Filmer?

[rubyblue]

Vilka filmer tittar era marsipaner på? Jag vet inte om det är vi som föräldrar som är överbeskyddande, eller om det är vår Spiggis som är lite känslig. Men jag läste i Alex Schulmans blogg att hans dotter (född juni/juli 2009) tittar på Lejonkungen och det skulle Sigge aldrig fixa. Han skulle bli vettskrämd. Efter tips så såg vi "Monsters Inc." med honom men den kändes rätt våldsam tyckte vi, och Sigge bad oss stänga av den för att han blev rädd.

Behöver alltså inga filmtips, han har fler än han behöver, utan undrar mer över hur ni tänker kring filmer och "våld" och andra läskigheter. Läste i DN eller om det vara i Mama att en barnpsykolog sagt att dataspel/tv-spel i sig inte är ett dugg skadligt för barn (med måtta, som allt annat) men att undersökningar visar att små barn som exponeras för våld får problem med sin empatiska förmåga. Hur tänker ni kring det här? Vill gärna låta våra barn vara små så länge som möjligt, men vill inte heller skydda dem från verkligheten.

[Fideli_76]

Våra barn gillar inte läskiga filmer heller. De hade fått se film på dagis för ett tag sedan "landet för länge sedan" och då flög jag faktiskt i taket. Både för att jag inte tycker att de ska se på film på dagis och dels för att filmvalet inte passar våra barn i alla fall. 3:e gången denna höst dagis hade visat film och då fick jag nog.. med råge.

Finns ingen anledning att en 5-åring och en -2åring ska se filmer som de tycker är hemska.

Just nu är det lite extra mycket läskigt i filmer... vi har en regel att den som tycker att en film är läskig kan bestämma att man ska stänga den filmen eller spola framåt och denna regel har börjat utnyttjas lite i makt-syfte här hemma har jag märkt...

[Lin-nea]

vi undviker läskiga filmer

Lejonkungen klarar knappt min femåring att se och jag ser ingen anledning att visa läskiga filmer eller filmer med intriger de inte förstår.

På Tv får barnen se småbarnsprogram.

[millimin]

Max kollar Musses klubbhus. Enbart. :-) Men jag tror inte att han hade reagerat på nåt "otäckt" i en film, han är ju ibland med när syrrorna kollar Disney XD eller andra kanaler för större barn. Jo iofs, han gillar INTE Scooby Doo, och där är ju lite otäcka scener. Jag har inte tänkt att han är stor nog för att bli rädd, samtidigt som han inte har utsatts för något. Han vill ju som sagt ENBART se Musses klubbhus. (Detta i kombination med att han är diktator gör att vi alla är lite av experter på Musse...)

[Mamma_87]

Just nu är det Disneys julfilmer för hela slanten! De är "snälla" och mysiga. Theo går omkring och säger "oboy, oboy, oboy!" hela tiden, och "De är alldeles, alldeles underbara" till julpyntet, hihi

En dag började han storgråta till "Fåret Shaun", för fåret hade förlorat sin flickvän och blev ledsen. Som Theo grät så tårarna sprutade (sen blev det ett lyckligt slut och han blev glad igen), men man märker att han förstår och tar till sig av det han ser. Lejonkungen hade han nog inte fixat tror jag, men mest för att den är sorglig, sånt tycker han inte om. Och Landet för länge sedan har vi men han tycker den är läskig och han vill inte titta på den.

Jag tänker nog så, att lite våld kan vara OK så länge det är realistiskt och han inte blir skrämd av det. Däremot gillar jag inte att att disneydags på helgerna visar Timon och Pumba, de är faktiskt extremt mycket våld när man tänker efter, explosioner och stora stenar i huvudet mm och sen går de vidare som ingenting. Det tycker jag sänder helt fel signaler, att det är roligt att bli slagen och att man inte blir skadad av det. Sådana barnprogram fattar jag inte alls och vill helst inte att han ser på.
Lejonkungen kan ju tex också vara lite våldsam, men den är ju mer realistisk. Djur slåss och djur blir dödade, hemskt men sant. Blir han rädd av den vill jag inte att han ser den, men annars hade det nog varit ok för mig tror jag (men som sagt är den nog för sorglig för honom, han är väldigt blödig och tar åt sig så mycket) Svårt, som sagt man vill skydda dem men samtidigt inte skydda dem för mycket mot verkligheten.

[HannesEmil]

Maya brukar avgöra själv om vad hon vill se :-) Med två storebröder på 7 och 9, så är det en hel del på tv:n som egentligen inte är för henne, men väljer hon att sitta där och mysas med dom, låter vi henne göra det. Ibland märker jag att hon inte gillar något och då går hon därifrån eller vill att vi ska byta film/kanal.
Jag var mycket mera noga på sådant med killarna.
/Helena

[karwes85]

Emma säger själv ifrån när något är läskigt. Hon kan hitta läskiga saker i sånt som vi annars inte tänker på kan vara läskigt. Då ber hon oss spola förbi så kan hon fortsätta titta.

Men, hon tittar bara på dvd-filmer som vi själva köpt. Barnkanalerna på TV undviker vi då man aldrig vet vad som visas där. Det roar inte henne heller så det är inget problem

[Petrea]

Usch, det är jättesvårt det här med tv och film tycker jag. Skulle helst vilja att han inte såg alls, men en pappa som har tv:n på hela tiden (mest history channel och sånt dock) är ju kampen lite förlorad. Jag försöker ha koll på vad han ser. Han gillar dock inte en hel del som går på barnkanalen, då får det bli en dvd, de vi har är ganska snälla, sånt som "Rorri" "Mamma mu" och "Vem". Scooby Doo älskar han dock, det gjorde jag med när jag var liten och han blir inte så skrämd av det. Vi leker "Scooby Doo" här hemma, jagar varandra som spöken. Han gillar och CNN när det är stora robotar som slåss, det är dock ganska overkligt, mest en massa bilder hit och dit och stora "legogubbar". Ja, jag vet inte han får bara se det i nödfall, jag försöker styra det till "snälla" och framförallt "lugna" barnprogram. Tycker det är viktigt att det inte flimrar för mycket.

[Wwena]

Lejonkungen skulle jag inte låta dem se, lika mycket för att slippa själv - den är ju sjukt sorglig lol.

Med Alice var jag nog mer försiktig med vad hon fick se fast då minst lika mycket att det inte skulle vara helt hysteriskt (tänk DjungelGeorge). David åker med på det hon får se nu, så att säga. Tex Monsters Inc är en av hans favoriter. Däremot pratar vi rätt mycket om filmerna och jag försöker pejla vilket intryck de ger.

Barn och deras rädslor är nog väldigt olika. Det har hänt att David sett saker på TV som han blivit rädd för (och Alice med). Andra saker, som jag kanske hade väntat skulle verka otäcka, har gått galant. En del saker han säger att han är rädd för har jag inte en aning om varifrån de kommer, tex fågelskrämmorna i några bilderböcker han har (de ser glada och snälla ut). Kanske är det ordet...?