om droger...

[Anonym]

Sonen, 16 år, röker ev hasch.
Jag är skiträdd, även om jag vet hur vanligt det är idag och att många inte anser det vara ett missbruk, men jag har andra erfarenheter från en nära släkting...
Han började med hasch som 14 åring och dog vid 32års ålder på en toalett av en överdos heroin, å det gör mig enormt rädd för droger av alla slag!

Sonen är skriven hos mig, men bor mer hos sin pappa sedan i somras, innan dess bodde han o syskonen ungefär vv, "helsyskonen" är numera hos pappan bara ibland.
Hos mig finns även min man o barnens lillebror.

Pappan spårade ur vid skilsmässan för 10 år sen o rökte hasch i ungefär 6 år innan han åkte fast..
Jag va blind o fattade inget så det blev en stor o obehaglig överraskning.

Jag hoppas verkligen att han är ren nu, men ibland tvivlar jag...
ev anv han anabola oxå.

Det är orsaken till att barnen är skrivna här, jag funkar bättre med skola, läkarvård osv.

Jag har reagerat och pratat, men inte gått så långt som jag kanske borde ha gjort...mitt fel!


Pappan är ganska liberal när det gäller hasch så när jag ringde o berättade om mina misstankar ang sonen reagerade han inte nämnvärt starkt.
Han menade att han borde se det.

Vad jag ville med mitt inlägg vet jag inte riktigt...
Ha reaktioner från er som föräldrar hur ni hade reagerat, vad ni hade gjort o vad ni sagt till sonen?
Reaktioner från folk som inte verkar tycka att de är bättre att röka på än att dricka alkohol..jag vet varken ut eller in...iom pappans reaktion, eller brist på den, undrar jag om jag överreagerar????


På måndag ska jag ta med sonen någonstans för ett urinprov o efter det vet jag mer hur jag ska gå till väga, och jag fasar för att svaret på provet kommer att vara positivt å visa att han verkligen använder hasch och att det inte bara är elaka rykten som jag hört.

[Anonym]

Varför misstänker du att sonen röker hasch?
Klart det är ett missbruk! Ur vissa synvinklar kan jag hålla med om att haschet är bättre än alkoholen men det har en mycket stor nackdel, och det är ju att där det finns hasch finns andra droger! Jag tror det är väldigt sällan en haschrökare håller sig till endast det (har aldrig ens hört talas om någon), den dagen det inte finns hasch med något annat är tillgängligt ja vad händer då? Förstår din räddsla. Din son är bara 16år hjälp han nu innan han är så pass gammal att du ingenting får göra!
Tveksamt att pappan slutat har man hållt på i 6år så vaknar man inte bara upp en dag och har slutat! Är du helt säker på att han endast hållt sig till hasch?
Kanske till och med är så illa att din son får sitt hasch av sin pappa (gud förbjude!).
Klart du inte överreagerar, pappans reaktion visar ju bara hur lite han bryr sig (typiskt missbrukare!!!), din reaktion värkar vara ganska lugn ändå med tanke på att situvationen måste vara mycket svår.

Oavsätt var provet visar hoppas jag det löser sig för honom. Vet han om detta prov? Om han gör det och det är negativt ta ett till när han inte vet. Det är lätt och hålla upp ett tag för att kunna visa upp ett grönt prov så alla släpper alla misstankar.

Kram från en föredetta missbrukare.

[Anonym]

Jag har faktiskt inte haft nåt speciellt skäl att verkligen misstänka att han anv hasch mer än att han hänger med folk som röker på...det är för mig svårt att förstå...när jag tog upp detta med en väninna som har en dotter i samma ålder så sa dottern att hon hört att sonen anv hasch, inte alltid med ofta....

Jag står ganska handfallen just nu, panik i mig och många tankar...
Pappan räknar jag inte med...o nej jag vet inte om han slutat eller om det är så att han bytt ut haschet mot anabola, för på mycket kort tid har han blivit väldigt muskulös....misstänker att han ff haschar oxå...men honom bryr jag mig inte så mycket om just nu i allt det här.

ska kontakta familjeteamet i vår kommun då vi inte tilhör Maria Ungdom...är skitnervös!

[Skreepmajja]

Hej! Jag vet inte om jag kan vara till så mycket hjälp här men insåg när jag hittade den här tråden att det kanske kan vara skönt att höra ändå vad jag har att säga!

Jag är en tjej på 16 år. Jag har haft helt fel umgänge enligt både mina föräldrar och vissa mer skönsamma kompisar. I alla fall så va droger väldigt vanligt i min umgängeskrets och i början va jag riktigt duktig och tackade jämt nej. Men en dag bestämde jag mig för att jag skulle testa att röka på och det slutade med att jag gjorde det ganska ofta. Kan påpeka att det här började när jag va 14 år. I Augusti när jag va 15 år så tröttande jag på detta liv och berättade för min mamma att jag rökte hasch och marijuana och hon bröt ihop. Vi hamnade hos socialen och jag på ungdoms viva och fick göra urinprov en gång i veckan i ett halv år. Dum som jag va började jag igen när jag va fri från urinproven och nu sitter jag hos ungdomsviva igen

med tanke på din oro för tyngre droger, Jag har alltså rökt mer eller mindre i två år och jag har tagit amfetamin max 10 ggr under den tiden förutom röka men allt annat har jag låtit bli. Ansett att det är inte värt det. Men efter som jag har varit drogfri i 4 månader nu så tänker jag fortsätta så. Hoppas det löser sig för din son!

[Anonym]

Det låter ju inte som någo elakt rykte när någon du känner berättar det för dig.
Som Skreepmajja skriver är grupptrycket i slut ändan oemotståndligt. Med tanke på att din son kan ha det så pass nära som sin far där han bor, en far som han säkert ser upp till så är dina "misstankar" väl befogade.

Hoppas att allt löser sig och att det inte är så farligt.
Ge din son tonvis med kärlek, "älska mig mest när jag förtjänar det som minst för då behöver jag det som bäst".
Ränka med att OM din son använder sig av droger och du försöker stoppa det kan det uppstå mycket hat. Det är väldigt svårt att sluta med något som får en att må så "bra" bara för att någon annan vill det. Om det går försök få honom att fatta det beslutet själv.

Förstår att hjärnan går på högvarv! Själv har jag ännu inga barn mitt första kommer nu i februari så jag kan inte helt sätta mig in i situvationen. Men jag kan tänka mig att det är den värsta mardrömmen en förälder kan ha.
Mina föräldrar försökte hjälpa mig för ett antal år sedan men då jag var myndig fick dom inget göra. Dom gjorde flera misslyckad försök vilket gjorde att jag valde att inte ha kontakt med dom. Tyckte ju dom var super dumma som ville ta ifrån mig något så underbart som drogerna. Nu i efterhand så tycker jag ju att det var bra att dom försökte och att jag var korkad som inte lyssnade. Men jag var tvungen att komma på det själv, det kostade mig vänner, familj, utbildning, jobb, körkort, bostad, sambo m.m. Det var först när allt var borta som det gick upp ett litet ljus och jag börja om från början men trotts de blev det flera misslyckade försök innan jag blev helt drogfri. Det är inte en lätt väg att vandra så stoppa det innan det bär av åt helvete.

Om din son inte använder sig av droger (vilket vi hoppas!) så kommer det nog vara bra ändå med att du tar prover och har kontakten med familjeteamet och så på han för att visa att det värkligen inte är ok vilket kan få honom avskräckt även i framtiden.

Lycka till nu, håller tummarna för din son!

[ung-tjej-med-koll]

Jag är 21 år gammal och jag kan av egen erfarenhet säga att röker man på så är man villig att ta annat också, ta ställning! Visa dig! Säg att det inte är okej, acceptera inte och blunda inte!