Hjääälp, jag blir galen

[Nidavi]

Hej alla kloka mammor

Nu måste jag be er om råd. Vår lilla marsipan är en _mycket_ bestämd ung dam på gott och ont. Vi är konsekventa och kör med samma regler så att hon ska veta vad som är och inte är förhandlingsbart. So far, inga problem. Grejen är den att hon är väldigt mycket för att putta/knuffa eller ibland t o m slå till sin 4-årige storebror (bara honom) just nu. Han är inte lika "tuff" som sin lillasyster utan viker gärna undan och gnäller, gråter och springer till oss istället för att säga ifrån vilket naturligtvis gör det ännu roligare för lillasyster.. Vi försöker även här vara konsekventa. Lyfta undan henne, tala om att det inte är ok, om det var någon sak involverad så åker den undan osv. Ingen som helst effekt.. Visst har vi (läs jag) tappat humöret och rivit i åt henne också men det gör det snarare värre.

Jag VET att det är en testingfas, storebror hade en likadan mot sin lillasyster men den gick väldigt snabbt över. Det gör det inte mindre frustrerande. Efter två sjukdagar med hela familjen under samma tak utan möjlighet till uteaktiviteter så kan vi säga att det har....eskalerat.

Hur gör ni? Är era barn änglar som aldrig puttas eller knuffas? Om inte, hur hanterar ni det? Alla bra tips mottages med stor tacksamhet!

[Lin-nea]

hehe... alldeles nyss var det en diskussion mellan tre mödrar ur denna grupp på facebook.

Låt oss säga såhär att det verkar vara åldersrelaterat.

Astrid är likadan, slåss, kastar grejer, gör saker hon inte får och skrattar, är omöjlig att byta blöja på och bryr sig inte det minsta om tillsägelser såvida man inte råkar ta i för mycket för då blir hon rädd och ledsen typ.

Jag tror det enda man kan göra är att försöka stå ut ut hitta aktiviteter som kan passa båda barnen. Ex härhemma gillar storasyster att göra pärlplattor och Astrid vill alltid vara med henne. Då har vi modell större indianpärlor till henne som hon klarar av att lägga.

Så jag har egentligen inga bra tips men jag förstår precis hur jobbigt det är. Mina barn måste rastas ordentligt varje dag annars blir de sjövilda.

[Petrea]

det enda man kan göra är nog att fortsätta vara bestämd och säga ifrån. Jag har läst lite om trotset i den här åldern och man behöver och kan inte vara konsekvent alltid, och det är ok att tappa humöret. Det man inte ska göra (vilket ni säkert inte gör) är att säga "du är dum" eller liknande uttryck, utan istället prata om själva handlingen, "du får inte göra så", "mamma blir arg när du gör så". Jag tyckte denna länken var rätt bra: http://www.1177.se/Halland/Tema/Barn...ckling-2-3-ar/

Jag pratade lite med en av lärarna på dagis vad jag skulle göra när Johan bara blir helt oregerlig, och hon sa att jag skulle säga ifrån så han möter motstånd, det mår han bra av. Annars blir det han som bestämmer hela tiden, och det är inte bra för någon.

[azza]

Oh, ja, här har vi fyra små änglar som _aldrig_ slåss, puttas, retas eller drar ut varandras grejer.... NOT Utan en lillasyster som skriker sig halvt fördärvad för att hon får "fel" tallrik, tar det hon vill ha ifrån syskonen, går in o hivar ner rubbet ur storebrors säng bara för att dj-las, ja, jag kan göra listan _väldigt_ lång... Och vi omväxlande ryar i, avleder, tröstar och skrattar åt eländet. Att göra lika varje gång, när varje situation är unik, det tror jag inte är mänskligt. För jag KAN inte göra lika oberoende av situationen, om jag står o lagar mat kan jag sätta henne på köksbänken, men om jag upptäcker att hon målat hallgolvet med tuschpennor är jag inte lika fördragsam... Har INGA tips annat än att trösta de drabbade syskonen och hantera busungen på nåt sätt o räkna till > 10 och tänka på att hon snart har växt upp och så småningom inte är lika änglalik längre. Utan är ute för länge på kvällarna, har tveksamma pojkvänner eller nåt annat som är mkt värre än att hiva alla soffkuddarna ur tv-soffan...

[mamma-66]

Just nu är Tirian snäll vid andra barn men han har varit hopplös i vissa perioder. Han har puttat på andra barn både på förskolan, öppna förskolan och när kompisar har varit här. Det har fungerta ganska bra för honom eftersom han är stor och stabil och väldigt strak. Det är liksom ingen som har puttat till baka på honom. Både jag och förskolepersonalen sa till honom att så får man inte göra men sen glömde han det och gjorde det igen. Han har puttat ner sina kompisar från stentrappor som går upp till ytterdörrar mm. Som tur är har ingen skadat sig allvarligt. Men nu har han slutat med det...peppar,peppar.
Det enda man kan göra är att sätta sig ner på barnets nivå och titta dem i ögonen och förklara att så kan man inte göra för då gör det ont på brorsan eller vem det nu är. Jag tror säkert att de förstår men sen är det en annan sak att sluta med det. Oj, inte lätt att vara hemma oinnan för husets dörrar med barn som tetas. Ett tag puttades T så mycket så jag drog mig för att gå till öppna förskolan.

[rubyblue]

Ingen ängel här inte.. Jag vet faktiskt inte riktigt vad man ska göra, känner mig lite handfallen. Vi är konsekventa men tycker inte att det gett någon omedelbar effekt, hoppas innerligt att det ger effekt på lång sikt istället.

[Fideli_76]

Vår lilla busunge hittar på massor av hyss och är absolut ingen ängel men mellan henne och storasyster är det nog ungefär jämnt lopp. Vi kör med time-out om det spårar ur för mycket och tillsägelser inte hjälper. Ellen tycker INTE om det så det "biter" rätt bra på henne. Man behöver bara ta till det i absoluta nödfall. Med storasyster var det värre, och är fortfarande i viss mån. Hon skiter liksom i de flesta konsekvenser hon får mer än vad lillasyster gör (som tycker det är jättehemskt bara att mamma och pappa höjer rösten till henne, eller till storasyster för den sakens skull...).

Tror att ni gör helt rätt... man får markera när de gör något fel, lyfta bort barnet handgripligen funkar ju om de är två som bråkar och vara konsekvent med varningar och konsekvenser varvat med positiv feedback också... att berömma mycket när barnet gör något bra, även om det bara är något litet. Ibland kan man komma längre det hållet och det är också lätt att fastna i spåret att mamma och pappa alltid gnäller och att barnet därför bara slutar lyssna helt enkelt. Och så får man vara uthållig...

Lycka till.

[Nidavi]

Hahaha, vad skönt att höra att vi inte är ensamma (vilket jag väl inte trodde egentligen..). Det är bara att fortsätta helt enkelt. I morse när hon puttade sin bror mitt framför mig så lyfte jag bort henne, satte mig på gul och frågade allvarligt, -Ellinor, får man puttas? varpå hon lika allvarligt tittar mig i ögonen, nickar ock säger med eftertryck -Jaa a!
Som man frågar får man svar..