HJÄLP!!
Förskoleklass (6-års.)
  1. Panikslagen
    #1

    HJÄLP!!

    Blev idag tagen i hallen på skolan av en fröken som berättade för mig att mitt barn inte sköter sig i skolan. Tydligen så lyssnar hon inte alls på tillsägelser och kan inte sitta still för fem öre. Hon är tydligen uppkäftig och slåss och knuffas. Det lät inte som om läraren alls tyckte om min fina tjej. Den andra klassläraren har tidigare berättat att min lilla haft lite hyss för sig, men det har väl alla sexåringar? Idag pratade läraren om hur mitt barns beteende inte är åldersadekvat och att de vill utreda. Hur kan de säga så redan? Jag ser inte alls detta hos mitt barn och känner inte alls igen henne i deras beskrivning. Vad ska jag ta mig till. Min flicka säger bara positiva saker om skolan och trivs med kompisar och allt enligt henne själv.
  2. 1
    HJÄLP!! Blev idag tagen i hallen på skolan av en fröken som berättade för mig att mitt barn inte sköter sig i skolan. Tydligen så lyssnar hon inte alls på tillsägelser och kan inte sitta still för fem öre. Hon är tydligen uppkäftig och slåss och knuffas. Det lät inte som om läraren alls tyckte om min fina tjej. Den andra klassläraren har tidigare berättat att min lilla haft lite hyss för sig, men det har väl alla sexåringar? Idag pratade läraren om hur mitt barns beteende inte är åldersadekvat och att de vill utreda. Hur kan de säga så redan? Jag ser inte alls detta hos mitt barn och känner inte alls igen henne i deras beskrivning. Vad ska jag ta mig till. Min flicka säger bara positiva saker om skolan och trivs med kompisar och allt enligt henne själv.
  3. Medlem sedan
    Nov 2009
    #2
    Besök skolan en fm omgående för att få en bild, av det dom talar om. Ibland är ju barn skötsamma i skolan och mer kräande hemma och vise versa.
  4. 2
    Besök skolan en fm omgående för att få en bild, av det dom talar om. Ibland är ju barn skötsamma i skolan och mer kräande hemma och vise versa.
  5. Medlem sedan
    Nov 2009
    #3
    Besök skolan en fm omgående för att få en bild, av det dom talar om. Ibland är ju barn skötsamma i skolan och mer kräande hemma och vise versa.
    krävande skulle det stå...
  6. 3
    Besök skolan en fm omgående för att få en bild, av det dom talar om. Ibland är ju barn skötsamma i skolan och mer kräande hemma och vise versa.
    krävande skulle det stå...
  7. Panikslagen
    #4
    Absolut. Ska dit imorgon, hann inte ta ledigt idag. Men fröken sa att hon säkert inte beter sig likadant om jag är med men ska såklart testa.
  8. 4
    Absolut. Ska dit imorgon, hann inte ta ledigt idag. Men fröken sa att hon säkert inte beter sig likadant om jag är med men ska såklart testa.
  9. Medlem sedan
    Aug 2000
    #5
    Barn kan visa väldigt olika sidor i olika situationer. Om din flicka inte visar något av detta hemma så är det troliga att hon har svårt med situationen i skolan och det är det hon reagerar på genom att betee sig som hon gör. Jag hade i det läget tagit ett samtal med barn, föräldrar och lärare där ni alla vuxna tillsammans visar att ni har samma åsikter om hur man ska uppföra sig. Efter det behöver hon få hjälp att hitta vad i skolsituationen hon tycker är jobbigt så att ni kan hjälpa henne att få verktyg för detta. Att ta hjälp av en psykolog i det här arbetet är inte fel. Men det är ju ett arbete som kräver att alla vuxna är med och hjälper flickan.
  10. 5
    Barn kan visa väldigt olika sidor i olika situationer. Om din flicka inte visar något av detta hemma så är det troliga att hon har svårt med situationen i skolan och det är det hon reagerar på genom att betee sig som hon gör. Jag hade i det läget tagit ett samtal med barn, föräldrar och lärare där ni alla vuxna tillsammans visar att ni har samma åsikter om hur man ska uppföra sig. Efter det behöver hon få hjälp att hitta vad i skolsituationen hon tycker är jobbigt så att ni kan hjälpa henne att få verktyg för detta. Att ta hjälp av en psykolog i det här arbetet är inte fel. Men det är ju ett arbete som kräver att alla vuxna är med och hjälper flickan.
  11. Medlem sedan
    Dec 2001
    #6

    Barn kan trivas och ändå inte orka

    Jag har själv en dotter som haft en hel del problem sedan hon började skolan. Det var minst ett samtal i veckan från lärarna som påtalade olika problem. I förskoleklassen var de stora problemen väldigt kopplade till en av lärarna som absolut inte kunde hantera min dotter utan tolkade hennes utbrott enbart som trots fast de egentligen var helt och hållet stressrelaterade. Under senare år har det gått bättre i skolan eftersom de lärarna haft mycket större förståelse och feeling för hur man ska bemöta henne.

    Att vara med i skolan är toppen. Under förskoleklassen var jag där minst sex dagar (men jag tror fler) för att se situationen själv. Visst blev min dotter lite lugnare av det men mest var det ju för att de fick en extra person som hade tid att se och lyssna in i rätt tid för att förebygga utbrotten.

    Överlag tycker jag inte att man ska ta tag i någon i korridoren och säga sådana saker i förbifarten utan har man allvarliga betänkligheter kring ett barn ska man be om att få ett strukturerat möte med föräldrarna där man lugnt och försiktigt kan diskutera saker. Sedan tycker jag ur mitt perspektiv att det är bra att de ändå tänker i banor av utredning. Den skadar inte utan kan ge svar på vissa frågor. Mitt eget barn utreds först nu efter tre år, på vårt initiativ helt och hållet. Skolan har bara klagat men aldrig någonsin andats ett ord om hur deras tankebanor gått. När vi däremot kom och berättade att vi misstänker Asperger började alla nicka väldigt ivrigt och säga att de haft funderingar kring detta länge (varför man nu då inte säger något?).

    Min dotter har alltid sagt att hon trivs i skolan och det gör hon också, trots den dagliga huvudvärken och skyhöga stressnivåer konstigt nog. Utbrotten får hon när hjärnan inte klarar av alla intryck och krav men när utbrottet gått över är det som om hon inte funderar över om skolan inte känns bra.

    Sedan vet jag av egen erfarenhet att man blir lite paff när någon säger saker man inte alls tänkt själv. Det tar ett tag att ta till sig även när man själv redan har funderingar åt samma håll. Har man inte alls haft dessa funderingar tar det ännu längre tid.

    Var med i skolan ett par dagar, prata mer med personalen och hör mer om hur problemen artar sig och vad de tror att det beror på. Läs sedan på ordentligt om olika neuropsykiatriska funktionshinder och pedagogik vid inlärningsproblem och se om det eventuellt ringer någon klocka. Det var inte förrän jag började läsa på ordentligt om AS som jag förstod att det inte alls var som jag föreställt mig. När jag också började läsa om olika kognitiva inlärningsproblem lärde jag mig en hel del som gjort att jag själv får lite att sätta emot skolan. De har inte alltid kompetensen att själva lösa lättare inlärningsproblem utan tolkar direkt in andra typer av svårigheter när lösningen på problemen kan vara mycket enklare och kan sökas i skolans arbetsmiljö, inte i det egna barnets hjärna.
  12. 6
    Barn kan trivas och ändå inte orka Jag har själv en dotter som haft en hel del problem sedan hon började skolan. Det var minst ett samtal i veckan från lärarna som påtalade olika problem. I förskoleklassen var de stora problemen väldigt kopplade till en av lärarna som absolut inte kunde hantera min dotter utan tolkade hennes utbrott enbart som trots fast de egentligen var helt och hållet stressrelaterade. Under senare år har det gått bättre i skolan eftersom de lärarna haft mycket större förståelse och feeling för hur man ska bemöta henne.

    Att vara med i skolan är toppen. Under förskoleklassen var jag där minst sex dagar (men jag tror fler) för att se situationen själv. Visst blev min dotter lite lugnare av det men mest var det ju för att de fick en extra person som hade tid att se och lyssna in i rätt tid för att förebygga utbrotten.

    Överlag tycker jag inte att man ska ta tag i någon i korridoren och säga sådana saker i förbifarten utan har man allvarliga betänkligheter kring ett barn ska man be om att få ett strukturerat möte med föräldrarna där man lugnt och försiktigt kan diskutera saker. Sedan tycker jag ur mitt perspektiv att det är bra att de ändå tänker i banor av utredning. Den skadar inte utan kan ge svar på vissa frågor. Mitt eget barn utreds först nu efter tre år, på vårt initiativ helt och hållet. Skolan har bara klagat men aldrig någonsin andats ett ord om hur deras tankebanor gått. När vi däremot kom och berättade att vi misstänker Asperger började alla nicka väldigt ivrigt och säga att de haft funderingar kring detta länge (varför man nu då inte säger något?).

    Min dotter har alltid sagt att hon trivs i skolan och det gör hon också, trots den dagliga huvudvärken och skyhöga stressnivåer konstigt nog. Utbrotten får hon när hjärnan inte klarar av alla intryck och krav men när utbrottet gått över är det som om hon inte funderar över om skolan inte känns bra.

    Sedan vet jag av egen erfarenhet att man blir lite paff när någon säger saker man inte alls tänkt själv. Det tar ett tag att ta till sig även när man själv redan har funderingar åt samma håll. Har man inte alls haft dessa funderingar tar det ännu längre tid.

    Var med i skolan ett par dagar, prata mer med personalen och hör mer om hur problemen artar sig och vad de tror att det beror på. Läs sedan på ordentligt om olika neuropsykiatriska funktionshinder och pedagogik vid inlärningsproblem och se om det eventuellt ringer någon klocka. Det var inte förrän jag började läsa på ordentligt om AS som jag förstod att det inte alls var som jag föreställt mig. När jag också började läsa om olika kognitiva inlärningsproblem lärde jag mig en hel del som gjort att jag själv får lite att sätta emot skolan. De har inte alltid kompetensen att själva lösa lättare inlärningsproblem utan tolkar direkt in andra typer av svårigheter när lösningen på problemen kan vara mycket enklare och kan sökas i skolans arbetsmiljö, inte i det egna barnets hjärna.
  13. Naken-Jane
    #7
    Javisst krävs det en utredning, men kanske inte en sån som läraren ifråga efterlyser. Jag skulle ha blivit skogstokig om en lärare sa något sådant i förbigående i hallen. Bara det!

    Jag funderar på hur de har strukturerat upp sexårsverksamheten. En del lärare "leker skola" med fylleriuppgifter, samlingar och "sitta still och lära" situationer. Och det är ett arbetssätt som går helt emot vad 6-åringar klarar då deras kroppar är i en enorm utvecklingsfas. Många 6-åringar har svårt att sitta still rent fysiologiskt och det är också en period som kännetecknas av oro då de helt enkelt inte känner igen sina kroppar samtidigt som förväntningarna på att de ska kunna kontrollera dem ökar i 6-årsverksamheten.

    Jag skulle backa tillbaka bandet lite till förskolan och hur flickan fungerade i den miljön. Om också förskolan lyfte denna problematik så skulle jag kanske känna mer oro. Men om de inte gjort det så kan beteendet vara helt miljörelaterat. Barn kommer in i ett nytt sammanhang där de också måste hitta sin position i gruppen. Det är inte allför ovanligt att det är lite gruff i början när barnen mäter sina styrkor. Sen undrar jag också om frågan hade väckts om din flicka hade varit en pojke? Pojkar tillåts ofta vara mer gruffiga då man tror att det ligger i deras "natur" men flickor som beter sig som pojkar ses som "onormala". Jag tror att det kan handla om förväntningar då flickor varken förväntas vara uppkäftiga eller fysiska.

    Ja, jag har en hel del frågetecken och undrar i mitt stilla sinne om de försöker förklara miljörelaterade problem som brister hos individen. Jag skulle nog vilja ha med både rektorn och, om möjligt, en förskollärare från förskolan med mig på detta samtal, som ett stöd. Rektorn vet ju vilka regler som gäller och har koll på lagarna och likabehandlingsplaner, förskolepersonalen känner barnet sen tidigare, du känner barnet i hemmiljön osv. Då kan man få en mer samlad syn på om barnet verkligen behöver stöd eller om det räcker med att lärarna i förskoleklass funderar över sina arbetsmetoder, förväntningar och sitt eget förhållningssätt och bemötande.
  14. 7
    Javisst krävs det en utredning, men kanske inte en sån som läraren ifråga efterlyser. Jag skulle ha blivit skogstokig om en lärare sa något sådant i förbigående i hallen. Bara det!

    Jag funderar på hur de har strukturerat upp sexårsverksamheten. En del lärare "leker skola" med fylleriuppgifter, samlingar och "sitta still och lära" situationer. Och det är ett arbetssätt som går helt emot vad 6-åringar klarar då deras kroppar är i en enorm utvecklingsfas. Många 6-åringar har svårt att sitta still rent fysiologiskt och det är också en period som kännetecknas av oro då de helt enkelt inte känner igen sina kroppar samtidigt som förväntningarna på att de ska kunna kontrollera dem ökar i 6-årsverksamheten.

    Jag skulle backa tillbaka bandet lite till förskolan och hur flickan fungerade i den miljön. Om också förskolan lyfte denna problematik så skulle jag kanske känna mer oro. Men om de inte gjort det så kan beteendet vara helt miljörelaterat. Barn kommer in i ett nytt sammanhang där de också måste hitta sin position i gruppen. Det är inte allför ovanligt att det är lite gruff i början när barnen mäter sina styrkor. Sen undrar jag också om frågan hade väckts om din flicka hade varit en pojke? Pojkar tillåts ofta vara mer gruffiga då man tror att det ligger i deras "natur" men flickor som beter sig som pojkar ses som "onormala". Jag tror att det kan handla om förväntningar då flickor varken förväntas vara uppkäftiga eller fysiska.

    Ja, jag har en hel del frågetecken och undrar i mitt stilla sinne om de försöker förklara miljörelaterade problem som brister hos individen. Jag skulle nog vilja ha med både rektorn och, om möjligt, en förskollärare från förskolan med mig på detta samtal, som ett stöd. Rektorn vet ju vilka regler som gäller och har koll på lagarna och likabehandlingsplaner, förskolepersonalen känner barnet sen tidigare, du känner barnet i hemmiljön osv. Då kan man få en mer samlad syn på om barnet verkligen behöver stöd eller om det räcker med att lärarna i förskoleklass funderar över sina arbetsmetoder, förväntningar och sitt eget förhållningssätt och bemötande.
  15. Anonym pedagog
    #8
    Javisst krävs det en utredning, men kanske inte en sån som läraren ifråga efterlyser. Jag skulle ha blivit skogstokig om en lärare sa något sådant i förbigående i hallen. Bara det!

    Jag funderar på hur de har strukturerat upp sexårsverksamheten. En del lärare "leker skola" med fylleriuppgifter, samlingar och "sitta still och lära" situationer. Och det är ett arbetssätt som går helt emot vad 6-åringar klarar då deras kroppar är i en enorm utvecklingsfas. Många 6-åringar har svårt att sitta still rent fysiologiskt och det är också en period som kännetecknas av oro då de helt enkelt inte känner igen sina kroppar samtidigt som förväntningarna på att de ska kunna kontrollera dem ökar i 6-årsverksamheten.

    Jag skulle backa tillbaka bandet lite till förskolan och hur flickan fungerade i den miljön. Om också förskolan lyfte denna problematik så skulle jag kanske känna mer oro. Men om de inte gjort det så kan beteendet vara helt miljörelaterat. Barn kommer in i ett nytt sammanhang där de också måste hitta sin position i gruppen. Det är inte allför ovanligt att det är lite gruff i början när barnen mäter sina styrkor. Sen undrar jag också om frågan hade väckts om din flicka hade varit en pojke? Pojkar tillåts ofta vara mer gruffiga då man tror att det ligger i deras "natur" men flickor som beter sig som pojkar ses som "onormala". Jag tror att det kan handla om förväntningar då flickor varken förväntas vara uppkäftiga eller fysiska.

    Ja, jag har en hel del frågetecken och undrar i mitt stilla sinne om de försöker förklara miljörelaterade problem som brister hos individen. Jag skulle nog vilja ha med både rektorn och, om möjligt, en förskollärare från förskolan med mig på detta samtal, som ett stöd. Rektorn vet ju vilka regler som gäller och har koll på lagarna och likabehandlingsplaner, förskolepersonalen känner barnet sen tidigare, du känner barnet i hemmiljön osv. Då kan man få en mer samlad syn på om barnet verkligen behöver stöd eller om det räcker med att lärarna i förskoleklass funderar över sina arbetsmetoder, förväntningar och sitt eget förhållningssätt och bemötande.
    Jag kan helt skriva under detta, då vi är i en liknande situation, som jag skrivit om i en annan tråd idag.
    I sonens fsk klass så skall alla sitta nästan en halvtimme vid runda mattan för att ha skola, sedan skall dom gå till sin plats och arbeta i över 1 timme och allt skall vara så tyst och lugnt.
    Forskning säger att 23 minuter max klarar barn i den åldern att sitta still, och jag håller helt med dig Naken Jane att det är uppåt väggarna att säga att någon inte är skolmogen, då det är brister i upplägget som gör att barnen blir på detta vis.
    Vår son har aldrig protesterat eller sprungit omkring i förskolan, utan har varit lugn och harmonisk, men när han kom till en orolig fsk klass så blev han en annan pojke, som vi defenitivt inte känner igen.
    Och jag tror att kraven på dessa barn är för höga i denna Montessori klass, där dom barnen som kommer ifrån själva huset och är van hur dom arbetar kan ha en egen samling där fsk läraren kan leka skola och lärare och ge dom barnen arbete och ha en adekvat pedagogisk stund med dom övriga då Montessori barnen är självgående.

    Jag kommer aldrig att acceptera att det plötsligt är fel på sonen och att det krävs en utredning, då metoden i fsk klass inte är ok.Barn behöver vara barn och fsk klassen skall vara en lek och lär miljö med inte orimliga krav och leka lärare känner jag så väl igen och endast dom duktiga barnen får beröm och dom dåliga negligeras.
  16. 8
    Javisst krävs det en utredning, men kanske inte en sån som läraren ifråga efterlyser. Jag skulle ha blivit skogstokig om en lärare sa något sådant i förbigående i hallen. Bara det!

    Jag funderar på hur de har strukturerat upp sexårsverksamheten. En del lärare "leker skola" med fylleriuppgifter, samlingar och "sitta still och lära" situationer. Och det är ett arbetssätt som går helt emot vad 6-åringar klarar då deras kroppar är i en enorm utvecklingsfas. Många 6-åringar har svårt att sitta still rent fysiologiskt och det är också en period som kännetecknas av oro då de helt enkelt inte känner igen sina kroppar samtidigt som förväntningarna på att de ska kunna kontrollera dem ökar i 6-årsverksamheten.

    Jag skulle backa tillbaka bandet lite till förskolan och hur flickan fungerade i den miljön. Om också förskolan lyfte denna problematik så skulle jag kanske känna mer oro. Men om de inte gjort det så kan beteendet vara helt miljörelaterat. Barn kommer in i ett nytt sammanhang där de också måste hitta sin position i gruppen. Det är inte allför ovanligt att det är lite gruff i början när barnen mäter sina styrkor. Sen undrar jag också om frågan hade väckts om din flicka hade varit en pojke? Pojkar tillåts ofta vara mer gruffiga då man tror att det ligger i deras "natur" men flickor som beter sig som pojkar ses som "onormala". Jag tror att det kan handla om förväntningar då flickor varken förväntas vara uppkäftiga eller fysiska.

    Ja, jag har en hel del frågetecken och undrar i mitt stilla sinne om de försöker förklara miljörelaterade problem som brister hos individen. Jag skulle nog vilja ha med både rektorn och, om möjligt, en förskollärare från förskolan med mig på detta samtal, som ett stöd. Rektorn vet ju vilka regler som gäller och har koll på lagarna och likabehandlingsplaner, förskolepersonalen känner barnet sen tidigare, du känner barnet i hemmiljön osv. Då kan man få en mer samlad syn på om barnet verkligen behöver stöd eller om det räcker med att lärarna i förskoleklass funderar över sina arbetsmetoder, förväntningar och sitt eget förhållningssätt och bemötande.
    Jag kan helt skriva under detta, då vi är i en liknande situation, som jag skrivit om i en annan tråd idag.
    I sonens fsk klass så skall alla sitta nästan en halvtimme vid runda mattan för att ha skola, sedan skall dom gå till sin plats och arbeta i över 1 timme och allt skall vara så tyst och lugnt.
    Forskning säger att 23 minuter max klarar barn i den åldern att sitta still, och jag håller helt med dig Naken Jane att det är uppåt väggarna att säga att någon inte är skolmogen, då det är brister i upplägget som gör att barnen blir på detta vis.
    Vår son har aldrig protesterat eller sprungit omkring i förskolan, utan har varit lugn och harmonisk, men när han kom till en orolig fsk klass så blev han en annan pojke, som vi defenitivt inte känner igen.
    Och jag tror att kraven på dessa barn är för höga i denna Montessori klass, där dom barnen som kommer ifrån själva huset och är van hur dom arbetar kan ha en egen samling där fsk läraren kan leka skola och lärare och ge dom barnen arbete och ha en adekvat pedagogisk stund med dom övriga då Montessori barnen är självgående.

    Jag kommer aldrig att acceptera att det plötsligt är fel på sonen och att det krävs en utredning, då metoden i fsk klass inte är ok.Barn behöver vara barn och fsk klassen skall vara en lek och lär miljö med inte orimliga krav och leka lärare känner jag så väl igen och endast dom duktiga barnen får beröm och dom dåliga negligeras.
  17. Anonym pedagog
    #9
    Jag menade att du skrev att det brister i upplägget, vilket för oss innebär att fsk läraren säger att han plötsligt inte är skolmogen. Felformulerat av mig... Sen ställer jag mig frågan för oss i alla fall, hur man som pedagog säger det med 1 vecka kvar av terminen.
  18. 9
    Jag menade att du skrev att det brister i upplägget, vilket för oss innebär att fsk läraren säger att han plötsligt inte är skolmogen. Felformulerat av mig... Sen ställer jag mig frågan för oss i alla fall, hur man som pedagog säger det med 1 vecka kvar av terminen.
  19. Anonym pedagog
    #10
    Glömde en sak till, som fsk läraren sa till min man i förra veckan. Det är en så jobbig grupp med stora problem, att jag inte orkar längre...
  20. 10
    Glömde en sak till, som fsk läraren sa till min man i förra veckan. Det är en så jobbig grupp med stora problem, att jag inte orkar längre...

Liknande trådar

  1. Men hjälp gravid igen, namn hjälp tack
    By sötismamma in forum Namn, dop & namngivning
    Svar: 14
    Senaste inlägg: 2012-04-30, 08:40
  2. Hjälp hjälp..torka dunjacka..
    By oja39 in forum Ordet är fritt
    Svar: 6
    Senaste inlägg: 2012-01-29, 14:07
  3. Hjälp hjälp och lite mera hjälp
    By Meggie in forum _0701 Januaribarn
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2006-06-12, 17:31
  4. Hjälp bullarna jäser inte... HJÄLP!
    By Karolina in forum Mat & dryck
    Svar: 1
    Senaste inlägg: 2006-02-02, 17:02
  5. Hjälp ursäkta men måste ha snabb hjälp
    By Lisa in forum Bebissnack
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2005-12-04, 19:27
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar