Är det här en förstående lärare?

[fembarnsmamma]

Vår 13-årige son (14 i år) går i åttan. Han är dyslektiker och har MYCKET svårt med instruktioner. Säger man till honom att gå in i rummet bredvid det man befinner sig i och hämta en sak, så kommer han tillbaka med en helt annan sak. I skolan måste lärarna alltid gå fram till honom efter en genomgång och kontrollera att han förstått vad han ska göra och se till att han kommer igång.

Personligen tror jag att han har add också, men det är inget vi utrett (än). Detta med instruktioner vet jag inte vart det hör, men jag har hört av specialpedagogen på nämnda sons skola att det är vanligt för dyslektiker att ha problem med just instruktioner.

Jag har mailledes framfört till sonens mentor att han förmodligen hade fått mycket bättre resultat på ett nyligen genomfört NO-prov, om han hade gjort det muntligt. Detta pga att han hade missat instruktionen om att man skulle utveckla sina svar och inte bara ge ett ord eller två som svar. Jag tänker att det löser sig per automatik vid ett muntligt prov, att läraren då märker att han inte förstått och kan förklara igen/bättre.

Här är lärarens svar i kursivt och mina tankar om dem under:

När det gäller muntligt prov så kan det vara så att en elev, t ex er son, kan beskriva mer utförligt om han får provet muntligt - om t ex själva skrivningen är jobbig, formulering eller att få ned på papper vad han tänker etc. Jag vet att språkläraren provat just detta (att först ge skriftligt och sedan samma prov muntligt) i Spanska förra året men att det inte blev någon skillnad för hur er son presterade.

Och?!?!? Det hjälpte inte när han fick spanskaprovet muntligt. Ska man därför inte ge något prov muntligt? Som att det inte är någon idé då eller? Spanska är hans absolut svåraste ämne och det beror självklart till stor del på hans dyslexi! Jag tycker det är strongt av honom att läsa ett tredje språk över huvud taget.

Vid ett muntligt prov kan inte läraren lotsa eleven till rätt svar. Däremot kan läraren läsa frågan flera gånger för att förtydliga den men inte hjälpa eleven på traven till ett mer utförligt svar. Hur eleven ska svara måste eleven själv stå för.

Det begriper jag väl! Läraren ska förstås inte ge eleven svaret, men "bara" det att läsa frågan flera gånger kan vara nyckeln till rätt svar.

Angående provet i No så var "svaret" inte fullständigt om eleven tex missade att göra underbyggda resonemang när det t ex gäller hälsa, helt enligt vad som står i kursplanen. Vi har titta på flera exempel på detta för att eleverna ska förstå bättre.

Jag bryr mig ärligt talat inte om att de hade tittat på flera exempel - vår son kan inte med instruktioner! Självklart ska man öva och nöta, men det GÅR INTE att säga "vi har gjort det så många gånger" och tänka att han därför ska kunna det! Det är förhoppningsvis så för de flesta av hans klasskamrater, men de har inte samma problematik!

Jag blir vansinnig!!! Jag blir så arg!!! Är det hon eller jag, som inte förstår? Begär jag för mycket? Har de gjort vad de kunnat?

[Nissa]

Jag tycker att det känns som om ni pratar om varandra och till viss del har låst er. Men visst håller jag med om att läraren inte verkar ha samma bild av sonens problem som du har.

Du säger först att lärarna går fram och kontrollerar att sonen förstått vad som eftersträvas. Sedan säger du att du struntar i de förberedelser som gjorts inför provet för att eleverna ska förstå vad som förväntas av dem? Hur tänker du då?

Det känns som att både du och lärarna måste nöta in i sonen att han ALLTID ska svara utförligt om det inte uttryckligen står att man ska svara kortfattat.

Och även nöta in att han själv måste säga ifrån om han blir osäker på vad han ska göra/hur mycket han ska svara. Han går i åttan och är inget litet barn längre, utan har ansvar för sina egna studier.

Håll med om att det är intressant att det inte skillde i resultat om provet var skriftligt eller muntligt. Behöver dock vara fler prov än ett för att man ska kunna dra några slutsatser av det.

Och jag undrar lite hur de muntliga proven går till? Läser de bara frågan och han får skriva ner svaret själv? Eller läser de frågan och han får lämna ett muntligt svar?
I första fallet är det ju bara en marginell hjälp, men å andra sidan kan vem som helst hjälpa till med provet och man kan även ha flera elever samtidigt.
I andra fallet kan läraren bara ha en elev i taget och troligen kan ingen annan personal utföra provet. Då blir det genast en mycket tydligare fråga om resurser. Lärare brukar inte beviljas övertid och har redan en enorm arbetsbörda. Alltså försöker man hitta lösningar som funkar utan enskilda muntor.

Jag tycker att du ska be läraren om att testa med några fler muntliga prov (gärna med skriftligt först) så att man kan se om det syns någon generell skillnad.
Tryck igen på att sonen ovillkorligen måste få personliga instruktioner om hur proven ska utföras.
Glöm inte att tala om att du pratar med sonen hemma om att han måste skriva mer omfattande och att han måste ta eget ansvar.

Har du bra kontakt med skolans specialpedagog? Kanske du kan få tips och stöd därifrån?
Hoppas det löser sig, det låter jobbigt!

[Anonym]

Hur går det för din son i skolan? Finns det risk att han inte når godkänd nivå i något eller några ämnen? har skolan upprättat något åtgärdsprogram?

[kämpa]

Du måste vara lärare.

Du resonerar som en typisk sådan. Jag tror att du försöker ge konstruktiva råd MEN kom inte dragandes
med er lärares (enorma arbetsbörda) som något som vi föräldrar med dyslektiska barn ska förstå, som någon slags förklaring till varför skolan antagligen inte vill ge kille med dyslexi ett muntligt prov där han enskilt för läraren kan ge muntliga svar. Våra barn behöver ofta precis den anpassningen som skolan tycker tar för mycket resurser i anspråk. SKOLAN HAR SKYLDIGHET ATT GE DET VÅRA BARN DET STÖD DE BEHÖVER! De ska även anpassa undervisning efter varje enskilds elevs behov.Allt det står i skollagen!!!

Vet du Nissa hur många gånger vi föräldrar (jag) bla fått höra att skolan inte har resurser att ge det stöd som våra barn har rätt till!! Vi kommer aldrig backa från våra krav på att skolan följer skollagen!

Mitt eget jobb är mycket krävande ibland, MEN jag kan inte säga till mina patienter -Att hörrdu du nu bad du om för mycket, jag har inga resurser att ge dig det. Sådant säger man till sin chef inte till patienter.
MEN precis det har jag fått höra massor av gånger av rektorer och lärare. Då bad jag dem inte flytta hälleberget för min sons skull.

Citerar ditt inlägg Nissa
"I andra fallet kan läraren bara ha en elev i taget och troligen kan ingen annan personal utföra provet. Då blir det genast en mycket tydligare fråga om resurser. Lärare brukar inte beviljas övertid och har redan en enorm arbetsbörda. Alltså försöker man hitta lösningar som funkar utan enskilda muntor"

Tips till dig Nissa läs LÄSK pärmen där står allt du någonsin kan behöva känna till om dyslexi. Den här mamman beskriver exakt hur dyslektiska barn har det.
Ni lärare behöver mer kunskap om funktionshindret dyslexi helt klart!

Hur hade du själv resonerat om det gällt ditt barn!Förstått lärarnas situation och backat från dina krav. Inte så troligt skulle jag gissa!!!

http://www.fdb.nu/FDBs_material/LASK-parmen/

Mamma som också har en son i 8:an med dyslexi!

[Nissa]

Jag har själv ett barn med läs- och skrivsvårigheter. Det är därför jag är på den här sidan.

Jag försöker bara se saken från två olika håll, när jag känner att det håller på att skära sig mellan två PERSONER när debatten borde ligga på en annan nivå.

Min pappa är döende i cancer. Han kan få höra att det är viktigt att han rör på sig. När han påpekar att han inte KAN röra sig utan hjälp av personalen, så får han bara till svar att de ska hjälpa honom om de hinner. Kan du gissa hur ofta det är? Nej, just det.

De lärare jag känner som har elever med dyslexi eller annan svårighet i skolan kämpar järnet för att hitta lösningar, men det återstår fortfarande att de inte som personer har tid att göra allt de skulle vilja för alla elever. Det spelar ingen roll hur förstående en lärare är om tiden inte räcker till.

Du jobbar säkert över ibland för att du ser att patienterna har behov som du inte hunnit med att tillfredställa under din arbetstid. Det gör lärare också. Även om det är lika oacceptabelt i båda fallen.

Jag förstår inte vad som är du tycker är stötande i det du citerar av mig. Är det konstigt att man letar efter lösningar som FUNKAR utan alltför stort resursutnyttjande?

[kämpa]

Det som är förvånande (minst sagt) (är att du så snabbt
är extremt förstående för lärarens tunga arbetsbörda och är såå kompromiss villig). Det är MYCKET ovanligt att höra från en förälder med ett dyslektiskt barn en såförstående attityd åt lärar håll som du har. Inne på den här sidan tror jag faktisk aldrig jag har hört det förut.

Visst harlärare har säkert en tung arbetssituation, MEN det kan man inte ta hänsyn till när man är förälder och strider för sitt barn. Jag vet att lärare inte har tid att göra allt och att en del av dem hjälper våra dyslektiska barn på obetald övertid. MEN det är fortfarande skolans ANSVAR att lösa behovet.

I det läge att läraren förklarar att det inte finns resurser går man som föräldern till rektorn och om inte det fungerar, till barn och ungdomsnämnden. Man kan också anmäla till skolinspektionen.

Jag har för ett tag sedan av rektor fått höra att skolan inte har resurser att ge assistent timmar åt min son.
Då informerade jag rektorn att jag kommer anmäla skolan för bristande stöd.Vips så fanns det assistent timmar. Mycket märkligt va!!

Om jag då i första läget när de sa att inga resurser fanns backat från mina krav ..vad hade hänt tror du..

Jo jag jobbar över på obetald arbetstid för att hjälpa patienter iblande. MEN till skillnad från flertalet lärare och rektorer, lägger jag inte på mina patienter att det är brist på resurser i min verksamhet och att de inte ska kräva för mycket av mig. Vill jag beklaga mig om det säger jag det till min chef och INTE till mina patienter.

När det gäller din pappa tyckar jag definitivt att du ska vända dig till avdelningschefen, om inte det hjälper anmäl till patient och ansvarsnämnden. Bara att du informerar avdelningschefen om dina planer kan ta skruv.

Det här är exempel på mitt förhållningssätt, som inte är fullt så kompromissvilligt som ditt.

[Anonym]

Du gör helt rätt!

Det är lärarna som inte förstår att din grabbs handikapp. Han MÅSTE få muntliga prov. Det ingår i diagnosen dyslexi att ha mycket svårt för instruktioner.Känner igen kampen med oförstående lärare allt för väl. Fortsätt bara och känn stödet. (från syster i liknande båt)

[fembarnsmamma]

Jag tycker att det känns som om ni pratar om varandra...

Jag hoppas att vi pratar förbi varandra och jag tror att vi till viss del gör det, men jag tror också att läraren inte förstår problemet fullt ut. Över lag menar jag då, inte bara för vår son, och det är illa!

Du säger först att lärarna går fram och kontrollerar att sonen förstått vad som eftersträvas. Sedan säger du att du struntar i de förberedelser som gjorts inför provet för att eleverna ska förstå vad som förväntas av dem? Hur tänker du då?

De går fram till honom och hjälper honom igång på lektionerna. Vid det provtillfället jag pratar om, så förlitade sig läraren på att eleverna skulle ha lärt sig vad för sorts svar de förväntades lämna (dvs utförliga), eftersom de fått instruktioner om det på lektionerna. På provet fick han alltså ingen personlig instruktion, vilket han behöver.

Det känns som att både du och lärarna måste nöta in i sonen att han ALLTID ska svara utförligt om det inte uttryckligen står att man ska svara kortfattat.

En bra idé.

Och även nöta in att han själv måste säga ifrån om han blir osäker på vad han ska göra/hur mycket han ska svara. Han går i åttan och är inget litet barn längre, utan har ansvar för sina egna studier.

Problemet med detta är att han inte förstår att han gör fel. Han tror att han uppfattat saken rätt och så visar det sig i efterhand att så inte var fallet. Därför är det viktigt att läraren så långt det är möjligt anstränger sig för att säkerställa att han faktiskt vet vad han ska göra.

Håll med om att det är intressant att det inte skillde i resultat om provet var skriftligt eller muntligt. Behöver dock vara fler prov än ett för att man ska kunna dra några slutsatser av det.

Absolut, men precis som du säger, så måste fler prov till för att man ska kunna dra någon slutsats. Dessutom tror jag att det spelade roll att det var just spanska, hans svåraste ämne.

Och jag undrar lite hur de muntliga proven går till?

Det vet jag inte, jag heller...

Hoppas det löser sig, det låter jobbigt!

Tack, det gör jag med!

[fembarnsmamma]

Hur går det för din son i skolan? Finns det risk att han inte når godkänd nivå i något eller några ämnen? har skolan upprättat något åtgärdsprogram?

Vi vet inte, ärligt talat. Inget utvecklingssamtal hållts för i år än och trots att vi bett om ett nu, så verkar det inte som att vi kommer få det förrän efter höstlovet (som är v 44). Jag har tänkt kontakta alla lärare separat för att få en uppfattning om hur han ligger till. Två veckor är mycket på högstadiet och ligger han inte lika bra till, som vi tror, så vill vi veta det NU - inte efter lovet.

Nej, inget åtgärdsprogram har upprättats utifrån dyslexin. Det som finns är det som görs på rutin för alla elever vid ordinarie utvecklingssamtal. Det är först i dag, när jag läst era svar och hittat LÄSK-pärmen, som jag insett att åtgärdsprogram ska upprättas utifrån just dyslexin.

Det här forumet är riktigt bra!

[fembarnsmamma]

Du måste vara lärare. /... osv ... /

Jag tolkade inte svaret alls som du gjorde, utan tog det som konstruktiva frågor med ärlig bakgrund - inte som ett försvarstal för lärare.

Min man pratar mycket om skolans SKYLDIGHETER och vad våra barn har rätt till (vi har två med adhd/asperger också) och jag kommer att slå mig blodig för att de ska få det de behöver, om det behövs, men jag är också medveten om de begränsade möjligheter lärarna har. Ska man "bråka" om att sina barn behöver mer/annat än det de får, så ska man göra det på rätt ställe och det är sällan hos lärarna.

I vårat fall har vi jättebra lärare till de yngre barnen. De kämpar sig blå och jag har inte nog med lovord att dela ut till dem, men jag märker också vad det tär på dem och kommer därför att ta kontakt med rektorn nu i veckan för att ta reda på vart jag ska vända mig för att slåss för att skolan måste få mer resurser. De har nämligen inte nog för att ge våra barn det de är SKYLDIGA att ge dem.

Däremot den skola där den son går, som jag skriver om i detta inlägg, där känner jag inte att lärarna gör allt de kan - men jag tror det beror på okunskap och inte tidsbrist ed. Vilket är otroligt frustrerande det också...

[Nissa]

Vad fruktansvärt jobbigt att tro att man svarar helt rätt och sedan få veta att man gjort alldeles galet... Måste tära väldigt mycket på självförtroendet.

KÄnner du att du har stöd från skolledningen, specialpedagog eller centralt resursteam? Om någon specialist pratar med lärarna och berättar utförligt vad som gäller ju just din sons fall, så kasnke det biter mer?
Det finns ju så många grader av dyslexi och som du själv säger så kanske det är ytterligare något.

Låter konstigt att han inte fick personlig instruktion på just detta prov, om han alltid annars brukar få det. Förhoppningsvis ett beklagligt misstag, men det borde de ju ha kunnat erkänna i så fall.

Om jag var du skulle jag försöka reda ut mer hur de muntliga proven går till. Får man inte instruktionerna förklarade för sig och hjälp att utveckla svaren är det ju svårt för läraren att ta reda på vad eleven faktiskt vet. Och det går att be eleven utveckla sitt svar utan att man ställer ledande frågor...

[fembarnsmamma]

Jag försöker bara se saken från två olika håll, när jag känner att det håller på att skära sig mellan två PERSONER när debatten borde ligga på en annan nivå.

De lärare jag känner som har elever med dyslexi eller annan svårighet i skolan kämpar järnet för att hitta lösningar, men det återstår fortfarande att de inte som personer har tid att göra allt de skulle vilja för alla elever. Det spelar ingen roll hur förstående en lärare är om tiden inte räcker till.

Förstår vad du menar och håller med dig till 100%.

[fembarnsmamma]

Det är MYCKET ovanligt att höra från en förälder med ett dyslektiskt barn en såförstående attityd åt lärar håll som du har. Inne på den här sidan tror jag faktisk aldrig jag har hört det förut.

Visst harlärare har säkert en tung arbetssituation, MEN det kan man inte ta hänsyn till när man är förälder och strider för sitt barn. Jag vet att lärare inte har tid att göra allt och att en del av dem hjälper våra dyslektiska barn på obetald övertid. MEN det är fortfarande skolans ANSVAR att lösa behovet.

Jag tror du svarar på frågan själv här. Att förstå lärarnas situation är inte detsamma som att acceptera att ens barn inte får det de har rätt till - det är bara det att det är fel ställe att klaga hos lärarna (om de gör vad de kan). Jag tror det är så Nissa menar. Iaf är det hur jag tolkar det hon säger.

MEN till skillnad från flertalet lärare och rektorer, lägger jag inte på mina patienter att det är brist på resurser i min verksamhet och att de inte ska kräva för mycket av mig.

Här har du helt klart en poäng. Jag har inte tänkt så, som du vinklar det - dvs att de borde låta bli att prata om resurssvårigheterna med oss föräldrar. Det är deras sak att lösa och de ska inte belasta oss med det problemet. De har skyldigheter och ska leva upp till dem.

[fembarnsmamma]

Du gör helt rätt!

Det är lärarna som inte förstår att din grabbs handikapp. Han MÅSTE få muntliga prov. Det ingår i diagnosen dyslexi att ha mycket svårt för instruktioner.Känner igen kampen med oförstående lärare allt för väl. Fortsätt bara och känn stödet. (från syster i liknande båt)

Tack.

[fembarnsmamma]

KÄnner du att du har stöd från skolledningen, specialpedagog eller centralt resursteam? Om någon specialist pratar med lärarna och berättar utförligt vad som gäller ju just din sons fall, så kasnke det biter mer?

Nej, tyvärr. Vi kände hela fjolåret att lärarkåren inte riktigt förstod och det håller i sig. Nu har det känts så så länge och det börjar bli viktigare att få ordning på det, så det är först nu vi börjat rodda i det ordentligt. Jag hoppas på att vi kommer bli bemötta så som vi önskar och det snart!

Låter konstigt att han inte fick personlig instruktion på just detta prov, om han alltid annars brukar få det.

Han brukar inte få det, det är på lektionerna han får det. På proven har jag inte fattat det som att han får någon extra instruktion alls, jämfört med sina klasskamrater.

Och det går att be eleven utveckla sitt svar utan att man ställer ledande frågor...

Precis vad jag också tycker!