...stora barn, stora bekymmer - brukar man säga. Håller ni med om det? Inte jag! Jag tycker det är helt underbart att vara förälder till skolbarn. Jag har hört många instämma i det och säga att oron man känner när de börjar röra sig mer fritt ute är hemsk. Nej, jag måste säga att ångesten för att bebisen skulle ramla ner från skötbordet var mycket värre. Man var ständigt på helspänn för såna saker. Man var till 100% ansvarig för om barnet frös om fötterna, sånt slipper man nu med en 9-åring och en 13-åring. De kan tala om själva vad de känner och tänker. De är ungefär som vuxna kompisar fast lekfullare och roligare. Någon som säger emot?
Ja inte är jag någon Stål-mor - men en Kål-mor...
1
Små barn, små bekymmer... ...stora barn, stora bekymmer - brukar man säga. Håller ni med om det? Inte jag! Jag tycker det är helt underbart att vara förälder till skolbarn. Jag har hört många instämma i det och säga att oron man känner när de börjar röra sig mer fritt ute är hemsk. Nej, jag måste säga att ångesten för att bebisen skulle ramla ner från skötbordet var mycket värre. Man var ständigt på helspänn för såna saker. Man var till 100% ansvarig för om barnet frös om fötterna, sånt slipper man nu med en 9-åring och en 13-åring. De kan tala om själva vad de känner och tänker. De är ungefär som vuxna kompisar fast lekfullare och roligare. Någon som säger emot?
Mina barn är 7 och snart 9 år och jag håller med dig än så länge. Misstänker dock att när de blir ytterligare större (tonåringar) så kommer bekymren att bli mycket större än att oroa sig för kalla tår eller att trilla ner från skötbordet. Istället oroar man sig för saker utanför föräldrakontrollen: Dricker mitt barn sig redlöst? Vad är det för kompiskrets? Dikten om att dö, är det ett rop på hjälp eller bara ett tonårsdrömmeri?
Men man behöver ju inte nödvändigtvis ha problem, vare sig med stora eller små barn. Det är bara digniteten av de problem som kan dyka upp som ändras.
2
Mina barn är 7 och snart 9 år och jag håller med dig än så länge. Misstänker dock att när de blir ytterligare större (tonåringar) så kommer bekymren att bli mycket större än att oroa sig för kalla tår eller att trilla ner från skötbordet. Istället oroar man sig för saker utanför föräldrakontrollen: Dricker mitt barn sig redlöst? Vad är det för kompiskrets? Dikten om att dö, är det ett rop på hjälp eller bara ett tonårsdrömmeri?
Men man behöver ju inte nödvändigtvis ha problem, vare sig med stora eller små barn. Det är bara digniteten av de problem som kan dyka upp som ändras.
Måste säga att de bekymmer man hade när de var små var så lätta att göra något åt. Köpa varmare sockor och hålla ständigt koll på dem på skötbordet. Men vad gör man när man är orolig för att de inte trivs riktigt i skolan, vägrar göra läxorna eller bara vill sitta inne vid datorn? Och som någon annan skrev, de kommer inte lika ofta, kanske bara någon gång vartannat år, men är desto värre när de kommer.
Men särskilt 9-12-årsåldern tyckte jag var en väldigt mysig period.
4
Måste säga att de bekymmer man hade när de var små var så lätta att göra något åt. Köpa varmare sockor och hålla ständigt koll på dem på skötbordet. Men vad gör man när man är orolig för att de inte trivs riktigt i skolan, vägrar göra läxorna eller bara vill sitta inne vid datorn? Och som någon annan skrev, de kommer inte lika ofta, kanske bara någon gång vartannat år, men är desto värre när de kommer.
Men särskilt 9-12-årsåldern tyckte jag var en väldigt mysig period.
Kanske var det fler bekymmer när de var små, men det gick lättare att lösa. Dock hade mitt barn inga sömnproblem och ingen kolik.
Men min pojke har bara en bra kompis och när han inte kan leka är det ständigt tjat om att han vill ha någon att leka med. Ibland vill någon klasskompis leka, men det är nästan aldrig någon som ringer honom. Jag försöker läsa böcker, berätta exempel och seriesamtal om hur man är än bra kompis men det hjälper inte. Hittar han ingen att leka med umgås jag med honom, men det duger inte. När han var yngre räckte det att jag var med honom.
5
Kanske var det fler bekymmer när de var små, men det gick lättare att lösa. Dock hade mitt barn inga sömnproblem och ingen kolik.
Men min pojke har bara en bra kompis och när han inte kan leka är det ständigt tjat om att han vill ha någon att leka med. Ibland vill någon klasskompis leka, men det är nästan aldrig någon som ringer honom. Jag försöker läsa böcker, berätta exempel och seriesamtal om hur man är än bra kompis men det hjälper inte. Hittar han ingen att leka med umgås jag med honom, men det duger inte. När han var yngre räckte det att jag var med honom.
Håller inte med ett dugg. Att ha bebis och småbarn är ju plättalätt. Det är ju så enkelt att göra "rätt" och göra barnet nöjt, får de bara mat och sömn (och vantar) i rätt tid så brukar de vara nöjda. Och man lämnar helt enkelt inte sitt barn på skötbordet, man plockar undan farliga grejer och det var busenkelt att vara ansvarig för barnets väl och ve. Jag tycker att det är långt värre med de stora barnen, varma och mätta och utsövda kan jag se till att de är men allt annat ska ju också fungera. Har de kompisar, får de vara med, hur är det med sjävlförtroendet, finns det rötägg i skolan som mobbas osv??? Hänger de med i skolan eller får de inte tillräcklig stimulans? Vansinnigt mycket svårare och jobbigare tycker jag än en bebis. Sen så kan jag hålla med dig om att det också är mycket glädje och roligt med stora barn men blandat med bekymmer, ett litet barn är bara glädje.
6
Håller inte med ett dugg. Att ha bebis och småbarn är ju plättalätt. Det är ju så enkelt att göra "rätt" och göra barnet nöjt, får de bara mat och sömn (och vantar) i rätt tid så brukar de vara nöjda. Och man lämnar helt enkelt inte sitt barn på skötbordet, man plockar undan farliga grejer och det var busenkelt att vara ansvarig för barnets väl och ve. Jag tycker att det är långt värre med de stora barnen, varma och mätta och utsövda kan jag se till att de är men allt annat ska ju också fungera. Har de kompisar, får de vara med, hur är det med sjävlförtroendet, finns det rötägg i skolan som mobbas osv??? Hänger de med i skolan eller får de inte tillräcklig stimulans? Vansinnigt mycket svårare och jobbigare tycker jag än en bebis. Sen så kan jag hålla med dig om att det också är mycket glädje och roligt med stora barn men blandat med bekymmer, ett litet barn är bara glädje.
Nu är ju nina barn inte sååå stora än(6 år,9 år och 11 år) men även om bekymren när de var mindre var lättare att lösa så tar jag hellre de bekymmer som är nu eftersom åldrarna är så himla fina.Får se om jag ändrar åsikt när de blir tonåringar ;-)
7
Nu är ju nina barn inte sååå stora än(6 år,9 år och 11 år) men även om bekymren när de var mindre var lättare att lösa så tar jag hellre de bekymmer som är nu eftersom åldrarna är så himla fina.Får se om jag ändrar åsikt när de blir tonåringar ;-)
jag håller med dig - men det ser säkert olika ut för olika familjer - och en hel del kanske har en kris när barnen blir ännu större - mellanstadiet är lugnast har jag hört!.
8
jag håller med dig - men det ser säkert olika ut för olika familjer - och en hel del kanske har en kris när barnen blir ännu större - mellanstadiet är lugnast har jag hört!.
ju äldre dom blir mina var relativt harmoniska vid 9-12års åldern förutom mobbning i skolan, kompis bekymmer och annat som är otroligt jobbigt som mamma då man ju inte kan skydda dom på samma sätt som man gjorde då dom var små men det var hanterbart eftersom man fortfarande tilläts ha lite kontroll ju äldre dom blir ju mindre kontroll över deras liv får man ju.
sedan blir dom ännu äldre och bekymren blir kanske färre men oftast större, kompisar, droger, alkohol , flick och pojkvänner, statusrader på FB då det väl blir nått är det inte längre hålla i famnen och trösta eller sätta på en tjockare tröja som hjälper.
mina barn är 17 och 18 nu och väldigt fina blivande vuxna men ibland önskar man dom var små igen då det oftast räckte att blåsa på det onda och ge dom en kram för att ta bort de onda.
9
det är ju andra typer av bekymer ju äldre dom blir mina var relativt harmoniska vid 9-12års åldern förutom mobbning i skolan, kompis bekymmer och annat som är otroligt jobbigt som mamma då man ju inte kan skydda dom på samma sätt som man gjorde då dom var små men det var hanterbart eftersom man fortfarande tilläts ha lite kontroll ju äldre dom blir ju mindre kontroll över deras liv får man ju.
sedan blir dom ännu äldre och bekymren blir kanske färre men oftast större, kompisar, droger, alkohol , flick och pojkvänner, statusrader på FB då det väl blir nått är det inte längre hålla i famnen och trösta eller sätta på en tjockare tröja som hjälper.
mina barn är 17 och 18 nu och väldigt fina blivande vuxna men ibland önskar man dom var små igen då det oftast räckte att blåsa på det onda och ge dom en kram för att ta bort de onda.
Jag håller med dig. Har också tänkt på detta uttryck ibland. Kanske härrör det från en tid när små barn skulle synas men inte höras och inte fick så mycket uppmärksamhet. Idag när vi ägnar oss så mycket åt barnen, så får vi nog återbäring också.
11
Jag håller med dig. Har också tänkt på detta uttryck ibland. Kanske härrör det från en tid när små barn skulle synas men inte höras och inte fick så mycket uppmärksamhet. Idag när vi ägnar oss så mycket åt barnen, så får vi nog återbäring också.
Intressant att det kan vara så olika. Jag var ständigt orolig när barnen var riktigt små och inte kunde tala om varför det gjorde ont eller varför de var ledsna. Fått mat, sovit och varit ute och ändå ledsen och missnöjd. Nu är det ju mera så att jag märker att de mår bra och om de verkar misnöjda eller ledsna frågar jag och får svar. Oftast säger de till själva. Vi har kanske haft tur med barnens tillvaro. De trivs i skolan och har kompisar.
12
Intressant att det kan vara så olika. Jag var ständigt orolig när barnen var riktigt små och inte kunde tala om varför det gjorde ont eller varför de var ledsna. Fått mat, sovit och varit ute och ändå ledsen och missnöjd. Nu är det ju mera så att jag märker att de mår bra och om de verkar misnöjda eller ledsna frågar jag och får svar. Oftast säger de till själva. Vi har kanske haft tur med barnens tillvaro. De trivs i skolan och har kompisar.
Precis vad jag menar. Problemen är mer lättlösta nu när de har språket och mer kontroll över sig själva. Och bebisar och småbarn är ju så ömtåliga och sköra, det räcker ju med att de sätter i halsen så kan de dö och då är det bara mitt fel som har glömt en legobit framme...:S
Det kanske beror både på barnets personlighet och föräldrarna, hur man upplever det. Mina barn kunde vara väldigt känsliga och svårtröstade som små, fick utbrott och bara skrek. Som skolbarn är de harmoniska, har alltid haft kompisar och haft lätt för sig i skolan, sonen säger fortfarande i trean att han älskar sin skola. Är något fel kan de sätta ord på det. Dessutom är det ju så mycket jobb med småbarn, släpa på blöjpaket och barnvagnar...
13
Precis vad jag menar. Problemen är mer lättlösta nu när de har språket och mer kontroll över sig själva. Och bebisar och småbarn är ju så ömtåliga och sköra, det räcker ju med att de sätter i halsen så kan de dö och då är det bara mitt fel som har glömt en legobit framme...:S
Det kanske beror både på barnets personlighet och föräldrarna, hur man upplever det. Mina barn kunde vara väldigt känsliga och svårtröstade som små, fick utbrott och bara skrek. Som skolbarn är de harmoniska, har alltid haft kompisar och haft lätt för sig i skolan, sonen säger fortfarande i trean att han älskar sin skola. Är något fel kan de sätta ord på det. Dessutom är det ju så mycket jobb med småbarn, släpa på blöjpaket och barnvagnar...
tycker även att talesättet är lite förnedrade mot småbarnen. Att man inte tar små barn på allvar, att man ser dem som dockor och inget att beskymra sej över. Kanske inte konstigt om man i så fall får problem senare ?
17
tycker även att talesättet är lite förnedrade mot småbarnen. Att man inte tar små barn på allvar, att man ser dem som dockor och inget att beskymra sej över. Kanske inte konstigt om man i så fall får problem senare ?
Men varför i hela friden skulle det vara förnedrande mot småbarnen? Att inte ta dem på allvar??? Det är väl stor skillnad på att ha en tonåring med anorexia eller självmordstankar än en trotsig två-åring??? OM man får problem med sitt stora barn så är de ju ofta av en helt annan dignitet än ett problem som rör ett småbarn. Det har väl inget att göra med att man inte tar små barns bekymmer på allvar?? Det är ju av en helt annan typ, deras hjärna är ju ännu inte så komplicerad, få 1-åringar lider tex av dödsångest....
19
Men varför i hela friden skulle det vara förnedrande mot småbarnen? Att inte ta dem på allvar??? Det är väl stor skillnad på att ha en tonåring med anorexia eller självmordstankar än en trotsig två-åring??? OM man får problem med sitt stora barn så är de ju ofta av en helt annan dignitet än ett problem som rör ett småbarn. Det har väl inget att göra med att man inte tar små barns bekymmer på allvar?? Det är ju av en helt annan typ, deras hjärna är ju ännu inte så komplicerad, få 1-åringar lider tex av dödsångest....
Mina barn har varit extremt lättskötta som bebisar så det kanske är därför jag upplever den tiden som så extremt lätt. Man är ganska upptagen dock med att se till att de ska sova och äta (vilket de ju måste hela tiden). Men mina barn har i princip aldrig varit svårtröstade eller ledsna utan orsak när de var små. MIna stora barn är fortfarande "lätta", har kompisar, gillar skolan osv men OM det blir något så är det alltid mer svårlöst än vad det var när de var små, även om de kan berätta vad det är.
20
Mina barn har varit extremt lättskötta som bebisar så det kanske är därför jag upplever den tiden som så extremt lätt. Man är ganska upptagen dock med att se till att de ska sova och äta (vilket de ju måste hela tiden). Men mina barn har i princip aldrig varit svårtröstade eller ledsna utan orsak när de var små. MIna stora barn är fortfarande "lätta", har kompisar, gillar skolan osv men OM det blir något så är det alltid mer svårlöst än vad det var när de var små, även om de kan berätta vad det är.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
