Visst är det kul att dottern ska på klassresa. Och det är utmärkt med engagerade föräldrar i klassen.
men jag, jag vill mycket hellre betala in en summa på ett konto, än sälja korvar, kakor, fixa disco osv.....
känner igen men förstår saken ändå eftersom inte alla kan betala in en summa.
På det här sättet kan alla vara med.
Kakorna och godiset varje barn ska sälja kan man ju för all del köpa själv så slipper man den biten
Om man nu inte vill stå och sälja saker etc så borde man väl kunna köpa sig fri från det kan man tycka?
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
Förstår att det kan kännas jobbigt, men jag tycker att det är mer rätt än att sätta in pengar på ett konto. Dels för att alla inte har råd med det men mest för att eleverna sjäva får vara med och jobba för sin resa, istället för att föräldrarna betalar.
I vår lilla skola (ca 15 elever per årskull) har under senaste åren rest till Indien, Tyskland/Österrike/Polen, Kanarieöarna mm. Och det enbart på elevernas egna initiativ när det gäller försäljning, revyer, teatrar, discon och annan form av underhållning. Det är toppen tycker jag!
Det är ju frivilligt, men fungerar inte om inte alla hjälper till. Och egentligen är jag tacksam för att det finns så många engagerade föräldrar i klassen. Och tanken i sej, lite kommunistiskt sådär (men det säger ajg inte till dem om det kommunistiska, de skulle bli väldigt sura
Och jag _är_ engagerad , och hjälper till. Det är ju också en fråga om sammanhållning också.
Men jo, jag ska ta och prata lite med dem som håller i det hela....
Jodå, men det finns en gräns för hur mycket kakor vi äter. Eller, om dottern fick välja så skulle vi byta ut en hel del av måltiderna mot just kakao, men det är inte upp till henne att bestämma
Åh, så jag håller med!
Liksom bara jättemycket!
Faktiskt så har man fått köpa sig fri från det hela i äldste sonenklass en gång. Det var är såna där restauangchansenhäften skulle säljas och vi var några i klassen som sa ifrån att vi inte hade några släktingar alls i staden. Då kom vi överens om att man skulle slippa köpa 4 häften, istället ge den summan de skulle rendera i som vinst.
Sen att det skulle vara bra att barnen fixar, jag det är ju bara om barnen verkligen gör det. Vilket i 98% av fallen jag varit med om inte är sant. Föräldrar bakar, handlar, sköter logistik osv. Vadlär sig barnen av det? Att man får allt serverat och sen säljer man lite så är saken biff. De ser ju inte det verkliga jobbet utan _luras_ att tro det är så enekelt.
Hur gamla är eleverna?
alltså, jag håller med dej. I princip. Men ser också hur blyg dotten är, att gå runt och sälja kakor hos grannarna är _inte_ hennes grejj. Så då blir det jag som måste hjälpa henne med det. Och jag är ine heller född försäljare, milt uttryckt.
Och jag vill hellre hjälpa henne med att komma ikapp med matteläxan, om jag nu måste prioritera.
Om man jobbar tillsammans för att uppnå ett mål stärker det onekligen sammanhållningen men det är kanske något som är mest viktigt för barnen som går i klassen snarare än mellan föräldrarna.
Man man kan kanske kompromissa? Vara med på en del och sätta in en summa pengar sedan?
Vem som helst kan bli förlåten när de haft fel.
Det svåra är att bli förlåten för att du har haft rätt!
Värd hos Allt för Föräldrar
För den stora klassresan brukar de börja i 5:an kanske, men det mesta görs i högstadiet.
Min klass åkte till fjällen i 4:an, Stockholmsweekend i 6:an och till Tysklnd/Österrike i 9:an, utan föräldrarnas pengar. Det var aptrist att sälja saker och jobbigt att fixa en del av sakerna, men ville vi resa så fick vi jobba helt enkelt.
Och tur var väl det ändå eftersom mina föräldrar aldrig skulle kunnat stoppa in någon peng till min resa.
Jag tror ärligt att om jag frågar, så kommer de säga att det behöver ajg inte, och att allt arbete självklart är frivillig. Och jag tror inte de blir sura på mej heller, utan är förstående och säger att de förstår om jag inte hinner eller orkar med så mycket.
Nåja, jag avvaktar lite, och ska se om inte dottern kan gå tillsamman med en klasskompis och försöka sälja till våra snälla grannar. Och så betalar jag det som behövs i slutändan.
Tycker som du att det oftast inte är barnen som gör allt jobbet utan föräldrarna, så det där argumentet om att "hjälpas åt i klassen och jobba för pengarna" faller ju platt!
Sonens klass hade kaklotteri i våras på lokala marknaden och det syntes ju tydligt på de kakorna att inga barn hade bakat dem! Däremot en massa hysteriska "jag-vill-vara-som-Leila-morsor"..... ;-)
Fast det är väl ändå upp till föräldrarna. På samma sätt som när föräldrar klagar över att barnen inte gör något hemma samtidigt som de aldrig någonsin ställt ett enda krav.
Som förälder ska man såklart stötta och supporta, men vill barnen resa så är det väl de som ska få jobba för det också. Vem får liksom en gratisresa bara sådär?
i dotterns skola åker de i femman, det är den de sparar till nu. Och så åker de i nian. Och då hoppas jag barnen är mer engagerade själva, inte bara föräldrarna.
Fast vore det bara upp till barnen, så tror jag ärligt att det inte blev någon resa. Och det är ju inte _bara-tänkt som en nöjjesresa, utan tanken är att de ska lära sej något av det också. så läraren är med , tex, och skolan sponsrar det lite.
De borde få den resa de enagerar sig för tycker jag
Klassen under oss tog sig 20 mil, just för att det är eleverna här som är drivande och föräldrar enbart stöttar. Det är liksom invant att alla får ta sitt ansvar om det ska bli någit och det blir det allt som oftast.
Ja såklart är det så! Men det är ändå eleverna som ska få göra grovjobbet, men med stöttning och hjälp. Och framför allt förslag då.
Jag är ju uppvuxen med föräldrar som var engagerade i skolan, och jag har ju valt skola delvis för att det är en skola med engagerade föräldrar. Så jag är inte emot det som princip. Men det är detta med _lagom_, jag tycker det räcker nu....
Jag betalar gladeligen in på ett konto. MIna barn behöver inte jobba för resor till jul, påsk eller sommar heller.
Sen brukar det inte ens vara barnen som vill resa, det brukar vara föräldrarna som vill att barnen ska resa. Iaf innan högstadiet. En ligt min erfarenhet, såklart vet jag inget om alla klasser och alla barn!
Japp, det är upp till föräldrarna att sätta upp kraven, helt kart som korvspad. Helt klart, men det sätts inga krav. Mer än att "Kl 18-1930 är det Kalle, Lina, Lovisa och Anton som står och säljer korv". Hur visste man vad som behövdes för att sälja korv, vem kom på att det tex behövdes en varmhållningsplatta? Liksom var kom korven ifrån? Vem betalade den? Hur fick vi tillstånd att stå här? Hur transporterades marknadsståndet, vem slog upp det? Vem lånade ut det? Hur räknar man kassen sen, hur hamnade pengarna på kontot? Hur fick de som lagt ut pengar i förväg tillbaka sina pengar? Osv....
Och nej, eftersom jag tycker detta är onödigt så sätter inte jag mig och ställer kraven på varken mina eller andras barn.
(Sen har jag inget som helst problem med att ställa krav på mina barn, det är en annan diskussion.)
Vi bor inte nära skolan, i radhus- och villaområdena runtomkring, utan en mil ifrån, ute i en liten by på landet. Här har vi max en handfull grannar på gångavstånd och det är (och körs!) 70 på vägen. Jag är inte bekväm med att släppa iväg min tioåring längre bort än till den här handfullen grannar, för det blir helt enkelt livsfarligt för honom. Och då måste jag köra.
Hur valfritt var det nu då?
Samtidigt ser jag poängen med att de jobbar och jag brukar anses vara en såndär jobbigt engagerad förälder som får andra att känna att de inte gör tillräckligt (so sue med, jag tror att engagerade föräldrar gör världen bättre), så det är inte så att jag försöker smita från mitt ansvar.
The noble art of losing face
will someday save the human race.
Hans Blix
