inte stämmer.
Sanningen ligger kanske hos båda. Dock är det av vikt att lyssna in vad barn berättar.
Tack!
Hej!
Barnet talar själv om för ansvarig vuxen i skolan att hxn vill gå hem. Får till svar att ingen tänker följa efter...
Det är inte tillåtet att ha telefon med sig dessutom är det ett litet barn.
Hej! Hxn går hem pga oro svårt att hitta kompisar utanförskap. Visst är det märkligt! Håller med dig i ditt tänk och har även påpekat givit förslag om det men helt utan respons. Dock är det helt uteslute, för vår delt att ha en 03:a springandes ute på vägarna ensam under skoltid.
Hej!
Allt detta är gjort. Har strandat på punkt nr 4 därav mitt utrop här på Aff.
Hur gör man när rektor inte vill upprätta en individuell handlingsplan? Vi ser det som akutläge. Visst kan man ju som förälder vara med i skolan men det måste ju ändå finnas en plan och ett gemensamt arbete.
Tack för dina synpunkter och förslag på åtgärder.
Jaha. Rektor vägrar att skriva en individuell plan? Varför? Stämmer den allmänna väl in på just ditt barn? Sen är det så att en iup är en allmän handling. Hänvisar rektor till detta som skäl för att h*n inte vill skriva en för ditt barn?
Sanningen ligger kanske i båda. Frågan är hur mycket ditt barn visar i skolan av sina "rätta" känslor, hur samspelar h*n med de andra barnen och de med honom/henne?
Om det nu är så att ni som föräldrar är oroliga för ert barn så borde de kanske ta en närmre titt på hur det verkligen är.
Det ni kan göra är att lyssna och finnas där för ert barn. Är man 9 år kan man ha mobiltelefon. Finns inget telefonförbud på en skola.Finns inget stöd i skollagen vad gäller detta. Sen att eleverna INTE ska ha de under skoltid/lektionstid osv är en helt annan sak.
Om ni känner att ni vill ha extra stöd finns skolsköterska, kurator och psykolog kopplat till skolan.
En annan väg är att kontaka BUP.
Som någon nedan skriver kan man även själv söka stöd hos soss. Där finns olika stöd att få: kontaktperson, hemma hos osv osv.
Hej!
Jag kan tänka mig ett samarbete med berörd personal. Barnet är väl informerad vad skolplikt innebär! Problemet här ligger väll inte kanske på det planet hur man väljer att tyda lagar. Det som saknas är personalens insikt i att detta är ett problem som måste lösas per omgående.
Barnet talar tydligt om för ansvarig personal att hxn har för avsikt att gå hem. Pga utanförskap oro m.m
Jag kan inte svara för det. Ja vi tar oss dagliga tittar på hur detta förhåller sig. Vi har en ganska klar bild i hur detta förhåller sig dock har vi förståelse och en öppenhet inför skolans iaktagelser och inser att vi vi måste mötas för att få en helhet kring barnet. Vår nyblivna 8-ring har ingen mobiltelefon. Vi ser gärna att hxn knyter ann till skolans personal skapar tillit så hxn kan känna trygghet där.
Tack för dina synpunkter.
Självklart är det bästa att h*n skapar en kontakt med personalen. Finns det någon som känns mer rätt än någon annan? Finns det möjlighet att bygga vidare på den relationen?
Nu kan jag inte skollagen uttantill. Är också svårt att hänvisa då jag inte känner till "fallet".
Men får skolan indikationer på att något inte står rätt till ska de aktivera tex likabehanlingsplanen. I skollagen 6 kapitlet finns en gång man ska följa, men då går det under kränkning. Finns tydliga direktiv i skollgen hur eller hur.
Jag hoppas verkligen att skolan gör sitt för att ditt barn ska vara tryggt i skolan. Sätt in resurs NU, så är mycket löst.
Varför tror du att rektor inte vill sätta upp en handlingsplan?
Vad säger ditt barn resp tror du själv är orsaken till att h*n går hem?
Om du vill berätta mer detaljerat (utan att avslöja vem du är eller vilken skola det är) så kan vi här lättare tipsa om handlingssätt.
Ett annat tips är att ringa till Skolverket och fråga. De har en frågetelefon dit man kan ringa som förälder.
