Jag blir galen på mitt ex (vill helst inte skriva "mitt" för jag vill inte han ska vara någonting! ). Han är hemskt elak mot mig, slår direkt på mina svagheter, och liksom förgör mig inifrån och ut! Har aldrig träffat en sån här människa i hela mitt liv tidigare, så jag vet inte hur jag ska tackla det riktigt. Hade vi inte ett barn tillsammans, så slapp jag ju se honom mer, men nu? Vad gör man? Hur gör ni som har barn med tidigare partners? Jag tänker mest då på dem som man har svårt att umgås med på ett civiliserat sätt. Hur gör man för att det inte ska påverka barnet, eller i alla fall så lite som möjligt? Ja, egentligen vet jag väl svaret, umgås så lite som möjligt. Det blir nog lösningen för oss i alla fall. Men det är jobbigt när barnet pratar om pappan, man måste liksom hålla god min.
Har läst om såna här människor, bland annat i senaste Tara om "hälsofarliga relationer". De är ofta mycket charmiga och det kan vara underbart när det är bra. Liknar väl psykopaten lite.
Ja, jag behövde bara skriva av mig lite, tack för att ni läser. :-)
1
Aaaargghhhh! Jag blir galen på mitt ex (vill helst inte skriva "mitt" för jag vill inte han ska vara någonting! ). Han är hemskt elak mot mig, slår direkt på mina svagheter, och liksom förgör mig inifrån och ut! Har aldrig träffat en sån här människa i hela mitt liv tidigare, så jag vet inte hur jag ska tackla det riktigt. Hade vi inte ett barn tillsammans, så slapp jag ju se honom mer, men nu? Vad gör man? Hur gör ni som har barn med tidigare partners? Jag tänker mest då på dem som man har svårt att umgås med på ett civiliserat sätt. Hur gör man för att det inte ska påverka barnet, eller i alla fall så lite som möjligt? Ja, egentligen vet jag väl svaret, umgås så lite som möjligt. Det blir nog lösningen för oss i alla fall. Men det är jobbigt när barnet pratar om pappan, man måste liksom hålla god min.
Har läst om såna här människor, bland annat i senaste Tara om "hälsofarliga relationer". De är ofta mycket charmiga och det kan vara underbart när det är bra. Liknar väl psykopaten lite.
Ja, jag behövde bara skriva av mig lite, tack för att ni läser. :-)
nej, jag har försökt prata med honom så många gånger, men han slår dövörat till och slår bara ifrån sig. Han säger tex"ja, ja, säg du så, jag har hört det förut, det är inte så, jag är så trött på att höra det där..."
3
nej, jag har försökt prata med honom så många gånger, men han slår dövörat till och slår bara ifrån sig. Han säger tex"ja, ja, säg du så, jag har hört det förut, det är inte så, jag är så trött på att höra det där..."
Han verkar inte bry sig eller fatta. Jag ser hur vårt barn blir förvirrat när vi är tillsammans och han är elak mot mig och det blir konstig stämning. Han känner ju att det är konstigt men förstår inte vad det är. Då känner jag ansvar att liksom "buffra" och försöka få det normalt, vilket är tungt och jag blir så ledsen över att det är såhär, och sonen ska behöva uppleva det. Ska försöka minimera kontakten med pappan, tror det kommer hjälpa, då får han mindre makt över mig.
5
Han verkar inte bry sig eller fatta. Jag ser hur vårt barn blir förvirrat när vi är tillsammans och han är elak mot mig och det blir konstig stämning. Han känner ju att det är konstigt men förstår inte vad det är. Då känner jag ansvar att liksom "buffra" och försöka få det normalt, vilket är tungt och jag blir så ledsen över att det är såhär, och sonen ska behöva uppleva det. Ska försöka minimera kontakten med pappan, tror det kommer hjälpa, då får han mindre makt över mig.
Vi har gått lite i terapi, pratat med psykologer (gjorde vi redan när jag var gravid), men det hjälper inte. Då när jag försökt förklara hur det är, har de inte riktigt trott på mig (har känts så i alla fall), han är så bra på att "vara trevlig" när det behövs. Har försökt prata med hans svägerska också, men hon och hans bror verkar inte vilja se eller ta i det. Tror de vet att han inte behandlar mig väl alltid dock.
8
Vi har gått lite i terapi, pratat med psykologer (gjorde vi redan när jag var gravid), men det hjälper inte. Då när jag försökt förklara hur det är, har de inte riktigt trott på mig (har känts så i alla fall), han är så bra på att "vara trevlig" när det behövs. Har försökt prata med hans svägerska också, men hon och hans bror verkar inte vilja se eller ta i det. Tror de vet att han inte behandlar mig väl alltid dock.
Jag tog med honom till bvc-psykologen nyligen. Det hjälpte inte så mycket, för han vill inte erkänna det hela liksom. Dock pratade jag med psykologen själv idag, och han höll med mig i det jag sa, och han sa att han inte hade "gått på" det som sonens pappa sagt, utan "sett igenom" honom. Han höll med mig i att jag just nu bör minimera kontakten med honom. Jag frågade lite om varför han gör såhär, och psykologen sa att han förmodligen inte vet det själv, men att det handlar lite om att han är besviken på att det tagit slut mellan oss, och att han inte vet hur han ska handskas med de känslor han upplever.
11
Jag tog med honom till bvc-psykologen nyligen. Det hjälpte inte så mycket, för han vill inte erkänna det hela liksom. Dock pratade jag med psykologen själv idag, och han höll med mig i det jag sa, och han sa att han inte hade "gått på" det som sonens pappa sagt, utan "sett igenom" honom. Han höll med mig i att jag just nu bör minimera kontakten med honom. Jag frågade lite om varför han gör såhär, och psykologen sa att han förmodligen inte vet det själv, men att det handlar lite om att han är besviken på att det tagit slut mellan oss, och att han inte vet hur han ska handskas med de känslor han upplever.
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
