Ensam Gravid
Ensamförälder
  1. Anonym
    #1

    Ensam Gravid

    Hej!
    Jag undrar om det finns fler som är gravida och ensamma?
    Jag träffade en kille i ungefär en månad och allt var bra, men sen insåg jag att han ville bara ha kontroll över allt jag gjorde, så jag lämnade honom.
    Nu plussade jag för 1 vecka sen och kommer alltså att bli ensam med barnet. Självklart kommer jag att berätta detta för pappan.

    Största problemet nu är att jag jobbar utomlands, men ska åka hem i april.
    Har inte någon att dela detta med, förutom familjen hemma, men blir väldigt dyrt att ringa och fråga en massa.

    Om det finns fler här på AFF i min situation om ensam och gravid så vore det trevligt att kunna dela tankar.
  2. 1
    Ensam Gravid Hej!
    Jag undrar om det finns fler som är gravida och ensamma?
    Jag träffade en kille i ungefär en månad och allt var bra, men sen insåg jag att han ville bara ha kontroll över allt jag gjorde, så jag lämnade honom.
    Nu plussade jag för 1 vecka sen och kommer alltså att bli ensam med barnet. Självklart kommer jag att berätta detta för pappan.

    Största problemet nu är att jag jobbar utomlands, men ska åka hem i april.
    Har inte någon att dela detta med, förutom familjen hemma, men blir väldigt dyrt att ringa och fråga en massa.

    Om det finns fler här på AFF i min situation om ensam och gravid så vore det trevligt att kunna dela tankar.
  3. Anonym
    #2
    Jag är inte ensam och gravid men jag var ensam och gravid, har nu ett barn på ett halvår
  4. 2
    Jag är inte ensam och gravid men jag var ensam och gravid, har nu ett barn på ett halvår
  5. Anonym
    #3
    Jag är också ensam och gravid. Väldigt svårt har det varit till och från eftersom folk runt omkring tycks reagera så underligt på detta och att det är lätt att känna sig utanför och otillräcklig på föräldrakurser och liknande. Nu är det inte allt för långt kvar och i dagsläget känns det iallafall mer possitivt än nåt annat. Jag har kommit till ro med att det blir mycket bättre utan pappan, som inte skulle varit mycket till pappa iallafall. Han visste redan om det innan han stack men valde ändå bort barnet. Hans förlust, känner jag nu.
    Det är så lätt att känna sig ensam när man är själv men vi är fler, vilket jag tycker känns viktigt att få veta.
    Om du har möjlighet rekomenderar jag att du går på gravidaktiviteter där pappor normalt inte är med, typ yoga. Då är alla där själva och det spelar ingen roll om man har nån partner hemma eller inte - just där och då kan man bara slappna av och ojja sig tillsammans över sina graviditetskrämpor
    Lycka till!
  6. 3
    Jag är också ensam och gravid. Väldigt svårt har det varit till och från eftersom folk runt omkring tycks reagera så underligt på detta och att det är lätt att känna sig utanför och otillräcklig på föräldrakurser och liknande. Nu är det inte allt för långt kvar och i dagsläget känns det iallafall mer possitivt än nåt annat. Jag har kommit till ro med att det blir mycket bättre utan pappan, som inte skulle varit mycket till pappa iallafall. Han visste redan om det innan han stack men valde ändå bort barnet. Hans förlust, känner jag nu.
    Det är så lätt att känna sig ensam när man är själv men vi är fler, vilket jag tycker känns viktigt att få veta.
    Om du har möjlighet rekomenderar jag att du går på gravidaktiviteter där pappor normalt inte är med, typ yoga. Då är alla där själva och det spelar ingen roll om man har nån partner hemma eller inte - just där och då kan man bara slappna av och ojja sig tillsammans över sina graviditetskrämpor
    Lycka till!
  7. Medlem sedan
    May 2010
    #4
    Jag har varit det, men min dotter har hunnit fylla ett. För oss går det toppen =) Allt har fungerat över alla förväntningar. Det måste inte bli skitjobbigt, finns massor med glädje i att vara förälder och i vissa situationer är det till och med skönt att få fatta beslut helt efter eget huvud. I andra situationer saknar vill man prata och rådgöra med andra, men med stöttande familj, vänner och inte minst internetvänner (både i samma situation och andra med lika gamla barn) så löser sig det mesta. Har till och med en rätt fin om än lite sporadisk kontakt med dotterns pappa idag, vilket jag inte trodde var möjligt när vi tjafsade som värst. Skriv om du vill, men annars önskar jag dig ett stort lycka till och tror att det kommer att gå jättebra för dig och ditt barn!
  8. 4
    Jag har varit det, men min dotter har hunnit fylla ett. För oss går det toppen =) Allt har fungerat över alla förväntningar. Det måste inte bli skitjobbigt, finns massor med glädje i att vara förälder och i vissa situationer är det till och med skönt att få fatta beslut helt efter eget huvud. I andra situationer saknar vill man prata och rådgöra med andra, men med stöttande familj, vänner och inte minst internetvänner (både i samma situation och andra med lika gamla barn) så löser sig det mesta. Har till och med en rätt fin om än lite sporadisk kontakt med dotterns pappa idag, vilket jag inte trodde var möjligt när vi tjafsade som värst. Skriv om du vill, men annars önskar jag dig ett stort lycka till och tror att det kommer att gå jättebra för dig och ditt barn!
  9. Medlem sedan
    Apr 2006
    #5
    har varit, och nu är dottern 1,5 år.
    det är tudelat: å ena sidan ägnar man nog, vare sig man vill eller inte, en hel del tid åt att fundera på hur en människa kan ta avstånd från sin avkomma - eller kanske till och med hur man kunde ge sig i lag med en sådan märklig människa. å andra sidan, när det nu är som det är, så är det rätt skönt att fatta alla beslut själv.

    men ett som är säkert är att du inte är ensam och att du kommer att få precis så mycket stöd som du ber om - för man får ligga i och skapa ett nätverk på ett helt annat sätt än om man är två (även om man faktiskt skulle behöva det nätverket även då). man får vara lite oblyg, helt enkelt. man kan be andra kunder på Ikea att hjälpa en att baxa ner ett par byråer i kundvagnen åt en, en annan främling på parkeringen att baxa in dem i bilen (i ösregn). två grannar haffade jag i lämpligt ögonblick som bara "stod och hängde" så bar de in byråerna åt mig. (jag skruvade ihop dem nästan själv, i alla fall!) folk hjälper gärna till - bara man ber dem.
    A positive attitude may not solve all your problems, but it will annoy enough people to make it worth the effort.
  10. 5
    har varit, och nu är dottern 1,5 år.
    det är tudelat: å ena sidan ägnar man nog, vare sig man vill eller inte, en hel del tid åt att fundera på hur en människa kan ta avstånd från sin avkomma - eller kanske till och med hur man kunde ge sig i lag med en sådan märklig människa. å andra sidan, när det nu är som det är, så är det rätt skönt att fatta alla beslut själv.

    men ett som är säkert är att du inte är ensam och att du kommer att få precis så mycket stöd som du ber om - för man får ligga i och skapa ett nätverk på ett helt annat sätt än om man är två (även om man faktiskt skulle behöva det nätverket även då). man får vara lite oblyg, helt enkelt. man kan be andra kunder på Ikea att hjälpa en att baxa ner ett par byråer i kundvagnen åt en, en annan främling på parkeringen att baxa in dem i bilen (i ösregn). två grannar haffade jag i lämpligt ögonblick som bara "stod och hängde" så bar de in byråerna åt mig. (jag skruvade ihop dem nästan själv, i alla fall!) folk hjälper gärna till - bara man ber dem.
  11. Medlem sedan
    Aug 2000
    #6
    Ett tips; kolla upp vad som gäller med försäkringskassa, SGI och rätt till föräldrapenning i och med att du jobbar utomlands.
  12. 6
    Ett tips; kolla upp vad som gäller med försäkringskassa, SGI och rätt till föräldrapenning i och med att du jobbar utomlands.
  13. Medlem sedan
    Jan 2012
    #7
    Jag är också ensam och gravid - och har också funnit mig i att det förmodligen är bäst både för mig och barnet, när det nu blev som det blev. Den man jag delade tio år med blev som förbytt när jag blev gravid; lång historia som jag inte behöver dra här.

    Mitt barn ankommer, om allt går som det ska, i april. I fråga om att vara ensam förälder har jag inga tvivel om att jag kommer att klara det, och klara det bra även om jag inser att det kommer att bli tungt och jobbigt på vissa sätt. Det jag tycker är svårast, är det som någon skrev - bemötandet man ibland får eftersom man inte är ett typexempel på normen.

    Det mest störande har varit min barnmorska som tydligt visat att hon inte tror att jag har samma förutsättningar som andra att bli en bra eller tillräcklig mamma eftersom jag är ensam. Den attityden har jag lite svårt att acceptera, speciellt från en person som för det första inte kan ha undgått att träffa starka ensamstående mammor förut, och som faktiskt inte känner mig och vet något om mig och vad jag går för, utöver min graviditet.

    Hur som helst blev jag glad när jag läste andra svar; vad duktiga och vad positiva ni är! Jag ser upp till och hoppas att jag har samma attityd som er framöver!
  14. 7
    Jag är också ensam och gravid - och har också funnit mig i att det förmodligen är bäst både för mig och barnet, när det nu blev som det blev. Den man jag delade tio år med blev som förbytt när jag blev gravid; lång historia som jag inte behöver dra här.

    Mitt barn ankommer, om allt går som det ska, i april. I fråga om att vara ensam förälder har jag inga tvivel om att jag kommer att klara det, och klara det bra även om jag inser att det kommer att bli tungt och jobbigt på vissa sätt. Det jag tycker är svårast, är det som någon skrev - bemötandet man ibland får eftersom man inte är ett typexempel på normen.

    Det mest störande har varit min barnmorska som tydligt visat att hon inte tror att jag har samma förutsättningar som andra att bli en bra eller tillräcklig mamma eftersom jag är ensam. Den attityden har jag lite svårt att acceptera, speciellt från en person som för det första inte kan ha undgått att träffa starka ensamstående mammor förut, och som faktiskt inte känner mig och vet något om mig och vad jag går för, utöver min graviditet.

    Hur som helst blev jag glad när jag läste andra svar; vad duktiga och vad positiva ni är! Jag ser upp till och hoppas att jag har samma attityd som er framöver!
  15. Medlem sedan
    May 2010
    #8
    Byt barnmorska? Trist med en sån attityd. Hon ska lyssna och stötta om du är osäker på något, dvs gärna hjälpa dig med de problem du själv känner kan finnas. Hon ska absolut inte göra motsatsen, ta för givet att det finns problem och försöka få dig att känna detsamma.
  16. 8
    Byt barnmorska? Trist med en sån attityd. Hon ska lyssna och stötta om du är osäker på något, dvs gärna hjälpa dig med de problem du själv känner kan finnas. Hon ska absolut inte göra motsatsen, ta för givet att det finns problem och försöka få dig att känna detsamma.
  17. Medlem sedan
    Jan 2012
    #9
    Hade det varit längre kvar, hade jag bytt barnmorska. Nu känns det snarare som att jag ska tala om för henne hur illa jag tar vid mig och hur kränkt jag känner mig. Som tur är, är jag ju rätt stark och vet att det kommer att funka bra att vara ensam - förmodligen bättre än att behöva "ta hand" om den biologiska pappan också. Hon måste ju få höra hur illa hon gör, kanske är hon inte medveten.

    Stort tack, Villa, för att du bekräftar att jag tänkt/känt rätt!
  18. 9
    Hade det varit längre kvar, hade jag bytt barnmorska. Nu känns det snarare som att jag ska tala om för henne hur illa jag tar vid mig och hur kränkt jag känner mig. Som tur är, är jag ju rätt stark och vet att det kommer att funka bra att vara ensam - förmodligen bättre än att behöva "ta hand" om den biologiska pappan också. Hon måste ju få höra hur illa hon gör, kanske är hon inte medveten.

    Stort tack, Villa, för att du bekräftar att jag tänkt/känt rätt!
  19. Medlem sedan
    Sep 2008
    #10
    En styrkekram till dig Allat!

    Du ska inte behöva ta barnmorskan attityd och inte heller behöva i detta skede hålla på och tala om för henne hur kränkande hon varit. Om du känner att det är din väg så skickar jag en massa kramar, det är tufft att möta en auktoritär person och tala om hur kränkande hennes bemötande varit. Å andra sidan så kan det ju ge dig bara ännu mer styrka. Om hon trots allt fortsätter med sitt nedlåtande stil så BYT BYT BYT barnmorska. Det är så mycket som händer ändå i ditt liv just nu. Det är aldrig försent att byta.
    Mest av allt, lyssna till dig själv och gör det som du själv tror är rätt för dig just nu!
    Helt fantastiskt att se din styrka så som du uttrycker dig ovan.

    Visst har man helt andra förutsättningar att vara sk god/bra förälder när man har någon att dela föräldraskapet med. MEN, jag måste säga att jag har blivit en helt anna förälder nu när jag är ensam med barnen jämfört med då jag bodde ihop med barnens pappa. Jag tar föräldransvaret på ett helt annat sätt. Jag har lärt mig att prioritera. Jag har inte tid att deppa ner mig även om jag som igår bara grät tillslut när jag inte sovit ordentligt på flera veckor och föräldramötet i tisdags kväll tog musten ur mig...

    Vi har inte samma förutsättningar som två föräldra tillsammans, men vi har andra goda förutsättningar att vara bra föräldrar. Jag har hört från många håll att ensamföräldraskap varit av det goda. Man går själv göra som man vill. Det finns inte den andra föräldern att fajtas med. Man har sina egna regler. Man får hitta andra att dela lasset med.

    Se det från det positiva!!! (Jag skriver till er alla, men kanske främst till mig själv)

    Kram på er.
  20. 10
    En styrkekram till dig Allat!

    Du ska inte behöva ta barnmorskan attityd och inte heller behöva i detta skede hålla på och tala om för henne hur kränkande hon varit. Om du känner att det är din väg så skickar jag en massa kramar, det är tufft att möta en auktoritär person och tala om hur kränkande hennes bemötande varit. Å andra sidan så kan det ju ge dig bara ännu mer styrka. Om hon trots allt fortsätter med sitt nedlåtande stil så BYT BYT BYT barnmorska. Det är så mycket som händer ändå i ditt liv just nu. Det är aldrig försent att byta.
    Mest av allt, lyssna till dig själv och gör det som du själv tror är rätt för dig just nu!
    Helt fantastiskt att se din styrka så som du uttrycker dig ovan.

    Visst har man helt andra förutsättningar att vara sk god/bra förälder när man har någon att dela föräldraskapet med. MEN, jag måste säga att jag har blivit en helt anna förälder nu när jag är ensam med barnen jämfört med då jag bodde ihop med barnens pappa. Jag tar föräldransvaret på ett helt annat sätt. Jag har lärt mig att prioritera. Jag har inte tid att deppa ner mig även om jag som igår bara grät tillslut när jag inte sovit ordentligt på flera veckor och föräldramötet i tisdags kväll tog musten ur mig...

    Vi har inte samma förutsättningar som två föräldra tillsammans, men vi har andra goda förutsättningar att vara bra föräldrar. Jag har hört från många håll att ensamföräldraskap varit av det goda. Man går själv göra som man vill. Det finns inte den andra föräldern att fajtas med. Man har sina egna regler. Man får hitta andra att dela lasset med.

    Se det från det positiva!!! (Jag skriver till er alla, men kanske främst till mig själv)

    Kram på er.
  21. Medlem sedan
    Jan 2012
    #11
    Naturnära, tack för dina ord! En styrkekram till dig tillbaka, hoppas att du fått sova ut.
  22. 11
    Naturnära, tack för dina ord! En styrkekram till dig tillbaka, hoppas att du fått sova ut.
  23. Medlem sedan
    Nov 2010
    #12
    Hej!

    Samma här, pappan lämnade mig för att jag vill behålla barnet, han kräver fortfarande abort av mig för annars ''förstör'' jag hans liv, men han har redan barn så jag förstår inte riktigt vad han tänker med.
    Det jag tänker mest på just nu är vårdnaden sen, sen om allt det ekonomiska fixar sig etc.
  24. 12
    Hej!

    Samma här, pappan lämnade mig för att jag vill behålla barnet, han kräver fortfarande abort av mig för annars ''förstör'' jag hans liv, men han har redan barn så jag förstår inte riktigt vad han tänker med.
    Det jag tänker mest på just nu är vårdnaden sen, sen om allt det ekonomiska fixar sig etc.
  25. Medlem sedan
    Sep 2011
    #13
    Hej!

    Samma här, pappan lämnade mig för att jag vill behålla barnet, han kräver fortfarande abort av mig för annars ''förstör'' jag hans liv, men han har redan barn så jag förstår inte riktigt vad han tänker med.
    Det jag tänker mest på just nu är vårdnaden sen, sen om allt det ekonomiska fixar sig etc.
    Verkar ju inte som att han är så intresserad av att lägga sig i, så förhoppningsvis ska han inte kräva nån vårdnad - vore ju lite underligt om han ville det. Är du ensam vårdnadshavare och inte anmäler faderskap, vilket han ju ändå i så fall skulle bli tvungen att godkänna, eller om han ändå trots anmält faderskap vägrar betala underhåll kan du ansöka om underhållsbidrag från försäkringskassan. Lycka till!
  26. 13
    Hej!

    Samma här, pappan lämnade mig för att jag vill behålla barnet, han kräver fortfarande abort av mig för annars ''förstör'' jag hans liv, men han har redan barn så jag förstår inte riktigt vad han tänker med.
    Det jag tänker mest på just nu är vårdnaden sen, sen om allt det ekonomiska fixar sig etc.
    Verkar ju inte som att han är så intresserad av att lägga sig i, så förhoppningsvis ska han inte kräva nån vårdnad - vore ju lite underligt om han ville det. Är du ensam vårdnadshavare och inte anmäler faderskap, vilket han ju ändå i så fall skulle bli tvungen att godkänna, eller om han ändå trots anmält faderskap vägrar betala underhåll kan du ansöka om underhållsbidrag från försäkringskassan. Lycka till!
  27. Medlem sedan
    Dec 2011
    #14
    Såg det var ett tag sen. Men är också ensam och gravid. Pappan till barnet gör det visserligen bara jobbigt för mig. Är beräknad i augusti och han har redan skaffat ny tjej och grejer och är helt enkelt en olämplig fader då han håller på med droger och alkohol och massa skit bara. Men han kräver ändå att han ska vara delaktig i barnets liv vilket jag tkr är jobbigt för att jag inte vill utsätta barnet för något psysiskt eller något sånt som han håller på med. Så där kommer jag få stora problem och kommer vara många gråtande dagar tror jag lite längre fram när barnet kommit. Förövrigt så var det jag som lämnade honom för att jag inte mådde bra med honom och den personlighet han har. Men jag var dum nog och inte insåg det under tiden jag kunde göra abort. Självklart kommer jag aldrig ångra barnet men jag ångrar att jag redan utsatt mitt barn för honom som far

    Mina dagar är inte så glada längre tyvärr
  28. 14
    Såg det var ett tag sen. Men är också ensam och gravid. Pappan till barnet gör det visserligen bara jobbigt för mig. Är beräknad i augusti och han har redan skaffat ny tjej och grejer och är helt enkelt en olämplig fader då han håller på med droger och alkohol och massa skit bara. Men han kräver ändå att han ska vara delaktig i barnets liv vilket jag tkr är jobbigt för att jag inte vill utsätta barnet för något psysiskt eller något sånt som han håller på med. Så där kommer jag få stora problem och kommer vara många gråtande dagar tror jag lite längre fram när barnet kommit. Förövrigt så var det jag som lämnade honom för att jag inte mådde bra med honom och den personlighet han har. Men jag var dum nog och inte insåg det under tiden jag kunde göra abort. Självklart kommer jag aldrig ångra barnet men jag ångrar att jag redan utsatt mitt barn för honom som far

    Mina dagar är inte så glada längre tyvärr

Liknande trådar

  1. Ensam gravid/ensam förälder som bloggar?
    By Apelito in forum Ensamförälder
    Svar: 3
    Senaste inlägg: 2010-11-10, 12:54
  2. Ensam och gravid
    By Christine-G in forum Ensamförälder
    Svar: 9
    Senaste inlägg: 2009-10-22, 07:41
  3. Ensam gravid!
    By pumanan in forum Ensamförälder
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-11-12, 11:36
  4. ensam o gravid
    By Indica in forum Gravidsnack
    Svar: 2
    Senaste inlägg: 2008-01-23, 22:09
  5. gravid å ensam
    By helene24 in forum Ensamförälder
    Svar: 0
    Senaste inlägg: 2007-12-21, 22:32
Kära besökare.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare (Ad blocker). Allt för föräldrar är ett annonsfinansierat community
och har därför valt att inte stödja användningen av annonsblockerare.

Avaktivera annonsblockeraren för att att få korrekt användareupplevelse.

Vänligen Allt för föräldrar