Nu börjar jag vilja veta....

[Frid_is]

Med ca 9 veckor kvar och förlossningssamtal (i föräldragruppen) och besök på förlossningen nästa vecka, så skulle jag nu vilja veta om det blir snitt eller inte!!!

Surfade runt lite här inne och såg att snitt diskuterades lite i Januarigruppen. Kände att jag blev nervös inför tanken.
Jag hoppas ju (tror jag) på vanlig förlossning. Även om jag kan känna oro även för det.
Det är ju lite såhär, att om det blir vanlig förlossning så är jag ju nervös för själva förlossningen. Närmare bestämt själva krystandet och "utskedet". Aj.
Om det blir snitt så är det ju tiden efter som blir jobbig. Den första månaden innan man läkt ordentligt osv.

Men en del av mig känner att jag lixom inte kan/vill grubbla på allt det där förrän jag vet vilket som blir aktuellt. För i så fall får jag ju tänka på båda scenariorna, och det ena kommer ju inte bli aktuellt, så det känns dumt och onödigt att störa min lilla hjärna med det i onödan!

Finns ju annat jag kan engagera mig i. Sängkläder till spjälsängen tex. Och Julklappar.
Men det här med förlossningen börjar krypa in i mitt huvud mer och mer.... Som tur är är det bara en vecka kvar tills jag får svar. Eller, 9 dar. 23e är det dags.
På sätt och vis räknar jag med att moderkakan ska ha dragit upp sig, eftersom det är ovanligt att den inte gör det.
Men man vet ju aldrig.......

[nimma]

Hej!
Förstår att du är orolig och tänker på förlossningen... det är jag med trots att jag har längre tid kvar
När jag var på vattengympa nu i veckan var där en tjej som var beräknad till nu på lördag.. vi alla var ju givetvis nyfikna på om hon var nervös osv... (att tillägga har hon 2 barn sen innan) och hon sa att hon såg fram emot förlossningen, hon sa att det är en så häftig känsla och hon längtade efter att få uppleva det igen!!
Hon har genomgått ett snitt och en vaginalförlossning och båda var lika häftiga sa hon...
Så det tänker jag ta med mig när min nervositet blir för stor! Försöka tänka att jag är lyckligt lottad som ska få uppleva detta häftiga!
Vi får väl se hur det går

Lycka till!!!

[tuva06]

Jag förstår dig absolut. Speciellt eftersom de är ditt första barn och du varken har provat vaginal förlossning eller snitt sen tidigare. Jag väntar ju mitt andra barn och är livrädd att det ska bli snitt. Har testat vaginal förlossning och det klarade jag ju. Fin smärtlindring fick jag och när allt var klart log jag med hela ansiket och utbröt "Jag är ju gjord för att föda barn!" (Kanske något vimsig och påverkad av lustgasen...)

JAg håller tummarna för att det går som du hoppas. Hö av dig när du fått svar. Jag tänker lite extra på dig den 23:e. kram

[cia76]

Självklart vill du veta Lättare att börja bearbeta sina känslor och tankar när man säkert vet - eller säkert och säkert... vad som helst kan hända under förlossningen och man vet inte riktigt vad man har framför sig, MEN vet man att det blir planerat snitt, då vet man det SÄKERT i allafall

Jag har aldrig sett själva krystandet som jobbigt.... nog mera de sista cm innan du får börja jobba aktivt När man får "ta i" och börja hjälpa till känns det mer som en befrielse. Visst känns det - men det fixar du!
OCH det finns smärtlindring att få, man behöver inte ligga och ha superont
Jag har själv valt att föda utan smärtlindring och visst skulle det vara lätt att yyyyla efter nåt, men jag är så envis och SKA klara mig utan. Tycker att jag klarar det, så länge jag lyssnar på min kropp och låter naturen sköta sitt, så går det bra.

Viktigt att veta hur man vill ha det och ingen vet det bättre än du. Du känner dig själv och din kropp. Inte så lätt att veta hur man reagerar när man väl är mitt uppe i förlossningen - spelar ingen roll om man fött barn tidigare eller inte - eftersom varje förlossning är unik. Men du har säker en viss bild av hur du önskar att din förlossning ska vara och det är viktigt att prata med personalen på förlossningen om det. De finns där för dig! Våga säga vad du vill och hur du vill. Blir lätt så att man bara lysssnar på dem och inte vågar öppna munnen själv. Men när det gäller DIG och DIN förlossning, vet du bäst hur du känner

Helt normalt att fundera mycket på förlossningen och bra att prata om sina tankar och känslor. Med din man, bm, vänner, oss härinne... Alltid lite skrämmande när man ska vara med om nåt som man inte på förhand vet hur kommer att kännas och förlöpa. Men också oerhört spännande Lita på dig själv och försök att lära dig slappna av och andas lugnt - på det sättet hjälper du bäst din kropp under förlossningen!

Kramis

[annapanna82]

jag förstår absolut att du vill veta nu! jag har ju fött barn vaginalt en gång och jag hade tyckt det var jättejobbigt att inte veta hur det skulle bli denna gång (i den mån man kan planera alltså..)!

jag hoppas att du du får klara besked den 23e, så att du känner att du kan börja förbereda dig på hur det nu blir.

kram!

[tuva06]

Tack för ett fint inlägg! Jag suger åt mig och tar till mig fast det inte var riktat till mig.

[Cilla37]

Ovissheten är ju alltid det värsta.

Jag hade inte alls ont efter snittet, tänkte bara mig för inför lyft, väntade ett tag med träning, gick inte med bägge hundarna samtidigt etc. Tydligen är smärtan än mindre efter ett planerat snitt än ett akut som jag gjorde sist, morfinspinalen man får som ryggbedövning sitter tydligen i ungefär ett dygn sen klarar sig de flesta med ipren!!

(förra gången fick jag massa morfin och var helt borta men då hade jag ju haft värkar 5 dygn utan att äta eller sova och fick akut snitt till slut)

jag börjar fundera mycket på om något skulle vara fel med barnet eftersom jag inte gjort något moderkaksprov eller fostervattensprov, då känns snitt som fördel eftersom förlossningsskador helt kan uteslutas (navelsträngar runt halsen, syrebrist, fastna på vägen ut etc)

det är något jag börjat tänka på den senaste veckan

Huvudsaken är ju att man får ut sitt barn inte på vilket sätt! Vården kommer alltid att prioritera det som är bäst för dig och bäbis!

[Längtan2010]

Jag förstår dig jättemycket. Det är dags nu för oss att mentalt börja förbereda sig på vad som komma skall tror jag.. Tur att det bara är en vecka kvar tills du får reda på hur det blir.

Vi har ju redan fått "domen" att det blir snitt då min morderkaka har varit under väldig uppsikt under senaste tiden.. Så jag har allt fokus på nu hur det kommer bli vid snittet och tiden efter.. och är peppad och laddad och hoppas att allt kommer gå bra och att det inte kommer göra allllt för ont efter..

Men trots att jag är så inriktad och peppad på snitt... så i söndags natt när vi låg där på förlossningen och det var skarpt läge... att Lill-pumpan måste kanske ut nu.. så kände jag när jag låg där att.. nä shit! jag vill föda ut henne!! jag kände mig så trygg där bland förlossningspersonalen så jag blev så peppad på att föda. konstigt..

Som jag säkert skrivit någon gång tidigare.. att trots att det var så tragisk utgång när jag födde Bönan.. . så var det ändå en konstigt häftig upplevelse att föda barn.. att jag ville göra det igen!

så hur det än blir Frid_is så kommer det bli en häftig upplevelse, båda sätten är lite läskiga på olika sätt =) Men du kommer fixa vilket som.

Å blir det snitt så får du å jag babbla värk ihop sen efter peppa varandra

Stor stor kram!!
Förlåt för lite flummigt svarsinlägg.. är fortfarande lite flummig efter dagarna som varit.. .lite spak.. allt kommer nu efteråt..
va va de som hände egentligen? ...

Kram
Längtan
www.vartanglabarn.blogg.se

[Frid_is]

Ja, det är faktiskt flera som har sagt det till mig också. Och att dem avundas mig för att jag har det framför mig, men då säger jag att dem är galna.
Det är säkert jätte häftigt (och smärtsamt!). Och även om man inte skulle använda det ordet för att beskriva själva förlossningen, så har man helt plötsligt den efterlängtade krabaten i sin famn! Och för den känslan tror jag inte att det finns nåt ord alls.

[Frid_is]

Haha, you´re invisible!
Det känns ju alltid peppande och uppmuntrande med folk som känner som du.
Jag hör av mig när jag vet. Kram!

[Frid_is]

Va gullig du är!
Haha, ja men känns bra att tänka att om andra klarar det utan bedövning borde ju jag klara mig med.
Har ju inte planerat nåt för vad jag i så fall vill ha. Sa förut att jag skulle ta allt jag kunde men känner nu att jag nog kommer att vara öppen för förslag. Har förstått att man inte alltid kan räkna med att hinna få epidural tex. Men har läst om många som verkar klara sig långt med lustgas!
Men helt utan nån bedövning alls har jag inga ambitioner om.

Jag har förstått det som att det är krystvärkarna som VERKLIGEN gör ont. Även om det också ska vara som du skriver, lite frigörande att man äntligen får "göra" nåt. Men jag är ju ganska rädd för att spricka.... Men, ja. Det är ju inte mycket att göra åt den saken! Det lär ju bli som det blir... Typ.

Slappna av.... nu igen??? Ja, jo. Jag kan tänka mig att det är bra. HUR man ska klara det med en bebis tryckandes från insidan som vill ut och smärta from hell... det är en annan femma.

[Frid_is]

På dig låter det som att det inte var så farligt efter snittet?
Det låter ju bra!!
Jag ser framför mig att vara typ invalid i en månad och knappt kunna ta mig upp ur soffan och sängen. Vilket jag inte ser som så lockande!

Ja, det är ju helt sant det där med förlossningsskador. Det hade jag inte tänkt på! En annan fördel som jag ser det är att man får ett datum.

[Frid_is]

Haha, ja då kan vi ju ligga i våra soffor och ha ont tillsammans!
Jo, jag har ju följt din resa och förstår att det måste vara jobbigt! Och chockartat. Och när man är mitt i det så är det väl så fullt upp med att hantera nuet att man inte kan tänka och känna efter riktigt...

Jag tänkte faktiskt på en sak... en fråga. Hur mår Du?
Alltså, inte hur är det med graviditeten eller hur mår Lill-pumpan osv. Utan Du?
Man hör ju ibland att folk med bebis eller gravida kan känna sig lite "osynliga" för fokus hamnar så mycket på barnet osv.
Hur mår Längtan?

Många kramar!!

[ma_81]

instämmer med övriga att jag förstår att du vill få besked, helst nu. Så du vet vad du liksom ska lägga fokus på sen =)

kan hålla med (vem som nu skrev det) att det mest är värkarna innan som är jobbiga, själva krystvärkarna, ja då JOBBAR man MED kroppen på ett helt otroligt sätt =)

har fött bägge pojkarna med lustgas som bedövning, det var gränsfall på båda att jag skulle sätta in epidural men precis när jag känt att ne nu ger jag fan i det här, nu vill jag ha bedövning, ja då har krystvärkarna kommit och ganska snart därefter bebis och alla glädjetårar
*oj va jag längtar tills jag får upp liten på magen!!*

jag tänker försöka med enbart lustgas, men blir det överjävligt så är jag glad man kan få mer hjälp får ta dagen o förlossning som den kommer helt enkelt.

[Frid_is]

Okej. Jag som trodde att krystvärkarna var värst!
Men det är kanske som med allt annat - individuellt!

Ja det är så spännande allt det här. Och det är ju lite därför jag gärna vill uppleva det och inte bli snittad. Även om det såklart också är en upplevelse i sig!
Men hela projektet från att undra "Är det här en värk?" och "ska vi åka in nu?" till att krysta för kung och fosterland. Det är ju onekligen häftigt!!!!
Även om jag har svårt att inte tänka på smärtan som medföljer.
Roligt att du klarat dig med bara lustgas! Det tycker jag är starkt gjort.

[isa-lisa]

Krystskedet är ju inte så långt jämfört med det värkarbete som leder fram till krystvärkarna. Kanske därför som de inte uppfattas som "värst". Jag tycker nog tyvärr att det är jämna plågor... sorry

[Frid_is]

Haha, ja nu var ju inte du riktigt lika uppmuntrande som dem andra!

[cia76]

Jag har haft fint stöd av förlossningspersonalen på "slutrakan", de har hjälpt med andingen och hjälpt mig över stormigt hav Kan inte säga att krystandet tar ont, visst känns det när huvudet kommer (får inte lura dig...hihi), men bm har alltid tryckt med varma omslag på mellangården och sagt när jag ska krysta och när man ska "hålla upp" så att huvudet långsamt kan kommer ut - så man inte går så mycket sönder. Skrämmande - JA Första gången sprack jag mycket och syddes en timme, men ärligt! jag kände inte att jag sprack! Lite kaos när lite skulle komma och därav sprack jag så mycket. Alrig haft besvär efteråt och kände inget när jag syddes. Alltså en positiv upplevelse trots allt.
Andra förlossningen gick lugnt och inte ett enda stygn Klarade även av smärtan bra den gången. Jag stod upp nästan hela öppningsskedet, lutade mig över en "ställning" som man kan gå med (ingen aning om vad en sådan heter), vickade på höfterna, andades luuugnt igenomv ärkarnaoch slappnade av. Var en superfin upplevelse när jag kände hur bebisen sjönk lägre och lägre och hur kroppen och jag jobbade tillsammans! En sådan förlossning till TACK!
Tredje förlossningen blev det två stygn som syddes utan bedövning, bm tyckte det skulle gå bra OCH det gjorde det. En eller annan svordom kom men samtidigt fick jag snusa bebis

Hoppas mina beskrivningar inte skrämmer upp dig ännu mera. Har upplevt mina förlossningar som självklart kämpiga, men samtidigt helt otroligt fina upplevelser!
Låter dumt att säga slappna av MEN det hjälper att följa med smärtan och försöka slappna av - kämpar du emot och grips av panik blir det värre. Att aktivt arbeta med kroppen, röra på sig, hjälper! Vatten lindrar ofta och så har maken satt varma omslag på korsryggen, så skönt!
Går inte att beskriva förlossningssmärta, den måste upplevas. OCH upplevs av alla på olika sätt.
Jag skulle inte byta ut smärtan mot nåt annat, för mig känns det som en del av att få barn. Känna hur kroppen jobbar. Korkad? Kanske det

Förstår väl de som väljer smärtlindring och är det just det som känns rätt för dig, så då är det rätt. Man ska inte utsätta sig för nåt som efteråt kan kännas superjobbigt att bearbeta sig igenom. Alla har rätt att föda just på det sätt som känns bra. Lita på dig och på personalen. OCH prata med någon från bb redan innan förlossningen, de kan säkert ge dig många bra tips och bra om du kan känna dig lung och trygg inför förlossningen

Ber ännu om ursäkt av dig och andra som kanske läser ifall min text är för "ingående", absolut inte meningen att skrämma någon eller göra någon besvärad Försöker inte beskriva förlossningar som något rosenrött paradis, men inte heller ett h-lvete som man inte klara sig igenom

Kramelikram!

[cia76]

Tycker inte heller krystvärkarna är så jobbiga, förutom om du får dem "för tidigt" och inte får börja krysta ännu

[cia76]

Tack snälla!
Kram