Dagens barn...

[angiesry]

Varför är dagens barn så missnöjda med sin roll som barn? Leïla ifrågasätter allt: varför får vuxna sitta uppe senare än barnen på kvällarna? Varför måste barn göra som de blir tillsagda? Varför får de inte äta vad de vill, när de vill? Ingenting duger och allting är orättvist.

Jag är så trött på hennes sätt som känns uppnosigt mer än någonting annat men samtidigt tror jag inte att det är uppnosighet utan det sätt vi lever på som gör att de helt enkelt känner sig berättigade att ifrågasätta varför saker och ting är som de är. *suck*

Jag minns inte att jag ställde samma frågor mer än en gång som barn (som när mamma och pappa hade varsin bakelse inköpta till sig inför kvällens fika framför teven medan vi barn fick vara utan) - var mina föräldrar bättre på att ge svar på tal eller är dagens barn envisare och mer bortskämda eller är jag bara selektivt senil?

[TTUK]

På gott och ont ges barn förklaringar på fler saker än förut, vilket såklart gör att de kräver mer information och förklaringar om andra saker. Bra för att hur ska de annars lära sig, men på ont då förklaringarna ibland är alldeles för avancerade. Det var mer "need to know" basis, som i "For me to know and For you to find out". Det där om orättvisan är mest okynne, tycker jag. Jag brukarsvara att "ja, så är det ibland" när oooooorättvist!!! Kommer upp.

[*CuP*]

Jag tror felet ligger hos oss dagens föräldrar som alltid skall vara sà förbaskat lyhörda och pedagogiska. Tror vi borde vifta bort vissa fràgor och bara säga att det är sà utan vidare förklaring.
Barnen idag har helt klart en annan relation med sina föräldrar än pà min tid *làter som en äldre tant* min pappa var född 1929 och jag kommer inte ihàg att vi ifràgasade allt som mina barn gör idag.

[Moa*]

Jag vet inte om du är selektivt senil, kanske var du annorlunda. Men om jag skulle påstå att jag själv som barn inte ifrågasatte vuxnas roligheter (som att vara uppe sent) och varför barn inte får bestämma så skulle det vara ungefär lika sant som när jag säger till mina barn att jag inte hade leksaker utan lekte med kottar och att jag varje dag gick i djup snö en halvmil enkel väg till skolan med halmfyllda träskor på fötterna.

[fikonj]

Lite Jesper Juul igen... han har skrivit mer om detta i historiskt perspektiv i Ditt Kompetenta Barn. Jätteintressant.

http://www.family-lab.se/ansvar_eller_lydnad.asp

[Fru M]

Jag parkerar här. Faktiskt tror jag att vi vuxna ibland använder för många ord när vi talar med barn.

[alissa]

Min son brukar ibland härma mig när jag frågar honom om något "Så äääär det!" med triumferande stämma. (Suck men ta på dig pyjamasen nu istället....)

Vi pratar annars hemma en hel del om när man kan bestämma saker (som att gå och lägga sig, leka vilt eller när man kan äta efterrätt). Min eviga upprepning är att du får bestämma själv när du gör bra val. Är du "in charge" mamma? Just nu lyssnar han inte på andra vuxna så bra (på dagis tex) och han leker väldigt vilt så vi jobbar vidare....

[J-Ox]

Absolut för många ord. Äpple eller banan? Punkt mer behövs inte. Det gör barnet förvirrat och det är större chans att barnet hittar en lucka i resenomanget och konflikten är ett faktum.