Pepptråd mot smärta!

[Ebbot]

Hej!

Nu ska jag vara lite strikt och snällt be er att låta denna tråd vara en renodlad "vi som tycker samma"-tråd. Det är massivt pep-talk jag är ute efter!

Det är så att jag vill absolut föda med så lite smärtlindring som möjligt. All respekt för er som vill annorlunda, jag har inga synpunkter och lägger ingen energi på att "omvända" någon, jag lovar!

MEN det jag söker är likasinnade att diskutera förlossning och smärta med, andra som liksom jag tror på avslappning, andning och att lita på kroppen. Jag tänkte att vi kunde dela lite olika knep, bra tankesätt, bra litteratur, och liknande.

Det ligger inga hjältevisioner i mitt val, det är bara så att jag är övertygad om att det är bästa sättet för mig. Förra gången hade jag bara lustgas, tackade ja till akupunktur men det hanns inte med. Nästa gång hoppas jag kunna skippa även lustgasen, det hade varit häftigt.

Har läst, och tror mycket på, resultat som visar ett aktivt beslut att undvika smärtlindring har mycket positiv påverkan på hur kvinnor i efterhand upplevt förlossningen - också i förhållande i till smärta. Det verkar som att när man förväntar sig att det ska göra ont så in i helvete, och är beredd på att tackla det, så blir det lättare att hantera smärtan och hela förlossningssituationen.

Jag minns att jag tänkte sist att jaa, det här gör ju sjukt ont - men ändå inte så ont som jag trodde. Och jag kunde, fastän jag såklart längtade efter att det skulle vara över, reflektera över hur jäkla starkt och mäktigt och häftigt det var att föda.

så; är det fler som är peppade på att föda, ser fram emot förlossning, och har lite positiva tankar och tips att dela med sig av? Har du fött förut? Har du provat profylax? Vet du bra målbilder eller tankeexperiment att använda sig av för att tex ta sig igenom en värk? Skriver du förlossningsbrev- idéer om hur man ska uttrycka sig då?

Kram!

[Trollmor77]

Vet inte om jag passar in i denna tråd eftersom jag inte får ta epidural och kräks av lustgas... Kan inte tänka mig något annan smärtlindring förutom TENS

Jag hade enbart TENS förra förlossningen och tänker ha TENS igen, tyckte att det fungerande helt ok.

Det som är viktigt för mig är att få vara uppe och gå samt få hänga över något. Vill absolut inte ligga ned, då är det mycket svårare att möta/ta värkarna.

Att duscha/bada i också skönt...

Denna förlossning hoppas jag att jag hänger med i svängarna, gjorde inte det med sista, det gick fortare än vad jag hade förväntat mig, får iofs gå lika snabbt denna gång, men nu är jag mer förberedd.
Senaste förlossningen tog 2½ timme från vatten avgång, och 1½ från första lilla molvärk...

[angiesry]

Här vill jag svara men jag orkar inte just nu, måste sova efter min långa dag men först ska jag sparka upp maken från sovande läge i soffan.

[SummerT]

Jag delar samma tankesätt, är dock min första förlossning så jag håller det ganska öppet med smärtlindring tills jag ligger där. Men min plan är att försöka förbereda mig på den värsta smärtan man kan uppleva, försöka se målbilden att min bebis ligger på magen och träna på profylax. Lustgas lär jag nog ta hjälp av om det inte är så att jag upplever att jag bli illamående av den, för illamående har jag fått nog av

Men som sagt eftersom att det är första gången för mig så vet jag itne riktigt vad jag har att vänta mig och kanske ändrar mig när jag ligger där men jag tror att viljan kan vara stark och ser man det goda som kommer ut av det så går nog allt att uthärda

[Jenlon]

Har klurat lite på om jag skulle svara eller inte, men delar en hel del av dina tankar så därför gör jag det

Jag har fött ett barn med epidural och de två andra med enbart lustgas, värme och akupunktur (men de hann i princip bara sätta nålarna för att sen vara tvugna att ta bort dem igen, så effekten kan jag inte utvärdera). För mig är det definitivt inte heller någon prestigefråga, men även jag vill ha så lite smärtlindring som möjligt. Kommer att använda lustgas även denna gång. Lustgasen ser jag inte direkt som smärtlindring, mer ett fokus. Har också använt mig av profylaxandning (gick kurs med första barnet, men skulle säkert egentligen behöva uppdatera mig eftersom det var 11 år sedan).

Jag har känt en enorm skillnad på förlossningen med EDA och de utan, just det här att kroppen får chans att "sköta sitt" och det har varit mycket enklare att följa med. Särskilt i utdrivningsskedet har det varit en enorm skillnad för min del. Berättar gärna mer om detta vid tillfälle.

Det mesta handlar dock om mina egna tankar (och en del erfarenheter som jag utbytt med andra), men tankeexperiment eller målbilder (förutom en bebis) har jag inte aktivt använt mig av. Vad gäller förlossningsbrev så har jag skrivit sådana varenda gång, men anstränger mig att hålla det kort och koncist. Uppsatser tror (och vet) jag att de tyvärr inte är alltför positivt inställda till, iallafall inte på förlossningen där jag har fött och kommer att föda.

Jag är inte heller helt främmande inställd till att erbjudas smärtlindring om det blir ett långt och utdraget förlopp och om det anses vara bättre för mig och barnet av någon anledning. Men mitt mål är endast lustgas och värme och jag är ganska bestämd på den punkten

Tyvärr har två av mina barn kommit ut med huvudet i sidled (djup tvärställning) vilket gör att smärtan vid utdrivningen blir annorlunda (säger sig självt att det är svårare att komma ut på det sättet) och ffa visar sig som ett enormt tryck bakåt mot tarm och svanskota. Med tredje barnet var den smärtan extra påtaglig och jag har det tyvärr lite för färskt i minnet (hade ont i en månad efteråt och hade svårt att sitta och gå, även om jag inte har fått några bristningar någon av gångerna, inte ens en liten reva) för att känna att jag ser fram emot förlossningen i sig..... Inför de tidigare tre har jag varit väldigt lugn och förväntansfull. Men peptalk och diskussioner här i ämnet känns väldigt intressant!

[mamz]

Jag tänkte likadant inför min första förlossning och det funkade bra. Jag och min man gick på Annas Profylax men jag jag tyckte inte riktigt att det var min grej att andas forcerat, och så övade vi inte i ställningar/situationer som sedan var relevanta under förlossningen (satt bara på stol under kursen). Men för många andra funkar det säkert bättre.

Den gången satte det igång en vecka tidigt, vi var inte hemma, och jag fattade inte att det var på allvar trots att det var full fart från början med värkar mellan 2-5 minuter direkt. Jag var därför rätt så chockad och stressad vilket verkligen påverkar smärtupplevelsen. När jag kom in till förlossningen på Södra BB så fick jag lägga mig i ett varmt bad vilket var underbart avslappnande och smärtlindrande!!! Då öppnade jag mig från 5-8 cm på en timme.

Efter ett tag gick jag ur badet när jag ville upp och stå, och jag varierade en massa upprätta ställningar. Sedan gjorde det fruktansvärt ont kring 8-9 cm och då kunde jag inte slappna av längre utan hade det rätt så jobbigt. Jag bad t.o.m. att få lustgas men tog bara ett par drag för det funkade inte och var störande.

När krystvärkarna satte igång satte jag mig på förlossningspallen med mannen bakom mig i en fåtölj och armarna på hans lår. Krystningen gjorde inte så ont, till stor del tack vare att bm höll varma blöta handdukar mot underlivet - tips!!!

Jag hade en lite för snabb förlossning för att kunna vara så lugn och närvarande som jag velat, men det är ändå en mycket bra upplevelse. Nu denna gång vill jag föda likadant. Men vi ska försöka ta det på allvar direkt och slappna av hemma med dusch och massage, sådant vi inte hann med förra gången. Då tog det 10 tim från första känning tills sonen var ute, men vi var bara 2 tim hemma och 3 tim på sjukhuset. Denna gång lär det väl gå ännu snabbare...

[Jenlon]

Ja varma våta handdukar glömde jag, det har BM använt vid alla mina förlossningar också. Tydligen gör de alltid det här fick jag höra när jag önskat det i ett av förlossningsbreven. Håller med om att det fungerar mycket bra, både som lindring och som ett sätt att visa hur man ska krysta genom att man krystar mot "trycket" från handduken.

[Busan!]

Bra initiativ! Jag peppar gärna. Sist hade jag en sån där förlossning som blev en så bra upplevelse att jag sa direkt efteråt att jag skulle kunna göra om samma sak igen nästa dag. Anledningarna till att det blev så bra är säkert flera, men jag vet två bra tips jag fick innan som direkt påverkade förloppet.

1, Att ha fokus med hela min medvetenhet på andningen och näsa/mun. Dvs låta smärtan pågå därborta "nån annanstans" och hela tiden fokusera på området kring munnen och andningen. Detta för att undvika att gå in i panik och låta smärtan ta över.

2, Att se till att slappna av i käken och inte spänna den eller munnen. Eftersom munnen på något sätt är sammankopplad med underlivet, så är man automatiskt mer spänd i underlivet om man spänner sig i käke och mun, vilket gör det svårare att öppna sig.

Jag är övertygad att de här två tipsen bidrog till att jag inte fick panik över smärtan eftersom jag inte lät mig sugas in i den, och dessutom öppnade mig från 5 till 10 cm på tjugo minuter. Från första värk till dess att liten var ute gick det drygt 6 timmar varav vi var drygt 3,5 på förlossningen.

Mina smärtlindringsmetoder var andning, TENS, akupunktur och lustgas vilket räckte bra, även om själva krystningsskedet gjorde ONT. Men det varade bara 10 minuter, så det var överkomligt. Hade jag haft ett längre och jobbigare förlopp hade jag definitivt kunnat tänka mig epidural, men jag tror egentligen kroppen fixar det bättre på egen hand, bara vi låter den jobba. Men då handlar det om att släppa huvudet och följa med kroppens rytm.

Sen är det ju så att en del kvinnor rent fysiskt har lättare att föda barn än andra, brett bäcken osv. Det beror ju lite på barnets storlek också. Jag var tydligen som gjord för att föda barn sa min bm. Men jag tror att man kan göra mycket själv för att underlätta förlossningen och att det viktigaste är att jobba upp tilliten till att vi alla har förmågan att göra det till en bra upplevelse.

Lycka till alla! Här är det "bara" 75 dagar kvar nu...

[hallon74]

Jag hade en superbra förlossning. Jag använde TENS hemma (vet inte om du tycker det är ok men en värmekudde kan nog vara bra annars) och fick bada varmt när jag kom in på BB. Efter det tog jag lustgas och andades långa djupa andetag (hade gått på yoga för gravida). Försökte andas in genom näsan och ut genom munnen.

När det gjorde jävulsk ont efter ett tag så bad jag om epidural men det var för sent. Då accepterade jag det men fick akupunktur i huvud och rygg. Jätteskönt!

Inför förlossningen sydde jag lapptäcken i vackra mönster och under lustgas-euforin så såg jag fina mönster framför mig i en slags dröm. Det var så vackert och avslappnande! Är lustgas något du vill ha eller vill du vara utan det också?

Att skriva en förlossningsplan kan väl vara bra för att du ska ha tänkt igenom val innan men min erfarenhet av mina egna och kompisars förlossningar/kejsarsnitt är att det blir sällan som man tänkt ändå.

Just ja; ett sista tips, var inte rädd för att låta eller skrika! Urkraften kommer ju och den kan man inte stoppa. =)

[girlen]

Vilken fantastisk ide att starta en sådan här tråd.
Jag vill också föda utan smärtlindring och har känt mig ganska ensam.

Det är vårat första barn, så jag har ingen aning om vad jag har att vänta mig. Känns bra att få läsa hur det gått till för er andra.

Jag har tänkt skriva ett förlossningsbrev. Och tipset om att vara kortfattad var ju jättebra. Antar att dom har lite annat att göra på förlossningen än att läsa uppsatser.

[angiesry]

Jag förstår precis hur du menar med att vilja föda utan smärtilndring utan att vilja stoltsera med bedriften utan för att det helt enkelt känns bäst så.

Min första förlossning var ganska dåligt förberedd för det sjukhus på vilket jag skulle föda hade inga ordentliga förlossningskurser (eller hur man nu kallar dem). Mina första värkar satte i gång vid ettiden på natten och jag gick med värkar som inte gjorde stor nytta (kanske kämpade jag emot dem utan att veta om detta pga min brist på självkontroll och förlossningsförberedelseinsikt ) och när de runt fem på efterföljande eftermiddag/kväll kunde konstatera att jag var öppen tre centimeter och frågade om jag ville ha EDA svarade jag ja. Det var ordentligt obehagligt att få den där sprutan. Jag var tvungen att sitta ihopfälld som en fickkniv på en brits under och efter en värk med order om att inte röra en fena. EDAn sattes runt halv sju sju kanske och hela arbetet avstannade... De hade redan doserat den ganska starkt vid det laget och när de satte in värkstimulerande vid halv åttatiden tog det en timma tills jag var fullt öppen och jag kände inte ett skit av krystvärkarna utan fick arbeta i dubbel uppförsbacke: utan värkkänningar och liggande i gynställning. Sonen är född cirka kvart i tio samma kväll.

När jag väntade tvåan hade jag inte ont på samma sätt och hade dessutom gått en kurs i hur man andas bort värkarna och jag satt i telefon med min kusin i säkert en timma på kvällen, jag tror vi slutade prata vid tiotiden. Jag tror att jag fick min första värk vid femtiden på eftermiddagen och dottern är född (hemma - eftersom jag inte trodde att det var på riktigt då jag inte hade riktigt ont förrän vid utdrivningsskedet) fem i två samma natt. Då hade jag visserligen skyndat på hela förloppet med ett par bad i badkar, en färdknäpp vid halv tolvtiden och bara andats mig genom mina värkar.

Tredje barnet är född på sjukhus men ett där man får bestämma mycket över sitt förlossningsarbete på egen hand. Jag minns att vi var inne en sväng under natten mellan söndag och måndag men då hade arbetet bara provstartat så vi kunde välja mellan att stanna kvar på förlossningen eller åka hem. De värkar jag hade under kvällen och som gjorde att vi åkte in till förlossningen avstannade så fort jag hade satt mig i bilen och därför valde vi att åka hem igen. Jag kunde sova och sedan satte värkarna igång igen på dagen och jag vaggade mig genom dem och använda samma andningsteknik som för tvåan. Denna förlossning var mer lik min första. Utdragen och inte lika mesig i smärtväg som med tvåan. Jag kunde inte riktigt kontrollera smärtan enbart genom att andas. Jag undrar om det beror en del på hur bebisen ligger där inne och på vilka nerver den trycker mest? Vi åkte in till förlossningen igen under eftermiddagen och då var jag tre cm öppen och vi fick stanna. De mätte mina värkar och tyckte inte att de var särskilt starka men jag tyckte att de gjorde ordentligt ont redan då. Barnmorskan var fantastisk då jag berättade för henne att jag visste att jag inte hade krystvärkar men däremot kände samma tryck i bäckenbotten som när man behöver gå på toa för större behov och vi bestämde att jag skulle få krysta en gång för att se om det kanske kunde hjälpa bebis att komma längre ned och på en krystning hade jag öppnats från mina evighetslånga tre centimeter till fullt öppen och bebisens huvud var äntligen nere i rätt position. Jag tror att jag krystade tre eller max fem gånger innan dottern var ute och låg på min mage. Jag stod på golvet på alla fyra och smärtan vid utdrivningsskedet är inte den som plågar mig värst, det är fram till krystvärkarna som det är plågsamt för när man blir kontrollerad med jämna mellanrum och de bara säger "tre centimeter" för all den smärta som inte verkar göra någon nytta, det känns bara löjligt! Jag funderar på vad som kan driva nästa bebis till rätt läge inom ett lagom tidsspann eller om jag genom någon slags rörelse eller liknande kan hjälpa bebisen på traven då jag inte tror på att jag kommer ha samma tur med lyhörd BM denna gång. Jag måste liksom göra större delen av BM-jobbet på egen hand för att slippa känna panik över bristen på stöd från sjukhuset. När jag pratade med min nuvarande gynekolog (som endast kommer vara med vid förlossningen om det finns ett medicinskt behov för att rädda mig eller barnet) och berättade att jag är orolig över att föda på ett franskt lantsjukhus där man inte får välja kände jag mig enbart förlöjligad när han svarade att jag får diskutera saken med den BM som kommer att förlösa mig och se om hon går med på att jag står på alla fyra och om han har jouren just den dagen så vill han i så fall se på när jag föder fram mitt barn i denna ställning. Maken som var med på mötet med läkaren tyckte inte att han drev med mig utan snarare visade intresse för någonting han aldrig har upplevt (hur nu detta kan vara möjligt i medicinskt trots allt väl avancerade Frankrike år 2012!?!) Jag kände mig snarare som ett får som blir nekad en förfråga utan att ens ha fått ställa min fråga till rätt person. Det känns liksom ganska dömt att misslyckas med att be en BM förlösa mig på alla fyra vid ett sjukhus där inte ens huvudläkarna har testat alternativa ställningar vid förlossningarna... Men jag tänker inte ge upp än!

Så hela denna utläggning för att tala om att även jag är intresserad av pep-talk och tips inför förlossningen och såvida jag inte befinner mig i en återvändsgränd av total smärta kommer jag inte att använda mig av EDAn (som tyvärr är den ENDA smärtlindring som används vid förlossningar här i FR... och som dessutom är total dvs inte den modell där man kan gå omkring...)

[Trollmor77]

Kan du inte insistera på att göra på ditt sätt eller be maken att göra det åt dig, under förlossningen?

[angiesry]

Jag planerar hur jag på bästa sätt ska gå tillväga för att få det som jag vill ha det. Vissa behöver bara höra att man är bestämd så får man som man vill, andra behöver ju lirkas med. Undrar bara hur man märker vem man har framför sig?

[Litentrea]

Hej!

Nu ska jag vara lite strikt och snällt be er att låta denna tråd vara en renodlad "vi som tycker samma"-tråd. Det är massivt pep-talk jag är ute efter!

Det är så att jag vill absolut föda med så lite smärtlindring som möjligt. All respekt för er som vill annorlunda, jag har inga synpunkter och lägger ingen energi på att "omvända" någon, jag lovar!

MEN det jag söker är likasinnade att diskutera förlossning och smärta med, andra som liksom jag tror på avslappning, andning och att lita på kroppen. Jag tänkte att vi kunde dela lite olika knep, bra tankesätt, bra litteratur, och liknande.

Det ligger inga hjältevisioner i mitt val, det är bara så att jag är övertygad om att det är bästa sättet för mig. Förra gången hade jag bara lustgas, tackade ja till akupunktur men det hanns inte med. Nästa gång hoppas jag kunna skippa även lustgasen, det hade varit häftigt.

Har läst, och tror mycket på, resultat som visar ett aktivt beslut att undvika smärtlindring har mycket positiv påverkan på hur kvinnor i efterhand upplevt förlossningen - också i förhållande i till smärta. Det verkar som att när man förväntar sig att det ska göra ont så in i helvete, och är beredd på att tackla det, så blir det lättare att hantera smärtan och hela förlossningssituationen.

Jag minns att jag tänkte sist att jaa, det här gör ju sjukt ont - men ändå inte så ont som jag trodde. Och jag kunde, fastän jag såklart längtade efter att det skulle vara över, reflektera över hur jäkla starkt och mäktigt och häftigt det var att föda.

så; är det fler som är peppade på att föda, ser fram emot förlossning, och har lite positiva tankar och tips att dela med sig av? Har du fött förut? Har du provat profylax? Vet du bra målbilder eller tankeexperiment att använda sig av för att tex ta sig igenom en värk? Skriver du förlossningsbrev- idéer om hur man ska uttrycka sig då?

Kram!

Jag ska ha min tredje förlossning och sitter just nu och förbereder mig så mycket som det går. Jag upplever att min första förlossning var bäst, just för jag var förberedd på att möta smärtan, nu blev det till slut akut kejsarsnitt men innan det så klarade jag allt själv.
Andra gången gick snabbare och jag tog epidural när jag inte hängde med i de täta värkarna.
Jag vet ännu inte vad jag ska göra, men jag tror det lutar åt så lite bedövning som möjligt, så att jag kan följa med så mycket som möjligt.
För att klara av smärtan så vill jag ha kontroll.

[Trollmor77]

Du får låsas som att du inte förstår vad de säger Det fungerar bra för invandrare i Sverige Så gör du som du vill iaf...

[Ebbot]

Förra gången var första för mig och även om det gjorde ont så tyckte jag det var en stor trygghet att slippa vela när jag kom in, jag hade liksom bestämt mig redan - även om jag självklart var öppen för att ändra mig om det blev för outhärdligt. Men jag tycker att i och med att jag bestämt mig så var det liksom aldrig nåt snack, jag tog mig igenom det jag behövde. De frågade när jag kom in hur jag ville ha det och jag sa "bara lustgas" och sen tog min sambo över och sa att hon vill klara sig så långt det bara går utan något mer. Jag erbjöds akupunktur och tackade ja men det hanns aldrig med, och om de erbjuder det denna gång s kommer jag nog tacka nej. Kände direkt att det var ett störningsmoment för mig att vänta på att de skulle komma med de där nålarna.

Jag vill helt enkelt vara ifred när jag föder...

[annso_79]

Jag har funderat en hel del på detta med smärtlindring och har nog hittat en strategi som passar mig. Att vara gravid har på något sätt lärt mig mycket om olika sorters smärta också, krampliknande smärta, pulserande smärta, mensvärksliknande smärta m.m. och jag intalar mig själv att jag nog ändå inte är så känslig för smärta. Men, jag vet också att smärtan vid en förlossning är så himla svår att tänka sig in i innan.

Jag ska hämta ut en TENS imorn, för att öva lite i god tid innan, och jag är ju även annars ett stort fan av varma bad. Lustgas vill jag gärna prova, men sen återstår det att se när det är skarpt läge. Jag hoppas kunna lita på min yoga-djupandning/fokus, TENS, varma bad och lustgas, dessutom tar jag med min bettskena så jag kan bita till ordentligt om det behövs , men får jag panik/tappar totalt greppet är jag inte främmande för att få annan smärtlindring om sjukvårdspersonalen anser det vara bäst för mig och/eller bebisen.

Det är ungefär det jag tänker skriva i förlossningsbrevet också: I första hand icke-medicinsk smärtlindring, i värsta fall den smärtlindring som passar bäst utifrån förutsättningarna.

[Ebbot]

Jag hade lustgas sist och tror att jag kommer ropa efter den så fort jag kommer in nu också men jag börjar försöka motivera mig att vänta med den lite - mest för att ha något att ta till när man varit inne en stund och börjar lessna. Plus att jag vill se om jag kan komma än mer i fokus och koncentration, och då tror jag på så få störningar runt om som möjligt, Att slippa anpassa mig till något annat än min kropp som gör det den ska, i sin takt.

Jag har tillgång till en TENS men har mest inte orkat sätta mig in i hur den funkar. Men ska nog kolla upp det. Sist hade jag värmekudde hemma, det var jätteskönt.

Bada/duscha varmt gjorde jag också hemma, men tyckte bara det var blaskigt och irriterande och jobbigt att komma upp och bli torr plus att det var så himla svårt att få på kläderna sen. Men jag hade så täta värkar. Kanske det tar längre tid denna gång så jag känner att det är lönt att bada i lugn och ro. Och gärna värme på annat vis.

[Ebbot]

Ja, man får nog vara kort och koncis om de ska läsa.

Själv är jag lite rädd för att skriva nåt för att jag är egentligen kontrollfreak, tänk om de av någon anledning inte kan möta mina önskemål? Då kommer jag att bli skitsur när det inte blir som jag tänkt.

Fast den största anledningen till att jag inte skrev sist och nog inte gör det nu heller var att allt jag ville skriva kom jag på att "det här vet de nog redan". Man kan ju liksom inte lära barnmorskan hennes jobb, hon vet nog bättre än jag hur det ska vara. Plus att alla sjukhus har ju ändå sina rutiner och "så gör vi här". Det som var kvar på min lista sen var "jag vill ha så lite smärtlindring som möjligt och bara få sköta mig själv" och det kunde jag ju svara när de frågade, eller så sa min sambo det.

Jag tyckte det var tryggt att bara vara i nuet och ta en sak i taget med min barnmorska. Hon frågade om allt - i alla fall allt som jag "fock välja" - och annars sa hon "nu behöver jag göra detta, är det ok" och jag kunde bara följa med och behålla så mycket koncentration som bara gick inåt, på mig själv och kroppens process, så skötte personalen resten. Jag blundade mig igenom alltihop och minns inte ens hur någon av personlen såg ut. De var väldigt tysta och diskreta, precis som jag vill ha det!

[Ebbot]

Jätteroligt med alla svar, jag hoppas att detta är en tråd vi kan hålla levande och återkomma till! Alt lyfta ut enskilda aspekter i egna trådar. Jag har svarat och reflekterat här och där, har ännu inte hunnit läsa allt, men är väldigt glad för responsen, alla tips och tankar. Precis som någon annan skrev var jag rädd att jag var ensam att tänka så här.

Nu blev plötsligt förlossningen väldigt verklig... Tänkt att det snart är dags!