Då menar jag inte redo med saker och så utan redo mer mentalt inför förlossning och bebis ankomst. Man brukar läsa/höra att man mot slutet av graviditeten kommer till en punkt då man bara vill ha ut bebis och träffa den som man burit på i nio månader. Har ni börjat känna så?
Jag har mindre än två veckor kvar till bf och jag känner mig inte alls redo! Just nu känner jag lite smått panik över att vattnet skulle kunna gå när som helst och att min lilla tjej skulle kunna komma inom några dagar.. Kanske blir jag redo i den stunden, men jag har bara så svårt att se mig själv på förlossningen..
1
Känner ni er redo? Då menar jag inte redo med saker och så utan redo mer mentalt inför förlossning och bebis ankomst. Man brukar läsa/höra att man mot slutet av graviditeten kommer till en punkt då man bara vill ha ut bebis och träffa den som man burit på i nio månader. Har ni börjat känna så?
Jag har mindre än två veckor kvar till bf och jag känner mig inte alls redo! Just nu känner jag lite smått panik över att vattnet skulle kunna gå när som helst och att min lilla tjej skulle kunna komma inom några dagar.. Kanske blir jag redo i den stunden, men jag har bara så svårt att se mig själv på förlossningen..
Har också mindre än två veckor kvar eftersom är beräknad till den 28e. Jag har allting klart och känner mig lugn inför förlossningen. Men det känns väldigt overkligt fortfarande. Skulle vilja att bebisen kom ut nu på en gång men samtidigt kan jag inte föreställa mig hur det verkligen kommer bli eller kännas. Förlossningen är en sak för då har barnmorskan där men hur det kommer vara att komma hem med en liten har jag svårt att tänka mig in i.
2
Har också mindre än två veckor kvar eftersom är beräknad till den 28e. Jag har allting klart och känner mig lugn inför förlossningen. Men det känns väldigt overkligt fortfarande. Skulle vilja att bebisen kom ut nu på en gång men samtidigt kan jag inte föreställa mig hur det verkligen kommer bli eller kännas. Förlossningen är en sak för då har barnmorskan där men hur det kommer vara att komma hem med en liten har jag svårt att tänka mig in i.
Lugnet kommer att instinktivt sköljas över dig. När du fött barnet så kliver du in i en roll utan att du märker det. Du är mamma! Det är en otrolig känsla. Och allt som man inte visste eller kunde innan bara sitter där och du vet hur du ska göra. Så fort det sätter igång så blir du redo, jag lovar Lycka Till i massor.
Det är mitt 5e barn, men jag har oxå oroskänslor om hur det ska gå osv. Minns jag hur det är att ta hand om en liten (8 år sen), tänk om jag tappar barnet, tänk om jag helt plötsligt glömt hur det är att amma, kommer jag klä barnet rätt osv osv.... Stor kram till er alla
3
Lugnet kommer att instinktivt sköljas över dig. När du fött barnet så kliver du in i en roll utan att du märker det. Du är mamma! Det är en otrolig känsla. Och allt som man inte visste eller kunde innan bara sitter där och du vet hur du ska göra. Så fort det sätter igång så blir du redo, jag lovar Lycka Till i massor.
Det är mitt 5e barn, men jag har oxå oroskänslor om hur det ska gå osv. Minns jag hur det är att ta hand om en liten (8 år sen), tänk om jag tappar barnet, tänk om jag helt plötsligt glömt hur det är att amma, kommer jag klä barnet rätt osv osv.... Stor kram till er alla
Jag är absolut redo, ut med henne bara känner jag Fast det kan ju bero på att jag är lite orolig så länge hon är kvar där inne... Jag har också ungefär två veckor kvar, men min tvåa kom ju två veckor tidigt så det bidrar säkert också till att det känns som det kan vara dags nu.
På tisdag har vi i alla fall tid för igångsättning, förutsatt att livmodertappen är mogen. Så det hoppas jag verkligen, och ännu mer hoppas jag att det ska sätta igång av sig själv innan dess!
Hade jag inte haft min historia och min extra oro kanske jag hade tyckt det vore skönt att gå över ett par dagar istället så barnet fick födas i januari. Men just nu känns det inte som ett roligt alternativ alls.
Jag tror som towan att du kommer att bli redo när det är dags. Man har ju inte så mycket att välja på så att säga
4
Jag är absolut redo, ut med henne bara känner jag Fast det kan ju bero på att jag är lite orolig så länge hon är kvar där inne... Jag har också ungefär två veckor kvar, men min tvåa kom ju två veckor tidigt så det bidrar säkert också till att det känns som det kan vara dags nu.
På tisdag har vi i alla fall tid för igångsättning, förutsatt att livmodertappen är mogen. Så det hoppas jag verkligen, och ännu mer hoppas jag att det ska sätta igång av sig själv innan dess!
Hade jag inte haft min historia och min extra oro kanske jag hade tyckt det vore skönt att gå över ett par dagar istället så barnet fick födas i januari. Men just nu känns det inte som ett roligt alternativ alls.
Jag tror som towan att du kommer att bli redo när det är dags. Man har ju inte så mycket att välja på så att säga
Haha, ja då är det kanske dags när som helst för din del. Håller tummarna om att det först och främst startar av sig själv annars får vi hoppas att tappen är tillräckligt mogen då på tisdag. Nu tycker jag faktiskt att vi behöver mer bebisar i den här gruppen!
Haha, nej kanske är det lite det som jag är orolig/spänd för också, att det inte något som jag kan kontrollera. Lillan kommer ju när lillan vill.
Lycka till!
7
Haha, ja då är det kanske dags när som helst för din del. Håller tummarna om att det först och främst startar av sig själv annars får vi hoppas att tappen är tillräckligt mogen då på tisdag. Nu tycker jag faktiskt att vi behöver mer bebisar i den här gruppen!
Haha, nej kanske är det lite det som jag är orolig/spänd för också, att det inte något som jag kan kontrollera. Lillan kommer ju när lillan vill.
Jag minns när jag väntade mitt första barn hur rädd jag var. Hur jag i slutet av graviditeten satt och grät och trodde jag skulle bli en värdelös oduglig mamma. Jag har massa småsyskon, men var inte särskilt barnkär och hade aldrig bytt blöja eller skött om ett litet barn. Men tjoff så var jag mamma och allt kändes så naturligt
8
Jag minns när jag väntade mitt första barn hur rädd jag var. Hur jag i slutet av graviditeten satt och grät och trodde jag skulle bli en värdelös oduglig mamma. Jag har massa småsyskon, men var inte särskilt barnkär och hade aldrig bytt blöja eller skött om ett litet barn. Men tjoff så var jag mamma och allt kändes så naturligt
Jo jag tycker att alla känslor är tillåtna. Dock så är jag nog inte så rädd utan mer orolig inför förlossningen. Orolig för att det inte ska gå bra och orolig inför hur det kommer att vara.
Tiden efter är jag inte speciellt orolig för alls faktiskt.. Jag tror att det kommer att kännas väldigt naturligt att bli mamma. Jag har fem småsystrar så den delen är jag ganska säker på kommer att fungera. Kanske får jag mig en chock sen..
9
Jo jag tycker att alla känslor är tillåtna. Dock så är jag nog inte så rädd utan mer orolig inför förlossningen. Orolig för att det inte ska gå bra och orolig inför hur det kommer att vara.
Tiden efter är jag inte speciellt orolig för alls faktiskt.. Jag tror att det kommer att kännas väldigt naturligt att bli mamma. Jag har fem småsystrar så den delen är jag ganska säker på kommer att fungera. Kanske får jag mig en chock sen..
Det kommer gå så bra så, men jag förstår precis hur du tänker. Jag är orolig jag med, för vissa bitar har man ju inte koll på. Men som tur är så är ju barnmorskorna och sköterskorna så gulliga och rara och talar om hela tiden vad som händer. Det finns maskiner som kollar upp ditt värkarbete och bebisens hjärtljud som ni kan titta på. Det kommer bli den bästa stunden i ditt liv
10
Det kommer gå så bra så, men jag förstår precis hur du tänker. Jag är orolig jag med, för vissa bitar har man ju inte koll på. Men som tur är så är ju barnmorskorna och sköterskorna så gulliga och rara och talar om hela tiden vad som händer. Det finns maskiner som kollar upp ditt värkarbete och bebisens hjärtljud som ni kan titta på. Det kommer bli den bästa stunden i ditt liv
Känner mig ganska redo inför själva förlossningen, gäller bara att inte läsa massa hemska förlossningsberättelser. Mammarollen hoppas jag att jag kommer in i helt naturligt, som flera skriver ovan.
Det är ju inte alls långt kvar nu!
11
Känner mig ganska redo inför själva förlossningen, gäller bara att inte läsa massa hemska förlossningsberättelser. Mammarollen hoppas jag att jag kommer in i helt naturligt, som flera skriver ovan.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
Lycka Till i massor. 
Fast det kan ju bero på att jag är lite orolig så länge hon är kvar där inne... Jag har också ungefär två veckor kvar, men min tvåa kom ju två veckor tidigt så det bidrar säkert också till att det känns som det kan vara dags nu.