Första riktiga veckan på förskolan

[weacko]

Oh, det här skulle ju gå så himla lätt.
Leo brydde sig inte om mig ett dugg på inskolningen och han ansågs vara "redo" redan efter en vecka. Andra veckan gick som smort och han lämnades direkt kl 9 och hämtades 13.30.
I måndags sa han inte ett pip.
I tisdags gav han ifrån sig ett litet läte men bara han kom till frökens armar blev han tyst.
Igår började han gråta så fort jag sa hej då. Oh, det gör så himla ont att lämna då. Men jag pussade och sa hej och gick.
Idag är vi lediga men det var fotografering så vi fick gå en sväng till dagis iaf. Så fort vi kom in i kapprummet började underläppen att darra och han klängde sig fast vid mig som om det gällde livet. Jag tröstade och sa att mamma ska vara kvar här medans han blir fotograferad. Under tiden dom väntade in alla barn stod han vid mig hela tiden och när fröken skulle ta honom för att ta honom till fotograferingrummet började han storgråta igen. Jag vet ju att det går över fort men varför ska det göra så ont och varför ska man känna sig som världens sämsta förälder?
Jag har ångest inför imorgon. Jag vill inte lämna honom när han blir så ledsen.

[michelino]

Visst gör det ont i mammahjärtat när de blir ledsna vid lämning på dagis... men som du vet så går det över snabbt. Även om det är superjobbigt så visa inte din oro för då känner Leo direkt av din osäkerhet och blir ännu mer orolig. Prata hemma om hur roligt det är på dagis och på morgonen att nu ska vi till dagis och va kul det ska bli och han ska träffa fröken som är så snäll osv. När ni kommer dit så går ni raskt in lite extra hurtigt, skämta och skoja på vägen in i kapprummet, hitta en rolig leksak direkt och kanske fröken kan ta honom i famnen redan innan han börjar gråta. Ge en snabb puss o kram, säg hejdå och vi ses snart och vinka och se glad ut även om han blir ledsen. Gå ut och dröj inte kvar. Om du känner dig orolig efteråt så be att du kan ringa efter en liten stund och höra att han lugnat ner sig osv. Ju längre du stannar kvar och tröstar etc desto mer signaler sänder du att han har anledning till att vara orolig och ledsen. Lycka till!!! michelino på besök från Oktobergruppen

[krax]

känslan att lämna ett gråtande barn är hemsk och alldeles vidrig, men vi vet ju också att det går över hos barnen så fort de är distraherade av något skoj. för vår del har det gått bättre med Esther än det gjorde med mitt första barn - helt säkert också för att jag har varit mer avslappnad, och att hon är yngre än vad min son var. utvecklingen har varit hon först var ganska nöjd med att bli lämnad där, sedan följde en period av ledsenhet och därefter har det blivit bra igen.

men det beror lite på hennes dagsform hur själva lämningen går till. ibland lämnar vi snabbt, ibland följer jag med in och sitter ner bland kompisar och leksaker en stund. med sonen tog det ungefär fem minuter inne bland kompisarna, sedan var han alldeles trygg med att jag gick. sedan beror det förstås också på personalen, vad de föredrar. Esther har en fröken just nu, som jag märker är helt övertygad om att den snabba lämningen är den bästa. då blir det ju förvirrande, dubbla budskap om jag försöker dröja mig kvar. De andra fröknarna tränger sig inte på på samma sätt, och då kan vi göra det som känns bäst. prova er fram!