Jag sitter i en sits där jag vill skilja mig från mig sambo, vi har varit tillsammans i 14år och har tre barn ihop. 6 1/2år, 2år och 3månaders bebis. Jag är hemma med 2 åringen och lillen, har inget jobb efter mammaledigheten.
Jag är sååå trött och känner mig deprimerad pga av honom.
Det som irriterar mig på maken är:
-När han kommer hem från skolan så det första han gör är att sätta sig framför datorn, pratar knappt med något och blir irriterad om någon stör honom.
-Maten förväntas vara serverat på bordet när han kommer hem.
-Han ge mig alltid kommentarer om hur "dom" jag är. Tex. för några dagar sedan så satt jag och spelade spel (block pussel) på mobilen och jag va lite stolt över att jag kunde lösa pusseln snabbt, så jag visade honom lite så där, och det han säger är "jaså, så det finns än hjärna! bra..."
-Han tycker att hans mamma ger honom lugnet när hon är i närheten så att stress försvinner, medan jag och barnen stressar ihjäl honom.
-Han tjata sååå mycket på mitt huvud om hur lite sex vi har och hur tråkig den är, min lust till sex har sjunkit till NOLL på senaste tiden.
-När barnen har lagt sig så går han också och lägger sig och vaknar runt midnatt.
-Diskar aldrig.
-städar aldrig.
-tvättar aldrig.
-Han går inte ut med sopor om jag inte säger till.
-Han är inte ett dug blyg längre om att tala om för mig om hur oduglig jag är även inför barnen och hans föräldrar.
-Har ingen som helst förståelse på hur stressigt jag har det, utan han bara väntar på att jag ska kollapsa, det är hans ord. Han sa till mig efter ett bråk att han vet hur trött jag är med barnen mm men han bara väntar på att jag ska gå under och kollapsa.
med massa annat. Så extremt har det inte varit tidigare, utan blev så runt efter våran första barn, blev gradvis tills jag märkte nu på sista tiden att det blev för mycket.
Nu sitter jag och längtar efter att lämna mannen, jag känner att han har fått mig att se ner på mig själv och jag känner att jag inte duger till något. Jag älskade denna karl oerhört mycket, men på senare tid känner jag mig mer ledsen och deprimerad över att vara med honom. All tjat och gnäll från hans sida....
Skulle ni lämna en karl för punkterna ovan?
1
Finns det en chans? Jag sitter i en sits där jag vill skilja mig från mig sambo, vi har varit tillsammans i 14år och har tre barn ihop. 6 1/2år, 2år och 3månaders bebis. Jag är hemma med 2 åringen och lillen, har inget jobb efter mammaledigheten.
Jag är sååå trött och känner mig deprimerad pga av honom.
Det som irriterar mig på maken är:
-När han kommer hem från skolan så det första han gör är att sätta sig framför datorn, pratar knappt med något och blir irriterad om någon stör honom.
-Maten förväntas vara serverat på bordet när han kommer hem.
-Han ge mig alltid kommentarer om hur "dom" jag är. Tex. för några dagar sedan så satt jag och spelade spel (block pussel) på mobilen och jag va lite stolt över att jag kunde lösa pusseln snabbt, så jag visade honom lite så där, och det han säger är "jaså, så det finns än hjärna! bra..."
-Han tycker att hans mamma ger honom lugnet när hon är i närheten så att stress försvinner, medan jag och barnen stressar ihjäl honom.
-Han tjata sååå mycket på mitt huvud om hur lite sex vi har och hur tråkig den är, min lust till sex har sjunkit till NOLL på senaste tiden.
-När barnen har lagt sig så går han också och lägger sig och vaknar runt midnatt.
-Diskar aldrig.
-städar aldrig.
-tvättar aldrig.
-Han går inte ut med sopor om jag inte säger till.
-Han är inte ett dug blyg längre om att tala om för mig om hur oduglig jag är även inför barnen och hans föräldrar.
-Har ingen som helst förståelse på hur stressigt jag har det, utan han bara väntar på att jag ska kollapsa, det är hans ord. Han sa till mig efter ett bråk att han vet hur trött jag är med barnen mm men han bara väntar på att jag ska gå under och kollapsa.
med massa annat. Så extremt har det inte varit tidigare, utan blev så runt efter våran första barn, blev gradvis tills jag märkte nu på sista tiden att det blev för mycket.
Nu sitter jag och längtar efter att lämna mannen, jag känner att han har fått mig att se ner på mig själv och jag känner att jag inte duger till något. Jag älskade denna karl oerhört mycket, men på senare tid känner jag mig mer ledsen och deprimerad över att vara med honom. All tjat och gnäll från hans sida....
Om det är så att du har pratat med hoonom och han ändå inte vill försöka ändra sig och du mår dåligt tillsammans med honom då hade jag absolut lämnat ett sådant förhållande.Du får ju ändå göra allt och han verkar inte ge dig något positivt .
2
Om det är så att du har pratat med hoonom och han ändå inte vill försöka ändra sig och du mår dåligt tillsammans med honom då hade jag absolut lämnat ett sådant förhållande.Du får ju ändå göra allt och han verkar inte ge dig något positivt .
Bej det e inte såhär i normala förhållande!!!! Om han vet hur stressad du e som hemma-mamma å dessutom säger det till dig så borde han ta sig i kragen å ghjälpa dig med allt hemma å inte gå å vänta på att du ska kollapsa! Har du nära kontakt med din familj? I så fall skulle jag ha tagit med mig barnen till nån som du känner dig bekväm med å så får han själv se hur mycket det e att göra hemma med allt det vardagliga å sen kan han ju tänka på hur han tycker att det livet skulle funka för honom.... Jag skulle inte va kvar i ett sånt förhållande om det gjorde mig nerstämd. Lycka till å stå på dig, du e värd det bästa!!!!
4
Bej det e inte såhär i normala förhållande!!!! Om han vet hur stressad du e som hemma-mamma å dessutom säger det till dig så borde han ta sig i kragen å ghjälpa dig med allt hemma å inte gå å vänta på att du ska kollapsa! Har du nära kontakt med din familj? I så fall skulle jag ha tagit med mig barnen till nån som du känner dig bekväm med å så får han själv se hur mycket det e att göra hemma med allt det vardagliga å sen kan han ju tänka på hur han tycker att det livet skulle funka för honom.... Jag skulle inte va kvar i ett sånt förhållande om det gjorde mig nerstämd. Lycka till å stå på dig, du e värd det bästa!!!!
Ingen kontakt med min familj, men vad jag mins från min barndom så gjorde min pappa mycket mer hemma trots att han jobbade lika mycket som mamma, min pappa städade, lagade mat, diskade, körde oss till skolan, va med på föräldrar möte, tandläkarbesök mm. ja han gjorde mer än 50% hemma.
Min sambo kommer från ett hem där hans mamma gjorde/gör allt hemma, hans syster är gift med en man som gör ännu mindre hemma än vad min sambo gör. så runt honom finns det knappast bra förebilder till vad en man ska göra hemma och när jag tar upp samtal med honom om det så blir han sur och så fort jag frågar om något i efterhand så svarar han "men det kan du göra ju själv, jag gör knappt något hemma enligt dig". Bara framför sin mamma så tar han initiativ till att tex. värmer maten, leka med barnen eller annat, hans mamma säger såå ofta till mig att X gör så mycket hemma o hjälper till med barnen, jag borde skatta mig lycklig.
Sista tiden började det kännas att va med honom va ett misstag, jag känner att även mitt självförtroende håller på att kollapsa.
5
Ingen kontakt med min familj, men vad jag mins från min barndom så gjorde min pappa mycket mer hemma trots att han jobbade lika mycket som mamma, min pappa städade, lagade mat, diskade, körde oss till skolan, va med på föräldrar möte, tandläkarbesök mm. ja han gjorde mer än 50% hemma.
Min sambo kommer från ett hem där hans mamma gjorde/gör allt hemma, hans syster är gift med en man som gör ännu mindre hemma än vad min sambo gör. så runt honom finns det knappast bra förebilder till vad en man ska göra hemma och när jag tar upp samtal med honom om det så blir han sur och så fort jag frågar om något i efterhand så svarar han "men det kan du göra ju själv, jag gör knappt något hemma enligt dig". Bara framför sin mamma så tar han initiativ till att tex. värmer maten, leka med barnen eller annat, hans mamma säger såå ofta till mig att X gör så mycket hemma o hjälper till med barnen, jag borde skatta mig lycklig.
Sista tiden började det kännas att va med honom va ett misstag, jag känner att även mitt självförtroende håller på att kollapsa.
Ta proffshjälp och sök familjerådgivning, tycker jag - det låter verkligen eländigt - men just när man är nere är det svårt att själv säga ifrån OCH allt kan se mycket hopplösare ut.
7
Ta proffshjälp och sök familjerådgivning, tycker jag - det låter verkligen eländigt - men just när man är nere är det svårt att själv säga ifrån OCH allt kan se mycket hopplösare ut.
Hej, mitt hjärta värker med dig. Jag har varit i en liknande sits. Jag valde till slut att gå, jag såg det som så, jag gjorde ju allt ändå, de enda han gjorde var att klanka ner på mig... Han var mer till en last än till glädje, hjälp i hemmet o med vårt gemensamma barn.
Nej du ska inte behöva ha det så! Tänk på dig själv, de kommer inte att ändras. Som du själv skrev han har gjort ett par försök men de har bara blivit värre... Du har gjort vad du kan för att få honom att vakna, han uppskattar inte det, eller dig eller era barn....
Lycka till
8
Hej, mitt hjärta värker med dig. Jag har varit i en liknande sits. Jag valde till slut att gå, jag såg det som så, jag gjorde ju allt ändå, de enda han gjorde var att klanka ner på mig... Han var mer till en last än till glädje, hjälp i hemmet o med vårt gemensamma barn.
Nej du ska inte behöva ha det så! Tänk på dig själv, de kommer inte att ändras. Som du själv skrev han har gjort ett par försök men de har bara blivit värre... Du har gjort vad du kan för att få honom att vakna, han uppskattar inte det, eller dig eller era barn....
Mitt största oro är att jag inte klarar av att ta hand om små barnen helt själv, men samtidigt så tror jag på att man kan väl justera sig, sen kommer andra tankar in, finns det verkligen bättre män? jag menar han åtminstone slår inte mig, han varken dricker eller röker, han är verkligen jätte snäll mot sina föräldrar.
Jag vet inte om jag klarar av att bo med en annan man, jag är mest rädd om att styvpappa kan göra illa mina barn... ja med massa andra tankar.
9
Hur många barn hade ni?
Hur lever du idag, känns det bättre?
Mitt största oro är att jag inte klarar av att ta hand om små barnen helt själv, men samtidigt så tror jag på att man kan väl justera sig, sen kommer andra tankar in, finns det verkligen bättre män? jag menar han åtminstone slår inte mig, han varken dricker eller röker, han är verkligen jätte snäll mot sina föräldrar.
Jag vet inte om jag klarar av att bo med en annan man, jag är mest rädd om att styvpappa kan göra illa mina barn... ja med massa andra tankar.
Jag ska försöka ta hjälp, men det knäcker mig verkligen. Nu har han varit sur över något och inte pratat med mig på 1 hel vecka. Han betraktar mig mer som luft som lagar mat och fixar mm, men han har inte sagt ett enda ord till mig på 1 vecka, bara när det var ett riktigt måste.
10
Jag ska försöka ta hjälp, men det knäcker mig verkligen. Nu har han varit sur över något och inte pratat med mig på 1 hel vecka. Han betraktar mig mer som luft som lagar mat och fixar mm, men han har inte sagt ett enda ord till mig på 1 vecka, bara när det var ett riktigt måste.
Så tänkte jag med, "han slår mig inte i a f " men han kunde lika gärna ha gjort det med de skador han orsakade inombords....
Vi har 2 stycken barn. Jag väntade nummer 2 när jag fick nog och gick. Skaffade mig en ny bostad, knapert i början men de gick. Visst är det en omställning men för mig var det en lättnad, ingen som klankade ner på mig, gnällde på vad man än gjorde o s v.
Märkte även skillnad på barnet, mycket gladare och lugnare efter flytten..
Jag tog tid på mig innan jag började dejta igen, var inte speciellt intresserad av att träffa någon men så träffade jag den man jag lever med i dag. Och han är raka motsatsen till mitt ex så det finns hopp
13
Så tänkte jag med, "han slår mig inte i a f " men han kunde lika gärna ha gjort det med de skador han orsakade inombords....
Vi har 2 stycken barn. Jag väntade nummer 2 när jag fick nog och gick. Skaffade mig en ny bostad, knapert i början men de gick. Visst är det en omställning men för mig var det en lättnad, ingen som klankade ner på mig, gnällde på vad man än gjorde o s v.
Märkte även skillnad på barnet, mycket gladare och lugnare efter flytten..
Jag tog tid på mig innan jag började dejta igen, var inte speciellt intresserad av att träffa någon men så träffade jag den man jag lever med i dag. Och han är raka motsatsen till mitt ex så det finns hopp
Även om det inte funkar att fortsätta tillsammans måste ni ju samarbeta om barnen - så det är nog bäst att ta hjälp. Tycker att de borde prioritera er som har så små barn.
14
Även om det inte funkar att fortsätta tillsammans måste ni ju samarbeta om barnen - så det är nog bäst att ta hjälp. Tycker att de borde prioritera er som har så små barn.
Jag vet inte, blir så osäker på mig själv. Jag antar för att jag har aldrig bott själv tidigare.
Jag tar hand om allt vad gäller två yngsta, han hjälper till med leken ibland, men från maten till nattningen och blöjorna mm så är det jag. Stora barnet hjälper han mig med att lämna på skolan, borsta tänderna och ibland leka. Men stora barnet är så stor ändå.
Snart har börjar de skolan och kommer att ha läxor mm, hur ska jag klara det?
Idag har han meddelat mig att antingen han bor tillsammans eller så lämnar han allt bakom sig. Han vill inte ens ha kontakt med barnen efter att han flyttar. Nu vet jag inte om han säger så för att han är arg, men han brukar inte säga saker han inte menar.
16
Jag vet inte, blir så osäker på mig själv. Jag antar för att jag har aldrig bott själv tidigare.
Jag tar hand om allt vad gäller två yngsta, han hjälper till med leken ibland, men från maten till nattningen och blöjorna mm så är det jag. Stora barnet hjälper han mig med att lämna på skolan, borsta tänderna och ibland leka. Men stora barnet är så stor ändå.
Snart har börjar de skolan och kommer att ha läxor mm, hur ska jag klara det?
Idag har han meddelat mig att antingen han bor tillsammans eller så lämnar han allt bakom sig. Han vill inte ens ha kontakt med barnen efter att han flyttar. Nu vet jag inte om han säger så för att han är arg, men han brukar inte säga saker han inte menar.
Barnen blir större och kan hjälpa till mer. De mår inte bra om mamma och pappa inte kommer överens. De märker antagligen mer än vad du tror.
Du kan ju inte stanna kvar för att han hotar att inte hålla kontakt med barnen. Det kan ni ju inte bygga ett förhållande på! Nä, ju fortare du gör något åt situationen desto bättre! Berätta gärna hur det gått. Lycka till med allt! /kram
17
Klart att du klarar det! Barnen blir större och kan hjälpa till mer. De mår inte bra om mamma och pappa inte kommer överens. De märker antagligen mer än vad du tror.
Du kan ju inte stanna kvar för att han hotar att inte hålla kontakt med barnen. Det kan ni ju inte bygga ett förhållande på! Nä, ju fortare du gör något åt situationen desto bättre! Berätta gärna hur det gått. Lycka till med allt! /kram
...och som sade de sakerna som du berättat om i tråden skulle jag lämna pronto, sedan skulle jag bygga mig ett liv för bara mig och barnen och tacka min lyckliga stjärna att jag kom ifrån karlskrället!!
Så ska inte ett förhållande se ut, tro mig! Låt mig berätta om mitt förhållande:
varje dag väcks jag av ett sms från sambon där det står "god morgon älskling"!
dagen fortsätter med liknande sms
varje dag säger vi till varann att vi älskar varandra
han är så snabb vid tvättkorgen att jag får anstränga mig för att hinna dit!
vi delar på allt hushållsarbete; handlande, matlagning, disk, städ m.m
allt som behöver fixas tar han tag i direkt
blir vi osams säger vi alltid förlåt efteråt när vi lugnat ner oss
vi är noga med att prata om saker och ting. Man kan tycka olika eller man kan irritera sig på saker men då är det viktigt att prata om det.
vi ser oss som ett team; vi gör saker för att hjälpa varandra
Är ni ett team? Vill ni varandra väl? Ger tanken på honom dig styrka? Nä tänkte väl det.
PS vi har inte ens barn ihop; vi är en "pusselfamilj" med 3 barn var.
19
En karl som betedde sig så... ...och som sade de sakerna som du berättat om i tråden skulle jag lämna pronto, sedan skulle jag bygga mig ett liv för bara mig och barnen och tacka min lyckliga stjärna att jag kom ifrån karlskrället!!
Så ska inte ett förhållande se ut, tro mig! Låt mig berätta om mitt förhållande:
varje dag väcks jag av ett sms från sambon där det står "god morgon älskling"!
dagen fortsätter med liknande sms
varje dag säger vi till varann att vi älskar varandra
han är så snabb vid tvättkorgen att jag får anstränga mig för att hinna dit!
vi delar på allt hushållsarbete; handlande, matlagning, disk, städ m.m
allt som behöver fixas tar han tag i direkt
blir vi osams säger vi alltid förlåt efteråt när vi lugnat ner oss
vi är noga med att prata om saker och ting. Man kan tycka olika eller man kan irritera sig på saker men då är det viktigt att prata om det.
vi ser oss som ett team; vi gör saker för att hjälpa varandra
Är ni ett team? Vill ni varandra väl? Ger tanken på honom dig styrka? Nä tänkte väl det.
PS vi har inte ens barn ihop; vi är en "pusselfamilj" med 3 barn var.
Bara det att inte prata med dig på en vecka hade fått mig att planera en separation på sikt. Och de där nedlåtande kommentarerna - han låter som ett drägg.
20
Bara det att inte prata med dig på en vecka hade fått mig att planera en separation på sikt. Och de där nedlåtande kommentarerna - han låter som ett drägg.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
