Skrivet: 2011-12-01, 22:47
#1
Förlossningsberättelse på begäran. ;)
Den här gången blev jag beviljad igångsättning i och med att jag var orolig för ett stort barn och för att jag alltid går över tiden.
Torsdag den 3/11-11 (v38+5) skulle jag ringa till förlossningen på HS för att kolla vilken tid vi skulle komma in. Vi fick tid kl 13, spännande! Vi var där på utsatt tid, men rummet vi skulle få var inte klart så vi fick sitta ner i tv-rummet och vänta. Efter en timme kom en BM och hämtade oss, efter det blev jag inskriven och jag fick byta om till den heta outfiten som landstinget erbjuder.Ctg kopplades och jag blev erbjuden mat för nåt e ju bra att ha i magen om man ska föda barn. Efter en timme kommer BM tillbaka och undersöker mig, tappen var två cm lång och jag var öppen 1,5 cm.
Kl 15:30 fick jag min första tablett som skulle läggas under tungan, efter 4 timmar skulle en ny undersökning göras. Nu skulle ctg:t sitta på i en timme för att se hur bebisen reagerade på tabletten. Allt såg fint ut så efter timmen hade gått så fick jag göra lite vad jag ville. Mao gå runt inne på rummet för jag ville ju att de skulle sätta igång. Tabletten gav lite sammandragningar som kändes som lätt mensvärk. Riktigt långtråkigt blev de så jag försökte sysselsätta mig me tidningar, musik och telefonsamtal.
Ca 30 min innan jag skulle undersökas igen (som skulle göras av en läkare den här gången) så hörde jag hur de ropade i korridoren "vi måste snitta nu!" då förstod jag att läkaren inte skulle kunna göra någon undersökning på mig utan att hon skulle bli tvungen att springa iväg och snitta någon som inte mådde så bra. :S
Lite försenad kommer BM in och säger att hon ska undersöka mig och sen ska hon konsultera me läkaren om jag ska få en ny tablett eller om vattnet ska tas. Tappen var fortfarande 2 cm och jag var fortfarande bara öppen 1,5 cm. Det endasom hade hänt var att huvudet hade kommit ner lite, lite. Jag hade inte förväntat mig nåt annat iofs men jag hoppades. BM går ut och kommer sedan tillbaka och säger att de blir en tablett till, trist för de skulle gå så mycket fortare om de bara skulle ta mitt vatten.
Den nya tabletten togs kl 20:30 och ctg kopplas igen. En timme skulle jag sitta fast igen, boring. Kl 21 var det skiftbyte. Riktigt bra för den första BM jag hade va lite mesig, hon pratade tyst och långsamt och va inte alls som jag ville. Den nya var sprallig och glad, lite drag i, likaså sköterskan som kom också.Så fort jag kopplas bort från ctg:n så hoppade jag upp ur sängen och började gå min runda i rummet. Tabletten gav samma resultat som förra gången, lite sammandragningar men inget som räknas för de kändes knappt.
En sköterska kommer in och tycker att jag ska äta lite innan det blir jobbigt för mig med värkarna. Så de va lika bra och lyssna. Jag frågade vad som fanns men de va inget som direkt lockade så det blev en till lasagne, säkert kort. Efter maten sa jag till
min sambo att passa på att sova lite så han e pigg senare om jag behöver honom.
Klockan 23:40 var det dags för undersökning, tappen var 1 cm och jag var öppen 3 cm, så lite verkan hade den senaste tabletten gjort trots att de inte kändes så. BM var väldigt noga me att känna efter navelsträngen när hon undersökte mig eftersom bebisen inte var fixerad. BM gick ut för att konsultera läkaren igen. Beslutet blev att ta vattnet ,hurra!
När hon skulle ta vattnet så kände hon att jag var öppen 4 cm så de va ju toppen. Kl 23:56 tas vattnet med hjälp av en skalpelektrod, rikligt med klart fostervatten avgick. BM hade dock svårt att fästa skalpelektroden så jag fick kopplas till ctg:t istället.
Det är härifrån jag räknar att min förlossning börjar för allt innan va skit mesigt och långtråkigt bara. Nu börjar det bli värkar, dock inga som gör riktigt ont utan de känns bara. I och med att jag har ctg så halvsitter jag i sängen.
Kl 1 börjar det känns hyfsat ordentligt och jag vill gärna komma upp ur sängen så att jag kan skynda på det hela. Jag testar gåbordet för första gången nånsin och jag försöker vagga me värkarna, allt för att barnet ska sjunka neråt. BM kom in med ett leende och sa att deras enda trådlösa ctg precis hade blivit ledigt så hon norpade det fort för att ge den till mig så jag skulle slippa stå me sladdar överallt. Skönt att vara fri!
Kl 1:40 ber jag om lustgas, men det måste vara på det lägsta för jag vill kunna öka sen när det kommer att göra riktigt ont.
Just då kände jag att en värk var på gång så jag måste bara ta den först sen va de hans tur. Han andades lite mesigt i masken så jag sa till honom att andas in ordentligt. Han blev snurrig och gav tillbaka den till mig samtidigt som jag kände att en ny värk var på gång. Han testade ytterligare en gång och konstaterade att den va läskig medans jag anser att den e gudomlig!
Redan strax efter kl 2 bad jag om nästa nivå på lustgasen för den lägsta nivån gav inte tillräckligt med smärtlindring. I och med att jag aldrig har hunnit testa några "förlossningsredskap" på förlossningen vid mina tidigare förlossningar så testade jag även att hänga över ryggstödet på sängen men de kändes inte alls bra. Jag va på tok för kort, eller rättare sagt; ryggstödet på sängen var alldeles för långt för att de skulle kunna bli bra.
Kl 2:27 satt jag på bollen och jag började känna av krystkänslor så jag försökte ta mig tillbaka till sängen mellan värkarna. Väl uppe i sängen testar jag att trycka på och BM säger att hon skymtar bebisen huvud. Enligt ctg:n så går bebisen hjärtljud ner under 100 så BM fäster en skalpelektrod för att få bättre koll. Jag ber min sambo att filma för de skulle vara coolt att ha en av fyra förlossningar filmade, kan dock säga att det är inget som någon kommer att få se utan den är till för mig.
Det är nu de blev lite läskigt, han skrek inte som man vill att de ska när de kommer ut. Jag hörde något försök till hostning men första skriket kom inte förrän vid 2 minuters ålder som de står i journalen. Underbart att höra men han var verkligen slö så han fick dålig Apgar första minuten, resten va dock bra, 5-10-10. BM var lite orolig så hon avnavlade honom precis innan skriket komför hon var beredd på att springa till rummet bredvid men som tur e så behövdes det ju inte. Strax före skriket valde min sambo att stänga av kameran för han blev nervös när skriket aldrig kom. Lite synd så här i efterhand för det hade varit härligt att ha me skriket på filmen men jag förstår honom till fullo.
Moderkakan kom ut lätt efter 10 min och BM konstaterade att jag hade en pytteliten reva som inte behövde sys för de skulle göra ondare än att låta den va.
David föddes fredag den 4/11-11 kl 2:40 efter en förlossning på 2 timmar och 40 minuter, alldeles underbart.
Han vägde 3920g och var 51 cm lång och hade ett hattmått på 37 cm.
