Vad säger man till barnet?

[morellen]

Hej!
Jag har en dotter som är 10 år och då precis har börjat 4'an.

Det började egentligen för knappt två veckor sedan när det gick upp för mig att hon har problem (rätt ordentliga) med skolarbetet.
Man kan ju tycka att man ska märka sådant tidigare, men skolan har inte sagt något och när jag har påtalat att hon inte kan vända bokstäver/siffror rätt så har det sagts att det kommer. Nu kände jag att nä, det här kan inte stämma.

Så jag kontaktade klassföreståndaren efter att ha googlat och läst på lite granna. Och som det är så har min dotter problem med att vända b och d rätt, hon vänder även andra bokstäver, hon stavar väldigt illa, glömmer vokaler, hon vänder siffror, har problem med klockan, månader samt höger och vänster. Hon använder fel ord när hon berättar saker, böjer orden fel och använder ord på fel sätt.
Detta kom egentligen fram just när jag satte mig och koncentrerade mig på det fullt (men jag har dåligt samvete...).

Hon klarade de nationella proven, men med nöd och näppe.

Men i alla fall, jag pratade med klassföreståndaren och hon höll med mig och sa att dom skulle starta en utredning tillsammans med specialpedagogen. Vad jag förstår så är den klar (hon beskrev det som att dom skriver om svagheter och styrkor och vad dom ska göra). Dom ser klart att hon har läs och skrivsvårigheter och utredningen ligger till grund för Åtgärdsprogrammen som vi skall gå igenom på utvecklingssamtalet.

Vi får då se hur vi ska gå vidare, antar jag...

Nu då äntligen till själva frågan Vad säger jag till min dotter? Skolan har lagt in läsförståelse i hennes planering samt att lösa högt för någon, so far. Hon är säkert medveten om att hon inte klarar sig speciellt bra, men som så många andra (vad jag har förstått) så döljer hon detta otroligt bra med en fasad (?) av tuffhet. Har ni några tips om hur jag kan prata med henne om detta?

Tack på förhand!

[eli70]

Jag upplever inte att det är så märkvärdigt nu förtiden... Någon har glasögon, någon har extremt stora fötter, någon annan går på hemspråk, någon behöver extra gymnastik.
Var och en har sitt, min tjej köpte detta resonemang. Man föds med vissa förutsättningar man får ta vara det man är bra på och kämpa extra med det som man har svårt för.
Bra ändå att ni fått klart med vad problemet är så ni kan få rätt insatser så det rullar på med skolarbetet.
Min tjej ville inte berätta för någon om detta i början, vi respekterade det. Nu några år senare har hon berättat själv för de flesta i klassen.

[Nissa]

Min dotter var ju lite yngre när vi påbörjade utredningen, men hon var redan så ledsen över att hela tiden ligga efter, att hon välkomnade utredning och sedan tiden hos specialpedagogen.
Vi pratade om att kungen har dyslexi, vi pratade om alla saker som hon är BRA på och att alla inte kan vara bra på allt. Hon hade en klasskamrat med "myror i baken" som fö var hennes bästa vän, och vi jämförde med honom, att han var ju himla trevlig och kul trots att han inte kunde sitta stilla.

ffa så har vi pratat om att skolan behöver lära sig hur de ska hitta bäst sätt att lära henne läsa och skriva.
Hoppas du kan få några uppslag!

[morellen]

Tack båda två för era svar! Inser väl att det kanske är jag som gör en stor affär av just den biten (det har väl med samvetet att göra gissar jag).
Som du eli70 skriver så är det ju inte en big deal egentligen, och det tycker verkligen inte jag heller, utan det är hennes reaktion jag oroar (eller oroade) mig för.
Nissa, tänkte just på det med Kungen, och även kronprinsessan för även hon har ju svårigheter.

Igen, tack båda två! Skönt att kunna få lite stöd av sådana som varit/är i samma sits