Jag och min sambo har bestämt oss för att dela på föräldraledigheten rakt av. Vi är hemma tillsammans under sommaren (för att det funkar med våra jobb, semestrar och liknande) sedan tar jag hösten fram till årsskiftet och han tar våren fram till sommaren och sen är vi hemma tillsammans sommaren därpå.
Detta är något som väcker enormt mycket frågor och motreaktioner. "Du ska få se, du kommer att ångra dig", "varför ger du bort dina månader, de ska du vara rädd om", "barnet behöver sin mamma, hur kan du överge ditt barn" osv osv osv.
Själv har jag alltid haft uppfattningen att alla har sina skäl till hur man lägger upp föräldraledigheten, det kan bero på studier, arbete och en massa andra faktorer. Att komma med utomstående pekpinnar tycker jag därmed inte känns riktigt okej.
Jag kan inte påstå att jag blir sårad av dessa reaktioner men jag blir väldigt brydd (det är dessutom nästan bara kvinnor som säger detta och flera av dem vet jag är väldigt engagerad i diverse jämställdhetsfrågor). För mig och min sambo kändes det som det enda naturliga att dela på månaderna och att min sambo inte skulle kunna ta hand om vårt barn eller att vårt barn skulle må dåligt av att behöva vara hemma med honom känns för mig helt absurt.
Någon annan som upplevt detta? Eller någon som håller med i dessa motreaktioner (för det kan jag också ta)?
1
Delad föräldraledighet väcker motstånd Jag och min sambo har bestämt oss för att dela på föräldraledigheten rakt av. Vi är hemma tillsammans under sommaren (för att det funkar med våra jobb, semestrar och liknande) sedan tar jag hösten fram till årsskiftet och han tar våren fram till sommaren och sen är vi hemma tillsammans sommaren därpå.
Detta är något som väcker enormt mycket frågor och motreaktioner. "Du ska få se, du kommer att ångra dig", "varför ger du bort dina månader, de ska du vara rädd om", "barnet behöver sin mamma, hur kan du överge ditt barn" osv osv osv.
Själv har jag alltid haft uppfattningen att alla har sina skäl till hur man lägger upp föräldraledigheten, det kan bero på studier, arbete och en massa andra faktorer. Att komma med utomstående pekpinnar tycker jag därmed inte känns riktigt okej.
Jag kan inte påstå att jag blir sårad av dessa reaktioner men jag blir väldigt brydd (det är dessutom nästan bara kvinnor som säger detta och flera av dem vet jag är väldigt engagerad i diverse jämställdhetsfrågor). För mig och min sambo kändes det som det enda naturliga att dela på månaderna och att min sambo inte skulle kunna ta hand om vårt barn eller att vårt barn skulle må dåligt av att behöva vara hemma med honom känns för mig helt absurt.
Någon annan som upplevt detta? Eller någon som håller med i dessa motreaktioner (för det kan jag också ta)?
Min första reaktion är väl egentligen hur dom kan fråga dig varför du lämnar bort dina månader?!?! Dom kan inte vara särskilt pålästa. För det är väl så det fungerar idag att man får exakt hälften var och sen är det upp till föräldrarna att bestämma om man ska flytta över något till den andra.
Rent spontant tycker jag att det låter som en utmärkt fördelning av föräldradagarna! Och tillsammans så kommer bebisen vara hemma med er i drygt ett år, vilket jag tycker är helt okej!
Sen så är det faktiskt så att bara för att den ena föräldern jobbar så innebär ju (oftast) inte det att han/hon inte är hemma allt. Utan man går till sitt jobb och kommer hem igen och är ändå hemma mer än man är på jobbet! Men det tror jag många glömmer bort i denna föräldraledighetshysterin. Att det handlar om vem som är ledig från jobbet och inte vem som är hemma med barnet!
Vi har själva inte planerat så noga men förmodligen kommer vi också dela så mycket på mitten det bara går, om det inte tom blir så att pappan får fler dagar. Främst för att det skiljer så otroligt mycket i ersättningsnivå och sen som det ser ut just nu så är jag arbetslös, dvs jag har inget jobb att ta ledigt ifrån.
2
Min första reaktion är väl egentligen hur dom kan fråga dig varför du lämnar bort dina månader?!?! Dom kan inte vara särskilt pålästa. För det är väl så det fungerar idag att man får exakt hälften var och sen är det upp till föräldrarna att bestämma om man ska flytta över något till den andra.
Rent spontant tycker jag att det låter som en utmärkt fördelning av föräldradagarna! Och tillsammans så kommer bebisen vara hemma med er i drygt ett år, vilket jag tycker är helt okej!
Sen så är det faktiskt så att bara för att den ena föräldern jobbar så innebär ju (oftast) inte det att han/hon inte är hemma allt. Utan man går till sitt jobb och kommer hem igen och är ändå hemma mer än man är på jobbet! Men det tror jag många glömmer bort i denna föräldraledighetshysterin. Att det handlar om vem som är ledig från jobbet och inte vem som är hemma med barnet!
Vi har själva inte planerat så noga men förmodligen kommer vi också dela så mycket på mitten det bara går, om det inte tom blir så att pappan får fler dagar. Främst för att det skiljer så otroligt mycket i ersättningsnivå och sen som det ser ut just nu så är jag arbetslös, dvs jag har inget jobb att ta ledigt ifrån.
klart ni ska dela om det är den varianten som passar er bäst!
barn behöver båda sina föräldrar och bildar mycket speciella band med dem de första året. det finns väl ingen anledning till att pappan skulle missa detta liksom.
stå på er, det som är rätt för er är rätt för ert barn.
3
klart ni ska dela om det är den varianten som passar er bäst!
barn behöver båda sina föräldrar och bildar mycket speciella band med dem de första året. det finns väl ingen anledning till att pappan skulle missa detta liksom.
stå på er, det som är rätt för er är rätt för ert barn.
Du ska se hur tryggt ditt barn kommer bli med båda sina föräldrar och klarar av att läggas både av mamma och pappa och allt annat som hör till där barnen ofta är mammiga..
Jag har aldrig hört talas om sånna gammelmodiga kommentarer tur är väl det för lite stött och frustrerad hade jag allt blivit.. Det är ju självklart att sköta föräldraledigheten så det passar paret ifråga, men tror det finns en del egomammor som vill ha ensamrätt..
4
Du ska se hur tryggt ditt barn kommer bli med båda sina föräldrar och klarar av att läggas både av mamma och pappa och allt annat som hör till där barnen ofta är mammiga..
Jag har aldrig hört talas om sånna gammelmodiga kommentarer tur är väl det för lite stött och frustrerad hade jag allt blivit.. Det är ju självklart att sköta föräldraledigheten så det passar paret ifråga, men tror det finns en del egomammor som vill ha ensamrätt..
Exakt det brukar jag också nämna när de pratar om "mina" dagar. Att nu är det ju faktiskt inte mammans dagar utan föräldrarnas dagar.. Det brukar dock inte riktigt gå in..
Min första reaktion är väl egentligen hur dom kan fråga dig varför du lämnar bort dina månader?!?! Dom kan inte vara särskilt pålästa. För det är väl så det fungerar idag att man får exakt hälften var och sen är det upp till föräldrarna att bestämma om man ska flytta över något till den andra.
Rent spontant tycker jag att det låter som en utmärkt fördelning av föräldradagarna! Och tillsammans så kommer bebisen vara hemma med er i drygt ett år, vilket jag tycker är helt okej!
Sen så är det faktiskt så att bara för att den ena föräldern jobbar så innebär ju (oftast) inte det att han/hon inte är hemma allt. Utan man går till sitt jobb och kommer hem igen och är ändå hemma mer än man är på jobbet! Men det tror jag många glömmer bort i denna föräldraledighetshysterin. Att det handlar om vem som är ledig från jobbet och inte vem som är hemma med barnet!
Vi har själva inte planerat så noga men förmodligen kommer vi också dela så mycket på mitten det bara går, om det inte tom blir så att pappan får fler dagar. Främst för att det skiljer så otroligt mycket i ersättningsnivå och sen som det ser ut just nu så är jag arbetslös, dvs jag har inget jobb att ta ledigt ifrån.
5
Exakt det brukar jag också nämna när de pratar om "mina" dagar. Att nu är det ju faktiskt inte mammans dagar utan föräldrarnas dagar.. Det brukar dock inte riktigt gå in..
Min första reaktion är väl egentligen hur dom kan fråga dig varför du lämnar bort dina månader?!?! Dom kan inte vara särskilt pålästa. För det är väl så det fungerar idag att man får exakt hälften var och sen är det upp till föräldrarna att bestämma om man ska flytta över något till den andra.
Rent spontant tycker jag att det låter som en utmärkt fördelning av föräldradagarna! Och tillsammans så kommer bebisen vara hemma med er i drygt ett år, vilket jag tycker är helt okej!
Sen så är det faktiskt så att bara för att den ena föräldern jobbar så innebär ju (oftast) inte det att han/hon inte är hemma allt. Utan man går till sitt jobb och kommer hem igen och är ändå hemma mer än man är på jobbet! Men det tror jag många glömmer bort i denna föräldraledighetshysterin. Att det handlar om vem som är ledig från jobbet och inte vem som är hemma med barnet!
Vi har själva inte planerat så noga men förmodligen kommer vi också dela så mycket på mitten det bara går, om det inte tom blir så att pappan får fler dagar. Främst för att det skiljer så otroligt mycket i ersättningsnivå och sen som det ser ut just nu så är jag arbetslös, dvs jag har inget jobb att ta ledigt ifrån.
Vi delade med de två första barnen så att vi i slutändan var hemma i 19 (jag) respektive 22 (han) månader sammanlagt för barnen (om vartannat i olika omgångar, jag har dock varit själv hemma första halvåret med båda). Och jag måste säga att för barnen och oss var det jättebra - vi har alltid haft lika stort ansvar för hem och barn och barnen har varit fullt grundtrygga med oss båda när de varit ledsna, behövt prata eller liknande.
men minstingen var jag hemma helt i 10 mån, sedan var J hemma på halvtid i sex mån och jag på halvtid och sedan jobabde jag fullt och J var hemma 25% till nu (2,5 år).
med detta barn har vi inte bestämt än men det blir nog ngt liknande som vi hade det med minstingen.
Bi med Em nov02 & Na mars04 & Mi maj09
Och lilla 4:an i magen bf slutet av april-12
Vi delade med de två första barnen så att vi i slutändan var hemma i 19 (jag) respektive 22 (han) månader sammanlagt för barnen (om vartannat i olika omgångar, jag har dock varit själv hemma första halvåret med båda). Och jag måste säga att för barnen och oss var det jättebra - vi har alltid haft lika stort ansvar för hem och barn och barnen har varit fullt grundtrygga med oss båda när de varit ledsna, behövt prata eller liknande.
men minstingen var jag hemma helt i 10 mån, sedan var J hemma på halvtid i sex mån och jag på halvtid och sedan jobabde jag fullt och J var hemma 25% till nu (2,5 år).
med detta barn har vi inte bestämt än men det blir nog ngt liknande som vi hade det med minstingen.
Känner igen mig. När jag kom tillbaka till jobbet efter första barnet (och då delade vi inte ens lika, hon var väl närmare 9 mån) så möttes jag av en tant som sa "nämen VEM tar hand om dottern" Jag svarade helt enkelt att gubben under var alkoholiserad och förtidspensionerad och att jag brukade slänga in dottern där när jag gick till jobbet. Jädrar vad chockad hon såg ut. När sonen var 7 mån gick jag tillbaka till jobbet. Det sammanföll med nån upphaussad forskning som sa att pappor var direkt olämpliga att ta hand om små barn pga svårigheter att organisera hemmaarbetet (ändå får de bli chefer!) och en total oförmåga till att ha kontroll på flera saker samtidigt, de drabbas helt enkelt av tunnelseende (ändå får de bli kirurger!) Suck. Den här gången planerar vi att pappan ska gå hem i januari. Jag skiter i vad folk säger. Kan inte tro annat än att det är bättre att ett barn blir tryggat av två föräldrar än en. När dottern var tio månader råkade jag ut för en olycka och hamnade en länbgre tid på sjukhus. Vilken tur att hon redan var trygg hos sin pappa då! Det som är synd är att jag tror att det finns par som eg VILL dela men som inte riktigt törs- pga folks idiotiska uttalanden. Det handlar ju inte om att mamman inte vill ta hand om sitt barn- utan att pappan också vill det.
7
Känner igen mig. När jag kom tillbaka till jobbet efter första barnet (och då delade vi inte ens lika, hon var väl närmare 9 mån) så möttes jag av en tant som sa "nämen VEM tar hand om dottern" Jag svarade helt enkelt att gubben under var alkoholiserad och förtidspensionerad och att jag brukade slänga in dottern där när jag gick till jobbet. Jädrar vad chockad hon såg ut. När sonen var 7 mån gick jag tillbaka till jobbet. Det sammanföll med nån upphaussad forskning som sa att pappor var direkt olämpliga att ta hand om små barn pga svårigheter att organisera hemmaarbetet (ändå får de bli chefer!) och en total oförmåga till att ha kontroll på flera saker samtidigt, de drabbas helt enkelt av tunnelseende (ändå får de bli kirurger!) Suck. Den här gången planerar vi att pappan ska gå hem i januari. Jag skiter i vad folk säger. Kan inte tro annat än att det är bättre att ett barn blir tryggat av två föräldrar än en. När dottern var tio månader råkade jag ut för en olycka och hamnade en länbgre tid på sjukhus. Vilken tur att hon redan var trygg hos sin pappa då! Det som är synd är att jag tror att det finns par som eg VILL dela men som inte riktigt törs- pga folks idiotiska uttalanden. Det handlar ju inte om att mamman inte vill ta hand om sitt barn- utan att pappan också vill det.
Tråkigt, och konstigt! Trodde folk idag hade en bättre syn på jämnställdhet än så...
Jag kommer vara föräldraledig i tre månader, sen börjar jag plugga, varpå min man tar föräldraledigt. Dels för att jag ska kunna plugga och dels för att jag knappt får ut något (ca 4500:-) medan han får 90% av sin lön (10% från sitt jobb). Jag räknar med att kunna lägga upp plugget så jag kan amma någon månad till i alla fall. Det är planen, så vi får se hur det går. Får jag bara tillbaka hälsan på en rimlig nivå så bör det funka.
Jag har fullt förtroende för att min man är minst en lika bra pappa, som jag är mamma, så det går inte ens att diskutera. Hur lämplig man är har med individen att göra, inte könet.
8
Tråkigt, och konstigt! Trodde folk idag hade en bättre syn på jämnställdhet än så...
Jag kommer vara föräldraledig i tre månader, sen börjar jag plugga, varpå min man tar föräldraledigt. Dels för att jag ska kunna plugga och dels för att jag knappt får ut något (ca 4500:-) medan han får 90% av sin lön (10% från sitt jobb). Jag räknar med att kunna lägga upp plugget så jag kan amma någon månad till i alla fall. Det är planen, så vi får se hur det går. Får jag bara tillbaka hälsan på en rimlig nivå så bör det funka.
Jag har fullt förtroende för att min man är minst en lika bra pappa, som jag är mamma, så det går inte ens att diskutera. Hur lämplig man är har med individen att göra, inte könet.
Men vad taskigt att säga så... Var och en får väl dela upp dagarna som dom vill, det är ju inte mammans dagar bara utan även pappans dagar. Om vi hade haft möjlighet att dela lika på dagarna så hade vi inte tvekat en sekund. Men ekonomiskt skulle vi förlora så mycket pengar så det är inte ens att fundera på En pappa är ju oxå jätte viktig för barnet. Skit i andras dumma och löjliga komentarer, ni själva vet ju vad som är bäst för er och ert barn
9
Men vad taskigt att säga så... Var och en får väl dela upp dagarna som dom vill, det är ju inte mammans dagar bara utan även pappans dagar. Om vi hade haft möjlighet att dela lika på dagarna så hade vi inte tvekat en sekund. Men ekonomiskt skulle vi förlora så mycket pengar så det är inte ens att fundera på En pappa är ju oxå jätte viktig för barnet. Skit i andras dumma och löjliga komentarer, ni själva vet ju vad som är bäst för er och ert barn
Ja, även om jag pluggar blir det ju mycket hemmatid för mig i alla fall, så vi ska nog kunna dela upp det på ett bra sätt. Rent ekonomiskt blir det bättre för mig då jag får och lånar (studielån) närmare 10.000:- i månaden istället, så det blir ett litet plus att han är hemma för vår ekonomi. Men det bästa är ju att vi får nyttja föräldraledigheten båda två. Han har många killkompiar som tagit hälften eller majoriteten av deras föräldradagar också, eftersom det passat deras livssituationer bäst. Och, om jag inte hoppas på kursen i höst, måste jag vänta ett helt år igen, och det känns för långt fram i tiden.
11
Ja, även om jag pluggar blir det ju mycket hemmatid för mig i alla fall, så vi ska nog kunna dela upp det på ett bra sätt. Rent ekonomiskt blir det bättre för mig då jag får och lånar (studielån) närmare 10.000:- i månaden istället, så det blir ett litet plus att han är hemma för vår ekonomi. Men det bästa är ju att vi får nyttja föräldraledigheten båda två. Han har många killkompiar som tagit hälften eller majoriteten av deras föräldradagar också, eftersom det passat deras livssituationer bäst. Och, om jag inte hoppas på kursen i höst, måste jag vänta ett helt år igen, och det känns för långt fram i tiden.
Visst är det märkligt att folk känner behov av att kommentera andras val hela tiden! Det som är bäst för er som föräldrar kommer att bli bäst för ert barn också, tror jag. Båda föräldrarna är lika mycket föräldrar ju!
Vi har av praktiska skäl inte haft möjlighet att dela på föräldraledigheten för de första två barnen, trots att vi egentligen ville det. Det har varit tungt att bära det stora ansvaret själv! Med nr 3 nu hoppas jag verkligen att vår situation ska lösa sig så att min man kan vara hemma också. I bästa fall hoppas jag att vi ska kunna ta 50 % var redan under nästa höst. Jag behöver verkligen få inte andra intryck nu än att ta hand om hem och barn, och vår relation skulle definitivt må bra av att min man fick lite mer tid med och ansvar för barnen. Det finns en poäng med att systemet är byggt fr att man ska kunna dela - och vi lever inte på 50-talet längre. Så jag säger som alla andra: Stå på er!
12
Visst är det märkligt att folk känner behov av att kommentera andras val hela tiden! Det som är bäst för er som föräldrar kommer att bli bäst för ert barn också, tror jag. Båda föräldrarna är lika mycket föräldrar ju!
Vi har av praktiska skäl inte haft möjlighet att dela på föräldraledigheten för de första två barnen, trots att vi egentligen ville det. Det har varit tungt att bära det stora ansvaret själv! Med nr 3 nu hoppas jag verkligen att vår situation ska lösa sig så att min man kan vara hemma också. I bästa fall hoppas jag att vi ska kunna ta 50 % var redan under nästa höst. Jag behöver verkligen få inte andra intryck nu än att ta hand om hem och barn, och vår relation skulle definitivt må bra av att min man fick lite mer tid med och ansvar för barnen. Det finns en poäng med att systemet är byggt fr att man ska kunna dela - och vi lever inte på 50-talet längre. Så jag säger som alla andra: Stå på er!
tycker eran plan låter som en super bra ide! hade jag haft ett fast jobb sen jag tog studenten för 3.5 år sen då hade jag och mon sambo gjort som du o din. Men nu har jag bytt jobb o fått semesterpengarna i lönen varje måndag o inte lagt undan något jag tar alla mina föräldrar dagar på en gång tror ja, eller om det dyker upp en tjänst på 50% jag kan ta vid årsskiftet så får pappan va hemma redan då annars vill han ge mig 2 månader o så börjar ja jobba till nästa sommar. Han jobbar natt måndag till och med torsdag januari 2013-juni 2013 så vi får se hur vi löser d
13
tycker eran plan låter som en super bra ide! hade jag haft ett fast jobb sen jag tog studenten för 3.5 år sen då hade jag och mon sambo gjort som du o din. Men nu har jag bytt jobb o fått semesterpengarna i lönen varje måndag o inte lagt undan något jag tar alla mina föräldrar dagar på en gång tror ja, eller om det dyker upp en tjänst på 50% jag kan ta vid årsskiftet så får pappan va hemma redan då annars vill han ge mig 2 månader o så börjar ja jobba till nästa sommar. Han jobbar natt måndag till och med torsdag januari 2013-juni 2013 så vi får se hur vi löser d
Vi har samma funderingar o när jag berättat det för andra kvinnor med barn så är det något i tonen. De har inte sagt så rakt ut , men det slutar med att jag skäms över att jag faktiskt inte vill vara hemma ett år. Och att jag alltid får förklara mig. Helt knäppt egentligen. Jag är ingen sämre mamma för det.
14
Vi har samma funderingar o när jag berättat det för andra kvinnor med barn så är det något i tonen. De har inte sagt så rakt ut , men det slutar med att jag skäms över att jag faktiskt inte vill vara hemma ett år. Och att jag alltid får förklara mig. Helt knäppt egentligen. Jag är ingen sämre mamma för det.
Nej, verkligen inte. Kan det vara så att vissa kvinnor känner sig mindre "karriäriga" än de kvinnor som väljer färre föräldradagar och att det på något vis blir ett hot? Att de tror att man på något sätt är mera "hemmafru" om man tar ut majoriteten av föräldradagar och att det på något sätt skulle vara dåligt, eller att andra ser ner på en?
Näe, det måste få vara ett val för varje familj. Barnen behöver ju både mamma och pappa. Och som någon skrev tidigare, man är ju hemma mer än på jobbet i alla fall, även om man inte är den som är föräldraledig.
Lite märkligt är det att det möter sånt motstånd...
15
Nej, verkligen inte. Kan det vara så att vissa kvinnor känner sig mindre "karriäriga" än de kvinnor som väljer färre föräldradagar och att det på något vis blir ett hot? Att de tror att man på något sätt är mera "hemmafru" om man tar ut majoriteten av föräldradagar och att det på något sätt skulle vara dåligt, eller att andra ser ner på en?
Näe, det måste få vara ett val för varje familj. Barnen behöver ju både mamma och pappa. Och som någon skrev tidigare, man är ju hemma mer än på jobbet i alla fall, även om man inte är den som är föräldraledig.
Lite märkligt är det att det möter sånt motstånd...
Vi har nästa samma plan, men jag blir nog mest hemma första sommaren och fram till nyår ca, sen tar mannen över och sommaren försöker vi får ihop innan det är dags att skola in till hösten.
Jag har också fått kommentarar om hur jag kan börja jobba så snabbt osv. Men jag har alltid svarat med: Vem är jag att bestämma att pappan inte får vara hemma, det är ju lika mycket hans barn som mitt. Varför skulle jag ha bestämmanderätt över dagarna? Jag är lyckligt lottad som har en man som verkligen vill vara hemma och som längtar oerhört efter detta. Han hade gärna varit hemma från start, men blir svårt man amningen då
16
Hejsan!
Vi har nästa samma plan, men jag blir nog mest hemma första sommaren och fram till nyår ca, sen tar mannen över och sommaren försöker vi får ihop innan det är dags att skola in till hösten.
Jag har också fått kommentarar om hur jag kan börja jobba så snabbt osv. Men jag har alltid svarat med: Vem är jag att bestämma att pappan inte får vara hemma, det är ju lika mycket hans barn som mitt. Varför skulle jag ha bestämmanderätt över dagarna? Jag är lyckligt lottad som har en man som verkligen vill vara hemma och som längtar oerhört efter detta. Han hade gärna varit hemma från start, men blir svårt man amningen då
Jättetack allihopa för era kommentarer och ert peppande! Det var intressant att få höra hur ni lägger upp föräldraledigheten och visst känns det väl som att vi alla är överens om att "folk är bäst lämpade att SJÄLVA bestämma hur man vill/kan/behöver lägga upp sin föräldraledighet. Det ligger alltså inte på någon annan att bestämma detta".
Kram Anna
17
Jättetack allihopa för era kommentarer och ert peppande! Det var intressant att få höra hur ni lägger upp föräldraledigheten och visst känns det väl som att vi alla är överens om att "folk är bäst lämpade att SJÄLVA bestämma hur man vill/kan/behöver lägga upp sin föräldraledighet. Det ligger alltså inte på någon annan att bestämma detta".
Hej! såg att detta inlägg gjordes för en tid sedan och du har fått många svar, men jag kände att jag bara var tvungen att kommentera för det kunde vara skrivet av mig känns det som!
Jag kommer föda i mitten av maj, och sedan tar jag "sommarlov" i tre månader och planen är att fortsätta mina studier på höstterminen medan pappan är föräldraledig.
Det som förvånar mig är att nästan alla ställer sig frågande till våran plan, även mina genusmedvetna och feministiska vänner som värderar jämställdhet högt!
Jag får höra att; men du kommer att ha ett starkare band till barnet som du burit på i nio månader än pappan, det kommer att vara jättesvårt för dig att lämna det så tidigt. är du verkligen säker?"
Jag blir ganska chockad eftersom det just är av den anledningen som jag anser att det självklara om man vill vara jämställd, är att man som mamma låter pappan knyta ett starkt band till barnet ganska tidigt..?
Sedan kommer jag ju faktiskt börja med att vara hemma i hela tre månader, inte som att jag går direkt till skolan/jobbet dagen efter förlossningen.
Och varför är det så självklart för många att mamman alltid har "första tjing" på den första tiden av föräldraledigheten?
De flesta pappor tycker att det är exakt lika jobbigt som mammorna att gå till jobbet och längta hela dagen efter att få komma hem till sin nyfödda.
Åh jag blir så irriterad på att nästan alla tror att papporna inte känner lika starkt för sitt barn i början, man får höra att pappornas kärlek "växer fram" medan mammans kärlek till babyn finns från början.
Det värsta är att jag börjar känna mig manipulerad och lite hjärntvättad nu, och har börjat gå i andra tankebanor... tänker att; kanske ska jag stanna hemma under hösten också..det är säkert jättejobbigt att bröstpumpa under dagen... osv.
18
Hej! såg att detta inlägg gjordes för en tid sedan och du har fått många svar, men jag kände att jag bara var tvungen att kommentera för det kunde vara skrivet av mig känns det som!
Jag kommer föda i mitten av maj, och sedan tar jag "sommarlov" i tre månader och planen är att fortsätta mina studier på höstterminen medan pappan är föräldraledig.
Det som förvånar mig är att nästan alla ställer sig frågande till våran plan, även mina genusmedvetna och feministiska vänner som värderar jämställdhet högt!
Jag får höra att; men du kommer att ha ett starkare band till barnet som du burit på i nio månader än pappan, det kommer att vara jättesvårt för dig att lämna det så tidigt. är du verkligen säker?"
Jag blir ganska chockad eftersom det just är av den anledningen som jag anser att det självklara om man vill vara jämställd, är att man som mamma låter pappan knyta ett starkt band till barnet ganska tidigt..?
Sedan kommer jag ju faktiskt börja med att vara hemma i hela tre månader, inte som att jag går direkt till skolan/jobbet dagen efter förlossningen.
Och varför är det så självklart för många att mamman alltid har "första tjing" på den första tiden av föräldraledigheten?
De flesta pappor tycker att det är exakt lika jobbigt som mammorna att gå till jobbet och längta hela dagen efter att få komma hem till sin nyfödda.
Åh jag blir så irriterad på att nästan alla tror att papporna inte känner lika starkt för sitt barn i början, man får höra att pappornas kärlek "växer fram" medan mammans kärlek till babyn finns från början.
Det värsta är att jag börjar känna mig manipulerad och lite hjärntvättad nu, och har börjat gå i andra tankebanor... tänker att; kanske ska jag stanna hemma under hösten också..det är säkert jättejobbigt att bröstpumpa under dagen... osv.
Låter som ett superbra upplägg! Och att plugga med småbarn är en bra kombo, jag har testat.
Jag har två barn och båda föräldraledigheterna var ganska styrda av studier/jobb för oss. Första gången var jag bara hemma sex mån initialt - sedan tog jag litet mer längre fram. Med andra barnet var jag hemma länge, vilket berodde på att jag just studerat klart och sökte jobb. Det ideala är ju om man kan lägga upp det precis som man vill, jag hade t ex gärna haft delad föräldraledighet ett tag, det tror jag är bra för alla, men det var inte möjligt för oss.
En sak man inte vet om före man har barnet hos sig (gäller nog framförallt första barnet) är hur man kommer att känna och vad man tycker om att vara föräldraledig. Det gäller både mamman och pappan - en kanske tycker bättre om att ha hand om en spädis än den andra - och jag säger inte att det behöver vara mamman. Kan man vara litet flexibel av det skälet är det ju toppen - fast yttre omständigheter som jobb styr nog oftast.
Jag hade inte väntat mig styrkan i mina känslor för första barnet och det kändes för tidigt för mig att börja jobba efter sex månader. Amningen hade inte fungerat optimalt t ex och jag tyckte att det var mycket som just hade börjat funka. Något litet längre hade jag velat vara hemma den gången.
Denna gång (jag är på besök från ankomst april...) kan jag tänka mig en kortare föräldraledighet igen. Jag är mer sugen på att jobba än min man som gärna vill vara hemma så mycket som möjligt. Sedan får vi se hur vi känner när vi väl är där och vad som är möjligt. Tror jag vet redan nu denna gång hur jag skulle vilja ha det, men, vi får se hur det blir :-)
Vad jag tror att jag vill säga är att ni skall absolut göra precis som ni själva vill och inte bry er om vad andra tycker. Men om ni kan, försök lämna en liten öppning för oförutsedda omständigheter och känslor...
Kram
19
Hej!
Låter som ett superbra upplägg! Och att plugga med småbarn är en bra kombo, jag har testat.
Jag har två barn och båda föräldraledigheterna var ganska styrda av studier/jobb för oss. Första gången var jag bara hemma sex mån initialt - sedan tog jag litet mer längre fram. Med andra barnet var jag hemma länge, vilket berodde på att jag just studerat klart och sökte jobb. Det ideala är ju om man kan lägga upp det precis som man vill, jag hade t ex gärna haft delad föräldraledighet ett tag, det tror jag är bra för alla, men det var inte möjligt för oss.
En sak man inte vet om före man har barnet hos sig (gäller nog framförallt första barnet) är hur man kommer att känna och vad man tycker om att vara föräldraledig. Det gäller både mamman och pappan - en kanske tycker bättre om att ha hand om en spädis än den andra - och jag säger inte att det behöver vara mamman. Kan man vara litet flexibel av det skälet är det ju toppen - fast yttre omständigheter som jobb styr nog oftast.
Jag hade inte väntat mig styrkan i mina känslor för första barnet och det kändes för tidigt för mig att börja jobba efter sex månader. Amningen hade inte fungerat optimalt t ex och jag tyckte att det var mycket som just hade börjat funka. Något litet längre hade jag velat vara hemma den gången.
Denna gång (jag är på besök från ankomst april...) kan jag tänka mig en kortare föräldraledighet igen. Jag är mer sugen på att jobba än min man som gärna vill vara hemma så mycket som möjligt. Sedan får vi se hur vi känner när vi väl är där och vad som är möjligt. Tror jag vet redan nu denna gång hur jag skulle vilja ha det, men, vi får se hur det blir :-)
Vad jag tror att jag vill säga är att ni skall absolut göra precis som ni själva vill och inte bry er om vad andra tycker. Men om ni kan, försök lämna en liten öppning för oförutsedda omständigheter och känslor...
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
En pappa är ju oxå jätte viktig för barnet. Skit i andras dumma och löjliga komentarer, ni själva vet ju vad som är bäst för er och ert barn
