För länge sedan såg jag ett program där man undersökt relationen mellan hyperaktivitet och socker hos vanliga barn.
Man tog ett gäng med barn som fick gå på två kalas. På det ena var det stimmigt och stojjigt och vilda lekar och musik och där åt man inget socker alls. Barnen gick hem stirriga och uppvarvade.
På det andra kalaset fick de äta massor med socker, men kalaset var lugnt och ordnat och där fanns ledare som styrde lekarna. Barnen gick hem lugna och sansade.
När föräldrarna skulle avgöra på vilket kalas barnen fått socker så sa de förstås att det var på det första kalaset.
Alltså, vi ska inte underskatta miljön runt oss som den viktigaste faktorn till hur vi mår och hur vi beter oss. Kosten har en mycket mindre betydelse även om kosten på lång sikt är den som bygger upp oss.
1
Socker och hyperaktivitet För länge sedan såg jag ett program där man undersökt relationen mellan hyperaktivitet och socker hos vanliga barn.
Man tog ett gäng med barn som fick gå på två kalas. På det ena var det stimmigt och stojjigt och vilda lekar och musik och där åt man inget socker alls. Barnen gick hem stirriga och uppvarvade.
På det andra kalaset fick de äta massor med socker, men kalaset var lugnt och ordnat och där fanns ledare som styrde lekarna. Barnen gick hem lugna och sansade.
När föräldrarna skulle avgöra på vilket kalas barnen fått socker så sa de förstås att det var på det första kalaset.
Alltså, vi ska inte underskatta miljön runt oss som den viktigaste faktorn till hur vi mår och hur vi beter oss. Kosten har en mycket mindre betydelse även om kosten på lång sikt är den som bygger upp oss.
ja, och jag läste en studie för inte så länge sen som visade att kosten inte påverkade (eller orsakade) npf, däremot tror jag ju ändå att ett minskat sockerintag inte skadar när det gäller barn som är vansinnigt hyper, total uteslutning är nästan att gå över till att bli extrem dock i min mening.
Men ja, absolut, miljön är det som gör den största skillnaden, struktur och organisation gör ju att folk i största allmänhet blir lugnare då man vet vad som ska göras och vad som förväntas av en.
2
ja, och jag läste en studie för inte så länge sen som visade att kosten inte påverkade (eller orsakade) npf, däremot tror jag ju ändå att ett minskat sockerintag inte skadar när det gäller barn som är vansinnigt hyper, total uteslutning är nästan att gå över till att bli extrem dock i min mening.
Men ja, absolut, miljön är det som gör den största skillnaden, struktur och organisation gör ju att folk i största allmänhet blir lugnare då man vet vad som ska göras och vad som förväntas av en.
Håller med och jag tror också mer på miljön och bemötande, än på att ändra kosten. Kanske blir dock en ändrad kost, bli en katalysator till att man även ändrar på andra saker, kanske till och med omedvetet.
Jag var och lyssnade på en som berättade om det här med att åka och behandla sitt autistiska barn i tryckkammare. Det som slog mig då, var att, i behandlingen ingår att man måste vara aktivt med sitt barn dygnet runt under behandlingstiden och man tog även bort vissa saker ur kosten.
För mig kändes det mer som att den tiden som de plötsligt gav sitt barn, var det som gjorde den största skillnaden.
Det kanske var behandlingen som gjorde att de plötsligt fick energin att vara så aktiv med sitt barn, eftersom det gav ett hopp och en tro, som gav energin att göra allt det där, som hopplösheten hindrade dem från att göra innan.
Ibland tror jag det, att själva behandlingen man väljer inte spelar så stor roll i sig själv, utan att det är hoppet det ger en, som är det som avgör, att det blir resultat. Då spelar det ingen roll vad man väljer att göra, bara man gör det, som man själv tror på, så att det tänder hoppet.
Sen tror jag på det här med kosten, men jag har svårt att köpa att det enbart beror på den. Den här danska familjen som skrivit en bok om just kosten (kommer inte ihåg vad boken heter) förändrade ju även hela sin livsstil, genom att ta bort TV och datorer och annat. Detta gav i sin tur mer tid för att aktivt vara med varandra.
Min egen tro är att det är mer viktigt att orka vara mycket med sitt barn på ett aktivt sätt, men om det krävs att man ändrar på kosten eller något annat, för att jag ska få hoppet om en förändring till stånd, för att orka det, så är det inget fel i att göra det jag tror på.
3
Håller med och jag tror också mer på miljön och bemötande, än på att ändra kosten. Kanske blir dock en ändrad kost, bli en katalysator till att man även ändrar på andra saker, kanske till och med omedvetet.
Jag var och lyssnade på en som berättade om det här med att åka och behandla sitt autistiska barn i tryckkammare. Det som slog mig då, var att, i behandlingen ingår att man måste vara aktivt med sitt barn dygnet runt under behandlingstiden och man tog även bort vissa saker ur kosten.
För mig kändes det mer som att den tiden som de plötsligt gav sitt barn, var det som gjorde den största skillnaden.
Det kanske var behandlingen som gjorde att de plötsligt fick energin att vara så aktiv med sitt barn, eftersom det gav ett hopp och en tro, som gav energin att göra allt det där, som hopplösheten hindrade dem från att göra innan.
Ibland tror jag det, att själva behandlingen man väljer inte spelar så stor roll i sig själv, utan att det är hoppet det ger en, som är det som avgör, att det blir resultat. Då spelar det ingen roll vad man väljer att göra, bara man gör det, som man själv tror på, så att det tänder hoppet.
Sen tror jag på det här med kosten, men jag har svårt att köpa att det enbart beror på den. Den här danska familjen som skrivit en bok om just kosten (kommer inte ihåg vad boken heter) förändrade ju även hela sin livsstil, genom att ta bort TV och datorer och annat. Detta gav i sin tur mer tid för att aktivt vara med varandra.
Min egen tro är att det är mer viktigt att orka vara mycket med sitt barn på ett aktivt sätt, men om det krävs att man ändrar på kosten eller något annat, för att jag ska få hoppet om en förändring till stånd, för att orka det, så är det inget fel i att göra det jag tror på.
Det ligger mycket i det du säger, tycker jag. Det viktigaste av allt är att vara tillsammans och bakom ändrad kost, eller vad man nu hittar på för lösning för att underlätta för sina barn, finns mycket psykologi som har positiv effekt (ger förhoppning, engagemang osv). Helt klart!
4
Det ligger mycket i det du säger, tycker jag. Det viktigaste av allt är att vara tillsammans och bakom ändrad kost, eller vad man nu hittar på för lösning för att underlätta för sina barn, finns mycket psykologi som har positiv effekt (ger förhoppning, engagemang osv). Helt klart!
läsningen. Och det är onekligen mycket lättare att ändra kosten än att optimera miljön
vi som levt i detta länge har nog.. om inte frivilligt men ändå.. tvingats strukturera upp vardagen in absurdum. Men nog testade åtminstone jag en massa genvägar först..
Bara måste...... allt....
5
Jag tror att man gärna väljer den lättas läsningen. Och det är onekligen mycket lättare att ändra kosten än att optimera miljön
vi som levt i detta länge har nog.. om inte frivilligt men ändå.. tvingats strukturera upp vardagen in absurdum. Men nog testade åtminstone jag en massa genvägar först..
Ja, att ändra hela samhället är inte lätt, då är nog kosten mycket enklare att styra över. Jag har dessutom några år på nacken med fyra barn varav två med problem att hänga med efter samhällets normer, så jag kan garantera att jag har provat mycket - mycket strukturerande. Skulle inte kalla det genvägar att ändra kosten mindre än det är en genväg att ge dem medicin. Men du kanske menar att det också är en genväg? Jag gillar det inte, men jag går hellre den vägen än att se min son misslyckas i att hänga med, inte orka, vara nedstämd och allt annat som hans add innebär för honom. Men först, efter åtminstone sex år av strukturerande, provar vi nu kosten.
6
Ja, att ändra hela samhället är inte lätt, då är nog kosten mycket enklare att styra över. Jag har dessutom några år på nacken med fyra barn varav två med problem att hänga med efter samhällets normer, så jag kan garantera att jag har provat mycket - mycket strukturerande. Skulle inte kalla det genvägar att ändra kosten mindre än det är en genväg att ge dem medicin. Men du kanske menar att det också är en genväg? Jag gillar det inte, men jag går hellre den vägen än att se min son misslyckas i att hänga med, inte orka, vara nedstämd och allt annat som hans add innebär för honom. Men först, efter åtminstone sex år av strukturerande, provar vi nu kosten.
Jag vet att vi föräldrar slår knut på oss för att hitta lösningar. Och oavsett vad man kallar det så försöker vi hitta lösningar, igen och igen och igen. Eftersom vår tillvaro är dynamisk så behöver vi ofta hitta nya lösningar allt eftersom tiden går.
Och jag har inget emot medicin.. den är guld värd, mitt LillaMonster har provat olika sedan han var 6 år.
Bara måste...... allt....
7
Du missförstår mig Jag vet att vi föräldrar slår knut på oss för att hitta lösningar. Och oavsett vad man kallar det så försöker vi hitta lösningar, igen och igen och igen. Eftersom vår tillvaro är dynamisk så behöver vi ofta hitta nya lösningar allt eftersom tiden går.
Och jag har inget emot medicin.. den är guld värd, mitt LillaMonster har provat olika sedan han var 6 år.
Självklart har du/ de i programmet rätt i att miljön är jättviktig, viktigare än kosten.
Man jag kan även se ett tydligt samband mellan sockerintag och aktivitetsnivå och humör på ffa min yngsta. Hon är känslig för svängande blodsockernivåer och blir heltossig av för mycket socker.
8
Självklart har du/ de i programmet rätt i att miljön är jättviktig, viktigare än kosten.
Man jag kan även se ett tydligt samband mellan sockerintag och aktivitetsnivå och humör på ffa min yngsta. Hon är känslig för svängande blodsockernivåer och blir heltossig av för mycket socker.
Nu vill jag inte att du ska ta det här fel, utan jag vill bara ge dig en sak du kan fundera på och bara svara på inom dig själv bara.
Om din dotters aktivitetsnivå ökar, ökar din egen stress inom dig då?
Hur ser situationen ut där hon får mer socker, är den speciell? Det jag menar med det är att när deras förväntningar på något ökar, ökar dras inre stress kraftigt, vilket ger svår hyperaktivitet.
Om hennes förväntning ökar hennes stress och du omedvetet svarar, genom att din egen stress ökar, så kanske det inte alls är sockret i sig?
Säger inte alls att jag har rätt, utan det här är bara egna funderingar när mina barn far iväg....jag påverkas lätt själv av det. Genom att försöka minska min egen reaktion har jag märkt att jag lättare får ner deras.
Mindfullness har hjälpt mig mycket med att känna hur jag svarar på deras energier.
9
Nu vill jag inte att du ska ta det här fel, utan jag vill bara ge dig en sak du kan fundera på och bara svara på inom dig själv bara.
Om din dotters aktivitetsnivå ökar, ökar din egen stress inom dig då?
Hur ser situationen ut där hon får mer socker, är den speciell? Det jag menar med det är att när deras förväntningar på något ökar, ökar dras inre stress kraftigt, vilket ger svår hyperaktivitet.
Om hennes förväntning ökar hennes stress och du omedvetet svarar, genom att din egen stress ökar, så kanske det inte alls är sockret i sig?
Säger inte alls att jag har rätt, utan det här är bara egna funderingar när mina barn far iväg....jag påverkas lätt själv av det. Genom att försöka minska min egen reaktion har jag märkt att jag lättare får ner deras.
Mindfullness har hjälpt mig mycket med att känna hur jag svarar på deras energier.
Ja, så är det ju många gånger, så som du beskriver.
Här är dock det vanligaste exemplet att hon vaknar tidigt en söndagsmorgon och smaskar i sig gårdagens överblivna godis innan någon orkat göra frukost. Vips så är hon skrikig och bökig. När hon en stund senare fått frukost (oftast ägg och annat kolhydratsnålt eftersom hon inte gillar mackor och flingor) är hon mer stabil igen.
Men självklart är det så som du säger, tex i samband med kalas. Då blir hon nog hyper typ 2 dagar innan så då är det definintivt inte sockrets "fel" att hon är i gasen på kalaset.
10
Ja, så är det ju många gånger, så som du beskriver.
Här är dock det vanligaste exemplet att hon vaknar tidigt en söndagsmorgon och smaskar i sig gårdagens överblivna godis innan någon orkat göra frukost. Vips så är hon skrikig och bökig. När hon en stund senare fått frukost (oftast ägg och annat kolhydratsnålt eftersom hon inte gillar mackor och flingor) är hon mer stabil igen.
Men självklart är det så som du säger, tex i samband med kalas. Då blir hon nog hyper typ 2 dagar innan så då är det definintivt inte sockrets "fel" att hon är i gasen på kalaset.
Det stämmer bra det att det är den koncentrerade energin som kanaliseras som är viktigare än själva insatserna i sig oftast. Klokt fångat av dig, det är något som ofta är svårt för folk att greppa. Man kan också kalla det placebo effekt i viss mån.
12
Det stämmer bra det att det är den koncentrerade energin som kanaliseras som är viktigare än själva insatserna i sig oftast. Klokt fångat av dig, det är något som ofta är svårt för folk att greppa. Man kan också kalla det placebo effekt i viss mån.
Det finns alltid något som man kan göra bättre och hela tiden ser man mer och man förstår mer. Detta med npf diagnoser har öppnat mina ögon för att bättre kunna förstå mig på människor.
13
Och jag håller med även dig helt och hållet
Det finns alltid något som man kan göra bättre och hela tiden ser man mer och man förstår mer. Detta med npf diagnoser har öppnat mina ögon för att bättre kunna förstå mig på människor.
Rent socker kan ha en viss påverkan på enskilda individer helt säkert, men att det skulle vara särskilt vanligt eller utbrett tror jag inte på. Det är mer som en modern myt.
Rent socker är för övrigt inte en "normal" del av människans kost. Vi behöver kolhydrater men inte i formen av raffinerat socker.
14
Rent socker kan ha en viss påverkan på enskilda individer helt säkert, men att det skulle vara särskilt vanligt eller utbrett tror jag inte på. Det är mer som en modern myt.
Rent socker är för övrigt inte en "normal" del av människans kost. Vi behöver kolhydrater men inte i formen av raffinerat socker.
"Eftersom vår tillvaro är dynamisk så behöver vi ofta hitta nya lösningar allt eftersom tiden går."
Det ovan citerade är något viktigt att förstå, det finns inga mirakellösningar som fungerar för alltid. Det är ett enda stort och ständigt samspel mellan tusentals olika faktorer.
15
"Eftersom vår tillvaro är dynamisk så behöver vi ofta hitta nya lösningar allt eftersom tiden går."
Det ovan citerade är något viktigt att förstå, det finns inga mirakellösningar som fungerar för alltid. Det är ett enda stort och ständigt samspel mellan tusentals olika faktorer.
Jo, visst är det så att en del reagerar mer på att sockernivåerna åker berg och dalbana, ingen mår egentligen bra av det!
Mina blir stökiga bara av att rutiner rubbas, som om jag inte går upp som vanligt med dem för att det är helg, tex. Som i morse, då vakande jag av att de brottades i lillebrors säng och stojade som bara den, höstlov innebär inte sovmorgon här inte
Kanske blir hon uppvarvad av att det är lite "förbjudet" att äta godis innan frukost? Jag bara säger nu, jag har säkert fel, men det var den tanken, som kom in i min hjärna bara så där
16
Jo, visst är det så att en del reagerar mer på att sockernivåerna åker berg och dalbana, ingen mår egentligen bra av det!
Mina blir stökiga bara av att rutiner rubbas, som om jag inte går upp som vanligt med dem för att det är helg, tex. Som i morse, då vakande jag av att de brottades i lillebrors säng och stojade som bara den, höstlov innebär inte sovmorgon här inte
Kanske blir hon uppvarvad av att det är lite "förbjudet" att äta godis innan frukost? Jag bara säger nu, jag har säkert fel, men det var den tanken, som kom in i min hjärna bara så där
Haha, nej det är sockret faktiskt. Det är helt ok att äta godis här nästan när som helst, vi är väldigt slappa med sånt
Och det är så mycket mer än bara sockerintag som ställer till det för henne/oss så det må vara hänt att hon stökar loss av godis.
Sen tror jag egentligen inte att det är sockret i sig som gör att hon blir stökig/skrikig av att äta det. Jag tror att det är det efterföljande blodsockerfallet som gör det.
Jag tror att för dem som är blodsockerkänsliga är det starka hormonsvar som ligger bakom tex hyperaktivitetsreaktionen vid godissmaskande. Det är ju känt att ett högt blodsocker leder till hög insulininsöndring. Hög insulininsöndring leder till lågt blodsocker. Lågt blodsocker löser kroppen med att "ropa på mer socker" och om inte socker (eller annat bränsle) tillförs aktiveras det system som frigör socker ur glykosdepåerna i levern och det är bla adrenalin och cortisol som frigör glukos ur depåerna. Och adrenalin ger ett svar som höjer aktivitets- och aggressivitetsnivån.
Undrar om det finns ett individsamband mellan att vara känslig för lågt blodsocker (bli arg vid hunger) och att bli hyper av sockerintag?
17
Haha, nej det är sockret faktiskt. Det är helt ok att äta godis här nästan när som helst, vi är väldigt slappa med sånt
Och det är så mycket mer än bara sockerintag som ställer till det för henne/oss så det må vara hänt att hon stökar loss av godis.
Sen tror jag egentligen inte att det är sockret i sig som gör att hon blir stökig/skrikig av att äta det. Jag tror att det är det efterföljande blodsockerfallet som gör det.
Jag tror att för dem som är blodsockerkänsliga är det starka hormonsvar som ligger bakom tex hyperaktivitetsreaktionen vid godissmaskande. Det är ju känt att ett högt blodsocker leder till hög insulininsöndring. Hög insulininsöndring leder till lågt blodsocker. Lågt blodsocker löser kroppen med att "ropa på mer socker" och om inte socker (eller annat bränsle) tillförs aktiveras det system som frigör socker ur glykosdepåerna i levern och det är bla adrenalin och cortisol som frigör glukos ur depåerna. Och adrenalin ger ett svar som höjer aktivitets- och aggressivitetsnivån.
Undrar om det finns ett individsamband mellan att vara känslig för lågt blodsocker (bli arg vid hunger) och att bli hyper av sockerintag?
och jag säger att vi inte behöver kolhydrater. Jag själv äter en kost med mycket lågt kolhydratintag sedan april månad, LCHF. Men det är ett annat snack.
18
och jag säger att vi inte behöver kolhydrater. Jag själv äter en kost med mycket lågt kolhydratintag sedan april månad, LCHF. Men det är ett annat snack.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
