Hej, kan säga som så, jag har 4 egna, en bonus och ett tillfälligt fosterbarn hemma i ålder 15, 13, 5, 3 år och tvillingar på 10 månader, för oss är grabben i 3 års åldern den som är mest kännbar i o m trots. Annars flyter vår vardag på fint, man bygger upp rutiner m m och hittar sitt sätt att få saker att flyta på
4
Hej, kan säga som så, jag har 4 egna, en bonus och ett tillfälligt fosterbarn hemma i ålder 15, 13, 5, 3 år och tvillingar på 10 månader, för oss är grabben i 3 års åldern den som är mest kännbar i o m trots. Annars flyter vår vardag på fint, man bygger upp rutiner m m och hittar sitt sätt att få saker att flyta på
Inte jättestor skillnad, men det är ju alltid en som man har litet mindre koll på.
Snarare är det så att när det är en mindre för att en är hos en kompis, inte ska till skolan etc, så går det märkbart fortare att få matlådor, baddags, badkläder på... EN 7-sitsig bil blir väldigt full. Men det är himla härligt med fem, tycker jag!
6
Inte jättestor skillnad, men det är ju alltid en som man har litet mindre koll på.
Snarare är det så att när det är en mindre för att en är hos en kompis, inte ska till skolan etc, så går det märkbart fortare att få matlådor, baddags, badkläder på... EN 7-sitsig bil blir väldigt full. Men det är himla härligt med fem, tycker jag!
Nej det tycker jag inte att det är. Våra är 11, 9, 6, 3 och 1.
Det som gör det mest kännbart är väl sånt som logistiken när alla har träning osv på olika håll.
7
Nej det tycker jag inte att det är. Våra är 11, 9, 6, 3 och 1.
Det som gör det mest kännbart är väl sånt som logistiken när alla har träning osv på olika håll.
Nu har jag bara fyra, men jag tror inte att det blir så stor skillnad. Om allt går som det ska vill säga. Men det jag brukar tänka på när jag funderar på en eventuell femma är hur det skulle bli om man skulle få ett handikappat barn eller ett barn med någon typ av diagnos. Jag vet att det inte skulle vara någon skillnad i kärleken, men det skulle innebära en stor förändring i vår redan "fulla" vardag...
Jag vet att man inte kan resonera i dessa banor, men jag kan inte låta bli.
8
Nu har jag bara fyra, men jag tror inte att det blir så stor skillnad. Om allt går som det ska vill säga. Men det jag brukar tänka på när jag funderar på en eventuell femma är hur det skulle bli om man skulle få ett handikappat barn eller ett barn med någon typ av diagnos. Jag vet att det inte skulle vara någon skillnad i kärleken, men det skulle innebära en stor förändring i vår redan "fulla" vardag...
Jag vet att man inte kan resonera i dessa banor, men jag kan inte låta bli.
Jo så får man visst resonera tycker jag för det är ju så det blir om det skulle hända. De barn som vi redan har får inte bara ett litet syskon utan troligen ännu lite mindre tid från oss vuxna. Jag tvivlar inte på att kärleken skulle räcka till utan som du säger en stor förändring i en redan fylld vardag.
9
Jo så får man visst resonera tycker jag för det är ju så det blir om det skulle hända. De barn som vi redan har får inte bara ett litet syskon utan troligen ännu lite mindre tid från oss vuxna. Jag tvivlar inte på att kärleken skulle räcka till utan som du säger en stor förändring i en redan fylld vardag.
Så funderar jag också... Vi har diskuterat en eventuell fyra, men jag vet inte om jag vågar. Vi har tre friska barn som kräver mycket tid och energi. Jag tror inte vi skulle "fixa" att få ett barn med särskilda behov ovanpå det, så då är det kanske bäst att inte chansa... Jag känner också att en graviditet kan jag för all del klara av att gå igenom om jag nu måste för att få ett barn till, men tänk om man råar ut för en sådan där mardrömsgraviditet med fontänspyor, svår foglossning, tidigt värkarbete... eller andra bekymmer. Vem ska ta hand om de barn vi redan har då? Eller om jag råkar ut för en postnatal depression, som jag gjorde med trean? Vill för allt i världen inte förlora tid med de barn vi redan har i någon depressionsdimma. Pga all osäkerhet tror jag faktiskt vi låter fjärde barnet stanna vid en fantasi...
10
Så funderar jag också... Vi har diskuterat en eventuell fyra, men jag vet inte om jag vågar. Vi har tre friska barn som kräver mycket tid och energi. Jag tror inte vi skulle "fixa" att få ett barn med särskilda behov ovanpå det, så då är det kanske bäst att inte chansa... Jag känner också att en graviditet kan jag för all del klara av att gå igenom om jag nu måste för att få ett barn till, men tänk om man råar ut för en sådan där mardrömsgraviditet med fontänspyor, svår foglossning, tidigt värkarbete... eller andra bekymmer. Vem ska ta hand om de barn vi redan har då? Eller om jag råkar ut för en postnatal depression, som jag gjorde med trean? Vill för allt i världen inte förlora tid med de barn vi redan har i någon depressionsdimma. Pga all osäkerhet tror jag faktiskt vi låter fjärde barnet stanna vid en fantasi...
Ja, det blir ju ännu mindre tid till de du redan har. Sen så är ju frågan hur man definierar stor skillnad. Men jag har lite svårt för de här resonemangen med att det inte gör någon skillnad med ett barn extra. Dygnet har bara 24 timmar och ju fler barn man har desto mindre tid kan du ägna dig åt varje enskilt barn.
Jag är själv uppvuxen i en familj med 5 barn, vi hade otroligt lite föräldratid utan sysselsatte oss med varandra, baserat på mina upplevelser under min barndom så tror jag att barn även behöver föräldratid och i ganska så stora kvantiteter. Vi hade alla behövt mer föräldratid.
Är det så att du nu har oceaner av tid över där du sitter och rullar tummarna och inte vet vad du ska ta dig för, visst då har du tid med ett barn till. Om inte då tycker jag att du ska avstå och ägna dig åt de barn du redan har.
11
Ja, det blir ju ännu mindre tid till de du redan har. Sen så är ju frågan hur man definierar stor skillnad. Men jag har lite svårt för de här resonemangen med att det inte gör någon skillnad med ett barn extra. Dygnet har bara 24 timmar och ju fler barn man har desto mindre tid kan du ägna dig åt varje enskilt barn.
Jag är själv uppvuxen i en familj med 5 barn, vi hade otroligt lite föräldratid utan sysselsatte oss med varandra, baserat på mina upplevelser under min barndom så tror jag att barn även behöver föräldratid och i ganska så stora kvantiteter. Vi hade alla behövt mer föräldratid.
Är det så att du nu har oceaner av tid över där du sitter och rullar tummarna och inte vet vad du ska ta dig för, visst då har du tid med ett barn till. Om inte då tycker jag att du ska avstå och ägna dig åt de barn du redan har.
Menar du att du inte hade någon tid över när du bara hade ett barn, eller inget barn? När vi inte hade barn hade vi ibland svårt att hitta på något att göra, ibland kunde vi tom ha tråkigt. Med ett barn fanns det fortfarande luckor, det fanns viss dötid. En del av den tiden försvann med nr 2 och all dötid försvann med nr 3. För oss skulle det inte finnas någon tid över att ägna åt en eventuell nr 4, det är liksom fullt....
13
Menar du att du inte hade någon tid över när du bara hade ett barn, eller inget barn? När vi inte hade barn hade vi ibland svårt att hitta på något att göra, ibland kunde vi tom ha tråkigt. Med ett barn fanns det fortfarande luckor, det fanns viss dötid. En del av den tiden försvann med nr 2 och all dötid försvann med nr 3. För oss skulle det inte finnas någon tid över att ägna åt en eventuell nr 4, det är liksom fullt....
Har man tid "över" så nog hittar man saker att fylla tiden med, eller hur? I mitt fall ett evigt hundsportande - vilket tar TID, massor av den varan. Jag har dessutom den dåliga smaken att ha ett gäng hundar som aktivt tränats och även då tävlats genom årens lopp, nu med tre barn får jag erkänna att tiden att hålla igång mer än två är nära på omöjlig att hitta. Däremot dötid har jag nog aldrig haft men man får helt enkelt omdisponera den tid man har till det man vill hinna med.
14
Har man tid "över" så nog hittar man saker att fylla tiden med, eller hur? I mitt fall ett evigt hundsportande - vilket tar TID, massor av den varan. Jag har dessutom den dåliga smaken att ha ett gäng hundar som aktivt tränats och även då tävlats genom årens lopp, nu med tre barn får jag erkänna att tiden att hålla igång mer än två är nära på omöjlig att hitta. Däremot dötid har jag nog aldrig haft men man får helt enkelt omdisponera den tid man har till det man vill hinna med.
Vad jag menar med dötid är helt enkelt tid som är fri för mig att disponera bäst jag behagar, till hundsport, träning ja vad som. Ju fler barn man skaffar desto mindre av den varan blir det. Det blir ingen tid att omdisponera, det är det som är problemet. Jag anser att varje barn ska kunna få tid att synas och höras och att det inte bara ska vara en skock ungar. Man bedriver ju inte ett dagis hemma.
15
Vad jag menar med dötid är helt enkelt tid som är fri för mig att disponera bäst jag behagar, till hundsport, träning ja vad som. Ju fler barn man skaffar desto mindre av den varan blir det. Det blir ingen tid att omdisponera, det är det som är problemet. Jag anser att varje barn ska kunna få tid att synas och höras och att det inte bara ska vara en skock ungar. Man bedriver ju inte ett dagis hemma.
Jag håller med dig, med tre barn är det liksom fullt! Som Sverige ser ut idag vill de flesta att barnen ska få vara med på 1-2 aktiviteter när de är i skolåldern, och det tar tid för föräldrarna! Visst kan man välja bort aktiviteterna, eller lägga hela ansvaret på barnet, men då blir man lite annorlunda och det är inte alltid barnen tycker det är lika ok som föräldrarna.
16
Jag håller med dig, med tre barn är det liksom fullt! Som Sverige ser ut idag vill de flesta att barnen ska få vara med på 1-2 aktiviteter när de är i skolåldern, och det tar tid för föräldrarna! Visst kan man välja bort aktiviteterna, eller lägga hela ansvaret på barnet, men då blir man lite annorlunda och det är inte alltid barnen tycker det är lika ok som föräldrarna.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
