Önskar att tiden skulle gå snabbare.... tycker de här första veckorna är så jobbiga, allt känns osäkert och inte kan man berätta för nån heller... Eller man kan ju, men vi har valt att vara lite hemliga iaf de första 8 veckorna tänkte vi...

Nu i helgen har maken och sonen åkt iväg på 50-års kalas, jag håller mig hemma eftersom det blir svårt att hålla graviditeten hemlig på en 50-års fest... Brukar inte spotta i glaset direkt i vanliga fall, och är urusel på att ljuga :-)
Jo och då skulle man ju kunna tänka sig att jag skulle njuta av att vara hemma och få massor med egentid och lugn och ro, men jag längtar ju efter dem som en galning istället!
Känner hormonerna svalla och går här och snyftar i min ensamhet, känner mig hur ynklig som helst, imorgon får det lov att bli nya tag!!! Slutklagat!
I ugnen står en fet och söt bananpaj och väntar på att bli klar - nu vänder det :-)
Hoppas allt är bra med er, blir vi fler i gruppen snart kanske? Hoppas!