Hej du trötta, ledsna, kämpande och fina förälder!
Är du som jag kanske på väg mot enskild vårdnad av barn? Eller redan där?
Mitt nioåriga barns pappa är alkoholist. En utredning är på gång hos Socialtjänsten, men det tar tid. Känns som att inget händer.
Just nu verkar pappan nyktrare än vanligt, och det verkar trovärdigt att han just nu är vit under pappaveckorna. Men han har ingen som helst insikt om att han behöver gå till botten med sitt problem. Han vill inte. Och så länge han stannar där kommer mitt barn antagligen ha en mentalt frånvarande pappa och känna sig övergiven där.
Jag försöker ta en sak i taget och hantera livet i stort. Jag har bra människor omkring mig - ändå är det rätt tufft. Svårt att bli förtvivlad om och om igen.
Känner nu att jag behöver vara realistisk och förbereda mig för ett liv där jag kanske har enskild vårdnad, eller åtminstone mycket mer av vårdnaden än nu.
Jag vill hemskt gärna komma i kontakt med mammor och pappor som har en liknande situation och förstår vad det innebär. Tänker att vi inte bara kan stötta varandra känslomässigt, utan kanske också praktiskt. Drömmen vore att hitta någon i en liknande situation som bor i närheten som jag känner att jag kan lita på och vice versa. Och att ha turen att upptäcka att barnen trivs med varandra och känner sig trygga hemma hos varandra. Värt ett försök i alla fall!
Skriv!
1
Enskild vårdnad - kan vi hjälpas åt? Hej du trötta, ledsna, kämpande och fina förälder!
Är du som jag kanske på väg mot enskild vårdnad av barn? Eller redan där?
Mitt nioåriga barns pappa är alkoholist. En utredning är på gång hos Socialtjänsten, men det tar tid. Känns som att inget händer.
Just nu verkar pappan nyktrare än vanligt, och det verkar trovärdigt att han just nu är vit under pappaveckorna. Men han har ingen som helst insikt om att han behöver gå till botten med sitt problem. Han vill inte. Och så länge han stannar där kommer mitt barn antagligen ha en mentalt frånvarande pappa och känna sig övergiven där.
Jag försöker ta en sak i taget och hantera livet i stort. Jag har bra människor omkring mig - ändå är det rätt tufft. Svårt att bli förtvivlad om och om igen.
Känner nu att jag behöver vara realistisk och förbereda mig för ett liv där jag kanske har enskild vårdnad, eller åtminstone mycket mer av vårdnaden än nu.
Jag vill hemskt gärna komma i kontakt med mammor och pappor som har en liknande situation och förstår vad det innebär. Tänker att vi inte bara kan stötta varandra känslomässigt, utan kanske också praktiskt. Drömmen vore att hitta någon i en liknande situation som bor i närheten som jag känner att jag kan lita på och vice versa. Och att ha turen att upptäcka att barnen trivs med varandra och känner sig trygga hemma hos varandra. Värt ett försök i alla fall!
Hej,
jag är inte exakt i samma situation. Min barn är redan 17 och 16 år gamla, vilket gör att det är ingen vits längre att försöka få ensam vårdnad. Han kan ju inte tvinga dem vara hos honom. Dottern mår dåligt, har anorexi. Men hon får terapi och det går framåt. Hon har valt att inte bo hos honom längre, sedan ett och ett halvt år tillbaka. Sonen, som snart fyller 18, vill inte svika sin pappa och han är fortfarande varannan vecka hos honom. Vilket jag inte tycker är bra. Men jag kan inte heller tvinga honom.
Jag skriver nu, dels i fall du vill höra lite erfarenheter ifrån äldre barn och dels tycker jag det är intressant att höra om och hur folk har fått ensam vårdnad. Även om det inte är aktuell här så kan jag känna att det är skönt att veta hur det fungerar för andra. Kanske är det ju också något som funkar dåligt i Sverige - att sätta stopp eller åtminstone begränsa olämpliga föräldrar, och det intresserar mig.
Hur illa är det med hans pappa? Hur mycket ser ditt barn? Mitt ex brukar dricka sent på kvällen, så att barnen först begrep vad som pågår när de var 13, 14 år. Han har alltid skött vardagen med barnen. I alla fall på ytan. Nyligen har jag ju hört att det har funnits en del tveksamma saker. Porr-tittande t.ex. Problemet har snarare varit att han är allmänt mer omdömeslös, mer elak, egocentrisk, osv. Helt enkelt inte en ansvarsfull inte tillräckligt trygg och pålitlig. Framför allt gör han sig lustig, dvs. kan håna barnen ibland. Det har de farit illa av.
2
Hej,
jag är inte exakt i samma situation. Min barn är redan 17 och 16 år gamla, vilket gör att det är ingen vits längre att försöka få ensam vårdnad. Han kan ju inte tvinga dem vara hos honom. Dottern mår dåligt, har anorexi. Men hon får terapi och det går framåt. Hon har valt att inte bo hos honom längre, sedan ett och ett halvt år tillbaka. Sonen, som snart fyller 18, vill inte svika sin pappa och han är fortfarande varannan vecka hos honom. Vilket jag inte tycker är bra. Men jag kan inte heller tvinga honom.
Jag skriver nu, dels i fall du vill höra lite erfarenheter ifrån äldre barn och dels tycker jag det är intressant att höra om och hur folk har fått ensam vårdnad. Även om det inte är aktuell här så kan jag känna att det är skönt att veta hur det fungerar för andra. Kanske är det ju också något som funkar dåligt i Sverige - att sätta stopp eller åtminstone begränsa olämpliga föräldrar, och det intresserar mig.
Hur illa är det med hans pappa? Hur mycket ser ditt barn? Mitt ex brukar dricka sent på kvällen, så att barnen först begrep vad som pågår när de var 13, 14 år. Han har alltid skött vardagen med barnen. I alla fall på ytan. Nyligen har jag ju hört att det har funnits en del tveksamma saker. Porr-tittande t.ex. Problemet har snarare varit att han är allmänt mer omdömeslös, mer elak, egocentrisk, osv. Helt enkelt inte en ansvarsfull inte tillräckligt trygg och pålitlig. Framför allt gör han sig lustig, dvs. kan håna barnen ibland. Det har de farit illa av.
Jag har en något liknande situation och skulle också gärna vilja hitta andra med samma erfarenheter för att kunna stötta varandra. Mina barns pappa är alkoholist. Vi är skilda sedan några år men situationen är alltjämt ganska slitsam. Mina barns pappa är en man med snygg social yta, framgångsrik, höginkomsttagare etc. Många tror inte att en sådan person också kan vara alkoholist, vilket gör det extra svårt att få hjälp. Vi var t ex på familjerådgivningen och den terapeuten svalde alla hans försvar och förnekelser och arbetade helt på hans linje. Hans föräldraskap styrs helt av hans egna behov för stunden, vilket gör tillvaron väldigt otrygg och oförutsägbar för barnen. Jag har länge brottats med tanken att begära ensam vårdnad för att bättre kunna skydda mina barn. Samtidigt vet jag hur oerhört svårt det är att få igenom ensam vårdnad och särskilt när man inte har bevis för den andra förälderns olämplighet. Jag har därför inte vågat hittills men situationen bli alltmer ohållbar så jag velar fortfarande.
Hör gärna av dig!
Kram
3
Hej,
Jag har en något liknande situation och skulle också gärna vilja hitta andra med samma erfarenheter för att kunna stötta varandra. Mina barns pappa är alkoholist. Vi är skilda sedan några år men situationen är alltjämt ganska slitsam. Mina barns pappa är en man med snygg social yta, framgångsrik, höginkomsttagare etc. Många tror inte att en sådan person också kan vara alkoholist, vilket gör det extra svårt att få hjälp. Vi var t ex på familjerådgivningen och den terapeuten svalde alla hans försvar och förnekelser och arbetade helt på hans linje. Hans föräldraskap styrs helt av hans egna behov för stunden, vilket gör tillvaron väldigt otrygg och oförutsägbar för barnen. Jag har länge brottats med tanken att begära ensam vårdnad för att bättre kunna skydda mina barn. Samtidigt vet jag hur oerhört svårt det är att få igenom ensam vårdnad och särskilt när man inte har bevis för den andra förälderns olämplighet. Jag har därför inte vågat hittills men situationen bli alltmer ohållbar så jag velar fortfarande.
By lilla_jag_hj in forum Vårdnad - gemensam/enskild
Svar: 12
Senaste inlägg: 2007-01-14, 17:45
Kära besökare.
Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.
Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.
