Natten till 3 november började jag känna av "mensvärk" och sen värkar. Då var klockan ca 05.00. Jag började klocka värkarna runt 08.00 och då var det ca 7 minuter emellan. Smärtan var inte alls stark, och jag gjorde mig redo för att försöka stanna hemma så länge som möjligt, ville inte åka in för att sen bli hemskickad. Klockan 12.00 var det fortfarande 7 minuter emellan men nu började det kännas mer. När klockan var ca 13.30 hade jag tre värkar på 10 minuter och ringde jag efter sambon som kom hem direkt redo för att åka in. Vi ringde till DS förlossning där vi hade "förtur", men det var fullt. De sa att om vi kunde hålla oss i några timmar och ringa igen så kanske det skulle finnas plats. Kändes inte som ett alternativt nu när verkarna kom ganska tätt så det fick bli KS i Solna istället. Väl i undersökningsrummet blev jag undersökt och jag fick veta att jag var öppen 3 cm, jippi! Latensfasen var över och klockan var ca 15.00 den 3 November. Vi gick vidare till förlossningsrummet där jag blev bästa vän med lustgasen. Enligt USK och BM brukar de flesta öppna sig ca 1 cm i timmen så jag hoppades stenhårt på det. Blev väldigt besviken när de undersökte mig igen efter ca 3 timmar och jag bara var öppen 4 cm. Nu började värkarna verkligen kännas och när de frågade om jag ville ha epidural sa jag JA direkt! Tog en stund då narkosläkaren såklart fick något akut precis när han var inne hos mig, men när jag väl fick det sen var det underbart! Jag kände inte alls av värkarna. Då var klockan ca 21.00. En timme efter det var jag öppen 8-9 cm, äntligen börjar det hända något! Sen runt midnatt gick vattnet spontant och jag var öppen 10 cm. Nu var jag verkligen redo för bebis!!! Då hände det som inte fick hända. Vi testade olika ställningar för att bebisen skulle komma längre ner och plötsligt började hans fosterljud sjunka. Det sjönk och sjönk och plötsligt hör jag USK och BM säga, vi måste få ut bebisen NU! Kalla på läkare! Det rusade in läkare i rummet och jag och min sambo blev jätteoroliga. De gjorde olika tester och till slut kom fosterljuden tillbaka. Bara sådär. Läkarna gick igen, men BM sa att vi fortfarande behöver få ut barnet relativt fort. Då fick jag dropp för att påskynda värkarbetet och sen var det bara att krysta. Vår lille kille kom sen ut strax innan 03.00. En jättefin kille!
Vi är så glada att vi har honom! Han är vår lilla ögonsten!
1
Förlossningsberättelse Hej,
bättre sent än aldrig...
....vår lilla kille föddes 4 November.
Natten till 3 november började jag känna av "mensvärk" och sen värkar. Då var klockan ca 05.00. Jag började klocka värkarna runt 08.00 och då var det ca 7 minuter emellan. Smärtan var inte alls stark, och jag gjorde mig redo för att försöka stanna hemma så länge som möjligt, ville inte åka in för att sen bli hemskickad. Klockan 12.00 var det fortfarande 7 minuter emellan men nu började det kännas mer. När klockan var ca 13.30 hade jag tre värkar på 10 minuter och ringde jag efter sambon som kom hem direkt redo för att åka in. Vi ringde till DS förlossning där vi hade "förtur", men det var fullt. De sa att om vi kunde hålla oss i några timmar och ringa igen så kanske det skulle finnas plats. Kändes inte som ett alternativt nu när verkarna kom ganska tätt så det fick bli KS i Solna istället. Väl i undersökningsrummet blev jag undersökt och jag fick veta att jag var öppen 3 cm, jippi! Latensfasen var över och klockan var ca 15.00 den 3 November. Vi gick vidare till förlossningsrummet där jag blev bästa vän med lustgasen. Enligt USK och BM brukar de flesta öppna sig ca 1 cm i timmen så jag hoppades stenhårt på det. Blev väldigt besviken när de undersökte mig igen efter ca 3 timmar och jag bara var öppen 4 cm. Nu började värkarna verkligen kännas och när de frågade om jag ville ha epidural sa jag JA direkt! Tog en stund då narkosläkaren såklart fick något akut precis när han var inne hos mig, men när jag väl fick det sen var det underbart! Jag kände inte alls av värkarna. Då var klockan ca 21.00. En timme efter det var jag öppen 8-9 cm, äntligen börjar det hända något! Sen runt midnatt gick vattnet spontant och jag var öppen 10 cm. Nu var jag verkligen redo för bebis!!! Då hände det som inte fick hända. Vi testade olika ställningar för att bebisen skulle komma längre ner och plötsligt började hans fosterljud sjunka. Det sjönk och sjönk och plötsligt hör jag USK och BM säga, vi måste få ut bebisen NU! Kalla på läkare! Det rusade in läkare i rummet och jag och min sambo blev jätteoroliga. De gjorde olika tester och till slut kom fosterljuden tillbaka. Bara sådär. Läkarna gick igen, men BM sa att vi fortfarande behöver få ut barnet relativt fort. Då fick jag dropp för att påskynda värkarbetet och sen var det bara att krysta. Vår lille kille kom sen ut strax innan 03.00. En jättefin kille!
Vi är så glada att vi har honom! Han är vår lilla ögonsten!
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
