Min storunge är sjuk sedan ca 2½ vecka nu. Han är under utredning för återkommande huvudvärk, ljus/ljudkänslighet, kräkningar, ont i nacke, axlar, rygg och även feber. Mellan de värre episoderna (då han kräks, blir liggande och gråter av smärta med händerna för ögon och öron) är han mestadels helt okej. Han klagar dock nästan hela tiden på molvärk i huvudet och han är kontinuerligt känslig för höga ljud och för "surr" typ ständiga ljud som inte tystnar. Han har gått i skolan ungefär hälften av dagarna sen detta började. Grejen är att han själv vill inte, trots att han vanligtvis gillar skolan. Han orkar inte med ljuden, han är glåmig och trött när jag hämtar honom. Jag vet inte hur hårt man ska vikta skolan vs att han inte mår bra. Han kan ju inte vara hemma jämt och den här utredningen går tyvärr inte på en kvart. Jag tror inte alls han ljuger om att han mår dåligt, men jag tycker det är jättesvårt att bedöma hur mycket man får tugga i sig att det är ont och jobbigt.
Jag låter kanske som den kallaste människan i världen och det vill jag verkligen inte. Men hur ska man tänka? Ska han slippa skolan? Hur skulle ni gjort tänker ni? Vi känner oss verkligen rådvilla i detta och får inte mycket stöd vare sig från doktorn eller skolan just i detta, de lämnar bedömningen helt åt oss. Någon annans syn på det skulle hjälpa tror jag...
~ sprengja of fucking everything ~
1
Hjälp mig nu, skola el ej? Min storunge är sjuk sedan ca 2½ vecka nu. Han är under utredning för återkommande huvudvärk, ljus/ljudkänslighet, kräkningar, ont i nacke, axlar, rygg och även feber. Mellan de värre episoderna (då han kräks, blir liggande och gråter av smärta med händerna för ögon och öron) är han mestadels helt okej. Han klagar dock nästan hela tiden på molvärk i huvudet och han är kontinuerligt känslig för höga ljud och för "surr" typ ständiga ljud som inte tystnar. Han har gått i skolan ungefär hälften av dagarna sen detta började. Grejen är att han själv vill inte, trots att han vanligtvis gillar skolan. Han orkar inte med ljuden, han är glåmig och trött när jag hämtar honom. Jag vet inte hur hårt man ska vikta skolan vs att han inte mår bra. Han kan ju inte vara hemma jämt och den här utredningen går tyvärr inte på en kvart. Jag tror inte alls han ljuger om att han mår dåligt, men jag tycker det är jättesvårt att bedöma hur mycket man får tugga i sig att det är ont och jobbigt.
Jag låter kanske som den kallaste människan i världen och det vill jag verkligen inte. Men hur ska man tänka? Ska han slippa skolan? Hur skulle ni gjort tänker ni? Vi känner oss verkligen rådvilla i detta och får inte mycket stöd vare sig från doktorn eller skolan just i detta, de lämnar bedömningen helt åt oss. Någon annans syn på det skulle hjälpa tror jag...
Såhär tänker jag:
Om allt detta påverkar honom så pass att han kan vara pigg ena stunden till att må piss andra stunden, så gör han ju ingen nytta i skolan egentligen.
Jag hade pratat med skolan om att få ta hem läxor under tiden och att han får göra dom när han mår ok.
Sen hade jag avvaktat till att utredningen var klar.
5
Inte, säger jag då.
Såhär tänker jag:
Om allt detta påverkar honom så pass att han kan vara pigg ena stunden till att må piss andra stunden, så gör han ju ingen nytta i skolan egentligen.
Jag hade pratat med skolan om att få ta hem läxor under tiden och att han får göra dom när han mår ok.
Sen hade jag avvaktat till att utredningen var klar.
Ett så litet barn ska inte behöva tugga i sig, tycker jag. Mår han dåligt och han talar om det och ni märker det, så är det helt klart läge att vara hemma. Det är ju jättejobbigt för honom att behöva vara i skolmiljön när han inte mår bra. Han mår kanske tom ännu sämre än vad han kan visa?
Jag skulle lätt hålla mitt barn hemma, hade inte varit tveksam alls till det.
Hoppas han snart känner sig bra!
6
Ett så litet barn ska inte behöva tugga i sig, tycker jag. Mår han dåligt och han talar om det och ni märker det, så är det helt klart läge att vara hemma. Det är ju jättejobbigt för honom att behöva vara i skolmiljön när han inte mår bra. Han mår kanske tom ännu sämre än vad han kan visa?
Jag skulle lätt hålla mitt barn hemma, hade inte varit tveksam alls till det.
Hur långa dagar har han? Orkar han gå i skolan bara, och slippa fritis?
Hade jag märkt att mitt barn inte mådde bra och orkade med hade h*n nog fått vara hemma. Skolan kan man ta ta i senare om det är så lla at man behöver den mesta styrkan till att bara må bättre!
Men jag tycker det är dåligt av läkaren att vara så tam att h*n inte har en åsikt ens!
Var dig själv, det finns redan så många andra!
8
Oj vad svårt! Hoppas verkligen han mår bättre snart!
Hur långa dagar har han? Orkar han gå i skolan bara, och slippa fritis?
Hade jag märkt att mitt barn inte mådde bra och orkade med hade h*n nog fått vara hemma. Skolan kan man ta ta i senare om det är så lla at man behöver den mesta styrkan till att bara må bättre!
Men jag tycker det är dåligt av läkaren att vara så tam att h*n inte har en åsikt ens!
Jag skulle definitivt låta honom vara hemma, han är ju rejält sjuk. Och hur mycket av skolarbetet kan han egentligen tillägna sej i det tillståndet? Om han hade varit vuxen hade han säkert blivit sjukskriven.
9
Jag skulle definitivt låta honom vara hemma, han är ju rejält sjuk. Och hur mycket av skolarbetet kan han egentligen tillägna sej i det tillståndet? Om han hade varit vuxen hade han säkert blivit sjukskriven.
Nu har det ju "bara" hållit på i 2,5 vecka, men jag skulle nog prata med skolan om hur de ställer sig till speciallösningar för sonen. Han HAR ju skolplikt och han trivs i vanliga fall och han orkar INTE med vanlig undervisning. Vad tror han själv om att sitta i ett grupprum, personalrum, vilrum, hos skolsyster där det är lugnt och sedan komma med i de moment han orkar med?
Jag tycker iofs inte att du behöver vara särskilt hård efter så pass kort tid, inte för hans skull, alltså. Sedan kan det ju vara värre med vabbande och annat. Halvdagar, kanske?
10
Nu har det ju "bara" hållit på i 2,5 vecka, men jag skulle nog prata med skolan om hur de ställer sig till speciallösningar för sonen. Han HAR ju skolplikt och han trivs i vanliga fall och han orkar INTE med vanlig undervisning. Vad tror han själv om att sitta i ett grupprum, personalrum, vilrum, hos skolsyster där det är lugnt och sedan komma med i de moment han orkar med?
Jag tycker iofs inte att du behöver vara särskilt hård efter så pass kort tid, inte för hans skull, alltså. Sedan kan det ju vara värre med vabbande och annat. Halvdagar, kanske?
...man vet ju hur grymt jobbigt det är att arbeta om man är riktigt risig, och om han har skitbesvärligt med med sånt som det finns så mkt av i skoolan så är det glasklar...
Så tänker jag...
"I don't necessarily agree with everything I say"
//Marshall McLuhan
"vilken tur att jag finns - jag som har så roligt"
//systerdottern 4 år
14
Absolut hemma... ...man vet ju hur grymt jobbigt det är att arbeta om man är riktigt risig, och om han har skitbesvärligt med med sånt som det finns så mkt av i skoolan så är det glasklar...
Jag hade låtit mitt barn stanna hemma och jobbat hemma med skolböcker så mycket som h*n orkat.
Hade inte velat jobba om jag mått som din son och då vill jag inte att mina barn ska behöva göra det heller.
I skolan är det ju inte direkt tyst...
15
Jag hade låtit mitt barn stanna hemma och jobbat hemma med skolböcker så mycket som h*n orkat.
Hade inte velat jobba om jag mått som din son och då vill jag inte att mina barn ska behöva göra det heller.
I skolan är det ju inte direkt tyst...
TACK allihop. Ni bekräftar min egen magkänsla. Jag känner att det inte är läge att tvinga i nuläget, och han har endel jobbiga saker kvar framför sig nu bl.a. lumbalpunktation snart. Jag ska prata med läraren om vi kan få hem skolarbete. Jag tycker det jobbigaste är att inte ha en fastställd diagnos att luta sig emot, ingen vet liksom hur illa det egentligen är.
16
TACK allihop. Ni bekräftar min egen magkänsla. Jag känner att det inte är läge att tvinga i nuläget, och han har endel jobbiga saker kvar framför sig nu bl.a. lumbalpunktation snart. Jag ska prata med läraren om vi kan få hem skolarbete. Jag tycker det jobbigaste är att inte ha en fastställd diagnos att luta sig emot, ingen vet liksom hur illa det egentligen är.
Håller det i sig - alltså att utredningen drar ut på tiden - kan han inte få någon form av hemundervisning då?!? så han inte halkar efter alldeles. Det måste ju vara ett rent helvete att befinna sig i grundskolemiljö om man är ljud och ljuskänslig.
Förstår ditt dilemma, men jag hade låtit grabben stanna hemma och uppmanat läraren att komma på alternativa lösningar.
17
Håller det i sig - alltså att utredningen drar ut på tiden - kan han inte få någon form av hemundervisning då?!? så han inte halkar efter alldeles. Det måste ju vara ett rent helvete att befinna sig i grundskolemiljö om man är ljud och ljuskänslig.
Förstår ditt dilemma, men jag hade låtit grabben stanna hemma och uppmanat läraren att komma på alternativa lösningar.
Om han har så pass svåra problem och det är det man misstänker går det ju över efter några veckor el nån månad och jag tycker att ett barn som har så ont i huvudet och har svårt för ljud, ska vara hemma. Skolan är jobbig och mkt ljud, mkt intryck och svårt hänga med om man inte är fräsch. Läste om det och även kan man då ha intellektuella problem under den aktuella insjukningsperioden och det bör man också ta i beaktningen, att det kan vara så att han helt enkelt inte orkar med just nu.
Barn ska inte ha ont, det är inte ett normalt tillstånd i deras vardag och de har inte verktygen att hantera sån svår smärta som han har. Jag skulle under inga som helst omständigheter skicka ett barn i så dåligt skick till skolan. Har han meningitliknande huvudvärk då är han banne mig inte frisk alls. Det är visst bland det jävligaste man kan ha.
18
Om han har så pass svåra problem och det är det man misstänker går det ju över efter några veckor el nån månad och jag tycker att ett barn som har så ont i huvudet och har svårt för ljud, ska vara hemma. Skolan är jobbig och mkt ljud, mkt intryck och svårt hänga med om man inte är fräsch. Läste om det och även kan man då ha intellektuella problem under den aktuella insjukningsperioden och det bör man också ta i beaktningen, att det kan vara så att han helt enkelt inte orkar med just nu.
Barn ska inte ha ont, det är inte ett normalt tillstånd i deras vardag och de har inte verktygen att hantera sån svår smärta som han har. Jag skulle under inga som helst omständigheter skicka ett barn i så dåligt skick till skolan. Har han meningitliknande huvudvärk då är han banne mig inte frisk alls. Det är visst bland det jävligaste man kan ha.
Svårt, förstår dilemmat! För självklart ska man få vila om man är sjuk, i synnerhet om man mår dåligt av miljön med t.ex. ljus och ljud. Samtidigt som man måste lära sig att jobb inte gör sig självt. Just studier går ju inte att sätta in en vikarie på ens om man är vuxen. Och att halka efter hjälper ju sällan heller i det långa loppet.
Kan ni tänka er att jobba hemma en del? I lugn och ro, i sonens takt och med dämpad belysning om det behövs? Jag hade inte velat skicka mitt barn till skolan i det läget du beskriver (om inte h*n väldigt gärna ville själv, förstås), det hade jag inte.
20
Svårt, förstår dilemmat! För självklart ska man få vila om man är sjuk, i synnerhet om man mår dåligt av miljön med t.ex. ljus och ljud. Samtidigt som man måste lära sig att jobb inte gör sig självt. Just studier går ju inte att sätta in en vikarie på ens om man är vuxen. Och att halka efter hjälper ju sällan heller i det långa loppet.
Kan ni tänka er att jobba hemma en del? I lugn och ro, i sonens takt och med dämpad belysning om det behövs? Jag hade inte velat skicka mitt barn till skolan i det läget du beskriver (om inte h*n väldigt gärna ville själv, förstås), det hade jag inte.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Det är visst bland det jävligaste man kan ha.