höst ute, höst i sinne

[cogito]

En frostig söndag i oktober är en vemodig sak - ett vackert slut på en fas och början på nästa. Är man beredd? Nej, aldrig har man tagit sig tid att göra allt det man ville och önskade..

usch, det är nu som det stora vemodet rullar in...

[xaramia]

nej då...*försöker låta positiv*

fin promenad med älskade minsta ungen som hoppade i massa löv och gungade fast det var kallt om fingrarna.Underbart härligt höstväder !!

Nu snart lite varm mat,tända ljus,kanske en bok så småningom,hösten är myyyysig,så det så !!

[cogito]

jo, vanligtvis, men den här hösten åker min fina F till Aussie...

[S-JJ]

En början på en ny vacker fas, så säger jag då... Hösten är underbar, säger jag då... Kan man lära sig gilla den? Kanske, kanske inte. Men man kan försöka. Levande ljus, skogspromenader, se på alla vackra färger i naturen. Och tänk att det där man inte tagit sig tid att göra under sommaren kanske inte var så himla viktigt ändå, för då hade man nog gjort dem. Eller?

[S-JJ]

Vilken tur att det sker nu då och inte för 15 år sedan, nu när möjligheten att hålla kontakt och höra varandras röst och t o m se varandra är nästan oändliga trots många mil emellan...

[EllaNora]

jag tycker tvärtom, för mig är hösten då allt startar... Som en ny termin liksom... Jag tycker om hösten...

[cogito]

du är klok som en pudel, visst är det tur och jag gläds verkligen med henne. Bara så svårt att släppa taget... hur mycket man än VILL vara förståndig..

[cogito]

jo, jag älskar ju vintern.. bara vemodig ikväll..

[cogito]

ja, nästa fas börjar, bådepå åter och i livet..

[S-JJ]

Det är ju så, förstånd och känslor dansar inte alltid i takt med varandra.

[0rcid]

vemodigt håller jag med. är aldrig heller förberedd... samma visa varje gång...blä...