Jag tycker det är jättesvårt att bli vän med andra mammor häromkring. Alltså, jag kanske retar upp någon nu, men det känns som kvinnor blir lite konstiga när de får barn. Det är som de bevakar någon sorts territorium, deras lilla familje-mamma-barn-värld som de bara släpper in vissa människor i. Som om det är något så himla speciellt. Jag tycker det är lite löjligt faktiskt. Vi är ju samma tjejer och kvinnor som innan vi fick barn. Och egentligen skiter jag i deras lilla värld, men alla behöver ju vänner och jag skulle tycka det vore kul att prata om allt som vi upplever som mammor, lite så som vi gör här i forumet.
Det finns några som inte är såna, och jag får försöka hitta dessa och prata med dem ju, men jag tycker inte det skulle behöva vara såhär svårt. Har upplevt detta ända sedan sonen var liten. Vet inte om det är samma på andra ställen. Jag tycker det är mycket lättare att få kontakt med andra mammor i en ort här i närheten.
Det blir ju lite konstigt ibland, när barnen leker jättebra tillsammans, men vi vuxna pratar inte med varandra. Ja, kanske beror det delvis på mig, och kanske lär jag känna dem med tiden. Vissa är ju lite mindre komplicerade och pratar med mig lite grann i alla fall.
1
bli vän med andra mammor Jag tycker det är jättesvårt att bli vän med andra mammor häromkring. Alltså, jag kanske retar upp någon nu, men det känns som kvinnor blir lite konstiga när de får barn. Det är som de bevakar någon sorts territorium, deras lilla familje-mamma-barn-värld som de bara släpper in vissa människor i. Som om det är något så himla speciellt. Jag tycker det är lite löjligt faktiskt. Vi är ju samma tjejer och kvinnor som innan vi fick barn. Och egentligen skiter jag i deras lilla värld, men alla behöver ju vänner och jag skulle tycka det vore kul att prata om allt som vi upplever som mammor, lite så som vi gör här i forumet.
Det finns några som inte är såna, och jag får försöka hitta dessa och prata med dem ju, men jag tycker inte det skulle behöva vara såhär svårt. Har upplevt detta ända sedan sonen var liten. Vet inte om det är samma på andra ställen. Jag tycker det är mycket lättare att få kontakt med andra mammor i en ort här i närheten.
Det blir ju lite konstigt ibland, när barnen leker jättebra tillsammans, men vi vuxna pratar inte med varandra. Ja, kanske beror det delvis på mig, och kanske lär jag känna dem med tiden. Vissa är ju lite mindre komplicerade och pratar med mig lite grann i alla fall.
Känner inte igen mig alls, faktiskt. Har lärt känna hundratals nya människor sen jag fick barn, har aldrig haft ett mer socialt liv än nu! Och 99% av dessa är mammor. Men jag är väldigt oblyg själv, jag inleder gärna samtal med andra och har bytt nummer med mammor jag bara stått bredvid på t-banan i en kvart. Du får se det som att ragga en partner, fast du raggar en mammakompis. Man måste bjuda på sig själv för att få komma till!
3
Känner inte igen mig alls, faktiskt. Har lärt känna hundratals nya människor sen jag fick barn, har aldrig haft ett mer socialt liv än nu! Och 99% av dessa är mammor. Men jag är väldigt oblyg själv, jag inleder gärna samtal med andra och har bytt nummer med mammor jag bara stått bredvid på t-banan i en kvart. Du får se det som att ragga en partner, fast du raggar en mammakompis. Man måste bjuda på sig själv för att få komma till!
Det som jag har märkt när jag är på öppna förskolan är att mammorna oftast umgås i sina små grupper där de känner varandra och de bjuder inte så gärna in mig som de inte känner till samtal. Jag får själv bjuda till för att de ska prata med mig. Jag tycker att det är ganska så viktigt att lära känna andra mammor eftersom man kommer att träffa dem under alla år som barnen växer upp. Jag ska försöka börja på rytmik med T i missionskyrkan bara för att jag ska lära känna lite fler som har barn i samma ålder. Flera mammor som jag träffar på öppna förskolan har gått i parallelklasser till min dotter så de tycker kankse att jag är en gammal gumma som inte har något vettigt att komma med?
4
Det som jag har märkt när jag är på öppna förskolan är att mammorna oftast umgås i sina små grupper där de känner varandra och de bjuder inte så gärna in mig som de inte känner till samtal. Jag får själv bjuda till för att de ska prata med mig. Jag tycker att det är ganska så viktigt att lära känna andra mammor eftersom man kommer att träffa dem under alla år som barnen växer upp. Jag ska försöka börja på rytmik med T i missionskyrkan bara för att jag ska lära känna lite fler som har barn i samma ålder. Flera mammor som jag träffar på öppna förskolan har gått i parallelklasser till min dotter så de tycker kankse att jag är en gammal gumma som inte har något vettigt att komma med?
Ja det är lite så jag känner att det är på öppna förskolan. Därför har jag inte varit där så mycket, men Johan tycker det är så kul där. Ofta är det ju barn från hans dagis där. Ja, som du säger så kommer man ju träffa dessa mammor länge framöver och när barnen leker så känns det konstigt att inte prata med deras mammor (och pappor). Jag borde nog som rubyblue bli lite bättre på att ta kontakt, men ibland känns som en vägg att ta sig igenom. Dock är det annorlunda i Båstad. Där är det mycket lättare att få kontakt och prata. Så det är liksom inte bara jag.
Det är också en annan sak som är rätt lustig. Johan är rätt populär bland barnen på dagis, och det är ju bra. Jag har fått höra flera gånger att de andra barnen pratar om honom hemma och så. Så alla vet vem han är och hejar glatt på honom, men knappt på mig! Känns skitskumt. Är ju glad för hans skull, men känns som sagt lite konstigt. Känner ofta att folk har förutfattade meningar om mig. Ingen aning varför.
Ja, jag får helt enkelt bli lite mer framåt när det gäller detta, det är ju enda lösningen.
5
Ja det är lite så jag känner att det är på öppna förskolan. Därför har jag inte varit där så mycket, men Johan tycker det är så kul där. Ofta är det ju barn från hans dagis där. Ja, som du säger så kommer man ju träffa dessa mammor länge framöver och när barnen leker så känns det konstigt att inte prata med deras mammor (och pappor). Jag borde nog som rubyblue bli lite bättre på att ta kontakt, men ibland känns som en vägg att ta sig igenom. Dock är det annorlunda i Båstad. Där är det mycket lättare att få kontakt och prata. Så det är liksom inte bara jag.
Det är också en annan sak som är rätt lustig. Johan är rätt populär bland barnen på dagis, och det är ju bra. Jag har fått höra flera gånger att de andra barnen pratar om honom hemma och så. Så alla vet vem han är och hejar glatt på honom, men knappt på mig! Känns skitskumt. Är ju glad för hans skull, men känns som sagt lite konstigt. Känner ofta att folk har förutfattade meningar om mig. Ingen aning varför.
Ja, jag får helt enkelt bli lite mer framåt när det gäller detta, det är ju enda lösningen.
Jag har upplevt det ungefär likadant. Bor ju på en mindre ort och tror att många av de andra känner varann sen innan, de har gått i skolan ihop o så. Dels är jag inflyttad o dels är jag äldre än de flesta, om de nu vet om det, det vet jag inte? Jag hade rätt stora förhoppningar om att få nya vänner via barnen, men så har det inte riktigt blivit. Nu "lider" jag inte direkt av det, jag har gjort (i eget tycke) rätt ambitiösa försök och kan inte göra mer tror jag. Jag försökte med ÖF när marsianen var liten, men nu har jag ingen lust att försöka igen, även om det kanske vore möjligt. De flesta där har ju _små_ barn nu, inte 3åringar och då kan det lixom kvitta.
8
Jag har upplevt det ungefär likadant. Bor ju på en mindre ort och tror att många av de andra känner varann sen innan, de har gått i skolan ihop o så. Dels är jag inflyttad o dels är jag äldre än de flesta, om de nu vet om det, det vet jag inte? Jag hade rätt stora förhoppningar om att få nya vänner via barnen, men så har det inte riktigt blivit. Nu "lider" jag inte direkt av det, jag har gjort (i eget tycke) rätt ambitiösa försök och kan inte göra mer tror jag. Jag försökte med ÖF när marsianen var liten, men nu har jag ingen lust att försöka igen, även om det kanske vore möjligt. De flesta där har ju _små_ barn nu, inte 3åringar och då kan det lixom kvitta.
När jag var mammaledig med Hilda så kände jag mig rätt ensam. Hade ingen organiserad mammagrupp då all personal gick åt till vaccinering mot svininfluensan, vilket annars många verkar ha haft möjlighet att träffa folk. Och när man hämtar o lämnar på förskolan så är man ju inriktad på det, och folk är inte så intresserad att socialisera sig så mkt med andra föräldrar.
Däremot så är det milsvid skillnad nu när jag är hemma med Melker! Det är två mammor från Hildas dagis som också är mammalediga, ytterligare fyra som bor på min eller närliggande gator som jag lärt känna! Har träffat två av dem på promenad och helt enkelt börjat prata med dem om vem dom har i vagnen, hunden som de har i koppel etc. Vi bestämde tack vare en av dessa tjejer att träffas en gång varje vecka hemma hos varandra och de i sin tur kände till de andra två tjejerna som då kom med. Så vi är nu sju mammor som träffas o pratar varje onsdag, superkul! Och dessutom umgås vi ju i ibland i lekparken då det inte är dagisdagar, jättekul att kunna smsa nån och höra om de är leksugna! Det är ju också så skönt att känna dessa föräldrar då förhoppningsvis barnen kommer att leka rätt mkt med varandra.
Svårt att komma med tips hur man ska göra, men kanske försöka få kontakt med nån förälder på förskolan, höra om de vill komma å hälsa på en söndageftermiddag o leka en stund? Jag hoppas verkligen att du hittar nån, för jag håller med, det är jättesvårt i vanliga fall och jag känner mig väldigt lyckligt lottad...
9
När jag var mammaledig med Hilda så kände jag mig rätt ensam. Hade ingen organiserad mammagrupp då all personal gick åt till vaccinering mot svininfluensan, vilket annars många verkar ha haft möjlighet att träffa folk. Och när man hämtar o lämnar på förskolan så är man ju inriktad på det, och folk är inte så intresserad att socialisera sig så mkt med andra föräldrar.
Däremot så är det milsvid skillnad nu när jag är hemma med Melker! Det är två mammor från Hildas dagis som också är mammalediga, ytterligare fyra som bor på min eller närliggande gator som jag lärt känna! Har träffat två av dem på promenad och helt enkelt börjat prata med dem om vem dom har i vagnen, hunden som de har i koppel etc. Vi bestämde tack vare en av dessa tjejer att träffas en gång varje vecka hemma hos varandra och de i sin tur kände till de andra två tjejerna som då kom med. Så vi är nu sju mammor som träffas o pratar varje onsdag, superkul! Och dessutom umgås vi ju i ibland i lekparken då det inte är dagisdagar, jättekul att kunna smsa nån och höra om de är leksugna! Det är ju också så skönt att känna dessa föräldrar då förhoppningsvis barnen kommer att leka rätt mkt med varandra.
Svårt att komma med tips hur man ska göra, men kanske försöka få kontakt med nån förälder på förskolan, höra om de vill komma å hälsa på en söndageftermiddag o leka en stund? Jag hoppas verkligen att du hittar nån, för jag håller med, det är jättesvårt i vanliga fall och jag känner mig väldigt lyckligt lottad...
Det låter ju jätteknäppt! Ibland har jag upplevt att folk runtomkring har väldigt annorlunda syn på barnuppfostran än jag/vi och då blir det kanske inte att man umgås lika mycket med dem längre men i övrigt handlar det väldigt mycket om att faktiskt hitta tiden att umgås numera. Vardagen bara ramlar på liksom! När man är inne i rejset går tiden svindlande fort och man märker plötsligt hur länge sedan det var man träffade sina vänner.
Men det är ju något helt annat att uppleva att man inte släpps in! Det låter väldigt... Småstadssvenskt?!? Sök dig till de som är lite öppnare, det är nog bättre i längden! Hur är det med ställen dit folk går för att faktiskt umgås? Öppna förskolan tex? Där är man väl inte så mycket nu för tiden iofs. Lekparken?
11
Det låter ju jätteknäppt! Ibland har jag upplevt att folk runtomkring har väldigt annorlunda syn på barnuppfostran än jag/vi och då blir det kanske inte att man umgås lika mycket med dem längre men i övrigt handlar det väldigt mycket om att faktiskt hitta tiden att umgås numera. Vardagen bara ramlar på liksom! När man är inne i rejset går tiden svindlande fort och man märker plötsligt hur länge sedan det var man träffade sina vänner.
Men det är ju något helt annat att uppleva att man inte släpps in! Det låter väldigt... Småstadssvenskt?!? Sök dig till de som är lite öppnare, det är nog bättre i längden! Hur är det med ställen dit folk går för att faktiskt umgås? Öppna förskolan tex? Där är man väl inte så mycket nu för tiden iofs. Lekparken?
Det är ju en småstad eller nästan landet jag bor i. Och det är på öppna förskolan jag känner av detta mest. Jag är där eftersom jag är utan jobb just nu. Lekparken är nog bättre, fast det blir inte att jag pratar SÅ mycket med de andra föräldrarna där.
13
Det är ju en småstad eller nästan landet jag bor i. Och det är på öppna förskolan jag känner av detta mest. Jag är där eftersom jag är utan jobb just nu. Lekparken är nog bättre, fast det blir inte att jag pratar SÅ mycket med de andra föräldrarna där.
Oj vad tråkigt det låter. Har inte så mycket att jämföra med själv för jag är en sådan som tycker att man inte nödvändigtvis behöver ha så mycket gemensamt med någon bara för att de också fått barn... upplevde det så i vår mamma-grupp på BVC när jag var hemma med vår 1:a i alla fall. Sedan kan man ju träffa 100% rätt också såklart...
Men klart att det är kul att känna föräldrarna till barnen som bor i närheten av där man själv bor. Jag tänker att när barnen är lite större kommer de ju vara där hemma och leka och då vill jag ha lite koll på vad det är för vuxna också.
Jag är nog en sådan som bara travar på och börjar prata... väntar liksom inte på en inbjudan. Hur gör de andra mammorna? Svarar de inte på tilltal eller går de undan?
14
Oj vad tråkigt det låter. Har inte så mycket att jämföra med själv för jag är en sådan som tycker att man inte nödvändigtvis behöver ha så mycket gemensamt med någon bara för att de också fått barn... upplevde det så i vår mamma-grupp på BVC när jag var hemma med vår 1:a i alla fall. Sedan kan man ju träffa 100% rätt också såklart...
Men klart att det är kul att känna föräldrarna till barnen som bor i närheten av där man själv bor. Jag tänker att när barnen är lite större kommer de ju vara där hemma och leka och då vill jag ha lite koll på vad det är för vuxna också.
Jag är nog en sådan som bara travar på och börjar prata... väntar liksom inte på en inbjudan. Hur gör de andra mammorna? Svarar de inte på tilltal eller går de undan?
Njae, man känner ju att de har liksom taggarna utåt lite. Jag är en sån som känner in läget väldigt tydligt, vilket både är bra och dåligt. Svårt att beskriva, men när de pratar så pratar de med varandra. Jag försöker kanske säga något ibland, men det blir ingen längre pratstund, för de slutar snart prata med mig, och verkar inte intresserade av att fortsätta samtalet, genom att ställe frågor tillbaka, eller intressera sig för mig liksom. Jag får liksom ingen bra respons. Då tappar jag lusten, men bör väl som rubyblue skriver driva på lite mera. De ler liksom mot mig lite överseende, men går iväg om det tex är bara jag och två till kvar vid fikabordet.
Det var värre när jag var mammaledig tycker jag dock. Nu vet ju de på dagis vem Johan är, och då är det lite lättare att få kontakt med dagismammorna. Vi ses ju vi lämning och hämtning och det är några där som är mer pratsamma. Vissa är lite "sura", men dem kan man ju strunta i.
15
Skönt att du fixar sånt här bättre än jag.
Njae, man känner ju att de har liksom taggarna utåt lite. Jag är en sån som känner in läget väldigt tydligt, vilket både är bra och dåligt. Svårt att beskriva, men när de pratar så pratar de med varandra. Jag försöker kanske säga något ibland, men det blir ingen längre pratstund, för de slutar snart prata med mig, och verkar inte intresserade av att fortsätta samtalet, genom att ställe frågor tillbaka, eller intressera sig för mig liksom. Jag får liksom ingen bra respons. Då tappar jag lusten, men bör väl som rubyblue skriver driva på lite mera. De ler liksom mot mig lite överseende, men går iväg om det tex är bara jag och två till kvar vid fikabordet.
Det var värre när jag var mammaledig tycker jag dock. Nu vet ju de på dagis vem Johan är, och då är det lite lättare att få kontakt med dagismammorna. Vi ses ju vi lämning och hämtning och det är några där som är mer pratsamma. Vissa är lite "sura", men dem kan man ju strunta i.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Du får se det som att ragga en partner, fast du raggar en mammakompis. Man måste bjuda på sig själv för att få komma till! 
som inte har något vettigt att komma med?
