den här gången heller. Jag är ledsen och besviken, men glad att vi fick veta såhär tidigt. Sist fick vi beskedet i v 20 och nu är jag i v 10. Inte heller den här gången har kroppen stött ut fostret, och det är det värsta. Jag är arg på min kropp, vafan ska den hålla på och spara på det där för?
Iallafall, nu mäter de hcg-halten idag och sen på måndag så att den går ner, och så gör de ett ul till på akuten, dit jag kommer få åka om hcg-halten gått ner. Men sen sa de att jag kommer bli inlagd? Jag skulle få tabletter, det blir väl aborttabletter då tänker jag, men alltså måste jag stanna där? Jag vill inte, jag orkar inte ligga på sjukhus och stöta ut ett missfall till. Jag vill vara hemma. Som en tjurig unge känner jag mig.
Fan.
Det blev ingen bebis, den här gången heller. Jag är ledsen och besviken, men glad att vi fick veta såhär tidigt. Sist fick vi beskedet i v 20 och nu är jag i v 10. Inte heller den här gången har kroppen stött ut fostret, och det är det värsta. Jag är arg på min kropp, vafan ska den hålla på och spara på det där för?
Iallafall, nu mäter de hcg-halten idag och sen på måndag så att den går ner, och så gör de ett ul till på akuten, dit jag kommer få åka om hcg-halten gått ner. Men sen sa de att jag kommer bli inlagd? Jag skulle få tabletter, det blir väl aborttabletter då tänker jag, men alltså måste jag stanna där? Jag vill inte, jag orkar inte ligga på sjukhus och stöta ut ett missfall till. Jag vill vara hemma. Som en tjurig unge känner jag mig.
Fan.
den här gången heller. Jag är ledsen och besviken, men glad att vi fick veta såhär tidigt. Sist fick vi beskedet i v 20 och nu är jag i v 10. Inte heller den här gången har kroppen stött ut fostret, och det är det värsta. Jag är arg på min kropp, vafan ska den hålla på och spara på det där för?
Iallafall, nu mäter de hcg-halten idag och sen på måndag så att den går ner, och så gör de ett ul till på akuten, dit jag kommer få åka om hcg-halten gått ner. Men sen sa de att jag kommer bli inlagd? Jag skulle få tabletter, det blir väl aborttabletter då tänker jag, men alltså måste jag stanna där? Jag vill inte, jag orkar inte ligga på sjukhus och stöta ut ett missfall till. Jag vill vara hemma. Som en tjurig unge känner jag mig.
Fan.
Tycker så synd om dig Det är fruktansvärt det här. Ligger själv just nu på avdelning och väntar på att komman in på operation (skrapning) Man mår verkligen skit.
Kan bara skicka alla styrkekramar jag har till dig.
3
den här gången heller. Jag är ledsen och besviken, men glad att vi fick veta såhär tidigt. Sist fick vi beskedet i v 20 och nu är jag i v 10. Inte heller den här gången har kroppen stött ut fostret, och det är det värsta. Jag är arg på min kropp, vafan ska den hålla på och spara på det där för?
Iallafall, nu mäter de hcg-halten idag och sen på måndag så att den går ner, och så gör de ett ul till på akuten, dit jag kommer få åka om hcg-halten gått ner. Men sen sa de att jag kommer bli inlagd? Jag skulle få tabletter, det blir väl aborttabletter då tänker jag, men alltså måste jag stanna där? Jag vill inte, jag orkar inte ligga på sjukhus och stöta ut ett missfall till. Jag vill vara hemma. Som en tjurig unge känner jag mig.
Fan.
Tycker så synd om dig Det är fruktansvärt det här. Ligger själv just nu på avdelning och väntar på att komman in på operation (skrapning) Man mår verkligen skit.
Kan bara skicka alla styrkekramar jag har till dig.
Är det månne så att de vill lägga in en för att det är vanligt att man blir skrapad vid ett ma? Vafan, jag vill inte.
Jag fick konstaterat i sönd. att fostret inte hade hjärtslag. Efter att ha träffat läkare i tisdags så sa jag själv att jag ville ha skrapning. Tyckte det kändes så hemskt blöda ut och vad man skulle se. Sedan har jag läst att det ofta verkar sluta med skrapning. Läkaren verkade hålla med mig men ville att jag skulle bestämma. Fostret hade hunnit bli 2,5 cm. Efter idag känns det som ett bra beslut. Skönt att bara få somna ifrån allt och vakna när det var klart. Nu kvarstår "bara" den psykiska smärtan.
Jag vill inte råda dig till ditt beslut men för mig kändes det lättare.
Jag vet var du tidigare gått igenom och det är fruktansvärt Kunde man bestämma skulle ingen behöva vara med om sådant. Tycker att det kunnat få vara din tur den här gången att bara få vara glad.
Att välja känns som att välja mellan pest och kolera. Den värsta smärtan sitter iallafall i själen. Kramar
5
Är det månne så att de vill lägga in en för att det är vanligt att man blir skrapad vid ett ma? Vafan, jag vill inte.
Jag fick konstaterat i sönd. att fostret inte hade hjärtslag. Efter att ha träffat läkare i tisdags så sa jag själv att jag ville ha skrapning. Tyckte det kändes så hemskt blöda ut och vad man skulle se. Sedan har jag läst att det ofta verkar sluta med skrapning. Läkaren verkade hålla med mig men ville att jag skulle bestämma. Fostret hade hunnit bli 2,5 cm. Efter idag känns det som ett bra beslut. Skönt att bara få somna ifrån allt och vakna när det var klart. Nu kvarstår "bara" den psykiska smärtan.
Jag vill inte råda dig till ditt beslut men för mig kändes det lättare.
Jag vet var du tidigare gått igenom och det är fruktansvärt Kunde man bestämma skulle ingen behöva vara med om sådant. Tycker att det kunnat få vara din tur den här gången att bara få vara glad.
Att välja känns som att välja mellan pest och kolera. Den värsta smärtan sitter iallafall i själen. Kramar
Jag hoppas du mår bättre nu. Eller "bättre", att det känns skönt att den fysiska biten är över iallafall.
Jag tyckte skrapningen var som ett avslut förra gången, konstigt nog. Nästan alla tyckte det var det värsta, men jag vaknade och kände mig ren om man säger. Den här gången vet jag inte, det känns jobbigt att tänka på att åka dit igen och liksom genomgå samma sak en gång till. Fast det är ju inte samma sak, riktigt.
Du, jag hoppas att både du och jag om nåt år eller så sitter med en varsin bebis och kan tänka på den här tiden som något förfärligt men ganska reparerat.
Kram!
6
Jag hoppas du mår bättre nu. Eller "bättre", att det känns skönt att den fysiska biten är över iallafall.
Jag tyckte skrapningen var som ett avslut förra gången, konstigt nog. Nästan alla tyckte det var det värsta, men jag vaknade och kände mig ren om man säger. Den här gången vet jag inte, det känns jobbigt att tänka på att åka dit igen och liksom genomgå samma sak en gång till. Fast det är ju inte samma sak, riktigt.
Du, jag hoppas att både du och jag om nåt år eller så sitter med en varsin bebis och kan tänka på den här tiden som något förfärligt men ganska reparerat.
Kram!
Jag hoppas du mår bättre nu. Eller "bättre", att det känns skönt att den fysiska biten är över iallafall.
Jag tyckte skrapningen var som ett avslut förra gången, konstigt nog. Nästan alla tyckte det var det värsta, men jag vaknade och kände mig ren om man säger. Den här gången vet jag inte, det känns jobbigt att tänka på att åka dit igen och liksom genomgå samma sak en gång till. Fast det är ju inte samma sak, riktigt.
Du, jag hoppas att både du och jag om nåt år eller så sitter med en varsin bebis och kan tänka på den här tiden som något förfärligt men ganska reparerat.
Kram!
Idag känns det lite bättre faktiskt. Jag blöder nästan inget.
Jag håller också tummarna för att vi har en liten en om något år. Men det känns tveksamt när det gäller mig. Har 2 barn sedan innan på 5 och 7 år. Jag vill jättegärna ha ett till barn men inte min sambo Den här 3:an som aldrig blev var inte planerad men jag längtade verkligen efter det barnet. Nu känns min längtan ännu större efter ett 3:e barn. Min sambo däremot ser alla nackdelar ist som att han är rädd att han inte ska orka, att det ska vara något fel på barnet mm. Det blir nog svårt att locka honom till ett försök till
Dessutom så känns det som att åren går så snabbt och snart så kanske det inte är lika lätt och skaffa barn. Jag blir snart 34 år så några år har jag väl på mig :/
Vi får se hur framtiden blir. Önskar dig/ er all lycka om ni försöker igen
Många kramar
7
Jag hoppas du mår bättre nu. Eller "bättre", att det känns skönt att den fysiska biten är över iallafall.
Jag tyckte skrapningen var som ett avslut förra gången, konstigt nog. Nästan alla tyckte det var det värsta, men jag vaknade och kände mig ren om man säger. Den här gången vet jag inte, det känns jobbigt att tänka på att åka dit igen och liksom genomgå samma sak en gång till. Fast det är ju inte samma sak, riktigt.
Du, jag hoppas att både du och jag om nåt år eller så sitter med en varsin bebis och kan tänka på den här tiden som något förfärligt men ganska reparerat.
Kram!
Idag känns det lite bättre faktiskt. Jag blöder nästan inget.
Jag håller också tummarna för att vi har en liten en om något år. Men det känns tveksamt när det gäller mig. Har 2 barn sedan innan på 5 och 7 år. Jag vill jättegärna ha ett till barn men inte min sambo Den här 3:an som aldrig blev var inte planerad men jag längtade verkligen efter det barnet. Nu känns min längtan ännu större efter ett 3:e barn. Min sambo däremot ser alla nackdelar ist som att han är rädd att han inte ska orka, att det ska vara något fel på barnet mm. Det blir nog svårt att locka honom till ett försök till
Dessutom så känns det som att åren går så snabbt och snart så kanske det inte är lika lätt och skaffa barn. Jag blir snart 34 år så några år har jag väl på mig :/
Vi får se hur framtiden blir. Önskar dig/ er all lycka om ni försöker igen
Många kramar
Imorgon är det dags för mig. Jag tror jag kommer vilja ha en skrapning iallafall, jag var så bestämd på tabletter men ju mer jag tänker på det vill jag ha det liksom avklarat om man säger.
Jag hoppas verkligen din sambo kommer vilja försöka en gång till.
Kram!
8
Imorgon är det dags för mig. Jag tror jag kommer vilja ha en skrapning iallafall, jag var så bestämd på tabletter men ju mer jag tänker på det vill jag ha det liksom avklarat om man säger.
Jag hoppas verkligen din sambo kommer vilja försöka en gång till.
Imorgon är det dags för mig. Jag tror jag kommer vilja ha en skrapning iallafall, jag var så bestämd på tabletter men ju mer jag tänker på det vill jag ha det liksom avklarat om man säger.
Jag hoppas verkligen din sambo kommer vilja försöka en gång till.
Kram!
Tänker på dig idag. Skriv och berätta hur det gått för dig.
Många kramar!
10
Imorgon är det dags för mig. Jag tror jag kommer vilja ha en skrapning iallafall, jag var så bestämd på tabletter men ju mer jag tänker på det vill jag ha det liksom avklarat om man säger.
Jag hoppas verkligen din sambo kommer vilja försöka en gång till.
Kram!
Tänker på dig idag. Skriv och berätta hur det gått för dig.
Många kramar!
Hej, nu är jag hemma igen. Allt gick bra med det tog fruktansvärt lång tid, som det ju ibland gör på sjukhus. Men nu är det över, jag är skrapad och jag mår bra i kroppen. Och faktiskt ganska i hjärtat också, det ska ordna sig, allt.
11
Hej, nu är jag hemma igen. Allt gick bra med det tog fruktansvärt lång tid, som det ju ibland gör på sjukhus. Men nu är det över, jag är skrapad och jag mår bra i kroppen. Och faktiskt ganska i hjärtat också, det ska ordna sig, allt.
Hej, nu är jag hemma igen. Allt gick bra med det tog fruktansvärt lång tid, som det ju ibland gör på sjukhus. Men nu är det över, jag är skrapad och jag mår bra i kroppen. Och faktiskt ganska i hjärtat också, det ska ordna sig, allt.
Skönt att allt gått bra. Ja det tog lång tid på sjukhuset för mig oxå. Kim in kl 10 och fick opereras först vid 14-tiden.
Du är en stark människa. Så bra att du ser framåt och positivt på framtiden. Jag är säker på att allt kommer att bli bra för dig till slut.
Jag själv har märkt att det verkligen kan variera hur man mår olika dagar. En del dagar känns lättare men ibland är jag verkligen nere. Trodde verkligen att det var ganska lugnt efter att jag varit på ultraljud efter 9 fulla veckor och sett hjärtat slå, men så var ju inte fallet.
Nä nu får jag ta mig i kragen och försöka hitta på något roligt.
Många kramar till dig och trevlig helg
13
Hej, nu är jag hemma igen. Allt gick bra med det tog fruktansvärt lång tid, som det ju ibland gör på sjukhus. Men nu är det över, jag är skrapad och jag mår bra i kroppen. Och faktiskt ganska i hjärtat också, det ska ordna sig, allt.
Skönt att allt gått bra. Ja det tog lång tid på sjukhuset för mig oxå. Kim in kl 10 och fick opereras först vid 14-tiden.
Du är en stark människa. Så bra att du ser framåt och positivt på framtiden. Jag är säker på att allt kommer att bli bra för dig till slut.
Jag själv har märkt att det verkligen kan variera hur man mår olika dagar. En del dagar känns lättare men ibland är jag verkligen nere. Trodde verkligen att det var ganska lugnt efter att jag varit på ultraljud efter 9 fulla veckor och sett hjärtat slå, men så var ju inte fallet.
Nä nu får jag ta mig i kragen och försöka hitta på något roligt.
Många kramar till dig och trevlig helg
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
